...eller...
Idioterna ger sig inte
• ”Kare anvandare
I samband med okningen av antalet forsok av olovlig bankkontoatkomst har var banks ledning” bla bla bla. Nån borde lära Nordeas ”support team” stava om jag över huvud taget ska kunna tänka mig att klicka vidare på deras mejllänk, för kan man inte stava kan man nog inte garantera säkerheten för eventuella kunder, är min tro.
• Inte nog med det: Frågan är alltså om Max stiger ner från himlen med hjälp av Linea Aerea del Ecuador i Los Angeles (och kanske får tillfälle att en gång för alla sparka ner Beckham) eller om han sätter sig på ett plan till Belgien och försvinner vid horisonten med hjälp av tio millar (eller mer… med tanke på Toivonens övergång för sju och matchen i och mot Venezuela på näthinnan borde han vara värd det fyrdubbla. Minst).
• Aftonbladets webb-tv större än Youtube… ”Våra läsare har blivit tittare också.”
Annars skiner solen. Jycken lär ha fått sig en morgonpromenad som heter duga och mokabryggaren puttrar glatt. Tre rätt så här tidigt på dagen är inte det sämsta. Att tjejer över lag har ett antal fördelar när svenska folket ska rösta fram årets idrottsliga prestation är väl inte heller så mycket att orda om, om man nu ska stanna en stund vid gårdagens gala. ”Det är verkligen trevligt här", tyckte för övrigt Brad Pitt, men det handlade tydligen om Golden Globe, ser jag nu.
tisdag, januari 16, 2007
lördag, januari 06, 2007
Jo, tjena
Belgierna är på hugget. ”Hij is een robuuste centrale verdediger van 1 meter 88 die momenteel uitkomt voor het Zweedse Hammarby IF en is Zweeds international”, berättar nån på Tom Turessons gamla proffsklubbs forum. Fast den här gången handlar det förstås om vår Max. Club Brügge, som har ovanligt fula tröjor, är alltså nästa gäng som drar i backklippan.
Vi får väl se.
Jycken är i Järna och umgås med bland andra sin mamma. Själv ska jag klämma en nattmacka och en grolsch (holländsk produkt). Joakim Jensen. Dahlin? Det ser ju en smula oroväckande ut. Men det har vi haft på kläm att det skulle bli mest hela tiden…
Vi får väl se.
Jycken är i Järna och umgås med bland andra sin mamma. Själv ska jag klämma en nattmacka och en grolsch (holländsk produkt). Joakim Jensen. Dahlin? Det ser ju en smula oroväckande ut. Men det har vi haft på kläm att det skulle bli mest hela tiden…
fredag, januari 05, 2007
Ord på vägen: Upp i topp
Ett alternativ är förstås att Bajen lånar Björn nu när Fulham lånar Vincenzo, den gamle Romahjälten, så att grabben får speltid där han hör hemma. Charlie, Runa, Pålle och en hel Ljusvattnets Maradona som kubbas om platserna där framme vore inte helt fel. Om man säger. Och en dansk, en argentinare och vår egen Bellman Jeffrey samt Erkan på andra flajern och Chanko nånstans i bakhasorna på dem ser bara bäst ut. David på rätt kant, Farstafyndet och Maximum Max i mitten och den enda Sulan värd namnet – dumt att klaga. Och heter man Hellström kommer det naturligtvis att gå bra. Så enkelt är det. Och om det behövs: in med vår ende (snyft) islänning och upp med Sulan på topp.
Mokabryggaren har puttrat på ett par varv mellan vilka jag knoppade en nödvändig bonustimme. Men nu är det dags igen: Kvinnor har en nämligen en tendens att göra saker ordentligt och då återstår bara att ge sig. Arbetet med syplatsen (”Är det där korgen för konstiga saker?" eller ”Kan inte det här vara hår också?”) är på nytt i gång. Och tar möjligen aldrig slut.
Jycken kanske behöver gå ut? Jaså, yngste sonen tog hand om den detaljen.
Vad letar folk och fä efter när dom så här inpå nyåret hittar fram till denna halvdebila blogg? Jo, följande: ”nakna svenskar med blöja”, ”ring i näsan”, ”preben elkjær”, ”frisparkar”, ”svenska ordstäv klart sade”, ”tuttar”, ”nackspärr”, ”baksidan”, ”slipsknuttar”, ”tranholmen drunknade” samt, hör och häpna, ”ord på vägen”.
Magnus Tappert har för övrigt hamnat i Degerfors, av alla ställen på jorden.
Kaffet är klart.
Mokabryggaren har puttrat på ett par varv mellan vilka jag knoppade en nödvändig bonustimme. Men nu är det dags igen: Kvinnor har en nämligen en tendens att göra saker ordentligt och då återstår bara att ge sig. Arbetet med syplatsen (”Är det där korgen för konstiga saker?" eller ”Kan inte det här vara hår också?”) är på nytt i gång. Och tar möjligen aldrig slut.
Jycken kanske behöver gå ut? Jaså, yngste sonen tog hand om den detaljen.
Vad letar folk och fä efter när dom så här inpå nyåret hittar fram till denna halvdebila blogg? Jo, följande: ”nakna svenskar med blöja”, ”ring i näsan”, ”preben elkjær”, ”frisparkar”, ”svenska ordstäv klart sade”, ”tuttar”, ”nackspärr”, ”baksidan”, ”slipsknuttar”, ”tranholmen drunknade” samt, hör och häpna, ”ord på vägen”.
Magnus Tappert har för övrigt hamnat i Degerfors, av alla ställen på jorden.
Kaffet är klart.
onsdag, januari 03, 2007
Should I stay
Vi ångar ogenerat på in i framtiden. En skadad Erkan får tyvärr inte tunnla ecuador- och venezuelagubbar i landslagsdressen, och Max? Tja, är Purple dynamite verkligen nåt för honom? Och sex mille för nån som är ovärderlig? Fast belgisk öl har förstås vissa kvaliteter. Kaffet till chokladen däremot tycks mig vara ett osäkert kort.
Kvinnorna är kvar i huset. Berget av textilier och knappar har en tendens att växa, enklast genom att ta allt större utrymme utanför den så kallade syplatsen, men solen skiner och vad vore vi utan kläder?
Eller kaffe?
Nu ska dom hänga ännu en släkting till Saddam. Bevittnar vi Bushs personliga vendetta för att farsgubben inte fick göra jobbet klart eller är det ytterligare en milstolpe på vägen mot demokrati?
Är du en del av "Sveriges tjockchock": 4.260 ton? Jul- och nyårskäket har nämligen fått oss att öka i vikt motsvarande 2.800 flodhästar eller 1.400 elefanter. Meddelar en kvällsdrake.
En annan avslöjar att en deprimerad Linda ställer in en spelning. Anledningen lär vara att hon inte orkar. Fadde för sin del har inte bytt lakan på ett bra tag.
Som sagt: solen skiner. Vi klär på oss och går ut.
Kvinnorna är kvar i huset. Berget av textilier och knappar har en tendens att växa, enklast genom att ta allt större utrymme utanför den så kallade syplatsen, men solen skiner och vad vore vi utan kläder?
Eller kaffe?
Nu ska dom hänga ännu en släkting till Saddam. Bevittnar vi Bushs personliga vendetta för att farsgubben inte fick göra jobbet klart eller är det ytterligare en milstolpe på vägen mot demokrati?
Är du en del av "Sveriges tjockchock": 4.260 ton? Jul- och nyårskäket har nämligen fått oss att öka i vikt motsvarande 2.800 flodhästar eller 1.400 elefanter. Meddelar en kvällsdrake.
En annan avslöjar att en deprimerad Linda ställer in en spelning. Anledningen lär vara att hon inte orkar. Fadde för sin del har inte bytt lakan på ett bra tag.
Som sagt: solen skiner. Vi klär på oss och går ut.
tisdag, januari 02, 2007
Alla dessa projekt
Mokabryggaren puttrar lyckligt på. Det är en skön känsla att göra jobbet åt nån som uppskattar det. Jag försöker låsa in mig på kammaren. Huset är trots den tidiga timmen fullt av fruntimmer; jyckens matte har en så kallad syplats som vuxit till ett outsinligt okontrollerbart förråd för allt som har med saken att göra och som med gemensamma krafter ska rensas och sorteras av släktens, just det, kvinnor, och var vad hon önskade sig i julklapp, och emellanåt hör jag saker genom dörren som ”här är tovade grejer” eller ”käpphästprojekt” eller ”vart tog den där rosa vägen?” eller ”man kanske ska ha rutigt i ett och ett med blommigt” eller ”det här är ett så läckert tyg” eller ”hundra meter sånt här fult jävla tyg” eller ”låt det ligga så länge”.
Äldste sonen slaggar sin vana trogen som en sten. Den yngste ska ut med jycken. Barn borde alltid ha lov. Ska jag göra femtio armhävningar nu, så att jag är klar med ett av mina kanske-löften från tolvslaget häromdagen? Kaffedoften tränger igenom oväsendet. Jag tar med mig en balja och smiter ut för en tagg i solen. Löven ligger där dom ligger. Men styrpulpeteten kom till slut upp ur vattnet, som nästan ser badvänligt ut. Om tretton dagar startar försäsongsträningen.
Äldste sonen slaggar sin vana trogen som en sten. Den yngste ska ut med jycken. Barn borde alltid ha lov. Ska jag göra femtio armhävningar nu, så att jag är klar med ett av mina kanske-löften från tolvslaget häromdagen? Kaffedoften tränger igenom oväsendet. Jag tar med mig en balja och smiter ut för en tagg i solen. Löven ligger där dom ligger. Men styrpulpeteten kom till slut upp ur vattnet, som nästan ser badvänligt ut. Om tretton dagar startar försäsongsträningen.
söndag, december 31, 2006
Snart är det dags igen
Hummern är på tining och alsacen i frysen. Vi räknar ned och vänder ännu en gång blad och ser i vanlig ordning tiden an med visst nostalgiskt grepp om tillvaron såhär timmarna innan vi är där på andra, säkra sidan där allt fortfarande kan ske – exempelvis ett SM-guld som alla vet inte är någon omöjlighet om bara världen blir lite mer rättvis. Vad mer är vi säkra på? Tja, tio fotbollsspelare har kontrakt som går ut 2007 vilket leder till febril aktivitet både här och annorstädes varav ett och annat namn kommer att få en annan att fälla en tår. Som vanligt alltså, och det är vi alldeles bombsäkra på. Själva har vi gett oss själva den på att inte ge några löften, men det är klart; när man står där vid själva bladvändningen runt tolvbläcket och håller för öronen och rycks med i alla andras tjo och glam kanske man åker dit. I så fall ska all kraft ägnas åt att lägga till ett ”kanske”.
Årets grönvita bokslut innehåller allt. En del hade man naturligtvis velat vara förutan. Men det gäller förstås även allt annat man fått vara med om, så på den punkten finns ingen skillnad.
Till slut en bild från året som gått. Observera det hemmagjorda hammarbytrollet i näven i bildens mitt. Även om slutresultatet i just denna match gav den fullständigt obegripliga orättvisan som då och då drabbar Bajen ännu ett ansikte, finns det bara en sak att tillägga: Snart är det dags igen.
Årets grönvita bokslut innehåller allt. En del hade man naturligtvis velat vara förutan. Men det gäller förstås även allt annat man fått vara med om, så på den punkten finns ingen skillnad.
Till slut en bild från året som gått. Observera det hemmagjorda hammarbytrollet i näven i bildens mitt. Även om slutresultatet i just denna match gav den fullständigt obegripliga orättvisan som då och då drabbar Bajen ännu ett ansikte, finns det bara en sak att tillägga: Snart är det dags igen.
In i det sista
Att hänga folk är om man får tro USA:s president en viktig milstolpe på vägen mot demokrati.
Jycken sitter på förstukvisten och glor frågande på regnet. Mokabryggaren ska alldeles strax leverera dagens första omgång java. Enligt uppgift är det årets sista dag, och gärna för mig. Runt sex miljarder människor firar för övrigt nyår vid en annan tidpunkt. I vanlig ordning ska vi ta oss an vår tids järpe, nämligen hummern, gratinerad enligt konstens alla regler. Samt ekobiff, levererad av en relativt sett glad ko.
Torvalla IP lär bli en av nästa års viktigare platser för den som är intresserad av nyheter värda namnet.
67-årig kvinna födde tvillingar efter provrörsbefruktning. Det gör den spanska kvinnan till världens äldsta tvillingmamma, meddelar den något mindre kvällsdraken.
Fler årtal: Efter 362 år kommer världens äldsta tidning, Post- och Inrikes Tidningar, att upphöra på papper och ta steget ut i sajberrymden, får jag mig meddelat.
Mer sajber: Nån fd allsångsledare lär enligt en numera raderad blogg förd av någon som fått förtroendet att representera folket i Maria-Gamla stan ha tvättat bilen och möjligen konsumerat mackens porr, vilket fick den något större kvällsdraken att göra löp på den aktuella bloggarens sambo.
Mer kärlek: "Hon kunde inte sluta ta på honom", säger ett ögonvittne om vår ledande kronpretendent som nu lär visa sin kärlek öppet, meddelar samma kvällsdraken.
Kaffet är klart.
Jycken sitter på förstukvisten och glor frågande på regnet. Mokabryggaren ska alldeles strax leverera dagens första omgång java. Enligt uppgift är det årets sista dag, och gärna för mig. Runt sex miljarder människor firar för övrigt nyår vid en annan tidpunkt. I vanlig ordning ska vi ta oss an vår tids järpe, nämligen hummern, gratinerad enligt konstens alla regler. Samt ekobiff, levererad av en relativt sett glad ko.
Torvalla IP lär bli en av nästa års viktigare platser för den som är intresserad av nyheter värda namnet.
67-årig kvinna födde tvillingar efter provrörsbefruktning. Det gör den spanska kvinnan till världens äldsta tvillingmamma, meddelar den något mindre kvällsdraken.
Fler årtal: Efter 362 år kommer världens äldsta tidning, Post- och Inrikes Tidningar, att upphöra på papper och ta steget ut i sajberrymden, får jag mig meddelat.
Mer sajber: Nån fd allsångsledare lär enligt en numera raderad blogg förd av någon som fått förtroendet att representera folket i Maria-Gamla stan ha tvättat bilen och möjligen konsumerat mackens porr, vilket fick den något större kvällsdraken att göra löp på den aktuella bloggarens sambo.
Mer kärlek: "Hon kunde inte sluta ta på honom", säger ett ögonvittne om vår ledande kronpretendent som nu lär visa sin kärlek öppet, meddelar samma kvällsdraken.
Kaffet är klart.
torsdag, december 28, 2006
Knaster
Åter från udden och en mindre kvällspromenad i dimman. Jycken hittade tack och lov hem. I dag åt vi för övrigt vår första måltid (lunch) på ett tag utan svärmors in spe skinka på programmet. Nu är även den finito. Dock lyckades vi hitta ett paket bacon. Grabbkäk alltså, med mycket makaroner. Vi diskuterade snygga självmål medan mörkret smög sig på.
Husets kvinnliga inslag har varit borta mest hela dagen och typ tokshoppat upp julklappspresentkorten till dottern och passat på att ännu en gång glo på utställningen med Alberto och Bror. Alla vi andra har i princip inte gjort nånting av värde.
Fast det har vi visst, kom jag just på glömsk som jag är. Fyra miljoner löv togs omhand i vårsolen. Alltså flyttades från ett ställe till ett annat.
Joe Strummer har kilat vidare, läste jag när jag var ute på grönvit bloggrunda. Jag är inte bara glömsk; vissa dagar går spårlöst förbi. Typ "jaså, har Beatles gått skilda vägar? Tja, den 16 april 1970 vet jag inte vad som hände." Det får bli ett varv förbi vinylsamlingen och en starobno. Sonen lär komma viftande med sin ipod, men det är faktiskt inte riktigt samma sak.
Husets kvinnliga inslag har varit borta mest hela dagen och typ tokshoppat upp julklappspresentkorten till dottern och passat på att ännu en gång glo på utställningen med Alberto och Bror. Alla vi andra har i princip inte gjort nånting av värde.
Fast det har vi visst, kom jag just på glömsk som jag är. Fyra miljoner löv togs omhand i vårsolen. Alltså flyttades från ett ställe till ett annat.
Joe Strummer har kilat vidare, läste jag när jag var ute på grönvit bloggrunda. Jag är inte bara glömsk; vissa dagar går spårlöst förbi. Typ "jaså, har Beatles gått skilda vägar? Tja, den 16 april 1970 vet jag inte vad som hände." Det får bli ett varv förbi vinylsamlingen och en starobno. Sonen lär komma viftande med sin ipod, men det är faktiskt inte riktigt samma sak.
Hela bilden
Tillbringade större delen av förra natten med del två av en snygg dubbel-dvd tillsammans med äldste sonen som fick den i julklapp eftersom han inte var i jämmerdalen när det begav sig och följaktligen inte hade möjlighet att vara på plats Råsunda nine twentysix, och det som slog mig var vad som inte framgick: nämligen hur fullständigt överlägset Bajen var Aik på alla plan. Alltså, det framgick att de var överlägsna, till och med hela expertkadern på plats i rutan, från Tommy Svensson till numera avpolletterade tränaren för länets möjligen tredje bästa lag, var rörande överens om just den saken, men teveutsnittet ljuger alltid, bara så ni vet om ni händelsevis tror på allt som sker i rutan. Det pågår nämligen ständigt något utanför bilden som förmedlas, såväl i fotboll som i krig om ni nu tror på precisionsbomber. Den som var på plats just denna magiska kväll har hela bilden: överlägsenheten var, tja, varför inte monumental.
Men en sak stämde till punkt och pricka. Sju tusen bajare varav ett par tusen utspridda här och var lät bra mycket mer än tjugotvå tusen andra.
Och nu är det natt igen. Kalasjulölen är slut för denna gång.
Första dvd:n sparar vi till en annat tillfälle. Vi ska nämligen göra det som jycken redan gör och, hör och häpna, äldste sonen: slagga.
Men en sak stämde till punkt och pricka. Sju tusen bajare varav ett par tusen utspridda här och var lät bra mycket mer än tjugotvå tusen andra.
Och nu är det natt igen. Kalasjulölen är slut för denna gång.
Första dvd:n sparar vi till en annat tillfälle. Vi ska nämligen göra det som jycken redan gör och, hör och häpna, äldste sonen: slagga.
tisdag, december 26, 2006
Som en annan dag
Jycken och jag är på väg mot udden och småfilosiferar bäst vi kan. Det är snortidig urtimme, mörkt som attan som sig bör såhär års när allt sjunger på sista versen, till skillnad från väderleken alltså som numera är mer av obestämdbar art även om jycken varit fästingfri ett tag, och det har tydligen varit jul, men vi känner oss tämligen oberörda av detta faktum trots ett väl inslaget märgben eller för all del ett par röda yllesockor som hittade ett par nya lyckliga ägare och som är med på promenaden.
Inte så att vi inte har kört vårt fulla race för att upprätthålla traditionerna, men det var nåt som saknades. Eller gick oss förbi. Delvis tindrande barnaögon till trots. Eller trots en ovanligt schvungfull tomte på grannvisit hela vägen från Dalarna med förhållningsorder att inte bli bjuden på starkt. Eller granen som är huggen alldeles i trakten. Eller för all del en förträfflig jansson som jag provsmakade natten innan nyss hemkommen från lönefabriken. För att inte tala om ett antal kalasjulöl från Nils Oscar.
Fast ska vi vara riktigt ärliga? Vi konsumerade kanske inte riktigt så mycket som krävs för att få hjulen att snurra allt fortare. Till allas båtnad.
Vi drog bara ett litet strå till stacken.
Vi trampar på längs upptrampade stigar och funderar på året som gått och det som skall varda. Med tanke på hur det ser ut i världen, årets erfarenheter av liv och död, minnet av stickande brandrök, hur det gick för Bajen och hur det kommer att gå etc för att inte tala om eventuell kvarskatt, sopberget och vår nya tids politiska egenintresse, så tillhör man nog arten kallblodigt lättsinniga.
Och det är väl tur det, med tanke på hur det ser ut i världen.
Vem vet, det kanske ljusnar. Det finns tecken som tyder på det. Snart har vi alla slutat tänka på saken (om man så vill, småfilosifera utan vinstintresse) och äntligen blivit konkurrensutsatta med samma mål i sikte. Folkpartiet, till exempel, har ju en gång för alla bestämt sig för att rensa upp i det pedagogiska träsket enligt parollen Det finns bara en väg att gå och det spelar ingen roll varför du skulle vara av en annan åsikt och redan från tre års ålder ska du veta om det. Kristdemokraterna å sin sida ska införa obligatorisk daglig mässa för att få a-kassa och där prästen kommer att få ett icke obetydligt ansvar för svavelosande predikningar över latmaskar, krumma och icke godkända i vandel, ordning och uppförande. Väl utanför kyrkporten väntar centern för att leda de förtappade i örat till bättre bemedlades städhinkar, walmartcentra och swimmingpooler som behöver rensas på löv.
Moderaterna, å sin sida, bidar sin tid.
Vad göra socialdemokraterna? Ingen aning. Förutom att hänga på tåget. Problemformuleringsprivilegiet (ett jävla skönt ord att skriva) har nämligen rusat dem förbi.
Den lede Fi är för tillfället neutraliserad.
Och då har vi inte ens ägnat en tanke åt Bush.
Nä, det är tur att det finns annat här i världen. Jycken snusar runt i buskarna, hittar en talgboll och smäller i sig den innan nån får för sig att hon inte får det och jag tänder en tagg. Vi är nämligen längst ute på udden och når i samma ögonblick ett slags insikt. Så är det nämligen ibland: syntesen av så kallad frisk luft och tankeverksamhet av nästan vilket slag som helst kan ge de mest häpnadsväckande självklara resultat. Vi har bestämt oss; vi höll konstigt nog på att gå vilse men har hittat hem: snus, fruntimmer och brännvin. För att inte tala om Bajen. Och att få upp på land styrpulpeten innan vädrets makter slår om. Femtio armhävningar och sen väcka ungarna.
Men först en rejäl balja kaffe.
Inte så att vi inte har kört vårt fulla race för att upprätthålla traditionerna, men det var nåt som saknades. Eller gick oss förbi. Delvis tindrande barnaögon till trots. Eller trots en ovanligt schvungfull tomte på grannvisit hela vägen från Dalarna med förhållningsorder att inte bli bjuden på starkt. Eller granen som är huggen alldeles i trakten. Eller för all del en förträfflig jansson som jag provsmakade natten innan nyss hemkommen från lönefabriken. För att inte tala om ett antal kalasjulöl från Nils Oscar.
Fast ska vi vara riktigt ärliga? Vi konsumerade kanske inte riktigt så mycket som krävs för att få hjulen att snurra allt fortare. Till allas båtnad.
Vi drog bara ett litet strå till stacken.
Vi trampar på längs upptrampade stigar och funderar på året som gått och det som skall varda. Med tanke på hur det ser ut i världen, årets erfarenheter av liv och död, minnet av stickande brandrök, hur det gick för Bajen och hur det kommer att gå etc för att inte tala om eventuell kvarskatt, sopberget och vår nya tids politiska egenintresse, så tillhör man nog arten kallblodigt lättsinniga.
Och det är väl tur det, med tanke på hur det ser ut i världen.
Vem vet, det kanske ljusnar. Det finns tecken som tyder på det. Snart har vi alla slutat tänka på saken (om man så vill, småfilosifera utan vinstintresse) och äntligen blivit konkurrensutsatta med samma mål i sikte. Folkpartiet, till exempel, har ju en gång för alla bestämt sig för att rensa upp i det pedagogiska träsket enligt parollen Det finns bara en väg att gå och det spelar ingen roll varför du skulle vara av en annan åsikt och redan från tre års ålder ska du veta om det. Kristdemokraterna å sin sida ska införa obligatorisk daglig mässa för att få a-kassa och där prästen kommer att få ett icke obetydligt ansvar för svavelosande predikningar över latmaskar, krumma och icke godkända i vandel, ordning och uppförande. Väl utanför kyrkporten väntar centern för att leda de förtappade i örat till bättre bemedlades städhinkar, walmartcentra och swimmingpooler som behöver rensas på löv.
Moderaterna, å sin sida, bidar sin tid.
Vad göra socialdemokraterna? Ingen aning. Förutom att hänga på tåget. Problemformuleringsprivilegiet (ett jävla skönt ord att skriva) har nämligen rusat dem förbi.
Den lede Fi är för tillfället neutraliserad.
Och då har vi inte ens ägnat en tanke åt Bush.
Nä, det är tur att det finns annat här i världen. Jycken snusar runt i buskarna, hittar en talgboll och smäller i sig den innan nån får för sig att hon inte får det och jag tänder en tagg. Vi är nämligen längst ute på udden och når i samma ögonblick ett slags insikt. Så är det nämligen ibland: syntesen av så kallad frisk luft och tankeverksamhet av nästan vilket slag som helst kan ge de mest häpnadsväckande självklara resultat. Vi har bestämt oss; vi höll konstigt nog på att gå vilse men har hittat hem: snus, fruntimmer och brännvin. För att inte tala om Bajen. Och att få upp på land styrpulpeten innan vädrets makter slår om. Femtio armhävningar och sen väcka ungarna.
Men först en rejäl balja kaffe.
torsdag, december 21, 2006
Lite Football Manager över det hela
Sonen är hemma efter tre månader i landet där barnen går klädda i gardintyg och sjunger så in i vassen bra och tog jycken på promenad under de karga svenska stjärnorna. Själv hamnade jag på den här länken och undrade försynt: vem är spelaren i allsvenskan som eventuellt har högre lön än Charlie Davies?
Och så ska det bli en ny arena. Eventuellt det med, förstås.
Vi ska käka fisk, delvis för att bli intelligentare men också för att vi om ett par dar går in i skinkans tecken. Det visste ni inte, men däruppe finns faktiskt en sån stjärnbild. Själv är man född i grisens tecken. Det är ett tecken om något.
Och så ska det bli en ny arena. Eventuellt det med, förstås.
Vi ska käka fisk, delvis för att bli intelligentare men också för att vi om ett par dar går in i skinkans tecken. Det visste ni inte, men däruppe finns faktiskt en sån stjärnbild. Själv är man född i grisens tecken. Det är ett tecken om något.
onsdag, december 20, 2006
Nästan som Pelé
"Thats why Hammarby gave him such a horrible contract offer that he turned it down ... Charlie Davies var den som de flesta hade tänkt skulle bli ligans nya ..."
Sånt får man läsa när man är ute och googlar. Riktigt vad det betyder vet jag inte.
Sen får man heller inte köra sitt vanliga bloggrejs utan ska uppdatera och konfirmera och nya lösenord och hela programmet.
Som om det inte räckte som det är.
Tiden går. Saker händer. Möjligen är man inte odödlig, men det återstår trots allt att se. Uppleva. Konstatera. Vara med om. Göra något åt.
Hemma igen tog vi ett varv runt huset jycken och jag i stjärnljus och viss kyla efter ett antal på Carmen och surr med gammal polare om livet och döden och som det ibland kan bli och inte minst varför. Nödvändigt helt enkelt att ibland surra på och med besked. Jycken däremot fick upp ett spår, och jag lät henne få sin vilja fram. Vi hamnade i ett buskage av sällsynt buskigt slag. Eftersom jycken var kopplad. Sen stod vi där och glodde.
Vi håller alltså på att avsluta ännu ett av dessa sällsynta år som man får vara med om. Vi sträcker försynt på ryggen och laddar om.
...och undrar om det är klart nu...
Sånt får man läsa när man är ute och googlar. Riktigt vad det betyder vet jag inte.
Sen får man heller inte köra sitt vanliga bloggrejs utan ska uppdatera och konfirmera och nya lösenord och hela programmet.
Som om det inte räckte som det är.
Tiden går. Saker händer. Möjligen är man inte odödlig, men det återstår trots allt att se. Uppleva. Konstatera. Vara med om. Göra något åt.
Hemma igen tog vi ett varv runt huset jycken och jag i stjärnljus och viss kyla efter ett antal på Carmen och surr med gammal polare om livet och döden och som det ibland kan bli och inte minst varför. Nödvändigt helt enkelt att ibland surra på och med besked. Jycken däremot fick upp ett spår, och jag lät henne få sin vilja fram. Vi hamnade i ett buskage av sällsynt buskigt slag. Eftersom jycken var kopplad. Sen stod vi där och glodde.
Vi håller alltså på att avsluta ännu ett av dessa sällsynta år som man får vara med om. Vi sträcker försynt på ryggen och laddar om.
...och undrar om det är klart nu...
söndag, november 05, 2006
Absolut klart
Jaha, så slutade allt lyckligt på alla sätt och vis om man tänker på allt nattsvart som kunde ha inträffat ända in i det sista på alla håll och kanter om bollen studsat fel både här och där eller domarn haft pipan i munnen.
Lilla silvret, hur stort är det egentligen? Det kan väl bara vara Svenska fotbollförbundet som kan komma på nåt så dumt. Vad säger Riksidrottsnämnden?
Nhleko fick målet, va? I så fall: proppen är ur. Det måste betyda nåt inför nästa säsong.
Att Pablo gjorde ännu en klasstrut så här på upploppet förvånar i alla fall inte mig. Jag anser att det också borde betyda nåt inför nästa säsong, som måste ha börjat så fort slutsignalen löd på Värendsvallen. Tog Tony kommandot redan på spelarbussen hem?
Nu ska vi göra annat ett tag.
Lilla silvret, hur stort är det egentligen? Det kan väl bara vara Svenska fotbollförbundet som kan komma på nåt så dumt. Vad säger Riksidrottsnämnden?
Nhleko fick målet, va? I så fall: proppen är ur. Det måste betyda nåt inför nästa säsong.
Att Pablo gjorde ännu en klasstrut så här på upploppet förvånar i alla fall inte mig. Jag anser att det också borde betyda nåt inför nästa säsong, som måste ha börjat så fort slutsignalen löd på Värendsvallen. Tog Tony kommandot redan på spelarbussen hem?
Nu ska vi göra annat ett tag.
torsdag, november 02, 2006
En riktig lirare
Jobbiga årstiden är här. Nu talar jag inte om alla löv som hann drunkna i snödreven, bilen som har sommardäck, kylan i största allmänhet, gräsklipparen som frusit fast, kalla fingrar och domnade tår när man framhärdar i gympaskor och alla svordomar när man viker av runt ett gathörn och tårarna som nordan piskar fram. Eller mörkret. Och allt annat elände. Rullgardinen går ner och man undrar om den nånsin går att få upp igen.
Det är uppbrottens tid. El del har redan bestämt sig, andra hoppas ännu på ett under. Och Petur flyttar hem till Island.
Det skulle naturligtvis ske nån gång, men är lika fullt sorgligt. Han har satt sina spår. Yngste sonen vägrade en gång i tiden att klippa sig för att han ville se ut som Petur, och trots att jag tydligt och pedagogiskt visat och förklarat att Petur har klippt sig sen dess hjälper det inte. Bara som ett exempel.
Petur var inte bara en backklippa. Han var också spindelmannen med oslagbar förmåga att vinna bollarna som spelades upp på motståndarnas targetplayer. För att välja ett annat exempel.
Han var här, han försvann ett tag, och sen kom han tillbaka till Söderstadion. Och nu försvinner han på riktigt.
Fast det är förstås inte sant. Han finns kvar som en av de stora grönvita eftersom han satte sitt avtryck på och samtidigt präglades av vad som Bajen står för.
Snart sätter Tony sin stämpel på Hammarby. Och rullgardinen släpper trots allt in lite ljus. Blir det Royal League-spel får man hoppas att mannen vid rodret har den goda smaken att låta karln med det stora grönvita hjärtat spela åtminstone sista kvarten i nån av matcherna på Söderstadion.
Det är uppbrottens tid. El del har redan bestämt sig, andra hoppas ännu på ett under. Och Petur flyttar hem till Island.
Det skulle naturligtvis ske nån gång, men är lika fullt sorgligt. Han har satt sina spår. Yngste sonen vägrade en gång i tiden att klippa sig för att han ville se ut som Petur, och trots att jag tydligt och pedagogiskt visat och förklarat att Petur har klippt sig sen dess hjälper det inte. Bara som ett exempel.
Petur var inte bara en backklippa. Han var också spindelmannen med oslagbar förmåga att vinna bollarna som spelades upp på motståndarnas targetplayer. För att välja ett annat exempel.
Han var här, han försvann ett tag, och sen kom han tillbaka till Söderstadion. Och nu försvinner han på riktigt.
Fast det är förstås inte sant. Han finns kvar som en av de stora grönvita eftersom han satte sitt avtryck på och samtidigt präglades av vad som Bajen står för.
Snart sätter Tony sin stämpel på Hammarby. Och rullgardinen släpper trots allt in lite ljus. Blir det Royal League-spel får man hoppas att mannen vid rodret har den goda smaken att låta karln med det stora grönvita hjärtat spela åtminstone sista kvarten i nån av matcherna på Söderstadion.
onsdag, november 01, 2006
Sagan om Anders
Fan, här går man som en annan Nalle Puh i snöblasket som en del envisas med att kalla snöstorm. Dock utan jycke eftersom den tog med sig hela familjen ut i skärgårn i ottan för årets höstlovssejour bland de snorhala klipporna – om dom nu hann med båten. Om dom nu hann med båten har en annan tre dagar framför sig av ohejdbart sunk; redan nu, efter dagens första kaffebalja, och efter att ha lämnat av hela basset vid tunnelbanan, är diskberget astronomiskt högt.
I natt letade en annan runt på nätet efter svaren på Sagan om Anders. Vad tyckte Svenskan? Med risk för att bli stämd återges här hela texten inklusive rubrik:
Rubrik: Linderoth steg av som vinnare
Text: Anders Linderoths sista hemmamatch som Hammarbytränare blev ingen klang- och jubelföreställning.
Avrad: Stockholm TT
Kort och koncist – men möjligen något rumphugget.
Den större morgondraken koncentrerade sig på Gefle, som i andra halvlek spelade ”fortsatt bra försvarsspel” och ”pressade på rejält sista minuterna på förlängningen”. Sista skottet mot Hammarbymålet stod tydligen ”målvakten Mattias Hugosson (!) för. Han var med uppe vid Hammarbys straffområde under Gefles sista anfall och hörnor.”
Vi som var på plats tyckte nog ändå att det mest var fråga om spel mot ett mål. Det som Hugosson stod i.
Att Pablo fick sätta dit den känns alldeles rätt. Och jag är övertygad om att han borde få ett nytt kontrakt. Med Hammarby.
Nu får han möjligen inte det. Och det är synd. Han är nämligen fortfarande på väg framåt.
När Pablo är skadefri och slipper möta långa uppspel tre meter upp i luften har han en oerhört fin teknik, både vänster- och högerbössa och näsa för målet. Att han missar det är inget unikt, det är sant, men säg den som inte gör det. Annars hade matchen slutat 6–0. Ungefär.
Och om inte Petter Furuseth nöjd och glad sätter sin kråka på ett nytt kontrakt föreslår jag spöstraff för de ansvariga. Han kom för övrigt också till Bajen en gång i tiden för att göra mål i parti och minut.
Sagan om Anders? Tja, den fortsätter nog. Han har gjort sitt jobb, ett nytt väntar. Klackens uppmaning om att ge dem en sång värmde förstås, men känslopjunk har nog aldrig varit en av hans många sidor. Det går upp. Och det går ner. Och ibland är det jobbigt nog att ta farväl. Och är man farfar så är man.
Det kunde ha blivit ett par guld på vägen. Det blev inte så.
Han har i alla fall ett råd till sin efterträdare, om man får tro SvD när man väl fick den i handen: ”Med den ljudnivå det är här på Söderstadion så gäller det att ha allt förberett på träningen, sen är det ingen som hör dig.”
Ungefär som i rymden alltså, fast tvärtom, om ni förstår vad jag menar.
Nu har Hammarby allt i egna händer för att knipa den där åtråvärda bronspengen som ger Royal League-spel i långkalsonger och luva, för att inte tala om hur den eventuella publiken plägar se ut. Sånt lär härda inför eventuellt framtida Europacupspel, är väl tanken med att möta norskar och danskar på tjälen. Min enda bön är: Tag lärdom. Säsongen blir lång och vi vill slippa alla skador.
Slipper vi alla skador tar vi guld. Med två Petter. Och gärna med Pablo.
Snart är jobbet Tonys. José är i hamn – som fick ett bättre bud sedan MFF visat intresse. Håll i Pétur (Island ligger där det ligger, även om ett år), Furuseth och Paulinho. Och Eguren. Och Pablo. Och...
Det finns med andra ord all anledning att återkomma i saken. Men först ska Linderoth senior ner till Växjö och Värendsvallen och det som en gång var Stigs och Tommys, Inge Ejderstedts, Peo Bilds, ”Lill-Dammas” och, just det, Anders Linderoths hemvist när det som han åstadkom på planen var så in i vassen bra att han tilldelades Guldbollen. Östers största förlust i allsvenskan genom tiderna lär för övrigt vara 0–6 mot Bajen.
Det vore en upprepning värd att avsluta fem år i Bajen med. Men då krävs att inte bara Pablo sätter sina chanser.
För övrigt tycks hela basset ha hunnit med båten, så nu sunkar vi loss.
I natt letade en annan runt på nätet efter svaren på Sagan om Anders. Vad tyckte Svenskan? Med risk för att bli stämd återges här hela texten inklusive rubrik:
Rubrik: Linderoth steg av som vinnare
Text: Anders Linderoths sista hemmamatch som Hammarbytränare blev ingen klang- och jubelföreställning.
Avrad: Stockholm TT
Kort och koncist – men möjligen något rumphugget.
Den större morgondraken koncentrerade sig på Gefle, som i andra halvlek spelade ”fortsatt bra försvarsspel” och ”pressade på rejält sista minuterna på förlängningen”. Sista skottet mot Hammarbymålet stod tydligen ”målvakten Mattias Hugosson (!) för. Han var med uppe vid Hammarbys straffområde under Gefles sista anfall och hörnor.”
Vi som var på plats tyckte nog ändå att det mest var fråga om spel mot ett mål. Det som Hugosson stod i.
Att Pablo fick sätta dit den känns alldeles rätt. Och jag är övertygad om att han borde få ett nytt kontrakt. Med Hammarby.
Nu får han möjligen inte det. Och det är synd. Han är nämligen fortfarande på väg framåt.
När Pablo är skadefri och slipper möta långa uppspel tre meter upp i luften har han en oerhört fin teknik, både vänster- och högerbössa och näsa för målet. Att han missar det är inget unikt, det är sant, men säg den som inte gör det. Annars hade matchen slutat 6–0. Ungefär.
Och om inte Petter Furuseth nöjd och glad sätter sin kråka på ett nytt kontrakt föreslår jag spöstraff för de ansvariga. Han kom för övrigt också till Bajen en gång i tiden för att göra mål i parti och minut.
Sagan om Anders? Tja, den fortsätter nog. Han har gjort sitt jobb, ett nytt väntar. Klackens uppmaning om att ge dem en sång värmde förstås, men känslopjunk har nog aldrig varit en av hans många sidor. Det går upp. Och det går ner. Och ibland är det jobbigt nog att ta farväl. Och är man farfar så är man.
Det kunde ha blivit ett par guld på vägen. Det blev inte så.
Han har i alla fall ett råd till sin efterträdare, om man får tro SvD när man väl fick den i handen: ”Med den ljudnivå det är här på Söderstadion så gäller det att ha allt förberett på träningen, sen är det ingen som hör dig.”
Ungefär som i rymden alltså, fast tvärtom, om ni förstår vad jag menar.
Nu har Hammarby allt i egna händer för att knipa den där åtråvärda bronspengen som ger Royal League-spel i långkalsonger och luva, för att inte tala om hur den eventuella publiken plägar se ut. Sånt lär härda inför eventuellt framtida Europacupspel, är väl tanken med att möta norskar och danskar på tjälen. Min enda bön är: Tag lärdom. Säsongen blir lång och vi vill slippa alla skador.
Slipper vi alla skador tar vi guld. Med två Petter. Och gärna med Pablo.
Snart är jobbet Tonys. José är i hamn – som fick ett bättre bud sedan MFF visat intresse. Håll i Pétur (Island ligger där det ligger, även om ett år), Furuseth och Paulinho. Och Eguren. Och Pablo. Och...
Det finns med andra ord all anledning att återkomma i saken. Men först ska Linderoth senior ner till Växjö och Värendsvallen och det som en gång var Stigs och Tommys, Inge Ejderstedts, Peo Bilds, ”Lill-Dammas” och, just det, Anders Linderoths hemvist när det som han åstadkom på planen var så in i vassen bra att han tilldelades Guldbollen. Östers största förlust i allsvenskan genom tiderna lär för övrigt vara 0–6 mot Bajen.
Det vore en upprepning värd att avsluta fem år i Bajen med. Men då krävs att inte bara Pablo sätter sina chanser.
För övrigt tycks hela basset ha hunnit med båten, så nu sunkar vi loss.
tisdag, oktober 31, 2006
Ibland är det dags att vända blad
Ibland är det dags att vända blad. Ibland vänds bladen ändå. Som om ens morgontidning plötsligt ser helt annorlunda ut när man häller upp dagens första kaffe och huset är tyst och man sitter där vid köksbordet och kliar jycken under hakan och mörkret ligger tätt utanför fönstren och det gör inget annat än regnar. Som om man tar ut nåt i förskott och sen är det bara som det är när man läser om det som var. Annorlunda. I morgon är vi där.
Som att i kväll är Anders Linderoths näst sista dag på jobbet men den sista på klassisk mark och den skönaste platsen på fotbollsjorden av alla. Ett tämligen nypåfunnet mantra snurrar på i bakhuvudet. Ett som hör Linderoths tid till. ”Glöm aldrig Gefle” är ju om man vill mer relevant än nånsin, just denna kväll av alla. Och på Söderstadion av alla ställen.
Det är ju förstås fortfarande samma järngäng som ska ut och kriga och göra jobbet på vad som tenderar att vilja bli en hösttrött gräsplätt, om man får tro sina ögon nu när mörkret lättar men regnet fortsätter att falla tungt. Samma järngäng men som numera alltid ser annorlunda ut som det alltid gör när de grönvita heroerna ska ut på den gröna mattan (nåja) för att göra sitt jobb. Och får Erkan chansen just denna kväll och gör det han kan kommer filmreferenserna att stå som spön i backen. De med.
Jag misstänker att det filas på grönvita bokslut över Linderothepoken här och var i den grönvita stratosfären. Själv nöjer jag mig med att än så länge konstatera att jag redan saknar hans truliga uppsyn och korthuggna svar på presskonferenserna efter matcherna. Konsumtionen av naturligt bubbelvatten kommer hur som helst att gå ned radikalt. Om nu inte Tony…
Tids nog får vi veta. Innan dess finns det gott om tid att sia, ta ut segrarna i förskott, drömma om pokaler och ära, misströsta över alltings överjävlighet. Men i kväll är det Gefle som gäller. Söderstadion kallar. Laget ska göra jobbet, men det är Linderoth som sätter en punkt. Och det finns bara en sak att göra. Vara där.
Sen vänder vi blad. Vi har redan sadlat om, det är dags för ny kostym. I morgon bitti sitter vi här med en balja kaffe och morgontidningen och ser ut i mörkret och funderar. Det ser annorlunda ut, men det är i stort samma sak.
Och jyckens morgonpromenad ser fortfarande ut att bli blöt. Vi måste ut.
Som att i kväll är Anders Linderoths näst sista dag på jobbet men den sista på klassisk mark och den skönaste platsen på fotbollsjorden av alla. Ett tämligen nypåfunnet mantra snurrar på i bakhuvudet. Ett som hör Linderoths tid till. ”Glöm aldrig Gefle” är ju om man vill mer relevant än nånsin, just denna kväll av alla. Och på Söderstadion av alla ställen.
Det är ju förstås fortfarande samma järngäng som ska ut och kriga och göra jobbet på vad som tenderar att vilja bli en hösttrött gräsplätt, om man får tro sina ögon nu när mörkret lättar men regnet fortsätter att falla tungt. Samma järngäng men som numera alltid ser annorlunda ut som det alltid gör när de grönvita heroerna ska ut på den gröna mattan (nåja) för att göra sitt jobb. Och får Erkan chansen just denna kväll och gör det han kan kommer filmreferenserna att stå som spön i backen. De med.
Jag misstänker att det filas på grönvita bokslut över Linderothepoken här och var i den grönvita stratosfären. Själv nöjer jag mig med att än så länge konstatera att jag redan saknar hans truliga uppsyn och korthuggna svar på presskonferenserna efter matcherna. Konsumtionen av naturligt bubbelvatten kommer hur som helst att gå ned radikalt. Om nu inte Tony…
Tids nog får vi veta. Innan dess finns det gott om tid att sia, ta ut segrarna i förskott, drömma om pokaler och ära, misströsta över alltings överjävlighet. Men i kväll är det Gefle som gäller. Söderstadion kallar. Laget ska göra jobbet, men det är Linderoth som sätter en punkt. Och det finns bara en sak att göra. Vara där.
Sen vänder vi blad. Vi har redan sadlat om, det är dags för ny kostym. I morgon bitti sitter vi här med en balja kaffe och morgontidningen och ser ut i mörkret och funderar. Det ser annorlunda ut, men det är i stort samma sak.
Och jyckens morgonpromenad ser fortfarande ut att bli blöt. Vi måste ut.
måndag, oktober 23, 2006
En bit på väg, trots alla idioter
Sveriges bästa fotbollslag heter Hammarby. Det är inte omöjligt att Elfsborg är näst bäst, men osvuret är bäst.
När man har en computer som abrupt tar sig själv av daga, slocknar, lämnar in, och emellanåt med andra ord mitt i just det som man tänkt och som just ska bli till för evigheten och som man redan filat lite på, då gäller det att hasta över tangenterna. Vi skiter alltså i analysen, när som helst släcker fanskapet ner sig själv, Bajen är bäst ändå.
Jag hinner dessutom få hem några mejl medan fingrarna löper amok, kastar dit ett öga och tänker: Kan vi inte bara skjuta av alla idioter?
”Vi genomfor prisdragningar for vora kara kunder”, mejlar mig Nordea Bank. Det låter ju oerhört spännande. Bland annat är det ”en unik möjlighet att vinna en bil”. Klicka på länken bla bla bla.
Dumjävlar, kan ingen bara skjuta av dom? Jag knattrar på. Fingrarna glöder. När som helst…
Och inte en dag utan en björn i pressen, hinner jag uppfatta. Blir dom inte skjutna på fyllan av nån kung får dom som den senaste idioten för sig att anfalla en travhäst och som tack för initiativet få benet avsparkat.
En sak till. Men av vikt. Bajen i Globen gick inte heller av för hackor. Även en bra bit uppifrån såg spanjorerna ut ungefär 20 kilo tyngre och 15 centimeter längre. Inte tillsammans utan var och en för sig. Bajen stod upp och matchade giganterna i 57.30 av 60 minuter, men så fort det blev det minsta slarv, så straffades man. Och, om man får sura lite, några idiotiska domslut verkade vara lätt bortabetonade, eller om man så vill på känt manér gå i storlagets favör. I alla fall om man får tro vad man såg på sextio meters håll.
Hur som helst var publiken med på noterna = 7.500 bajare i Globen kan inte ha fel.
Men okej, vi hinner inte knyta ihop resonemanget innan computern fallerar på nytt, det är jag säker på, men så här ligger det till. Omständigheterna gjorde att jag var på Arlanda och inte mig emot, men jag hann bara se sista tjugo av Bajen–Elfsborg och det via dumburken hos den enögda grannen, som för en gångs skull jublade när han fick se ett riktigt klassmål. Och det var verkligen inget att orda om: ett lag på planen, Chanko såg ut om han börjat röra på sig – och Pablo? Jag är av den bestämda uppfattningen att han ska vara kvar.
Det såg kul ut. Både på planen och på läktaren. Men vad annat kan man vänta sig när Sveriges bästa fotbollslag spelar jota.
Tjugo minuter sade allt.
När man har en computer som abrupt tar sig själv av daga, slocknar, lämnar in, och emellanåt med andra ord mitt i just det som man tänkt och som just ska bli till för evigheten och som man redan filat lite på, då gäller det att hasta över tangenterna. Vi skiter alltså i analysen, när som helst släcker fanskapet ner sig själv, Bajen är bäst ändå.
Jag hinner dessutom få hem några mejl medan fingrarna löper amok, kastar dit ett öga och tänker: Kan vi inte bara skjuta av alla idioter?
”Vi genomfor prisdragningar for vora kara kunder”, mejlar mig Nordea Bank. Det låter ju oerhört spännande. Bland annat är det ”en unik möjlighet att vinna en bil”. Klicka på länken bla bla bla.
Dumjävlar, kan ingen bara skjuta av dom? Jag knattrar på. Fingrarna glöder. När som helst…
Och inte en dag utan en björn i pressen, hinner jag uppfatta. Blir dom inte skjutna på fyllan av nån kung får dom som den senaste idioten för sig att anfalla en travhäst och som tack för initiativet få benet avsparkat.
En sak till. Men av vikt. Bajen i Globen gick inte heller av för hackor. Även en bra bit uppifrån såg spanjorerna ut ungefär 20 kilo tyngre och 15 centimeter längre. Inte tillsammans utan var och en för sig. Bajen stod upp och matchade giganterna i 57.30 av 60 minuter, men så fort det blev det minsta slarv, så straffades man. Och, om man får sura lite, några idiotiska domslut verkade vara lätt bortabetonade, eller om man så vill på känt manér gå i storlagets favör. I alla fall om man får tro vad man såg på sextio meters håll.
Hur som helst var publiken med på noterna = 7.500 bajare i Globen kan inte ha fel.
Men okej, vi hinner inte knyta ihop resonemanget innan computern fallerar på nytt, det är jag säker på, men så här ligger det till. Omständigheterna gjorde att jag var på Arlanda och inte mig emot, men jag hann bara se sista tjugo av Bajen–Elfsborg och det via dumburken hos den enögda grannen, som för en gångs skull jublade när han fick se ett riktigt klassmål. Och det var verkligen inget att orda om: ett lag på planen, Chanko såg ut om han börjat röra på sig – och Pablo? Jag är av den bestämda uppfattningen att han ska vara kvar.
Det såg kul ut. Både på planen och på läktaren. Men vad annat kan man vänta sig när Sveriges bästa fotbollslag spelar jota.
Tjugo minuter sade allt.
lördag, oktober 21, 2006
Förväntansfull
Jag kan inte lämna ämnet ”Disneys figurer i falsk sexorgie på Disneyland” i fred. Just ”falsk sexorgie” är påtagligt lockande, eller hur? Eller är det bara jag som blir nyfiken på hur sådant går till rent explicit? Och plötsligt fanns länken där igen. Upplevelsen är naturligtvis fullständigt bisarr av den enkla anledningen att man inte har en aning om vad som ska ske.
Och, tja, det hände väl inget. Fast den skönt skakiga dogmakänslan gav ändå upplevelsen en karaktär av autenticitet. Eller nåt sånt.
Eller också är man lurad igen. Kvällspressen gjorde sitt jobb.
Fast det mest bisarra är att det tydligen också är ett jobb vilket som helst att gå utklädd till Långben.
Fast det var inte det jag skulle ägna mig åt när jag knäppte på computern. Utan det faktum att det i dag blir Globen och Bajen–Barça. Storfrämmande, alltså. Olssons handbollsgrabbar kom alltså först till skott ute i den i den stora världen att möta motstånd av katalansk kaliber (Villarreal gick ju inte av för hackor, om man tänker på saken och spelarnamnen, men ändå). Obotlig optimist som man är tror man ju att mister X:s fotbollsgrabbar gör om bravaden om ett par år. Hur som helst, såg bortafajten via dumburken, och visserligen var Barcelona numret större och tycktes ha kontroll på tillställningen, men det fanns ändå snudd på kontakt ibland och med lite mindre respekt, full fart och 110 procent kan det gå att rubba motståndarna i kväll. Men det kan ju och för sig också gå åt helvete. Därvidlag är handbollen ungefär som fotbollen.
Fast just nu är följande skönt att nyktert konstatera (och så småningom gärna applicera på jotan): Säga vad man vill om svensk handboll – men om Bajen ska få något motstånd att tala om måste laget ut i Europa…
Vi blir tre. Yngsta sonen och dottern följer med. Nån gång ska ju vara första gången i Globen. Jag har svårt att tänka mig ett bättre tillfälle. Manu Chao möjligen. Eller när Bajen är i Champions League-final så klart.
Grannfrun tog med sig jycken på morgonpromenaden. Det som är mest anmärkningsvärt är att hon fann sig nödsakad att i förbifarten meddela att hon hoppade i sjön häromdagen. Nu ligger bevisbördan åter på mig för att bringa klarhet i vem som tog sista morgondoppet.
Och jag som hade hoppats att jag lämnat ämnet för året.
Och, tja, det hände väl inget. Fast den skönt skakiga dogmakänslan gav ändå upplevelsen en karaktär av autenticitet. Eller nåt sånt.
Eller också är man lurad igen. Kvällspressen gjorde sitt jobb.
Fast det mest bisarra är att det tydligen också är ett jobb vilket som helst att gå utklädd till Långben.
Fast det var inte det jag skulle ägna mig åt när jag knäppte på computern. Utan det faktum att det i dag blir Globen och Bajen–Barça. Storfrämmande, alltså. Olssons handbollsgrabbar kom alltså först till skott ute i den i den stora världen att möta motstånd av katalansk kaliber (Villarreal gick ju inte av för hackor, om man tänker på saken och spelarnamnen, men ändå). Obotlig optimist som man är tror man ju att mister X:s fotbollsgrabbar gör om bravaden om ett par år. Hur som helst, såg bortafajten via dumburken, och visserligen var Barcelona numret större och tycktes ha kontroll på tillställningen, men det fanns ändå snudd på kontakt ibland och med lite mindre respekt, full fart och 110 procent kan det gå att rubba motståndarna i kväll. Men det kan ju och för sig också gå åt helvete. Därvidlag är handbollen ungefär som fotbollen.
Fast just nu är följande skönt att nyktert konstatera (och så småningom gärna applicera på jotan): Säga vad man vill om svensk handboll – men om Bajen ska få något motstånd att tala om måste laget ut i Europa…
Vi blir tre. Yngsta sonen och dottern följer med. Nån gång ska ju vara första gången i Globen. Jag har svårt att tänka mig ett bättre tillfälle. Manu Chao möjligen. Eller när Bajen är i Champions League-final så klart.
Grannfrun tog med sig jycken på morgonpromenaden. Det som är mest anmärkningsvärt är att hon fann sig nödsakad att i förbifarten meddela att hon hoppade i sjön häromdagen. Nu ligger bevisbördan åter på mig för att bringa klarhet i vem som tog sista morgondoppet.
Och jag som hade hoppats att jag lämnat ämnet för året.
fredag, oktober 20, 2006
Tuta och köra
Halleluja, och pris ske den nya regimen! Det blir billigare (ny momssats) att åka skidlift!
Men då måste jag ju förstås göra som Ingemar. Tjacka skidor. Hmm.
Annars är det trevligt att Stockholms nya styre (som till skillnad från riket har nån som tar tag i de här bitarna) fått ett kultur- och idrottsborgarråd som lärt sig prioritera och redan som första punkt på första dagordningen tog sig an arenafrågan för Tjockhults fotbollslag, av vilka ett går i första hand. Och även i andra, faktiskt.
Att Hammarby behöver en ny arena kommer borgarrådet att själv få uppleva på plats, eftersom hon vikt måndagen till Hammarby–Elfsborg, så snacka om smak. Inte nog med det: hjärtat klappar på rätt ställe.
Hon tillhör för övrigt den generation som växt upp med Ingemar och Björn på burken, är hon noga med att påtala i intervjun med henne i huvudstadens andra morgontidning som dessa livgivande fakta är hämtade ifrån. Så hon bör med andra ord ha en viss distans till all pseudohysteri runt nutida idrottsbroilers. Att hon en gång i tiden bott i Gubbängen gör ju inte saken sämre.
Men visst, det blir inte bara hon som blir besviken om inte första spadtaget är taget under de närmaste fyra åren.
Första spadtaget?
Jyckens morgonpromenad gick undan. Vi stötte på två våldsamt uppspelta bestar och en matte och en husse där de som höll i kopplet hade viktigare saker för sig (nämligen tala högt och ljudligt i telefon om, lät det som, ingenting) och vände ryggen till och lämnade uppgiften att få isär ihopsnodda koppel till en annan. Jycken och hennes för tillfället bekantskap har nämligen den egenheten att så fort de är kopplade ge sig fan på att trassla till det hela.
Hemma igen slog mig tanken att lägga på en slapp, men sen påminde jag mig själv om att jag snudd på lovat mig själv att börja typ ett nytt liv.
Så jag tankade mokabryggaren på nytt.
Louay Chanko visar god självinsikt när han säger att han har en bit kvar. En man för framtiden, alltså, och vi stöder den teorin. Vi tror till och med stenhårt på den. Vi i positiva klubben som ser nästa års guld som klappat och klart.
Spanske kungen lär ha skjutit en full björn. Ja, den var tydligen så full att ”den inte kunde försvara sig”.
Och ”Tjock-Steffe” lär ha dömts i morse i Beach Boys och Schwarzeneggers förlovade land. Han var tydligen också på lyset.
Nä, ska man börja typ ett nytt liv ska man göra något åt det.
Bolaget nästa!
Men då måste jag ju förstås göra som Ingemar. Tjacka skidor. Hmm.
Annars är det trevligt att Stockholms nya styre (som till skillnad från riket har nån som tar tag i de här bitarna) fått ett kultur- och idrottsborgarråd som lärt sig prioritera och redan som första punkt på första dagordningen tog sig an arenafrågan för Tjockhults fotbollslag, av vilka ett går i första hand. Och även i andra, faktiskt.
Att Hammarby behöver en ny arena kommer borgarrådet att själv få uppleva på plats, eftersom hon vikt måndagen till Hammarby–Elfsborg, så snacka om smak. Inte nog med det: hjärtat klappar på rätt ställe.
Hon tillhör för övrigt den generation som växt upp med Ingemar och Björn på burken, är hon noga med att påtala i intervjun med henne i huvudstadens andra morgontidning som dessa livgivande fakta är hämtade ifrån. Så hon bör med andra ord ha en viss distans till all pseudohysteri runt nutida idrottsbroilers. Att hon en gång i tiden bott i Gubbängen gör ju inte saken sämre.
Men visst, det blir inte bara hon som blir besviken om inte första spadtaget är taget under de närmaste fyra åren.
Första spadtaget?
Jyckens morgonpromenad gick undan. Vi stötte på två våldsamt uppspelta bestar och en matte och en husse där de som höll i kopplet hade viktigare saker för sig (nämligen tala högt och ljudligt i telefon om, lät det som, ingenting) och vände ryggen till och lämnade uppgiften att få isär ihopsnodda koppel till en annan. Jycken och hennes för tillfället bekantskap har nämligen den egenheten att så fort de är kopplade ge sig fan på att trassla till det hela.
Hemma igen slog mig tanken att lägga på en slapp, men sen påminde jag mig själv om att jag snudd på lovat mig själv att börja typ ett nytt liv.
Så jag tankade mokabryggaren på nytt.
Louay Chanko visar god självinsikt när han säger att han har en bit kvar. En man för framtiden, alltså, och vi stöder den teorin. Vi tror till och med stenhårt på den. Vi i positiva klubben som ser nästa års guld som klappat och klart.
Spanske kungen lär ha skjutit en full björn. Ja, den var tydligen så full att ”den inte kunde försvara sig”.
Och ”Tjock-Steffe” lär ha dömts i morse i Beach Boys och Schwarzeneggers förlovade land. Han var tydligen också på lyset.
Nä, ska man börja typ ett nytt liv ska man göra något åt det.
Bolaget nästa!
torsdag, oktober 19, 2006
Vadå Dinkelspiel?
Favorit i repris: Ingenting är klart, säger Henrik Appelqvist, så då är det väl inte det. Varken här eller där.
Jag har inte en susning om vem det är, säger Thom Åhlund om det just nu aktuellaste namnet som torgförs med bestämdhet i medierna.
Snart vet vi vem det är. På söndag kväll?
Vart Anders Linderoth tar vägen är ju inte heller helt ointressant.
Det går inte att komma ifrån att sista derbyt på Söderstadion innebar ett visst mått av tappade mungipor och förtida pannrynkor (nja, det kan ju iofs beror på andra omständigheter av mer naturlig art, som kvällspress och könsmaktsordning). Hursom: Vi sonkade ihop, det satt i, och det finns fortfarande tendenser till håglöshet i arbetet med att få tillvaron att gå ihop.
Inte nog med det: det är höst. Tydligt illustrerat i Hamstad.
Jyckens morgonpromenad handlade mest om att rulla sig i löv och annat som är på väg att förmultna. Väl längst ute på udden såg allt så himla dystert ut att vi ägnade oss åt att lova oss själva att starta typ ett nytt liv. Allt förmörkat av att vi glömt rökverken hemma.
Så vi gick hem med raska steg.
Gunnar Thor vill tillbaka till startelvan, säger han själv. Det är ytterst lovvärt men också, får man hoppas, självklart att man vill tillhöra den eftersom det måste vara den springande punkten på den här nivån. Hursom: så länge han var på planen gick det ju dessutom skapligt för laget.
Och tabellen vara alltid lika uppdaterad och upptejpad på kylskåpsdörren.
Men iofs gick det ju också länge rätt bra när det begav sig med Fischbein i centrum.
Sådär kan man hålla på att fundera när man har sonkat ihop.
Så vi ska alltså typ starta ett nytt liv.
För att sätta fart på systemet knäppte vi på computern (som också har sonkat ihop) och mokabryggaren (fortsätter att leverera) för att bygga upp oss.
En fråga vi omedelbart ställde oss när omvärlden öppnade sig för oss är följande: Har vi alltid undrat vad Långben säger innan han kopplar skamgrepp på Walt Disneys kända mus?
Fast sen försvann visst kvällspresslänken i ämnet.
Jag har inte en susning om vem det är, säger Thom Åhlund om det just nu aktuellaste namnet som torgförs med bestämdhet i medierna.
Snart vet vi vem det är. På söndag kväll?
Vart Anders Linderoth tar vägen är ju inte heller helt ointressant.
Det går inte att komma ifrån att sista derbyt på Söderstadion innebar ett visst mått av tappade mungipor och förtida pannrynkor (nja, det kan ju iofs beror på andra omständigheter av mer naturlig art, som kvällspress och könsmaktsordning). Hursom: Vi sonkade ihop, det satt i, och det finns fortfarande tendenser till håglöshet i arbetet med att få tillvaron att gå ihop.
Inte nog med det: det är höst. Tydligt illustrerat i Hamstad.
Jyckens morgonpromenad handlade mest om att rulla sig i löv och annat som är på väg att förmultna. Väl längst ute på udden såg allt så himla dystert ut att vi ägnade oss åt att lova oss själva att starta typ ett nytt liv. Allt förmörkat av att vi glömt rökverken hemma.
Så vi gick hem med raska steg.
Gunnar Thor vill tillbaka till startelvan, säger han själv. Det är ytterst lovvärt men också, får man hoppas, självklart att man vill tillhöra den eftersom det måste vara den springande punkten på den här nivån. Hursom: så länge han var på planen gick det ju dessutom skapligt för laget.
Och tabellen vara alltid lika uppdaterad och upptejpad på kylskåpsdörren.
Men iofs gick det ju också länge rätt bra när det begav sig med Fischbein i centrum.
Sådär kan man hålla på att fundera när man har sonkat ihop.
Så vi ska alltså typ starta ett nytt liv.
För att sätta fart på systemet knäppte vi på computern (som också har sonkat ihop) och mokabryggaren (fortsätter att leverera) för att bygga upp oss.
En fråga vi omedelbart ställde oss när omvärlden öppnade sig för oss är följande: Har vi alltid undrat vad Långben säger innan han kopplar skamgrepp på Walt Disneys kända mus?
Fast sen försvann visst kvällspresslänken i ämnet.
onsdag, oktober 18, 2006
"Smekform av Antonia m.fl."
Morgonpromenad med jycken. Inte en käft nånstans. En tagg längst ut på udden. Löven gulnar, en del är rent av riktigt röda, lönnens har svarta fläckar. Tystnad. En skarv blåser på en bit över mörka vattenytan där nere. Jag skickar i väg en rökring mot himlen som går i grå till blå. Jycken sitter tålmodigt på stenbumlingen bredvid och väntar på sin godis. Hennes matte sitter på ett plan till Wien som äldsta sonen gör mellan varven i skolbänken för att hälsa på och krama om och kolla läget. Och fler börjar röra på sig. Nu tycks det som om dom äntligen ska skicka upp den där följetongsastronautsvensken i rymden. Alltid något.
Fast sen ska det väl skrivas spaltmil om den ende svensk som varit där ute och som kommer att sitta i alla tevesoffor och underhållningsprogram som tänkas kan.
Vi går hem till mokabryggaren som står klar och färdig att leverera. På vägen funderar vi ännu ett varv på hur det blir om Tony leder de grönvita heroerna från och med måndag. Om än lite grann från ovan.
Om Mikkel blir hel och Sebastian blir kvar, om Petter blir hel och om Petter blir kvar, om Erkan och Jeffrey når nya lägstanivåer, ja då kan tränaren snudd på heta vad som helst. Det går nämligen inte att satsa på att slå långa bollar över ett sådant mittfält.
Om sen Paulinho precis som mokabryggaren ständigt levererar och backlinjen står obruten och hel med José i gänget, ja då är saken klar om ett år. Då finns det gott om tid för styrelsen att fundera på i vilket glasskåp Johanssons pokal ska stå. Då behövs det bara en ny Björn. Och kanske en målvakt.
Och som vanligt någon mer eller ytterligare tre. Eftersom det aldrig blir som man tänkt sig. Åtminstone i fotboll. Och, kanske någon vill tillägga, i politiken.
Fast man kan ju inte låta bli att undra: Är det sant att där ute kan ingen höra dig skrika?
Fast sen ska det väl skrivas spaltmil om den ende svensk som varit där ute och som kommer att sitta i alla tevesoffor och underhållningsprogram som tänkas kan.
Vi går hem till mokabryggaren som står klar och färdig att leverera. På vägen funderar vi ännu ett varv på hur det blir om Tony leder de grönvita heroerna från och med måndag. Om än lite grann från ovan.
Om Mikkel blir hel och Sebastian blir kvar, om Petter blir hel och om Petter blir kvar, om Erkan och Jeffrey når nya lägstanivåer, ja då kan tränaren snudd på heta vad som helst. Det går nämligen inte att satsa på att slå långa bollar över ett sådant mittfält.
Om sen Paulinho precis som mokabryggaren ständigt levererar och backlinjen står obruten och hel med José i gänget, ja då är saken klar om ett år. Då finns det gott om tid för styrelsen att fundera på i vilket glasskåp Johanssons pokal ska stå. Då behövs det bara en ny Björn. Och kanske en målvakt.
Och som vanligt någon mer eller ytterligare tre. Eftersom det aldrig blir som man tänkt sig. Åtminstone i fotboll. Och, kanske någon vill tillägga, i politiken.
Fast man kan ju inte låta bli att undra: Är det sant att där ute kan ingen höra dig skrika?
måndag, oktober 16, 2006
Resumén och framtiden
(söndag. Datorn dog mitt i.)
Har jag på nåt adekvat vis helgat helgdagen? Tja, jag knoppade en stund mitt på dagen.
Handelsministern är i London, enligt någon källa, möjligen för att tröstshoppa. Jag menar förstås fd handelsministern. Är hon fortfarande sjukskriven, förresten?
Gårdagens sjumannafotbollsturnering för yngsta sonen, från samling kvart över åtta till femton och fyrtio (tack och lov, dom gick inte till slutspel för då hade vi väl fortfarande varit kvar) var en lång dag. Fyra raka förluster, mer än två timmars effektivt bollsparkande och springande, tre sönderkokta varmkorvmedbröd mellan varven, senap på mina, och det var inte lättare att stå bredvid och se på. Under en av matcherna, mot ett våldsamt springande rödsvartrandigt gäng, kom en av Sveriges mest kända så kallade sångerskor och ställde sig bredvid undertecknad med ansiktet dolt under kepsen och tjoade högt och ljudligt som om hon aldrig gjort något annat och skrek ”Come on, babe” när sonen hennes kom springande med bollen och slog en passning som gick fram. Sen såg hon upp på mig under kepsen, sökte min blick och sade: ”Visst var det en bra passning?”
”Det var en bra passning”, sade jag uppmuntrande.
Sen åkte jag in till stan för att ännu en gång dricka öl med samma göteborgare som dan innan, den här gången med vår gode vän omvärldsanalytikern, som inom parentes cyklar året om. Vi var så tidigt ute att Carmen inte öppnat än. Vi surrade i vanlig ordning på om film, fruntimmer och framtida planer.
Jycken har fått sina promenader. Och i morgon bitti kan det bli ett morgondopp. Anledningen är förstås att grannfrun hoppade i just denna dag, när en annan låg och knoppade, har jag fått mig berättat.
Men det kan ha sina poänger att vakna ordentligt för det blir en oerhört intressant Bajenvecka.
(måndag. Fick liv i datorn som ännu inte har dött igen.)
Tji morgondopp. Vet inte vad jag ska skylla på. Trött har man ju varit förr. Kan det vara den nya regimens budget som redan börjat spöka?
I dag står Halmstad på menyn. De grönvita heroerna ska ner till västkustens södra regioner och kämpa till sig tre poäng. Matchen på Söderstadion i våras var inget annat än kamp, ja, snudd på kramp. Vi tror på tre poäng, men vi tar inte ut något i förskott.
”När Hammarby är som bäst så rår ingen allsvensk konkurrent på laget”, tycker fotbolldirekt.com som därmed håller med Anders Linderoth, och jag är inte sämre än att jag instämmer. Frågan är förstås om Bajen är som bäst just nu. Furuseth får stanna hemma, och detsamma gäller förstås, förutom alla skadade, Erkan – om jag räknat rätt.
Och sen händer det förstås en massa annat också. Fast kanske inte just i dag.
Fem matcher kvar för Linderoth. Det är bara att tuta och köra. Själv ska jag hälla upp en stadig kaffe och ta med mig jycken ut på udden för en tagg.
Har jag på nåt adekvat vis helgat helgdagen? Tja, jag knoppade en stund mitt på dagen.
Handelsministern är i London, enligt någon källa, möjligen för att tröstshoppa. Jag menar förstås fd handelsministern. Är hon fortfarande sjukskriven, förresten?
Gårdagens sjumannafotbollsturnering för yngsta sonen, från samling kvart över åtta till femton och fyrtio (tack och lov, dom gick inte till slutspel för då hade vi väl fortfarande varit kvar) var en lång dag. Fyra raka förluster, mer än två timmars effektivt bollsparkande och springande, tre sönderkokta varmkorvmedbröd mellan varven, senap på mina, och det var inte lättare att stå bredvid och se på. Under en av matcherna, mot ett våldsamt springande rödsvartrandigt gäng, kom en av Sveriges mest kända så kallade sångerskor och ställde sig bredvid undertecknad med ansiktet dolt under kepsen och tjoade högt och ljudligt som om hon aldrig gjort något annat och skrek ”Come on, babe” när sonen hennes kom springande med bollen och slog en passning som gick fram. Sen såg hon upp på mig under kepsen, sökte min blick och sade: ”Visst var det en bra passning?”
”Det var en bra passning”, sade jag uppmuntrande.
Sen åkte jag in till stan för att ännu en gång dricka öl med samma göteborgare som dan innan, den här gången med vår gode vän omvärldsanalytikern, som inom parentes cyklar året om. Vi var så tidigt ute att Carmen inte öppnat än. Vi surrade i vanlig ordning på om film, fruntimmer och framtida planer.
Jycken har fått sina promenader. Och i morgon bitti kan det bli ett morgondopp. Anledningen är förstås att grannfrun hoppade i just denna dag, när en annan låg och knoppade, har jag fått mig berättat.
Men det kan ha sina poänger att vakna ordentligt för det blir en oerhört intressant Bajenvecka.
(måndag. Fick liv i datorn som ännu inte har dött igen.)
Tji morgondopp. Vet inte vad jag ska skylla på. Trött har man ju varit förr. Kan det vara den nya regimens budget som redan börjat spöka?
I dag står Halmstad på menyn. De grönvita heroerna ska ner till västkustens södra regioner och kämpa till sig tre poäng. Matchen på Söderstadion i våras var inget annat än kamp, ja, snudd på kramp. Vi tror på tre poäng, men vi tar inte ut något i förskott.
”När Hammarby är som bäst så rår ingen allsvensk konkurrent på laget”, tycker fotbolldirekt.com som därmed håller med Anders Linderoth, och jag är inte sämre än att jag instämmer. Frågan är förstås om Bajen är som bäst just nu. Furuseth får stanna hemma, och detsamma gäller förstås, förutom alla skadade, Erkan – om jag räknat rätt.
Och sen händer det förstås en massa annat också. Fast kanske inte just i dag.
Fem matcher kvar för Linderoth. Det är bara att tuta och köra. Själv ska jag hälla upp en stadig kaffe och ta med mig jycken ut på udden för en tagg.
fredag, oktober 13, 2006
Omvärldsananalys
Jycken tog med sig matten och försvann i morgondimman.
Jag vet att dom gör allt för att jag ska glo på Fotbollsgalan, men inte ens en klassisk "bröstchock" kommer att få mig att sätta på dumburken.
Handelsministern går från klarhet till klarhet.
Generaler och advokater har jag aldrig gett mycket för.
Engelsmännen, ständigt bäst i världen på fotboll, går som alltid på en mina. Alla andra vet att det finns minst 28 landslag som är bättre. Fråga Svennis.
Trodde i min enfald att dimman skulle lätta framåt förmiddagen, men när jag glor ut genom fönstret ser det ut som om någon hällt lättmjölk över hela jämmerdalen.
Men vad gör det om hundra år?
I dag ska jag på eftermiddagen möta en halvgo göteborgare vid bögringen på Centralen för att under ett par timmar konsumera bira, snacka film och fruntimmer och smida planer för framtiden. Att han är halvgo beror på att han inte är någon äkta Kålle, utan lämnade Tjockhult för, just det, kärleken. Han är med andra ord med tiden bliven lite ambivalent i en av de viktigaste frågorna här i livet, alltså i hans fall -vitt eller -svart, men en av hans döttrar håller stenhårt på Gais.
Men i morgon blir det fotboll för hela slanten. Yngsta sonens första sjumannaturnering, samling i ottan.
Så jag hinner nog inte med något morgondopp då heller.
Jag vet att dom gör allt för att jag ska glo på Fotbollsgalan, men inte ens en klassisk "bröstchock" kommer att få mig att sätta på dumburken.
Handelsministern går från klarhet till klarhet.
Generaler och advokater har jag aldrig gett mycket för.
Engelsmännen, ständigt bäst i världen på fotboll, går som alltid på en mina. Alla andra vet att det finns minst 28 landslag som är bättre. Fråga Svennis.
Trodde i min enfald att dimman skulle lätta framåt förmiddagen, men när jag glor ut genom fönstret ser det ut som om någon hällt lättmjölk över hela jämmerdalen.
Men vad gör det om hundra år?
I dag ska jag på eftermiddagen möta en halvgo göteborgare vid bögringen på Centralen för att under ett par timmar konsumera bira, snacka film och fruntimmer och smida planer för framtiden. Att han är halvgo beror på att han inte är någon äkta Kålle, utan lämnade Tjockhult för, just det, kärleken. Han är med andra ord med tiden bliven lite ambivalent i en av de viktigaste frågorna här i livet, alltså i hans fall -vitt eller -svart, men en av hans döttrar håller stenhårt på Gais.
Men i morgon blir det fotboll för hela slanten. Yngsta sonens första sjumannaturnering, samling i ottan.
Så jag hinner nog inte med något morgondopp då heller.
torsdag, oktober 12, 2006
"det är dags att tänka nytt"
Nå vecka har gått sen tjänstesamhället skulle börja välla fram i all sin färgrikedom och snart har alla i regeringen rökt braj, skitit i tv-licensen, kört på fyllan, fått dubbla löner och hållit sig med filippinska hembiträden och barnpigor som jobbat svart och därmed saknat normalsvenskt skyddsnät.
Det lustiga är att om dom inte varit så kåta på att få Göran att permanent flytta till sin herrgård skulle dom ha kunnat fortsätta med det dom sysslat med tidigare i all oändlighet.
Men så är det: mycket vill ha mer.
Morgondoppen har avklingat. Men jag säger som Horace: Man vet aldrig.
Vad tror ni är troligast att vår kulturmininster sade när hon hörde vem som tilldelats årets Nobelpris i litteratur: ”Äntligen” eller ”Vem, sa dom?”
Jycken har just återvänt från en schysst promenad på egen hand med favoritkompisen och hennes husse, som för övrigt har ett stort grönvitt hjärta och ännu inte gett upp hoppet om SM-guld. Därmed försvann ett av dagens dåliga samveten eftersom det mest blivit kortaste sträckan till närmaste buskage och tillbaka, och sånt är inte jyckens likör.
Apropå dryckesvanor, och det faktum att mattens jycke är ute på galej, under tiden har vi käkat tortelloni med färsk grovriven parmesan och kört några varv med pepparkvarnen, och en annan korkade upp en sydafrikan som nån mindre vetande gömt längst inne i skafferiet. Inte är det jag, så mycket vet jag, för sen jag slutade hälla i mig Beyaz en gång i tiden köper jag aldrig vin från söder om Spanien. Eller för all del Italien.
Avrundningen bestod av en bit gorgonzola. Och ett glas vin.
Dagen till ära länkar vi till en text av Orhan Pamuk.
Det lustiga är att om dom inte varit så kåta på att få Göran att permanent flytta till sin herrgård skulle dom ha kunnat fortsätta med det dom sysslat med tidigare i all oändlighet.
Men så är det: mycket vill ha mer.
Morgondoppen har avklingat. Men jag säger som Horace: Man vet aldrig.
Vad tror ni är troligast att vår kulturmininster sade när hon hörde vem som tilldelats årets Nobelpris i litteratur: ”Äntligen” eller ”Vem, sa dom?”
Jycken har just återvänt från en schysst promenad på egen hand med favoritkompisen och hennes husse, som för övrigt har ett stort grönvitt hjärta och ännu inte gett upp hoppet om SM-guld. Därmed försvann ett av dagens dåliga samveten eftersom det mest blivit kortaste sträckan till närmaste buskage och tillbaka, och sånt är inte jyckens likör.
Apropå dryckesvanor, och det faktum att mattens jycke är ute på galej, under tiden har vi käkat tortelloni med färsk grovriven parmesan och kört några varv med pepparkvarnen, och en annan korkade upp en sydafrikan som nån mindre vetande gömt längst inne i skafferiet. Inte är det jag, så mycket vet jag, för sen jag slutade hälla i mig Beyaz en gång i tiden köper jag aldrig vin från söder om Spanien. Eller för all del Italien.
Avrundningen bestod av en bit gorgonzola. Och ett glas vin.
Dagen till ära länkar vi till en text av Orhan Pamuk.
Sulan
Mitt i natten. Om det är nån som mot förmodan tror att det är några av skojarna i regeringen som föranleder detta faktum – alltså att jag sitter här och ugglar – så glöm det. Jag menar, är det verkligen nån som är förvånad?
Alla sover. Åtminstone jycken snarkar. Själv har jag en halv Gambrinus kvar att att få bukt med – och det är inga problem, jag lovar. Möjligen hinner jag med en tagg och att glo en stund på månen innan det är dags för bingen.
Nog var det snygga strutar på Island. Kims frispark, och Chipsets vänster vid första stolpen, går inte av för hackor. Men Sulan tycks skriva på för ännu en säsong i Bajen.
Sånt är värt en räd i skafferiet. Där stod en ensam Gambrinus och väntade.
Alla sover. Åtminstone jycken snarkar. Själv har jag en halv Gambrinus kvar att att få bukt med – och det är inga problem, jag lovar. Möjligen hinner jag med en tagg och att glo en stund på månen innan det är dags för bingen.
Nog var det snygga strutar på Island. Kims frispark, och Chipsets vänster vid första stolpen, går inte av för hackor. Men Sulan tycks skriva på för ännu en säsong i Bajen.
Sånt är värt en räd i skafferiet. Där stod en ensam Gambrinus och väntade.
onsdag, oktober 11, 2006
Oktober
Trötter är bara förnamnet. Har badat i kaffe, men inget tycks hjälpa. Och snart blåser lönefabriken i pipan.
Till och med jyckens matte tycks ha sonkat ihop. Morgonpromenaden går av stapeln ungefär nu. På vägen lär dom ha stött ihop med yngsta sonen med tillhörande klass och -lärare som knallar omkring i området för att glo på får och käka massäck. Under jackan skymtade en snygg grönvit tröja. Snygg halsduk hade han också.
Vilket var hemmalag på Råsunda i går när ett antal stollar rusade in på planen för att klappa på eller om Ronaldinho, om jag får tippa på någon av spelarna som lockar till sådant? Brasilien? Får dom böter, eller hur funkar det? Förlorade dom matchen med tre noll? Eller får Sverige poängavdrag?
Island, say no more. Tokhyllningarna häromveckan efter Spaniens debacle kan snabbt vara historia. Henkes ersättare i Barça kanske ger Spanien en viss upprättelse.
Dessutom består Islands trupp enbart av ordkarga och vindpinade -söner. Har man sett Korpen flyger vet man ju hur det går till där ute i Atlanten. Jogo bonito, med isländsk måttstock, är att någon måste betala för debaclet borta i Lettland.
Och vem vet, nu får kanske Bajen ytterligare en -son i truppen. Heidar Geir Juliusson är på återbesök för ännu en gång visa upp sig. Förra gången, i somras, gick det skapligt. Och apropå öar, en annan, något större sådan tycks vara platsen där målvakten ska hämtas. Nathan Coe var namnet. Ska han möjligen ersätta sin landsman?
Om U21-lagets debacle mot Serbien finns det en del att tycka till, men ingen tid över att spilla ord på. Tack och lov.
Nu är badkaret fyllt med nytt kaffe.
Till och med jyckens matte tycks ha sonkat ihop. Morgonpromenaden går av stapeln ungefär nu. På vägen lär dom ha stött ihop med yngsta sonen med tillhörande klass och -lärare som knallar omkring i området för att glo på får och käka massäck. Under jackan skymtade en snygg grönvit tröja. Snygg halsduk hade han också.
Vilket var hemmalag på Råsunda i går när ett antal stollar rusade in på planen för att klappa på eller om Ronaldinho, om jag får tippa på någon av spelarna som lockar till sådant? Brasilien? Får dom böter, eller hur funkar det? Förlorade dom matchen med tre noll? Eller får Sverige poängavdrag?
Island, say no more. Tokhyllningarna häromveckan efter Spaniens debacle kan snabbt vara historia. Henkes ersättare i Barça kanske ger Spanien en viss upprättelse.
Dessutom består Islands trupp enbart av ordkarga och vindpinade -söner. Har man sett Korpen flyger vet man ju hur det går till där ute i Atlanten. Jogo bonito, med isländsk måttstock, är att någon måste betala för debaclet borta i Lettland.
Och vem vet, nu får kanske Bajen ytterligare en -son i truppen. Heidar Geir Juliusson är på återbesök för ännu en gång visa upp sig. Förra gången, i somras, gick det skapligt. Och apropå öar, en annan, något större sådan tycks vara platsen där målvakten ska hämtas. Nathan Coe var namnet. Ska han möjligen ersätta sin landsman?
Om U21-lagets debacle mot Serbien finns det en del att tycka till, men ingen tid över att spilla ord på. Tack och lov.
Nu är badkaret fyllt med nytt kaffe.
tisdag, oktober 10, 2006
Möjligheternas gräns
Okej, det är ett par dar sen, och en annan har haft fullt upp, men ändå. Två noll mot Spanien var på det hela taget trevligt att uppleva (Fantastiskt, underbart etc sparar vi tills världsfreden är vunnen eller –svälten satt ur spel). Men det var ett jävla snyggt mål det andra, det får man tillstå.
Som sagt, man kan fundera på Barcelonas klippa Puyol och på vad han tänker där sitter på backen och djupandas efter att ha tjackat en butifarra med extra mycket senap nere vid hörnflaggan och nu ser bolluslingen ligga i målet, backen som först skickar bollen mot den till synes tillspillogivna svenska målburen men som Linderoth Jr snyggt räddar på mållinjen och sen typ tolv sekunder senare får finna sig att hundratio meter bort i sitt eget straffområde gå på Allbäcks snudd på henkevariant från VM -94 och (okej, bildligt talat) bita i gräset. ”Mierde”? Eller ”Fan, vad jag blivit långsam”?
Målet var så snyggt och klassiskt att jag misstänker att Linderoth Jr när han nickade bort bollen på mållinjen redan visste vad Edman skulle göra och så vidare hela vägen längs vänsterkanten fram till Allbäcks avslut – eftersom det stod i Lagerbäcks pärm.
Känner jag Linderoth jr rätt sade han till Shaaban när Puyol gick på avslut ”Hey, den tar jag!”
Ett sådant mål är ett slags bevis för att allt är möjligt i fotbollens värld.*
Däremot var det fullständigt omöjligt att tro på något annat än att domen över derbyt mellan Bajen och dif på Söderstadion skulle stå fast. Tre poängs avdrag gällde – och kommer att gälla. Fotbollförbundets styrelse har knappast något annat val än att följa tävlingsutskottets beslut, av en anledning som även Linderoth Sr haft sina aningar om: ”Det var väl inte väntat att de skulle slå sin egen instans på fingrarna.”
Om det sedan är rätt beslut är en annan historia.
Så är det. Och en sak till. Att Hammarby får dras med tre poängs avdrag är inte tävlingsutskottets eller Svenska fotbollförbundets fel. Felet är dårarnas och enbart deras.
Jyckens morgonpromenad skötte för övrigt nån annan om.
Och, som sagt, all heder åt Puyol.
*Står också i Lagerbäcks pärm.
Som sagt, man kan fundera på Barcelonas klippa Puyol och på vad han tänker där sitter på backen och djupandas efter att ha tjackat en butifarra med extra mycket senap nere vid hörnflaggan och nu ser bolluslingen ligga i målet, backen som först skickar bollen mot den till synes tillspillogivna svenska målburen men som Linderoth Jr snyggt räddar på mållinjen och sen typ tolv sekunder senare får finna sig att hundratio meter bort i sitt eget straffområde gå på Allbäcks snudd på henkevariant från VM -94 och (okej, bildligt talat) bita i gräset. ”Mierde”? Eller ”Fan, vad jag blivit långsam”?
Målet var så snyggt och klassiskt att jag misstänker att Linderoth Jr när han nickade bort bollen på mållinjen redan visste vad Edman skulle göra och så vidare hela vägen längs vänsterkanten fram till Allbäcks avslut – eftersom det stod i Lagerbäcks pärm.
Känner jag Linderoth jr rätt sade han till Shaaban när Puyol gick på avslut ”Hey, den tar jag!”
Ett sådant mål är ett slags bevis för att allt är möjligt i fotbollens värld.*
Däremot var det fullständigt omöjligt att tro på något annat än att domen över derbyt mellan Bajen och dif på Söderstadion skulle stå fast. Tre poängs avdrag gällde – och kommer att gälla. Fotbollförbundets styrelse har knappast något annat val än att följa tävlingsutskottets beslut, av en anledning som även Linderoth Sr haft sina aningar om: ”Det var väl inte väntat att de skulle slå sin egen instans på fingrarna.”
Om det sedan är rätt beslut är en annan historia.
Så är det. Och en sak till. Att Hammarby får dras med tre poängs avdrag är inte tävlingsutskottets eller Svenska fotbollförbundets fel. Felet är dårarnas och enbart deras.
Jyckens morgonpromenad skötte för övrigt nån annan om.
Och, som sagt, all heder åt Puyol.
*Står också i Lagerbäcks pärm.
lördag, oktober 07, 2006
Den nya lilla regimförklaringen
"Hösten är här. Mörkret faller snabbt. Nu är det nya tag vid köttgrytorna. Bordet ser ut att vara dukat, en prickikorvskiva ligger kvar, men någon måste diska. Min nya regim har tagit kommandot för att med full fart styra jämmerdalen in i framtiden – och allvarligt talat, finns det inte en och annan riktig skojare i det gänget?
Nåväl. Jag är ense med mig själv om att en kvinna är bäst lämpad att bära ansvaret för att få fart på vår handel med omvärlden. Som jag ser det finns det två vägar att gå för en sådan minister – och som hänger ihop organiskt, på kvinnors vis: Exporten av hushållsnära tjänster ska öka dramatiskt. Allt är mycket enkelt: svenska kvinnor väller ut i omvärlden utrustade med svensktillverkad dammsugare (jaså, var den från Indien?) och hunnebosvabb, så kallad mopp. I gengäld kan importen av samma tjänster snudd på explodera. Legioner av så kallade utlänningar ges möjlighet att med lägsta lön-garanti som konkurrensmedel befria oss från dammtussar och tidningsinsamlingen. Och ta hand om våra barn när vi gör karriär.
Barnen först? Tror jag det!
Ungar eller ej, min inställning är som vanligt motsatt den som är hos den av naturen late. Jag tro alltså inte på hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Men jag ser gärna både och och att ingen ska kunna komma undan.
För säkerhets skull får nån minister ta hand om helvetesbiten.
En kulturminister som mest ändå slår dank kan gott få idrotten på sitt bord. Ps. Så säger dom att jag inte har humor: Om inte någon vänlig själ talat om detta faktum för henne hade hon kunna gå omkring i fyra år utan att veta om det.
(Det hade i och för sig kanske varit att föredra.)
En med hästsvans och med ring i örat utrustad gräsrökare, visserligen fd men ändå, vad kommer en sådan finansminister att hitta på för skoj när dimmorna lagt sig?
I övrigt är min regim lätt kvoterad och ihopsatt efter dagens behov: nån som har htb (eller två, jag är modern, det är inte så noga. Inom vissa gränser naturligtvis); en riktig invandrare; rätt många fruntimmer för att få tyst på vissa fruntimmer, som lätt kan gå upp i falsett (inga namn…); några i slips; någon förutan. Och nån gammal profil från förr som vet hur det är när allt går åt helvete.
Jag kan inte lova blod, svett och tårar. Jag kan inte lova att anfalla Norge för att Gud har sagt det till mig. Men jag kan lova att vi alla ska dra vårt strå till stacken. Och jag lovar att så långt som möjligt ska andra få dra våra strån till stacken.
På det personliga planet är allt som vanligt omvälvande när det är nya tider och som alltid. Den som står längst ut på udden får finna sig i att det blåser. Lusten att morgondoppa försvann ungefär i samma veva som hösten intog scenen. Tvångsmässiga beteenden kan i och för sig vara njutbara och i behov av personligt stöd, men det måste finnas nåt slags rim och reson i det hela.
Som om inte det var nog. Jycken går omkring och tittar snett på mig. Det kan bero på att jag kastade mig över den sista prickikorvskivan på det dukade bordet. Det kan också bero på att hon inte fått någon morgonpromenad.
Jyckens matte tycks dessutom lämna disken därhän.
För att vi inte ska bli helt deprimerade över sakernas tillstånd ser vi oss om i världen för att få inspiration. I Wien hittar vi ett bekant ansikte som på skoltid lär sig veta hut med hjälp av ordning i klassen, att säga Ni till lärarna och betyg i drivor. Fast jag vet inte, det stod alldeles för lite om att han gör sina läxor som han ska.
Fast våra vänner wienarna kanske har slutat ge barnen läxor? Jaså inte? Betyg? Jaså inte?"
Nåväl. Jag är ense med mig själv om att en kvinna är bäst lämpad att bära ansvaret för att få fart på vår handel med omvärlden. Som jag ser det finns det två vägar att gå för en sådan minister – och som hänger ihop organiskt, på kvinnors vis: Exporten av hushållsnära tjänster ska öka dramatiskt. Allt är mycket enkelt: svenska kvinnor väller ut i omvärlden utrustade med svensktillverkad dammsugare (jaså, var den från Indien?) och hunnebosvabb, så kallad mopp. I gengäld kan importen av samma tjänster snudd på explodera. Legioner av så kallade utlänningar ges möjlighet att med lägsta lön-garanti som konkurrensmedel befria oss från dammtussar och tidningsinsamlingen. Och ta hand om våra barn när vi gör karriär.
Barnen först? Tror jag det!
Ungar eller ej, min inställning är som vanligt motsatt den som är hos den av naturen late. Jag tro alltså inte på hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Men jag ser gärna både och och att ingen ska kunna komma undan.
För säkerhets skull får nån minister ta hand om helvetesbiten.
En kulturminister som mest ändå slår dank kan gott få idrotten på sitt bord. Ps. Så säger dom att jag inte har humor: Om inte någon vänlig själ talat om detta faktum för henne hade hon kunna gå omkring i fyra år utan att veta om det.
(Det hade i och för sig kanske varit att föredra.)
En med hästsvans och med ring i örat utrustad gräsrökare, visserligen fd men ändå, vad kommer en sådan finansminister att hitta på för skoj när dimmorna lagt sig?
I övrigt är min regim lätt kvoterad och ihopsatt efter dagens behov: nån som har htb (eller två, jag är modern, det är inte så noga. Inom vissa gränser naturligtvis); en riktig invandrare; rätt många fruntimmer för att få tyst på vissa fruntimmer, som lätt kan gå upp i falsett (inga namn…); några i slips; någon förutan. Och nån gammal profil från förr som vet hur det är när allt går åt helvete.
Jag kan inte lova blod, svett och tårar. Jag kan inte lova att anfalla Norge för att Gud har sagt det till mig. Men jag kan lova att vi alla ska dra vårt strå till stacken. Och jag lovar att så långt som möjligt ska andra få dra våra strån till stacken.
På det personliga planet är allt som vanligt omvälvande när det är nya tider och som alltid. Den som står längst ut på udden får finna sig i att det blåser. Lusten att morgondoppa försvann ungefär i samma veva som hösten intog scenen. Tvångsmässiga beteenden kan i och för sig vara njutbara och i behov av personligt stöd, men det måste finnas nåt slags rim och reson i det hela.
Som om inte det var nog. Jycken går omkring och tittar snett på mig. Det kan bero på att jag kastade mig över den sista prickikorvskivan på det dukade bordet. Det kan också bero på att hon inte fått någon morgonpromenad.
Jyckens matte tycks dessutom lämna disken därhän.
För att vi inte ska bli helt deprimerade över sakernas tillstånd ser vi oss om i världen för att få inspiration. I Wien hittar vi ett bekant ansikte som på skoltid lär sig veta hut med hjälp av ordning i klassen, att säga Ni till lärarna och betyg i drivor. Fast jag vet inte, det stod alldeles för lite om att han gör sina läxor som han ska.
Fast våra vänner wienarna kanske har slutat ge barnen läxor? Jaså inte? Betyg? Jaså inte?"
tisdag, oktober 03, 2006
Tårar – men fotbollen först
Bajen borde ha vunnit, var bäst och förtjänade att vinna. Men det räcker tydligen att ge pågarna Johansson och Junior lillfingret – så kapar dom av det jäms med bägge fotknölarna. Snyggt, distinkt och kliniskt två gånger om. Men Egurens mål var hur som helst värt kostnaden för årskortet och svar på tal. Samt skönare än konst. Bajen har nu hur som helst med ett bidrag i den kommande Fotbollsgalan i dumburken (som vi ändå inte ska se eftersom vi lever efter devisen ”Vi är väl inte galna heller”).
Aubynns framspelning till Paulinhos ledningsmål – say no more. Som vanligt hinner man under hans bollbehandlingsräder ropa i lite olika följd och tonarter ”passa”, ”skjut för fan”, ”passa”, ”släpp bollen”, ”släpp bollen!”, ”skjut” – och när det är som bäst avslutas det hela med ett ”aaaaaah!” Läckert är bara förnamnet.
Som sagt, Bajen borde ha rott hem det hela med 7–3. Men sån är fotbollen. Och som vanligt efter VM-uppehållet såg Hammarbys uppställning ut som aldrig förr. Med tanke på att nio spelare som antingen är givna i eller knackar hårdast på porten till startelvan är skadade eller avstängda är insatsen mer än fullt godkänd. Att det inte räckte hela vägen har alltså med att göra att fotbollen är sån. Dessutom: Vi kan fortfarande vinna guld – samtidigt som kontrakten nu borde vara klart…
Vi är visserligen realister men slutar aldrig att drömma. Det var visserligen en bra match men den kunde ha slutat annorlunda.
David Johansson är Hammarbys svar på Cannavaro. Vem José Monteiro är? Tja, i går var han ännu bättre. När Bajens bägge mittbacksklippor sitter på läktaren är det lätt att få stora skälvan. Det behövs inte. Det är bra att veta att klivet från Farsta till Söderstadion inte behöver vara så stort. Dessutom går det undan.
När Furuseth Olsen klev ner igen på mittfältet blev det åka av. Killen är emellanåt genialisk på att ta sig fram och förbi på kanten.
Paulinho jobbar hårt och gör det han ska. Mål. Men han kunde ha pytsat in ett par till. Och Egurens kontrakt är väl påskrivet? Snälla?
Och Furuseths? Snälla?
Övriga halva mittfältet slet på efter bästa förmåga. Men Chanko har onekligen en del kvar att bevisa. Okej, det ser bättre ut för var gång. Men det är en bit kvar.
Annars är det tuffa tider. Älsklingsdatorn tycks ha skurit ihop. Den startar ibland, stånkar, sätter lite fart – och dör när som helst utan pardon. Säkerhetskopia av allt är väl numera allmän kunskap? Jo, tjena. Program, dokument, webbprojekt, ett par tre tidningar, fyra tusen bilder, fyrtio påbörjade storfilmer från min egen lilla ankdamm och en och annan häpnadsväckande tanke – allt finns där men ändå inte. ”Projekt Rädda det som räddas kan” går nu in på tredje dygnet med hjälp av diverse medier. Typ Saida och en annan hårddisk. Det är som en hollywoodsk nedräkning innan nån fanatiker med nåt antiamerikanskt namn ska trycka på knappen för att en gång för alla släcka hela den fria världen. Däremellan lyfter man på locket och stirrar in bland kretskorten och miljoner kablar – och man känner sig som Tiina Rosenberg: man vill ge nån på käften – men man får inte.
Som om det inte var nog. Det drar ihop sig för årets sista morgondopp. Var det dagens?
Dock återstår jyckens morgonpromenad. Och disken. Vi ska i vanlig ordning ta vägen förbi udden för en tagg och en frolic. Väl där ska vi inte tänka en enda vettig tanke.
Aubynns framspelning till Paulinhos ledningsmål – say no more. Som vanligt hinner man under hans bollbehandlingsräder ropa i lite olika följd och tonarter ”passa”, ”skjut för fan”, ”passa”, ”släpp bollen”, ”släpp bollen!”, ”skjut” – och när det är som bäst avslutas det hela med ett ”aaaaaah!” Läckert är bara förnamnet.
Som sagt, Bajen borde ha rott hem det hela med 7–3. Men sån är fotbollen. Och som vanligt efter VM-uppehållet såg Hammarbys uppställning ut som aldrig förr. Med tanke på att nio spelare som antingen är givna i eller knackar hårdast på porten till startelvan är skadade eller avstängda är insatsen mer än fullt godkänd. Att det inte räckte hela vägen har alltså med att göra att fotbollen är sån. Dessutom: Vi kan fortfarande vinna guld – samtidigt som kontrakten nu borde vara klart…
Vi är visserligen realister men slutar aldrig att drömma. Det var visserligen en bra match men den kunde ha slutat annorlunda.
David Johansson är Hammarbys svar på Cannavaro. Vem José Monteiro är? Tja, i går var han ännu bättre. När Bajens bägge mittbacksklippor sitter på läktaren är det lätt att få stora skälvan. Det behövs inte. Det är bra att veta att klivet från Farsta till Söderstadion inte behöver vara så stort. Dessutom går det undan.
När Furuseth Olsen klev ner igen på mittfältet blev det åka av. Killen är emellanåt genialisk på att ta sig fram och förbi på kanten.
Paulinho jobbar hårt och gör det han ska. Mål. Men han kunde ha pytsat in ett par till. Och Egurens kontrakt är väl påskrivet? Snälla?
Och Furuseths? Snälla?
Övriga halva mittfältet slet på efter bästa förmåga. Men Chanko har onekligen en del kvar att bevisa. Okej, det ser bättre ut för var gång. Men det är en bit kvar.
Annars är det tuffa tider. Älsklingsdatorn tycks ha skurit ihop. Den startar ibland, stånkar, sätter lite fart – och dör när som helst utan pardon. Säkerhetskopia av allt är väl numera allmän kunskap? Jo, tjena. Program, dokument, webbprojekt, ett par tre tidningar, fyra tusen bilder, fyrtio påbörjade storfilmer från min egen lilla ankdamm och en och annan häpnadsväckande tanke – allt finns där men ändå inte. ”Projekt Rädda det som räddas kan” går nu in på tredje dygnet med hjälp av diverse medier. Typ Saida och en annan hårddisk. Det är som en hollywoodsk nedräkning innan nån fanatiker med nåt antiamerikanskt namn ska trycka på knappen för att en gång för alla släcka hela den fria världen. Däremellan lyfter man på locket och stirrar in bland kretskorten och miljoner kablar – och man känner sig som Tiina Rosenberg: man vill ge nån på käften – men man får inte.
Som om det inte var nog. Det drar ihop sig för årets sista morgondopp. Var det dagens?
Dock återstår jyckens morgonpromenad. Och disken. Vi ska i vanlig ordning ta vägen förbi udden för en tagg och en frolic. Väl där ska vi inte tänka en enda vettig tanke.
måndag, oktober 02, 2006
Bara måndag och redan massor av kultur
I dag slår snudd på kulturell knut på oss själva. Inte nog med att Bajen tar emot de så kallade himmelsblå på Söderstadion, kulturens mecka, senare på kvällen, när sportens tomtar glor på hockeykväll på burken, kommer vi att via en annan kanal avnjuta Musikministeriet* som ”sammanfört den skandalomsusade Hammarbyklacken” med en operakör för att se om de gemensamt kan tolka Giuseppe Verdi.
Morgondoppet avklarat, men nånstans börjar vi dra en gräns mellan lusten och tvånget. Särskilt som det ryker om kroppen både innan och vid uppstigningen. Jyckens morgonpromenad tog den hemkomna matten hand om. Så då återstod bara en sak att ägna sig åt för att få ordning på tillvaron: kaffe och en tagg på den gistna träbänken.
Argumentet att städerskan inte har någon städerska lär Maud Olofsson ha dödat med frågan: vem målar hos målaren – om man får tro Maria Borelius, som nu träder i folkets tjänst som ny moderat riksdagsledamot. ”Låt det nya tjänstesamhället välla fram i all sin färgrikedom”, avslutar hon sitt politiska manifest på Brännpunkt i helgen. Det ger oss ingen ro: Vem diskar hos diskaren? Vem fiskar hos fiskaren? Vem lagar mat hos kokerskan? Vem putsar skor hos skoputsaren? Vem förlöser barn hos barnmorskan? Vem bär hem matkassen åt den som bär hem matkassen åt andra?
Valet i jämmerdalen är som de flesta nu förstått över. Valmyndigheten har räknat färdigt. Allt är bokfört, klappat och klart. 2.677.796 personer röstade för att låta tjänstesamhället välla fram i all sin blomning. Men det fanns andra partier som också lockade väljarna till valurnorna. Partiet för idioter fick en röst, likaså Scooby Doo, Tage vibrators parti, Trosaradikalerna, Ulf Lundell-partiet och James Bond 007. Någon lade sin röst på Frank Zappa, någon annan valde Gais. Det finns för övrigt en konkurrerande fraktion, troligen också på västkusten där -ismerna gärna förökar sig genom delning i kampen om den rätta vägen: Roland Nilsson Gais fick likaledes en röst. Om det nu är den Rolle det gäller är valresultatet entydigt: han är den ende allsvenske tränaren som folket velat se på taburetten.
Andra som håller ställningen är förstås Åke Jävel och Arne Anka. Det brukar gå upp och ner: den här gången blev det var sin röst i urnan.
Det Kvinnliga Höftpartiet, KHP, vars program det i och för sig vore intressant att studera lite närmare, har också fått en röst.
Vill man känna sig riktigt deprimerad kan man konstatera att 162.463 tomtar valde att rösta på Sverigedemokraterna. Det är ett parti som borde ligga på samma nivå som, tja, Gais. Eller varför inte Partiet för idioter.
Pågarna som i kväll får uppleva den magiska stämningen på Söderstadion har ett par tunga spelare med finländskt påbrå och viss Bajenanknytning. Jonatan Johansson var i våras lokalt löpsedelsstoff på Söder eftersom en kvällsdrake slog på trumman att ”Premier League-stjärna” var på gång till Bajen. Och herr Litmanen har ju åtminstone under vinterhalvåren setts i en framtida grönvit mundering till och från eftersom hans flickvän alltid lär klä sig i grönt och vitt. Modell urbajare.
Och nu spelar dom i ett av alla dom där lagen på halvdekis i allsvenskan. Såna lag är alltid jobbiga att möta.
Annars är förhoppningen den att slippa alla tänkbara rekyleffekter som kan tänkas efter ett så hänförande vackert derby som det för sex dagar sen. Sex dagar är rätt lång tid att suga på en karamell, så det ska inte gå att skylla på nåt sånt.
Numera är vi också vana: varningar och skador. Som vanligt är det ommöbleringar överallt i Bajens laguppställning. Vem som spelar bredvid Paulinho? Vi sätter en slant på… Jeffrey!
Men vem tar då Jeffreys plats? Louay?
Det är fullt tillåtet att känna sig lite sur över Erkans krokben mot de så kallade änglarna.
Den här gången tar vi inte ut nåt i förskott. Ungefär som mot aik.
Glöm bara inte att käka taggtråd.
*Självkorr
Morgondoppet avklarat, men nånstans börjar vi dra en gräns mellan lusten och tvånget. Särskilt som det ryker om kroppen både innan och vid uppstigningen. Jyckens morgonpromenad tog den hemkomna matten hand om. Så då återstod bara en sak att ägna sig åt för att få ordning på tillvaron: kaffe och en tagg på den gistna träbänken.
Argumentet att städerskan inte har någon städerska lär Maud Olofsson ha dödat med frågan: vem målar hos målaren – om man får tro Maria Borelius, som nu träder i folkets tjänst som ny moderat riksdagsledamot. ”Låt det nya tjänstesamhället välla fram i all sin färgrikedom”, avslutar hon sitt politiska manifest på Brännpunkt i helgen. Det ger oss ingen ro: Vem diskar hos diskaren? Vem fiskar hos fiskaren? Vem lagar mat hos kokerskan? Vem putsar skor hos skoputsaren? Vem förlöser barn hos barnmorskan? Vem bär hem matkassen åt den som bär hem matkassen åt andra?
Valet i jämmerdalen är som de flesta nu förstått över. Valmyndigheten har räknat färdigt. Allt är bokfört, klappat och klart. 2.677.796 personer röstade för att låta tjänstesamhället välla fram i all sin blomning. Men det fanns andra partier som också lockade väljarna till valurnorna. Partiet för idioter fick en röst, likaså Scooby Doo, Tage vibrators parti, Trosaradikalerna, Ulf Lundell-partiet och James Bond 007. Någon lade sin röst på Frank Zappa, någon annan valde Gais. Det finns för övrigt en konkurrerande fraktion, troligen också på västkusten där -ismerna gärna förökar sig genom delning i kampen om den rätta vägen: Roland Nilsson Gais fick likaledes en röst. Om det nu är den Rolle det gäller är valresultatet entydigt: han är den ende allsvenske tränaren som folket velat se på taburetten.
Andra som håller ställningen är förstås Åke Jävel och Arne Anka. Det brukar gå upp och ner: den här gången blev det var sin röst i urnan.
Det Kvinnliga Höftpartiet, KHP, vars program det i och för sig vore intressant att studera lite närmare, har också fått en röst.
Vill man känna sig riktigt deprimerad kan man konstatera att 162.463 tomtar valde att rösta på Sverigedemokraterna. Det är ett parti som borde ligga på samma nivå som, tja, Gais. Eller varför inte Partiet för idioter.
Pågarna som i kväll får uppleva den magiska stämningen på Söderstadion har ett par tunga spelare med finländskt påbrå och viss Bajenanknytning. Jonatan Johansson var i våras lokalt löpsedelsstoff på Söder eftersom en kvällsdrake slog på trumman att ”Premier League-stjärna” var på gång till Bajen. Och herr Litmanen har ju åtminstone under vinterhalvåren setts i en framtida grönvit mundering till och från eftersom hans flickvän alltid lär klä sig i grönt och vitt. Modell urbajare.
Och nu spelar dom i ett av alla dom där lagen på halvdekis i allsvenskan. Såna lag är alltid jobbiga att möta.
Annars är förhoppningen den att slippa alla tänkbara rekyleffekter som kan tänkas efter ett så hänförande vackert derby som det för sex dagar sen. Sex dagar är rätt lång tid att suga på en karamell, så det ska inte gå att skylla på nåt sånt.
Numera är vi också vana: varningar och skador. Som vanligt är det ommöbleringar överallt i Bajens laguppställning. Vem som spelar bredvid Paulinho? Vi sätter en slant på… Jeffrey!
Men vem tar då Jeffreys plats? Louay?
Det är fullt tillåtet att känna sig lite sur över Erkans krokben mot de så kallade änglarna.
Den här gången tar vi inte ut nåt i förskott. Ungefär som mot aik.
Glöm bara inte att käka taggtråd.
*Självkorr
lördag, september 30, 2006
Sulan och en hållen tumme
Än är inte sista ordet sagt, är läget de pågående kontraktsförhandlingarna i Bajen.
Något senare morgondopp än vad som får anses som normalt, trots att jag sov i den utflugna sonens rum för att få slagga lite extra efter sent knegande på lönefabriken men väcktes 6:18 av en väckarklocka nånstans i gömslena som jag inte lyckades lokalisera och slå ut innan den upphörde att verka.
Men i kom jag. Därefter gick jyckens morgonpromenad längs kända vägar, inget att rapportera, inte ens en endaste vilsen stavgångare.
Barnen har sovit hos mormor in spe, och deras mor försvann vid sextiden, alltså när jag fortfarande sov, för att åka båt långt ut i skärgården för att under helgen styra och ställa över ett bröllop. Om jag förstått saken rätt är det inte hennes eget.
Så alldeles strax ska jag till bolaget och tokshoppa.
Snart har halva allsvenskans tränarkår bytts ut och det återstår sex omgångar av säsongen. Huvuden har rullat, grishuvuden har levererats. Hammarby är i sammanhanget ett unikum, som i alla sammanhang. Linderoth lämnar snart över rodret, men i laga ordning. Fem säsonger i samma klubb är lång tid i branschen och visar på den målmedvetenhet som trots allt präglat Hammarbys arbete för att etablera föreningen på den nivå där den förväntas höra hemma. Tålamod krävs för att nå hela vägen, men det tryter snabbt hos många andra som inte nöjer sig med mindre. Och jag vet, och nu talar jag av egen erfarenhet: gnället är av nöden eftersom jämmerdalen i sin helhet består av minst tre miljoner förbundskaptener, tränargenier, vassare avslutare än det egna lagets, mittfältsgeneraler, tyckare och krönikörer in spe. Dessutom har ett visst protestkladdande på väggar och en och annan banderoll visats upp (dårarna som tog derbyna och tre poäng från Bajen har inget med fotboll att göra), men samma spelidé har fortsatt varit en av de bärande pelarna i bygget. Riktigt ända fram har det aldrig burit, men intentionerna är de rätta. När det är bra har det varit kanon. ”Skit i tabellen, Bajen bäst ändå” är inte längre enbart ett mantra för byngliga tider. Vi är fortfarande bäst, oavsett tabelläge, men på fler sätt.
Men som sagt, glöm inte Gefle.
Eller, huga, Kalmar.
Och ett antal andra stolpskott som jag förhoppningsvis förträngt.
Att huvuden rullar och grishuvuden levereras hänger ihop med att kraven förändras. Få tycks numera vara riktigt glada över sakernas tillstånd. Numera ska alla vinna alltid. Allvarligt talat, Häcken? I en del aktuella allsvenska fall skulle det vara bättre att kicka arton av truppens tjugotvå spelare och ersätta dem för att ha en chans att nå målen.
Och det skulle ändå inte hjälpa.
Fotboll är inget för djupingar. Det finns bara en sanning: Det går inte alltid att vinna. Av den enkla anledningen att inte alla kan vinna.
Det gäller också Bajen. Domaren kan som exempel döma fel.
Allvarligt talat: just därför att alla inte alltid kan vinna känns det extra skönt att hålla på ett lag som ändå alltid är bäst.
Något senare morgondopp än vad som får anses som normalt, trots att jag sov i den utflugna sonens rum för att få slagga lite extra efter sent knegande på lönefabriken men väcktes 6:18 av en väckarklocka nånstans i gömslena som jag inte lyckades lokalisera och slå ut innan den upphörde att verka.
Men i kom jag. Därefter gick jyckens morgonpromenad längs kända vägar, inget att rapportera, inte ens en endaste vilsen stavgångare.
Barnen har sovit hos mormor in spe, och deras mor försvann vid sextiden, alltså när jag fortfarande sov, för att åka båt långt ut i skärgården för att under helgen styra och ställa över ett bröllop. Om jag förstått saken rätt är det inte hennes eget.
Så alldeles strax ska jag till bolaget och tokshoppa.
Snart har halva allsvenskans tränarkår bytts ut och det återstår sex omgångar av säsongen. Huvuden har rullat, grishuvuden har levererats. Hammarby är i sammanhanget ett unikum, som i alla sammanhang. Linderoth lämnar snart över rodret, men i laga ordning. Fem säsonger i samma klubb är lång tid i branschen och visar på den målmedvetenhet som trots allt präglat Hammarbys arbete för att etablera föreningen på den nivå där den förväntas höra hemma. Tålamod krävs för att nå hela vägen, men det tryter snabbt hos många andra som inte nöjer sig med mindre. Och jag vet, och nu talar jag av egen erfarenhet: gnället är av nöden eftersom jämmerdalen i sin helhet består av minst tre miljoner förbundskaptener, tränargenier, vassare avslutare än det egna lagets, mittfältsgeneraler, tyckare och krönikörer in spe. Dessutom har ett visst protestkladdande på väggar och en och annan banderoll visats upp (dårarna som tog derbyna och tre poäng från Bajen har inget med fotboll att göra), men samma spelidé har fortsatt varit en av de bärande pelarna i bygget. Riktigt ända fram har det aldrig burit, men intentionerna är de rätta. När det är bra har det varit kanon. ”Skit i tabellen, Bajen bäst ändå” är inte längre enbart ett mantra för byngliga tider. Vi är fortfarande bäst, oavsett tabelläge, men på fler sätt.
Men som sagt, glöm inte Gefle.
Eller, huga, Kalmar.
Och ett antal andra stolpskott som jag förhoppningsvis förträngt.
Att huvuden rullar och grishuvuden levereras hänger ihop med att kraven förändras. Få tycks numera vara riktigt glada över sakernas tillstånd. Numera ska alla vinna alltid. Allvarligt talat, Häcken? I en del aktuella allsvenska fall skulle det vara bättre att kicka arton av truppens tjugotvå spelare och ersätta dem för att ha en chans att nå målen.
Och det skulle ändå inte hjälpa.
Fotboll är inget för djupingar. Det finns bara en sanning: Det går inte alltid att vinna. Av den enkla anledningen att inte alla kan vinna.
Det gäller också Bajen. Domaren kan som exempel döma fel.
Allvarligt talat: just därför att alla inte alltid kan vinna känns det extra skönt att hålla på ett lag som ändå alltid är bäst.
torsdag, september 28, 2006
Så kan det gå
Om det är nån som mot förmodan undrar över den tystnad som rått på denna åtminstone ibland halvvakna blogg sedan i runda tal 48 timmar är anledningen den att det inte finns ord för den kolossala urladdning som Bajen bestod Råsunda med för, just det, i runda tal 50 timmar sen.
Ungefär som att nå insikt, om ni förstår klarspråk. Lite nirvanastuk över det hela. Typ levitation.
Jag har förstått att det inte bara är jag som är ”drabbad”.
Den enögda grannen har inte setts till på ett tag.
För att ändå på nåt sätt hänge mig åt de nya tiderna tänker jag nöja mig med att betygsätta var och en av de grönvita heroerna: Alla var bäst.
Skulle man händelsevis nån gång ni vet likt Woody Allen i Manhattan ligga en stund i soffan med en bandspelare och mikrofon för att komma på och dokumentera vad som gör jämmerdalen trots allt värd att uppleva kommer man nog på en del efter ett tag: en och annan bira, Riche en höstkväll 85, hatten på hästen, luncherna i Monterosso, Club Palermo i Havana, en och annan film, sommarnattens allra vackraste leende, filmjölk så klart, ett och annat knull.
Barnen naturligtvis.
Kaffet.
Och numera Råsunda nine twentysix.
Det är en ny dag i morgon. Jag vet hur fort det kan gå att komma ned på jorden.
Vägen fortsätter, för att tala med The Allman Brothers. Morgondopp, morgonpromenader med jycken, en och annan kaffe, för att nämna somt som den innehållit de senaste 50 timmarna.
Och i kväll spelade yngsta sonen sin sista femmannamatch i sin S:t Erikscupskarriär. 4-0. Alla var bra. Inte nog med det: inställningen rakt igenom påminde en hel del om nine twentysix.
Nästa gång kanske dom börjar leka kull helt plötsligt.
Inte mig emot. Dom är bäst ändå.
Ungefär som att nå insikt, om ni förstår klarspråk. Lite nirvanastuk över det hela. Typ levitation.
Jag har förstått att det inte bara är jag som är ”drabbad”.
Den enögda grannen har inte setts till på ett tag.
För att ändå på nåt sätt hänge mig åt de nya tiderna tänker jag nöja mig med att betygsätta var och en av de grönvita heroerna: Alla var bäst.
Skulle man händelsevis nån gång ni vet likt Woody Allen i Manhattan ligga en stund i soffan med en bandspelare och mikrofon för att komma på och dokumentera vad som gör jämmerdalen trots allt värd att uppleva kommer man nog på en del efter ett tag: en och annan bira, Riche en höstkväll 85, hatten på hästen, luncherna i Monterosso, Club Palermo i Havana, en och annan film, sommarnattens allra vackraste leende, filmjölk så klart, ett och annat knull.
Barnen naturligtvis.
Kaffet.
Och numera Råsunda nine twentysix.
Det är en ny dag i morgon. Jag vet hur fort det kan gå att komma ned på jorden.
Vägen fortsätter, för att tala med The Allman Brothers. Morgondopp, morgonpromenader med jycken, en och annan kaffe, för att nämna somt som den innehållit de senaste 50 timmarna.
Och i kväll spelade yngsta sonen sin sista femmannamatch i sin S:t Erikscupskarriär. 4-0. Alla var bra. Inte nog med det: inställningen rakt igenom påminde en hel del om nine twentysix.
Nästa gång kanske dom börjar leka kull helt plötsligt.
Inte mig emot. Dom är bäst ändå.
onsdag, september 27, 2006
Måttfulla superlativ
Kvällen är sen men natten är ung. Derbyt mellan Hammarby och aik är över men tar aldrig slut. Firandet är stillsamt och värdigt. En virre (eller två), ett knäckebröd med en skiva stark ost. Jag ler oavbrutet.
Fotboll är tacksamt om man vill stapla klichéer på hög. Den här gången låter vi andra sidan komma till tals. Nämligen de två aikåare som efteråt gick tre meter före åt samma håll som en annan i ungefär 45 sekunder och dessutom lyckades hålla sig till sanningen:
”Det var som om Hammarby var tre man mer på plan.”
”Eller aik tre man färre, det är bara att välja.”
Och dom var först på varenda boll.”
”Ja. Och skar av alla passningsvägar. Det fanns ingenstans att passa bollen.”
”Och dom rörde sig ju hela tiden.”
”Fy fan, och så ett tillslag på bollen.”
Och nu sitter jag här med min virre och ler.
Jag kan inte låta bli att stapla åtminstone en: Det var bara ett lag på planen.
Det här var matchen som var såå viktig. För laget, för klubben, för nummer 12. Inställningen sade allt: tre gula kort på elva minuter.
Och ett mål.
Det kunde ha varit elva. Men det kom ännu ett. (Sebastian Eguren bägge gångerna, och snälla, är kontraktet påskrivet?)
Det var elva spelare som brann. Och de gav allt för att nummer 12 skulle ge allt.
Chansen finns att jag återkommer i ämnet, vissa saker tål nämligen att älta, men just nu finns det ingen anledning att hylla någon särskild. Jag har nämnt en. Men alla gjorde allt. Och nummer 12 var med hela vägen.
Att stå på Råsunda och se motståndarnas mindre vetande supportrar på andra sidan är alltid en prövning. Inte för att man hör så mycket av dem, men i alla fall. Den här gången vecklade de ut ett enormt lakan med ett porträtt av Charlie Chaplin, om jag nu såg rätt, som han såg ut i rollen som monsieur Verdoux, ni vet snubben som mördade sina fruar på löpande band för att komma över deras stålar.
Halvtidsunderhållningen var också av det mer bisarra slaget: en tvååring skulle tillsammans med mig veterligt den enda riktiga Tomten och en hiphoppare tävla i att med hammare slå spikar i en sågbock. Tomten såg hur som helst glad ut, som sig bör. Tacka fan för det med den underhållning som hade bjudits på under första halvlek.
Eller om man så vill: fotboll när den är som bäst.
Fotboll är tacksamt om man vill stapla klichéer på hög. Den här gången låter vi andra sidan komma till tals. Nämligen de två aikåare som efteråt gick tre meter före åt samma håll som en annan i ungefär 45 sekunder och dessutom lyckades hålla sig till sanningen:
”Det var som om Hammarby var tre man mer på plan.”
”Eller aik tre man färre, det är bara att välja.”
Och dom var först på varenda boll.”
”Ja. Och skar av alla passningsvägar. Det fanns ingenstans att passa bollen.”
”Och dom rörde sig ju hela tiden.”
”Fy fan, och så ett tillslag på bollen.”
Och nu sitter jag här med min virre och ler.
Jag kan inte låta bli att stapla åtminstone en: Det var bara ett lag på planen.
Det här var matchen som var såå viktig. För laget, för klubben, för nummer 12. Inställningen sade allt: tre gula kort på elva minuter.
Och ett mål.
Det kunde ha varit elva. Men det kom ännu ett. (Sebastian Eguren bägge gångerna, och snälla, är kontraktet påskrivet?)
Det var elva spelare som brann. Och de gav allt för att nummer 12 skulle ge allt.
Chansen finns att jag återkommer i ämnet, vissa saker tål nämligen att älta, men just nu finns det ingen anledning att hylla någon särskild. Jag har nämnt en. Men alla gjorde allt. Och nummer 12 var med hela vägen.
Att stå på Råsunda och se motståndarnas mindre vetande supportrar på andra sidan är alltid en prövning. Inte för att man hör så mycket av dem, men i alla fall. Den här gången vecklade de ut ett enormt lakan med ett porträtt av Charlie Chaplin, om jag nu såg rätt, som han såg ut i rollen som monsieur Verdoux, ni vet snubben som mördade sina fruar på löpande band för att komma över deras stålar.
Halvtidsunderhållningen var också av det mer bisarra slaget: en tvååring skulle tillsammans med mig veterligt den enda riktiga Tomten och en hiphoppare tävla i att med hammare slå spikar i en sågbock. Tomten såg hur som helst glad ut, som sig bör. Tacka fan för det med den underhållning som hade bjudits på under första halvlek.
Eller om man så vill: fotboll när den är som bäst.
tisdag, september 26, 2006
Som ett mindre vulkanutbrott
Att jag vaknade åt helvete för tidigt hänger samman med att jag jobbade åt helvete för sent. Men ändå, vad gör det när det första som inträffade när jag i halsovande tillstånd försökte fortsätta att gona mig förbi alla måsten var att jag liksom hörde en röst inom mig från vänster som skanderade ”Hammarby är dom bästa” och som fick svar liksom från höger: ”Heja, heja, heja, Bajen”.
Sen blev det morgondopp.
En parentes och som ett bevis på spännvidden i var dags musikaliska anslag: härommorgonen vaknade jag slut som vanligt men gnolande på Tycker om dig. Hade jag möjligen drömt om Sylvia Vrethammar?
Den fortsatt löpska jyckens morgonpromenad är delegerad till matten. Borde dessutom harva mig i väg till terminens mysko fempoängare på universitetet (ni anar inte hur mysko det är) för att hålla liv i halvbildningen, och framför allt för att umgås en smula och få tillfälle att indignerat mumla nåt om att det var bättre förr när man tog den akademiska kvarten på allvar, men nånstans på vägen måste man inse sina begränsningar. Jag måste helt enkelt hinna hälla i mig kaffe etc innan dagens alla andra stenar är i rullning.
Jag vet inte vad ni säger om herrarna Chávez och Bushs mellanhavanden och vad ni har för eventuella preferenser i frågan men när Venezuelas president dagen efter Bush tar plats i talarstolen i FN och säger att han fortfarande kan känna lukten av svavel eftersom djävulen stått i talarstolen dagen innan så är det bildligt talat. Hoppas jag.
Min enögda granne har bjudit in mig för att avnjuta kvällens derby via dumburken. Just nu är han synnerligen storsint, han ansåg till exempel efter Bajens senaste match, mot de så kallade änglarna, att Bajen blev bestulna inte bara på en utan två straffar.
Möjligen därför att han då såg de så kallade änglarna som ett större hot.
Men om några av dagens alla stenar rullar åt rätt håll blir det Råsunda i kväll. Väl där ska det bli en fröjd att se Bajen slå knut på motståndarnas svansar. Till tonerna av ”Hammarby är dom bästa…”
Är det tänkt.
Och om gudarna dessutom står oss bi och vi får en straff med oss? Tja, någon liten orgasm lär det väl bli på bänken, om man får tro Thom Åhlund.
Inte bara där, är mitt tips.
Sen blev det morgondopp.
En parentes och som ett bevis på spännvidden i var dags musikaliska anslag: härommorgonen vaknade jag slut som vanligt men gnolande på Tycker om dig. Hade jag möjligen drömt om Sylvia Vrethammar?
Den fortsatt löpska jyckens morgonpromenad är delegerad till matten. Borde dessutom harva mig i väg till terminens mysko fempoängare på universitetet (ni anar inte hur mysko det är) för att hålla liv i halvbildningen, och framför allt för att umgås en smula och få tillfälle att indignerat mumla nåt om att det var bättre förr när man tog den akademiska kvarten på allvar, men nånstans på vägen måste man inse sina begränsningar. Jag måste helt enkelt hinna hälla i mig kaffe etc innan dagens alla andra stenar är i rullning.
Jag vet inte vad ni säger om herrarna Chávez och Bushs mellanhavanden och vad ni har för eventuella preferenser i frågan men när Venezuelas president dagen efter Bush tar plats i talarstolen i FN och säger att han fortfarande kan känna lukten av svavel eftersom djävulen stått i talarstolen dagen innan så är det bildligt talat. Hoppas jag.
Min enögda granne har bjudit in mig för att avnjuta kvällens derby via dumburken. Just nu är han synnerligen storsint, han ansåg till exempel efter Bajens senaste match, mot de så kallade änglarna, att Bajen blev bestulna inte bara på en utan två straffar.
Möjligen därför att han då såg de så kallade änglarna som ett större hot.
Men om några av dagens alla stenar rullar åt rätt håll blir det Råsunda i kväll. Väl där ska det bli en fröjd att se Bajen slå knut på motståndarnas svansar. Till tonerna av ”Hammarby är dom bästa…”
Är det tänkt.
Och om gudarna dessutom står oss bi och vi får en straff med oss? Tja, någon liten orgasm lär det väl bli på bänken, om man får tro Thom Åhlund.
Inte bara där, är mitt tips.
fredag, september 22, 2006
Står upp
Drabbningen på Söderstadion i går kväll mot IFK Ica innehöll det mesta, som det faktum att ett av nöden helt nykomponerat Bajen öste in baljor varav två nickmål i egen bur. Pablo var sådär jävla bra som han borde vara, alltid, när han får uppspelen på kroppen och inte tre meter upp i luften, och är därmed, tycker jag, fortfarande en man för framtiden även om han nu inte räknas till den, och Erkan show var stundtals lysande – i ungefär 93 minuter.
Bajen borde alltså ha vunnit – med besked – men när krutröken skingrats var det åtminstone ett lag som förlorat. Om man fortfarande har siktet inställt på det som var målet när säsongen började. Och för sex omgångar sen. Eller för fyra.
Inte ens Ifk Ica kan vara särskilt glada över resultatet.
Men vafan, man kan se det som två förlorade poäng, men jag ser det som en seger. Visst, och jag är inte den som använder klichéer i onödan (jaså?): oturen grinar oss i ansiktet – allt går åt helvete – men vi lägger oss inte ned för att dö för det. Vi haltar vidare, och vi gör det med stil.
Ljuset i tunneln, och så vidare.
Att det blir hönsgård till och från i andra halvlek när Glenn började slå långt och vinna andrabollar hör liksom till bilden. Varför fick inte Joakim Jensen träda in i handlingen när det regnade pastejer och vårt defensiva mittfält knäade betänkligt? Nicka bort bollar (och förhoppningsvis inte i eget mål) kan han väl åtminstone?
Benny i målet gjorde för övrigt inte sin bästa match, men det visar på mod att ställa honom mellan stolparna. Det blir en arg Covics sak att visa vem som ska stå där resten av hösten redan i länsderbyt. Och det gör han – med besked. Om inte annat för att han möjligen har andra planer för nästa säsong.
För övrigt blir allt fler västallsvenska tränare lediga för nya uppdrag. Det måste vara nåt med klimatet där borta. Men min fråga är: Har någon sett herr Backe?
Fotboll och kärlek, ack ja. Det är väl det som livet går ut på. Nu konfirmerar Inter att Zlatan är pappa.
Apropå kvinnor (och vissa andra): tänk på att era handväskor kan vara en bakteriebomb. (Själv gick jag omkring ett antal år i forntiden med en så kallad bögslunga, lämplig för cigg, snus, anteckningsbok för eventuella dikter och andra livets väsentligheter. Vad hände med dom?)
Morgondopp, morgonpromenad med jycken och mokabryggaren har mullrat. Disken står där den står. Vi rusar vidare.
Bajen borde alltså ha vunnit – med besked – men när krutröken skingrats var det åtminstone ett lag som förlorat. Om man fortfarande har siktet inställt på det som var målet när säsongen började. Och för sex omgångar sen. Eller för fyra.
Inte ens Ifk Ica kan vara särskilt glada över resultatet.
Men vafan, man kan se det som två förlorade poäng, men jag ser det som en seger. Visst, och jag är inte den som använder klichéer i onödan (jaså?): oturen grinar oss i ansiktet – allt går åt helvete – men vi lägger oss inte ned för att dö för det. Vi haltar vidare, och vi gör det med stil.
Ljuset i tunneln, och så vidare.
Att det blir hönsgård till och från i andra halvlek när Glenn började slå långt och vinna andrabollar hör liksom till bilden. Varför fick inte Joakim Jensen träda in i handlingen när det regnade pastejer och vårt defensiva mittfält knäade betänkligt? Nicka bort bollar (och förhoppningsvis inte i eget mål) kan han väl åtminstone?
Benny i målet gjorde för övrigt inte sin bästa match, men det visar på mod att ställa honom mellan stolparna. Det blir en arg Covics sak att visa vem som ska stå där resten av hösten redan i länsderbyt. Och det gör han – med besked. Om inte annat för att han möjligen har andra planer för nästa säsong.
För övrigt blir allt fler västallsvenska tränare lediga för nya uppdrag. Det måste vara nåt med klimatet där borta. Men min fråga är: Har någon sett herr Backe?
Fotboll och kärlek, ack ja. Det är väl det som livet går ut på. Nu konfirmerar Inter att Zlatan är pappa.
Apropå kvinnor (och vissa andra): tänk på att era handväskor kan vara en bakteriebomb. (Själv gick jag omkring ett antal år i forntiden med en så kallad bögslunga, lämplig för cigg, snus, anteckningsbok för eventuella dikter och andra livets väsentligheter. Vad hände med dom?)
Morgondopp, morgonpromenad med jycken och mokabryggaren har mullrat. Disken står där den står. Vi rusar vidare.
torsdag, september 21, 2006
Som vanligt i det blå
Gråmulet, men va fan, det är väl inte första gången man är med om det och inget som borde bita på en riktig karl. Så då gör det väl inte det.
Läste att ”Roman ska stoppas”, och halvbildad som man är såhär i bokmässetider undrar man förstås vilken. Men det var bara han i Chelsea.
I dag är det alltså enbart fotboll på programmet, har jag bestämt, nu när morgondoppet och första omgången med mokabryggaren är avklarade, de snoriga ungarna åter förpassade till plugget och all feministisk retorik får vänta till kvinnan kommer hem (läs=disken). Jycken fick ”lilla morgonrundan”, trots viss dragkamp, men till slut visade bossen vem som håller i kopplet och hon uppsökte moloket första bästa buskage för att göra det viktigaste, vilket var meningen.
Alltnog, Covic i mål? Tja, när han är bra finns det ingen anledning att älta saken, men frågan är om han gör det han ska just nu. Vad krävs för att ställa det uttalade förstahandsalternativet vid sidan av? Bra fråga. David lär troligen hålla rent efter bästa förmåga när Glenn Alexandersson försöker ta sig runt på kanten, men jag skulle lika gärna se Dubbel-Gunnar där och David på andra kanten eller möjligen i mitten bredvid den gode Pétur, om nu inte den gode islänningen ska ta ett steg upp på mitten och då får David spela med José i stället som mittlås och i så fall Stoor som får stanna på sin kant och Dubbel-Gunnar på andra. Eller vänta nu, Joakim Jensen, varför sitter han i bästa fall på bänken?
Eller varför inte?
Att ha synpunkter på Bajens eventuella startelva i kväll mot det allt annat än änglalika gänget från jämmerdalens baksida lägger jag härmed av med. Backlinjen är en sak. Men mittfältet lär hur man än vrider och vänder på det se ut som det aldrig gjort förut. Och längst fram? Paulinho känns ju rätt given – och sen finns Nhleko. Och för resten är det några timmar kvar till avspark , så vår egen skytteligaledare kanske hinner ta sig åt baksidan av låret han med. Och ytterligare ett par spelare hänga på ”tendenser till ljumskbrock”-tåget.
Är det dags för spelare nummer 12 att göra debut på planen?
Det sista var ett skämt.
Det tog ett tag, men nu kan jag alltså åter skämta om saker och ting.
Länets två rövargäng gjorde upp i går. Har redan hunnit passera mitt lokala konsum på morgonkvisten och mannen i charken med de underliga bollsparkarpreferenserna fånstirrade lycklig och säll med mungiporna strax ovanför öronen och sorterade köttfärspaket i motsatsen till ultrarapid. Han talade långsamt men vänligt till mig och sade att han räknade med att Bajen ska göra sitt jobb i kväll.
Det gör jag också, men inte av den anledningen.
Ett tips? Nhleko gör två strutar, Zengin en. Och Paulinho två. Och Castro-Tello en. Covic tar två, feldömda, straffar, stäcker därmed domarkollektivets allt vildsintare konspirationsplaner och håller nollan. Petter ”sex assist” Furuseth blir matchens lirare och José matchens blåställ.
Och nu tittar solen fram.
Som om inte det vore nog: vapenbranschen hänger på det här med positiv miljöprofil, meddelar Sunday Times via kvällsdraken. Som BAE Systems, en av världens största vapentillverkare, som satsar på blyfria kulor och tystare stridsspetsar för att minska bullret. Allt med tanke på miljön.
Läste att ”Roman ska stoppas”, och halvbildad som man är såhär i bokmässetider undrar man förstås vilken. Men det var bara han i Chelsea.
I dag är det alltså enbart fotboll på programmet, har jag bestämt, nu när morgondoppet och första omgången med mokabryggaren är avklarade, de snoriga ungarna åter förpassade till plugget och all feministisk retorik får vänta till kvinnan kommer hem (läs=disken). Jycken fick ”lilla morgonrundan”, trots viss dragkamp, men till slut visade bossen vem som håller i kopplet och hon uppsökte moloket första bästa buskage för att göra det viktigaste, vilket var meningen.
Alltnog, Covic i mål? Tja, när han är bra finns det ingen anledning att älta saken, men frågan är om han gör det han ska just nu. Vad krävs för att ställa det uttalade förstahandsalternativet vid sidan av? Bra fråga. David lär troligen hålla rent efter bästa förmåga när Glenn Alexandersson försöker ta sig runt på kanten, men jag skulle lika gärna se Dubbel-Gunnar där och David på andra kanten eller möjligen i mitten bredvid den gode Pétur, om nu inte den gode islänningen ska ta ett steg upp på mitten och då får David spela med José i stället som mittlås och i så fall Stoor som får stanna på sin kant och Dubbel-Gunnar på andra. Eller vänta nu, Joakim Jensen, varför sitter han i bästa fall på bänken?
Eller varför inte?
Att ha synpunkter på Bajens eventuella startelva i kväll mot det allt annat än änglalika gänget från jämmerdalens baksida lägger jag härmed av med. Backlinjen är en sak. Men mittfältet lär hur man än vrider och vänder på det se ut som det aldrig gjort förut. Och längst fram? Paulinho känns ju rätt given – och sen finns Nhleko. Och för resten är det några timmar kvar till avspark , så vår egen skytteligaledare kanske hinner ta sig åt baksidan av låret han med. Och ytterligare ett par spelare hänga på ”tendenser till ljumskbrock”-tåget.
Är det dags för spelare nummer 12 att göra debut på planen?
Det sista var ett skämt.
Det tog ett tag, men nu kan jag alltså åter skämta om saker och ting.
Länets två rövargäng gjorde upp i går. Har redan hunnit passera mitt lokala konsum på morgonkvisten och mannen i charken med de underliga bollsparkarpreferenserna fånstirrade lycklig och säll med mungiporna strax ovanför öronen och sorterade köttfärspaket i motsatsen till ultrarapid. Han talade långsamt men vänligt till mig och sade att han räknade med att Bajen ska göra sitt jobb i kväll.
Det gör jag också, men inte av den anledningen.
Ett tips? Nhleko gör två strutar, Zengin en. Och Paulinho två. Och Castro-Tello en. Covic tar två, feldömda, straffar, stäcker därmed domarkollektivets allt vildsintare konspirationsplaner och håller nollan. Petter ”sex assist” Furuseth blir matchens lirare och José matchens blåställ.
Och nu tittar solen fram.
Som om inte det vore nog: vapenbranschen hänger på det här med positiv miljöprofil, meddelar Sunday Times via kvällsdraken. Som BAE Systems, en av världens största vapentillverkare, som satsar på blyfria kulor och tystare stridsspetsar för att minska bullret. Allt med tanke på miljön.
tisdag, september 19, 2006
Favorit i repris
Allvarligt talat: ger vi inte fingret åt andra alltför sällan nu för tiden?
Morgonpromenad med jycken. För tillfället är hon löpsk, vilket innebär vissa mått av avsteg från frihet under eget ansvar-tänket längst ut på udden. Men hon sitter snällt i sitt koppel på stenbumlingen bredvid och tuggar på en frolic medan en annan tänder en tagg och glor på landskapet. Det ser ut som vanligt. Dimman har lättat, men hösten är här.
Innan dess: morgondoppet begicks med glans. Men den redan korta simturen blir allt kortare.
Den något mindre kvällsdraken avslöjar också att ”Hammarby rensar ut”. Fem ”profiler” får inte förnyat kontrakt.
Alla som spelar i den grönvita tröjan är av naturen profiler, fattas bara. Det är inget konstigt med det. Däremot är det knappast fråga om någon utrensning av de fems gäng, om någon sälle känner för att ge någon på draken ett finger, särskilt som även jag misstänker att Petter Furuseth står högt på listan över profiler som Bajen vill skriva nytt kontrakt med.
Och vad händer med den gode Haris? Har han tagit de rätta stegen i Peking för att bli en profil i guldbygget inför 2007?
Att AL möjligen hamnar i Viborg känns på det hela taget rätt.
Sånt kan man fundera på när man står längst ute på udden och betraktar landskapet. Dimman har lättat, men hösten är här.
Från stort till smått. De fyras gäng har alltså fått menighetens mandat att styra och ställa i jämmerdalen. Frågan är: Ska man passa på att skaffa sig en pool att ta morgondoppen i? Nån som vill ha jobb som hål i isen-knackare?
Morgonpromenad med jycken. För tillfället är hon löpsk, vilket innebär vissa mått av avsteg från frihet under eget ansvar-tänket längst ut på udden. Men hon sitter snällt i sitt koppel på stenbumlingen bredvid och tuggar på en frolic medan en annan tänder en tagg och glor på landskapet. Det ser ut som vanligt. Dimman har lättat, men hösten är här.
Innan dess: morgondoppet begicks med glans. Men den redan korta simturen blir allt kortare.
Den något mindre kvällsdraken avslöjar också att ”Hammarby rensar ut”. Fem ”profiler” får inte förnyat kontrakt.
Alla som spelar i den grönvita tröjan är av naturen profiler, fattas bara. Det är inget konstigt med det. Däremot är det knappast fråga om någon utrensning av de fems gäng, om någon sälle känner för att ge någon på draken ett finger, särskilt som även jag misstänker att Petter Furuseth står högt på listan över profiler som Bajen vill skriva nytt kontrakt med.
Och vad händer med den gode Haris? Har han tagit de rätta stegen i Peking för att bli en profil i guldbygget inför 2007?
Att AL möjligen hamnar i Viborg känns på det hela taget rätt.
Sånt kan man fundera på när man står längst ute på udden och betraktar landskapet. Dimman har lättat, men hösten är här.
Från stort till smått. De fyras gäng har alltså fått menighetens mandat att styra och ställa i jämmerdalen. Frågan är: Ska man passa på att skaffa sig en pool att ta morgondoppen i? Nån som vill ha jobb som hål i isen-knackare?
söndag, september 17, 2006
Stora ideologiska uppförshassebacken
I dag avgörs det: Ska det gå åt helvete eller ska det gå åt helvete? Säga vad man vill om vad dom vill men trångt på mittfältet är det, sanna mina ord.
Revolutionsromantiker har det inte lätt nu för tiden.
Hemma igen efter en snabbis ner till jämmerdalens sydligare nejder. Ännu en parentes har fyllt mycket och jämnt. Dottern följde med för att fira. Tog ett sent tåg dit och hem och glodde ut och såg inget av landet som folket byggt eftersom det var kolsvart, ni vet årstiden i kombination med Vattenfall. Tio minuter efter avgång meddelade högtalarna att nu är all varm mat slut, så vi fick som den där dekapiterade fransyskan en gång i tiden föreslog sätta i oss var sitt wienerbröd i stället. Tragglade mig igenom en urkass amerikansk mjukkokt historia i pocketformat. Men hur som helst, förutom tårta och annat som hör till födelsedagsfirandet blev det morgondopp i det stora havet, som var kallare än vår lilla ankdamm på hemmaplan trots att jag trodde motsatsen innan.
Alla är rörande överens om att reagera på Bajens bortdömda ickeoffsidemål mot Gais med en suck. Det är sådana tider nu.
Hur många är skadade eller avstängda nästa match, mot makrillarnas större avart torsken? Tolv?
Dessutom: ska vi nu dessutom ha huggsexa med de så kallade änglarna om herr Backe? Går det att logga in och tjuvläsa deras agenda, Typ Användarnamn: Glenn. Lösenord: •••••, och sedan snabbt kontra med ett något mer sockrat bud?
Kan man inte på nåt mysko sätt få dem att välja AL i stället?
Just i dag, när jämmerdalsborna går till sin lokala valstuga, känns det ändå viktigt att fundera på vad som är att föredra: Vill man ha en rejäl uppförsbacke eller vill man att det ska gå utför?
Vem ska styra skutan? Tja, min fråga är: Vart ska skutan?
Revolutionsromantiker har det inte lätt nu för tiden.
Hemma igen efter en snabbis ner till jämmerdalens sydligare nejder. Ännu en parentes har fyllt mycket och jämnt. Dottern följde med för att fira. Tog ett sent tåg dit och hem och glodde ut och såg inget av landet som folket byggt eftersom det var kolsvart, ni vet årstiden i kombination med Vattenfall. Tio minuter efter avgång meddelade högtalarna att nu är all varm mat slut, så vi fick som den där dekapiterade fransyskan en gång i tiden föreslog sätta i oss var sitt wienerbröd i stället. Tragglade mig igenom en urkass amerikansk mjukkokt historia i pocketformat. Men hur som helst, förutom tårta och annat som hör till födelsedagsfirandet blev det morgondopp i det stora havet, som var kallare än vår lilla ankdamm på hemmaplan trots att jag trodde motsatsen innan.
Alla är rörande överens om att reagera på Bajens bortdömda ickeoffsidemål mot Gais med en suck. Det är sådana tider nu.
Hur många är skadade eller avstängda nästa match, mot makrillarnas större avart torsken? Tolv?
Dessutom: ska vi nu dessutom ha huggsexa med de så kallade änglarna om herr Backe? Går det att logga in och tjuvläsa deras agenda, Typ Användarnamn: Glenn. Lösenord: •••••, och sedan snabbt kontra med ett något mer sockrat bud?
Kan man inte på nåt mysko sätt få dem att välja AL i stället?
Just i dag, när jämmerdalsborna går till sin lokala valstuga, känns det ändå viktigt att fundera på vad som är att föredra: Vill man ha en rejäl uppförsbacke eller vill man att det ska gå utför?
Vem ska styra skutan? Tja, min fråga är: Vart ska skutan?
tisdag, september 12, 2006
Stora ikonicitetstestet (5 p)
Kväller.
Morgondoppet har jag som sagt redan avhandlat, så det tänker jag inte ägna mer tid än så här.
Kålleredarna, ni vet dom där saltstänkta skojarna runt Jämmerdalens framstj… baksida Järntorget, är ju erkänt roliga:
”Har du skägg och är du från Norrland? Annars är det nog det enda som skiljer dig och språkröret Peter Eriksson åt”, fick jag veta när jag gjorde GP:s stora Vilken politiker är du-test.
Den som tror att vi får se en ny stadion för 25.000 nummer 12 i Bajens namn de närmaste fyra åren är enligt mitt stora test ”Obotligt luttrad optimist som för ett ögonblick tror på att följa dem som lärt sig vända kappan efter vinden för att nå proselyter som vill uppnå vissa mål som inte nödvändigtvis behöver överensstämma med dem som de som döljer sig under kappan suktar efter”.
Mycket kommer alltså att hända efter den 17 september, det är det enda jag är säker på, och inte nödvändigtvis det som man tror.
Men jag kan ju ha fel.
Apropå Gais: det var inte dif som var bra när dårarna tog över Söderstadion utan Bajen som var genomuselt kassa, om någon undrar över ett resultat häromkvällen som för ett ögonblick hade det goda med sig att mungiporna pekade uppåt. Bara så vi vet vad som väntar nu när makrillarna står på den grönvita menyn.
Här är ett annat skönt test: Gäller likheten som föregår och upprättar teckenrelationen, vilken har som förutsättning att förhållandet mellan uttryck och innehåll respekterar den prominensordning enligt vilken vi ordnar ting och material i verkligheten primära eller sekundära ikoner?
Jag funderade på saken – och blev tvungen att lägga på en slapp.
Vaknade av doften av våfflor. Klassisk abduktion, tänkte jag och rusade till köket.
Mättt och belåten lämnade jag disken åt samma öde som feminismen och sparkade i gång datorn. Satt där med handen på musen och såg storögt sanningen i vitögat: ”Den som har tid att svamla på nätet dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter.” Orden är Jan Guillous enligt en kvällsdrake om så kallade bloggar.
Trist, och det var inte meningen när jag citerade honom, men nu har även Jan Guillou bloggsvamlat på nätet, ungefär som ett performativt index, och det är mitt fel.
Morgondoppet har jag som sagt redan avhandlat, så det tänker jag inte ägna mer tid än så här.
Kålleredarna, ni vet dom där saltstänkta skojarna runt Jämmerdalens framstj… baksida Järntorget, är ju erkänt roliga:
”Har du skägg och är du från Norrland? Annars är det nog det enda som skiljer dig och språkröret Peter Eriksson åt”, fick jag veta när jag gjorde GP:s stora Vilken politiker är du-test.
Den som tror att vi får se en ny stadion för 25.000 nummer 12 i Bajens namn de närmaste fyra åren är enligt mitt stora test ”Obotligt luttrad optimist som för ett ögonblick tror på att följa dem som lärt sig vända kappan efter vinden för att nå proselyter som vill uppnå vissa mål som inte nödvändigtvis behöver överensstämma med dem som de som döljer sig under kappan suktar efter”.
Mycket kommer alltså att hända efter den 17 september, det är det enda jag är säker på, och inte nödvändigtvis det som man tror.
Men jag kan ju ha fel.
Apropå Gais: det var inte dif som var bra när dårarna tog över Söderstadion utan Bajen som var genomuselt kassa, om någon undrar över ett resultat häromkvällen som för ett ögonblick hade det goda med sig att mungiporna pekade uppåt. Bara så vi vet vad som väntar nu när makrillarna står på den grönvita menyn.
Här är ett annat skönt test: Gäller likheten som föregår och upprättar teckenrelationen, vilken har som förutsättning att förhållandet mellan uttryck och innehåll respekterar den prominensordning enligt vilken vi ordnar ting och material i verkligheten primära eller sekundära ikoner?
Jag funderade på saken – och blev tvungen att lägga på en slapp.
Vaknade av doften av våfflor. Klassisk abduktion, tänkte jag och rusade till köket.
Mättt och belåten lämnade jag disken åt samma öde som feminismen och sparkade i gång datorn. Satt där med handen på musen och såg storögt sanningen i vitögat: ”Den som har tid att svamla på nätet dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter.” Orden är Jan Guillous enligt en kvällsdrake om så kallade bloggar.
Trist, och det var inte meningen när jag citerade honom, men nu har även Jan Guillou bloggsvamlat på nätet, ungefär som ett performativt index, och det är mitt fel.
Precis som alla andra
Men hallå, jättearenan i Slakthusområdet är skrotad innan den ens byggts. Otroligt!
Morgondopp. Yngsta sonen är fortfarande hemma och snorar. Kaffe på den gistna träbänken. Solen ligger på. Jycken följde med mamman och två gästjyckar på morgonpromenad.
Vi har i vanlig ordning fortfarande inte bestämt oss för i princip nånting. Är det nån idé att leta runt på nätet efter svaren? Men vad är frågan? Tja, i dag låter vi moderaternas toppnamn på platsen herr Wallin i Lund föra talan. Det är visserligen snudd på en annan planet (femtifem mil ssv om Liljeholmsbron) men ändå: hushållsnära tjänster och låglönesektorn är ju på tapeten för en del av befolkningen här som där. Vi saxar ur Sydsvenskan:
”Ja nu har vi inte så mycket pooler i detta landet men annars den typen av låglöneyrken där man gör rent poolen eller packar kassarna på Wal-Mart. Tack vare att man har en låglönesektor kan ju företagen anställa folk på en mycket, mycket lägre nivå. Sköter man sig jättebra när man packar kassarna på Wal-Mart, hamnar man kanske på lagret och sen packar man kanske upp varor i butiken och till sist kanske man hamnar i delikatessen.”
Vilket fick oss att tänka på, just det, Delicatessen, Jeunets och Caros franska rulle från valåret -91.
Så är det: marknaden styr. Och som vanligt är vi lite utanför den stora gemenskapen. Om man får tro junilistans chef – ”Jag tror inte att det är så ovanligt” – så är det helt normalt att sälja sitt hus till sig själv sisådär en fem sex gånger. Och köpa tillbaka det lika många gånger.
Måste man flytta ut mellan varven?
Vi är vilsna. Vart tog fotbollen vägen? Och feminismen?
Just nu ringer det i telefonen. Hallå...
”Hej det är från tidningen Kalle Anka. Är det en förälder jag talar med?”
Vi måste skärpa oss.
Morgondopp. Yngsta sonen är fortfarande hemma och snorar. Kaffe på den gistna träbänken. Solen ligger på. Jycken följde med mamman och två gästjyckar på morgonpromenad.
Vi har i vanlig ordning fortfarande inte bestämt oss för i princip nånting. Är det nån idé att leta runt på nätet efter svaren? Men vad är frågan? Tja, i dag låter vi moderaternas toppnamn på platsen herr Wallin i Lund föra talan. Det är visserligen snudd på en annan planet (femtifem mil ssv om Liljeholmsbron) men ändå: hushållsnära tjänster och låglönesektorn är ju på tapeten för en del av befolkningen här som där. Vi saxar ur Sydsvenskan:
”Ja nu har vi inte så mycket pooler i detta landet men annars den typen av låglöneyrken där man gör rent poolen eller packar kassarna på Wal-Mart. Tack vare att man har en låglönesektor kan ju företagen anställa folk på en mycket, mycket lägre nivå. Sköter man sig jättebra när man packar kassarna på Wal-Mart, hamnar man kanske på lagret och sen packar man kanske upp varor i butiken och till sist kanske man hamnar i delikatessen.”
Vilket fick oss att tänka på, just det, Delicatessen, Jeunets och Caros franska rulle från valåret -91.
Så är det: marknaden styr. Och som vanligt är vi lite utanför den stora gemenskapen. Om man får tro junilistans chef – ”Jag tror inte att det är så ovanligt” – så är det helt normalt att sälja sitt hus till sig själv sisådär en fem sex gånger. Och köpa tillbaka det lika många gånger.
Måste man flytta ut mellan varven?
Vi är vilsna. Vart tog fotbollen vägen? Och feminismen?
Just nu ringer det i telefonen. Hallå...
”Hej det är från tidningen Kalle Anka. Är det en förälder jag talar med?”
Vi måste skärpa oss.
måndag, september 11, 2006
It's...
Det är alltså inte vilken måndag som helst. Det är… klamydiamåndagen!
Allvarligt talat. Ännu en måndag av det klassiska slaget. Somt funkar. Morgondopp (huvudet före) och sedan lyss till mokabryggarens putter och sedan tio minuter i den sneda solen på den gistna träbänken. En tagg naturligtvis. Jyckens morgonpromenad tog matten hand om med den äran.
En klassisk måndag är alltså emellanåt dagen efter. Finns det några halmstrån? Nu var jag inte på plats, men av vissa rapporter och radioreferat tycks andra halvlek på Söderstadion i går åtminstone ha pekat åt rätt håll. Eller nåt sånt. På sätt och vis alltså ett klassiskt tema: gott om chanser, usel domare när det som minst behövdes – och bollhelvetet vill inte in.
Vi letar tecken: Är det inte positivt att Bajen lyckas göra mål på Kalmar?
Att vi är unika råder hur som helst inget tvivel om, vi är alltså inte bara egentligen bäst, för som …grönvita påpekar: Vilket annat lag har lyckats samla ihop minus tre poäng på de senaste fyra matcherna?
Suck.
Inte heller har vi mycket kraft kvar att ta reda på vem eller vilka vi ska rösta på. FI låg på ett plan bra till (mycket tjejer), men Expressens Mats Olsson valde dem av dunkla Bajenanledningar så nu är vi återigen villrådiga.
Dessutom: Hur många skadade och avstängda spelare har Bajen mot Gais på lördag? Tio?
Medan vi funderar på saken konstaterar vi att Mathilda fick en rostad mördarsnigel i snacksen. Själva misstänker vi att det är nyttigare att sätta i sig en dylik än snacks.
Men det är förstås inte samma sak som att vi skulle välja det alternativet.
Allvarligt talat. Ännu en måndag av det klassiska slaget. Somt funkar. Morgondopp (huvudet före) och sedan lyss till mokabryggarens putter och sedan tio minuter i den sneda solen på den gistna träbänken. En tagg naturligtvis. Jyckens morgonpromenad tog matten hand om med den äran.
En klassisk måndag är alltså emellanåt dagen efter. Finns det några halmstrån? Nu var jag inte på plats, men av vissa rapporter och radioreferat tycks andra halvlek på Söderstadion i går åtminstone ha pekat åt rätt håll. Eller nåt sånt. På sätt och vis alltså ett klassiskt tema: gott om chanser, usel domare när det som minst behövdes – och bollhelvetet vill inte in.
Vi letar tecken: Är det inte positivt att Bajen lyckas göra mål på Kalmar?
Att vi är unika råder hur som helst inget tvivel om, vi är alltså inte bara egentligen bäst, för som …grönvita påpekar: Vilket annat lag har lyckats samla ihop minus tre poäng på de senaste fyra matcherna?
Suck.
Inte heller har vi mycket kraft kvar att ta reda på vem eller vilka vi ska rösta på. FI låg på ett plan bra till (mycket tjejer), men Expressens Mats Olsson valde dem av dunkla Bajenanledningar så nu är vi återigen villrådiga.
Dessutom: Hur många skadade och avstängda spelare har Bajen mot Gais på lördag? Tio?
Medan vi funderar på saken konstaterar vi att Mathilda fick en rostad mördarsnigel i snacksen. Själva misstänker vi att det är nyttigare att sätta i sig en dylik än snacks.
Men det är förstås inte samma sak som att vi skulle välja det alternativet.
söndag, september 10, 2006
Konspirationsteorier och vår tids biskop Vergérus
Det är nåt lurt med att solen så här års lyser som den gjorde i morse när jag for i vattnet med huvudet före.
Inte nog med det: den fortsätter att bränna av sitt allra vackraste leende.
Jag sitter på den gistna träbänken med taggen i käften och kopp kaffen på bordet bakom mina solbrickor modell Bajen och planerar. Alla är utflugna hela dagen utom jag, jycken och yngsta sonen som hostar och snörvlar och glor på videon med VM-finalen i fotboll. Feber, jo, jag tackar. Och jag, jag kan därmed inte gå på matchen.
Jag är helt enkelt för snäll och låter andra familjemedlemmars mysko intressen gå före. Jag kan inte ens ta mig till Medborgarplatsen för att demonstrera för en god sak.
Vad har jag för val annat än att bita i det sura äpplet?
Valet närmar sig alltså. Vi vet inte vad vi ska tro, men om man har döpt sin dator till Lars Leijonborg för att ”ibland fungerar den bara inte, och man har inte en aning vad det är för fel på den” kan man få en länk härifrån. Bara så ni vet.
Vi återgår till fotbollen. Den som är på rätt plats i dag vet om Hammarby får ihop fullt lag. Annars får de väl köra med en 3-3-2-uppställning.
Är man rätt skruvad om man funderar på att bädda ner sonen i soffan med två kilo godis och en riktigt lång rulle, säga att man ska ut på långpromenad med jycken och i stället pila i väg till Söderstadion och sen snabbt hem innan alla andra dyker upp?
Och vart ska jycken ta vägen?
Får man ta med sig den in på läktaren om man påstår att den är en jävel på att lukta sig till eventuella bengaler?
Vad skulle Homer göra?
”Hey: could you take the wheel for a second? I have to scratch myself in two places at once.”
Inte nog med det: den fortsätter att bränna av sitt allra vackraste leende.
Jag sitter på den gistna träbänken med taggen i käften och kopp kaffen på bordet bakom mina solbrickor modell Bajen och planerar. Alla är utflugna hela dagen utom jag, jycken och yngsta sonen som hostar och snörvlar och glor på videon med VM-finalen i fotboll. Feber, jo, jag tackar. Och jag, jag kan därmed inte gå på matchen.
Jag är helt enkelt för snäll och låter andra familjemedlemmars mysko intressen gå före. Jag kan inte ens ta mig till Medborgarplatsen för att demonstrera för en god sak.
Vad har jag för val annat än att bita i det sura äpplet?
Valet närmar sig alltså. Vi vet inte vad vi ska tro, men om man har döpt sin dator till Lars Leijonborg för att ”ibland fungerar den bara inte, och man har inte en aning vad det är för fel på den” kan man få en länk härifrån. Bara så ni vet.
Vi återgår till fotbollen. Den som är på rätt plats i dag vet om Hammarby får ihop fullt lag. Annars får de väl köra med en 3-3-2-uppställning.
Är man rätt skruvad om man funderar på att bädda ner sonen i soffan med två kilo godis och en riktigt lång rulle, säga att man ska ut på långpromenad med jycken och i stället pila i väg till Söderstadion och sen snabbt hem innan alla andra dyker upp?
Och vart ska jycken ta vägen?
Får man ta med sig den in på läktaren om man påstår att den är en jävel på att lukta sig till eventuella bengaler?
Vad skulle Homer göra?
”Hey: could you take the wheel for a second? I have to scratch myself in two places at once.”
fredag, september 08, 2006
Ta tillbaka hösten!
Morgondopp med huvudet först. Sen tog vi oss runt udden jycken och jag. En tagg i snålblåsten längst ut medan jycken snusar runt med svansen i vädret. Det händer visserligen varje år, men nånting har hänt med vädret.
Mokabryggaren puttrar. Har det hänt nåt annat? Carola allt äldre, Paradise Hotel-Marre i flygdrama, Magnus inlåst på muggen av pojkvän, Idoljuryn för ful för att vara på bild, Ny Usamavideochock, folkpartist körde mot rött.
Det är som jag alltid sagt: fp-politiker tar varje chans de får att bryta mot lagar och regler. Det gäller bara att komma på dem.
För att nån ska kunna ta dem i örat har partiet återinkallat ”en stor fet morsa”.
En mig halvt om halvt närstående utryckte sig såhär: ”När man trodde att mardrömmen var över.”
Man är väl en idiot, men somt lockar även en bajare.
Från idioter är steget långt till riktig fotboll. Men jag tar det i alla fall. ”Skit i tabellen, Bajen bäst ändå” är lika sant som alltid, men att överklaga poängavdraget efter chockattackchocken på Söderstadion har naturligtvis stöd av Hammarbys spelartrupp, fattas bara. För att uttrycka det krasst har de nåt mer än bara äran att spela för. ”Om vi skulle förlora allsvenskan med två, tre poäng i slutändan så skulle det vara tungt för oss, men jag tror att det skulle vara tungt även för TU. Då har ju de avgjort guldstriden.” Säger vår danska hjälte enligt fotbolldirekt.
Har Tävlingsutskottet verkligen känslor?
Att gråta över Runströms försvinnande är väl typiskt omanligt och dags att lägga bakom sig, men om nu Max är skadad är själva ryggraden som allt var uppbyggt kring snudd på av. Jag håller tummarna för att andra stiger fram, men utan Max, Mikkel, Petter och, snyft, Björn kan hösten te sig väldigt… höstlik ut.
Svärföräldrar, ungar, jyckar, äkta eller halväkta hälfter, glöm allt sånt (eller ta med dem): det är viktigare än nånsin att nummer är 12 på plats när, huga, Kalmar av alla lag kommer på besök.
Mokabryggaren kallar.
Mokabryggaren puttrar. Har det hänt nåt annat? Carola allt äldre, Paradise Hotel-Marre i flygdrama, Magnus inlåst på muggen av pojkvän, Idoljuryn för ful för att vara på bild, Ny Usamavideochock, folkpartist körde mot rött.
Det är som jag alltid sagt: fp-politiker tar varje chans de får att bryta mot lagar och regler. Det gäller bara att komma på dem.
För att nån ska kunna ta dem i örat har partiet återinkallat ”en stor fet morsa”.
En mig halvt om halvt närstående utryckte sig såhär: ”När man trodde att mardrömmen var över.”
Man är väl en idiot, men somt lockar även en bajare.
Från idioter är steget långt till riktig fotboll. Men jag tar det i alla fall. ”Skit i tabellen, Bajen bäst ändå” är lika sant som alltid, men att överklaga poängavdraget efter chockattackchocken på Söderstadion har naturligtvis stöd av Hammarbys spelartrupp, fattas bara. För att uttrycka det krasst har de nåt mer än bara äran att spela för. ”Om vi skulle förlora allsvenskan med två, tre poäng i slutändan så skulle det vara tungt för oss, men jag tror att det skulle vara tungt även för TU. Då har ju de avgjort guldstriden.” Säger vår danska hjälte enligt fotbolldirekt.
Har Tävlingsutskottet verkligen känslor?
Att gråta över Runströms försvinnande är väl typiskt omanligt och dags att lägga bakom sig, men om nu Max är skadad är själva ryggraden som allt var uppbyggt kring snudd på av. Jag håller tummarna för att andra stiger fram, men utan Max, Mikkel, Petter och, snyft, Björn kan hösten te sig väldigt… höstlik ut.
Svärföräldrar, ungar, jyckar, äkta eller halväkta hälfter, glöm allt sånt (eller ta med dem): det är viktigare än nånsin att nummer är 12 på plats när, huga, Kalmar av alla lag kommer på besök.
Mokabryggaren kallar.
torsdag, september 07, 2006
Snart är det dags
Snart är det dags att bita sig fast i fotbollen. Eller ta tag i den biten eller vad det nu heter. Backbrist, var ordet. Max och Dubbel-Gunnar borta, förutom alla andra, och det mot Kalmar av alla lag, mittbackarnas, ja alla åttbackslinjers plats på jorden. Innan vi börjar sympatikäka taggtråd ska vi, trots att vi som vanligt är förbannat oskyldiga, lägga en slant i Bajeninsamlingen. Och innan man kommer till skott med att lätta på lädret kan man ju alltid fundera på vad vi ska rösta på (”vi” får ju rösta i tre val samtidigt).
Moderna som vi är letar vi runt på nätet efter svaren.
Hmm, den här göken är kd-märkt. Och kanske på väg in i riksdagen. Har man inget att säga kan man ju kopiera in ett rikligt felstavat falskt Nordeamejl som skickats ut för att komma över svenska folkets eventuella bankkoder. För säkerhets skull skickar hon med länken som man inte ska klicka på.
Vi hoppas att det inte går så illa att hon kommer in.
Apropå att snart sagt allt sker med datorns hjälp kan jag inte låta bli att undra om Herr Leijonborg skulle hålla med herr Persson om att det är ”en storm i ett vattenglas” om det var herr Perssons parti som infiltrerat och läst på om herr Leijonborgs partis utspel och eventuella tankar inför valspurten via herr Leijonborgs partis interna nät.
"En storm i ett vattenglas" fick mig att tänka på att jag tog mitt morgondopp.
Just nu har jag svårt att koncentrera mig på uppgiften, vilken den nu än är. Men det gör inget. Anledningen är att jag sitter emellan. Till vänster stenåldersdatorn. Yngsta sonen kör Al Unser Jr på högsta volle med egna kommentarer som ”Det där kallar jag för läcker körning”. Till höger min egen lilla alltmer gamla glob och numera familjens. Dottern som borde sitta i en kanot nånstans i Sörmland med klassen men som plötsligt dök upp nån dag i förskott eftersom allt som klassen släpat med i form av tält, sovsäckar, snabbmakaroner, triangulakök etc var ”blött” spelar Snood ackompanjerat av bebopp, bebopp, bebopp, tututuuut, om man kan tänka sig det hela onomatopoetiskt. I mitten knackar jag på mitt tangentbord.
Inte nog med det: middagen bestod av pizza. Och läsk. Jycken fick resterna. Och alla borde sova.
Mamman är för övrigt på annan ort.
Apropå kd får Homer sista ordet:
"What if we picked the wrong religion? Every week we're just making God madder and madder."
Moderna som vi är letar vi runt på nätet efter svaren.
Hmm, den här göken är kd-märkt. Och kanske på väg in i riksdagen. Har man inget att säga kan man ju kopiera in ett rikligt felstavat falskt Nordeamejl som skickats ut för att komma över svenska folkets eventuella bankkoder. För säkerhets skull skickar hon med länken som man inte ska klicka på.
Vi hoppas att det inte går så illa att hon kommer in.
Apropå att snart sagt allt sker med datorns hjälp kan jag inte låta bli att undra om Herr Leijonborg skulle hålla med herr Persson om att det är ”en storm i ett vattenglas” om det var herr Perssons parti som infiltrerat och läst på om herr Leijonborgs partis utspel och eventuella tankar inför valspurten via herr Leijonborgs partis interna nät.
"En storm i ett vattenglas" fick mig att tänka på att jag tog mitt morgondopp.
Just nu har jag svårt att koncentrera mig på uppgiften, vilken den nu än är. Men det gör inget. Anledningen är att jag sitter emellan. Till vänster stenåldersdatorn. Yngsta sonen kör Al Unser Jr på högsta volle med egna kommentarer som ”Det där kallar jag för läcker körning”. Till höger min egen lilla alltmer gamla glob och numera familjens. Dottern som borde sitta i en kanot nånstans i Sörmland med klassen men som plötsligt dök upp nån dag i förskott eftersom allt som klassen släpat med i form av tält, sovsäckar, snabbmakaroner, triangulakök etc var ”blött” spelar Snood ackompanjerat av bebopp, bebopp, bebopp, tututuuut, om man kan tänka sig det hela onomatopoetiskt. I mitten knackar jag på mitt tangentbord.
Inte nog med det: middagen bestod av pizza. Och läsk. Jycken fick resterna. Och alla borde sova.
Mamman är för övrigt på annan ort.
Apropå kd får Homer sista ordet:
"What if we picked the wrong religion? Every week we're just making God madder and madder."
onsdag, september 06, 2006
Varma öl och kalla element
Jag vet att ingen tror mig men jag är i högsta grad spirituell. Jag klickar mig fram bland kvällsdrakens rubriker: Hur gick det? Vem vann?
”Beckham slant med tungan Posh är inte gravid”
"Åt bara korv och våfflor – blev 112 år 'Hans organ kunde tillhört en 50-åring'."
Så tar vi vägen över Burns: ”Never forget, Homer, there's no muscle stronger than the human heart.”
Homer: ”What about the wiener? A guy on TV lifted a can of paint with his.”
Kan det vara så att allt är en metafor för något annat?
Åh, där satt den:
"Reinfeldt styvare än Göran Persson"
”Beckham slant med tungan Posh är inte gravid”
"Åt bara korv och våfflor – blev 112 år 'Hans organ kunde tillhört en 50-åring'."
Så tar vi vägen över Burns: ”Never forget, Homer, there's no muscle stronger than the human heart.”
Homer: ”What about the wiener? A guy on TV lifted a can of paint with his.”
Kan det vara så att allt är en metafor för något annat?
Åh, där satt den:
"Reinfeldt styvare än Göran Persson"
I will not Xerox my butt
Tecken, tecken, överallt tecken.
Morgondopp strax före sju. Inget larv, fortfarande far jag i med huvudet före. En bit av solen lämnar sneda spår på bryggans yttersta del fast allt längre ut. Går inte tiden en aning snabbare på hösten i jämmerdalen? Trots att det känns som om den går långsammare?
Vilar alla språk på en överenskommelse? Jag har lärt mig en sak: Varje träd har sin alldeles egna unika träd-dna. Vad vet ett fotografi av ett träd om detta samband mellan alla träd?
Det som står skrivet här behöver inte betyda något. Men vad betyder ”Dt sm str skrvt hr bhvr nt btd ngt”?
Universitetet tur och retur. Ett kasst reproducerat foto av två paket spaghetti och möjligen nån tomat, får det verkligen mig att erfara vidden av begreppet ”italienskt”. Just då? Alltid? Nån försöker tuta i mig det för att jag ska förstå något, möjligen oklart vad. Vad skulle samma, tusentals gånger reproducerade bild sätta i gång för process i exempelvis Homer? Har nån tänkt på det?
Grannfrun tog jycken på morgonpromenad. Sen hoppade hon hemkommen i vattnet för sitt dagliga dopp. Samma underförstådda visa som förra året: vi får se vem håller ut längst.
Apropå spaghetti: Den gode Materrazzi ville hellre ha Zidanes syster än hans tröja, som Zidane erbjöd honom vilket Materrazzi såg som en förolämpning om något, om man får tro Gazzettan via morgondraken.
Apropå Homer: ”If you'll excuse me, I have some serious thinking to do.”
Morgondopp strax före sju. Inget larv, fortfarande far jag i med huvudet före. En bit av solen lämnar sneda spår på bryggans yttersta del fast allt längre ut. Går inte tiden en aning snabbare på hösten i jämmerdalen? Trots att det känns som om den går långsammare?
Vilar alla språk på en överenskommelse? Jag har lärt mig en sak: Varje träd har sin alldeles egna unika träd-dna. Vad vet ett fotografi av ett träd om detta samband mellan alla träd?
Det som står skrivet här behöver inte betyda något. Men vad betyder ”Dt sm str skrvt hr bhvr nt btd ngt”?
Universitetet tur och retur. Ett kasst reproducerat foto av två paket spaghetti och möjligen nån tomat, får det verkligen mig att erfara vidden av begreppet ”italienskt”. Just då? Alltid? Nån försöker tuta i mig det för att jag ska förstå något, möjligen oklart vad. Vad skulle samma, tusentals gånger reproducerade bild sätta i gång för process i exempelvis Homer? Har nån tänkt på det?
Grannfrun tog jycken på morgonpromenad. Sen hoppade hon hemkommen i vattnet för sitt dagliga dopp. Samma underförstådda visa som förra året: vi får se vem håller ut längst.
Apropå spaghetti: Den gode Materrazzi ville hellre ha Zidanes syster än hans tröja, som Zidane erbjöd honom vilket Materrazzi såg som en förolämpning om något, om man får tro Gazzettan via morgondraken.
Apropå Homer: ”If you'll excuse me, I have some serious thinking to do.”
Saxat och klart
Det finns skandaler. Och det finns skandaler. Aldrig troddde man väl i sin vildaste fantasi att man skulle citera den något mindre kvällsdrakens ledare, särskilt inte såhär mittinatten efter en promenad med jycken:
"Skandalen känns också på något sätt symptomatisk för det nya folkpartiet. Det är ett parti som i jakten på nya väljare har förlorat sin inre kompass och inte tvekat att flirta med nynationalistiska strömningar och som tonat ner viktiga grundvärderingar som tolerans, integritet och solidarisk internationalism till förmån för mer auktoritära budskap."
Nu är det gjort.
Om sex timmar? Morgondopp.
Om hundratretton? Att ta tillbaka Söderstadion.
"Skandalen känns också på något sätt symptomatisk för det nya folkpartiet. Det är ett parti som i jakten på nya väljare har förlorat sin inre kompass och inte tvekat att flirta med nynationalistiska strömningar och som tonat ner viktiga grundvärderingar som tolerans, integritet och solidarisk internationalism till förmån för mer auktoritära budskap."
Nu är det gjort.
Om sex timmar? Morgondopp.
Om hundratretton? Att ta tillbaka Söderstadion.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
