Tomt men ändå inte

Okej, tio minuter…

Aaah, sommar. Och riktig fotboll! Som alla vet knäppte en målvakt, en back, sex mittfältare och tre anfallare Malmö FF på näsan i Svenska cupen, vars existensberättigande är helt avhängigt hur det går för laget i vårt hjärta. Vet inte om dubbeln är nåt att drömma om, men chansen finns alltså fortfarande för Bajen, och sånt gläder oss ofantligt. Om jag förstått det hela rätt lär en målvakt, sex mittfältare och fyra anfallare stå upp för att lira skjortan av Halmstad när allsvenskan nystartar i veckan. José Monteiro är tydligen avstängd.

Annars är det inget snack om att Spanien vann EM. Vi vill till och med påstå att rättvisa skipades. Tyskarna haltade sig fram till finalen, men där fick dom inga fasta situationer att knoppa eller tjocka in bollen på, och då gick det som det gick.

Annars har schweiziska nian vänt hem, vilket vi sakta börjar inse är ett faktum och kanske även hon. Alla andra inklusive jycken och kanin är dessutom på skäret i havsbandet medan en annan drar strån till stacken för brinnande livet. Förutom äldste sonen som passade på att vara i Wien under finalen i EM med en miljon andra festprissar till fem i natt framför storbildsskärm på det lokala rådhustorget. Där snackar vi livet på en pinne.

Kaffet på den gistna träbänken? Vi hinner inte. Men i natt knäppte vi en, okej två, staropramen på plats medan ljuset återvände. En tagg därtill medan koltrasten fick pippi.

Aaah, sommar.

Tiden är ute.

Sommarbevis

Kaffe på den gistna träbänken. Midsommarhelgen i full blom. Själva aftonen innehöll alla tillbehör: massor med pipel, massor med käk, några omgångar jota, mera käk, dryckjom, stång, dans runt – och en långsittning frampå småtimmarna tills ljuset återkom och fåglarna tog över. Vi såg i vanlig ordning till att stången pryddes innan den restes, och schweiziska nian fick som ni ser vara med på ett hörn.

Olof Guterstam till Bajen kan nog vara nåt. Annars kanske man kan hitta nån speedkula till ryss?

Nu ska vi fylla på muggen och tända en tagg. Jycken? Kvinnan ombesörjer den detaljen.

En sak till: vi har köpt nya bajenbrillor för dom andra har tagit slut.

Vem vinner?

Vi borde naturligtvis sova alldeles nyss hemkomna från idogt dragande av strån till stacken, men vi gav oss inte. Efter dammsugning av skafferiet fann vi en Starobno, näe, det verkar bara finnas en och inte två – och den såg ut att behöva luftas. Så nu sitter vi här fast vi borde sova och analyserar EM i tobleronens och gökurets förlovade länder där det börjar dra ihop sig och en kvartsfinal står på plats.

Att Frankrike får däng gläder oss allt som oftast och gärna i jota. Det är liksom för larvigt. Att Italien delar ut smockan är okej, det finns liksom grader i helvetet även om dom ibland är marginella. Grejen är att italienarna kan spela fotboll – om dom vill. Och det vill dom inte alltid. Men ölen? Njae.

Att Holland kan lira boll är bevisat. Ölen är okej, lättdrucken men sånt går ju alltid ner, det kan vi skriva under på. Traditionen finns. Räcker den hela resan? Oklart.

Kroatien är en bollnation, dom är väl inte helt okej alltid på andra plan men dom är liksom på hugget så fort dom ser en boll oavsett nästan vilken sort trots att Suker lagt pjucken på hyllan. Ölet är däremot ett helt okänt kapitel och kan ligga dom till last när det drar ihop sig.

Tyskland ska i princip alltid få däng. Det får dom inte alltid. Öl, däremot, har dom i överflöd och i god kondition. Det förlåter mycket – men inte allt. Nånstans går ju en anständighetsgräns, och den kan stavas fotboll när det krävs.

Spanjorer, vad säger man? Spanien ger alltid fotbollens inneboende logik ett ansikte hur det än går. Ölen är i princip gjord på socker. Är man tillräckligt ung funkar det. På vägen händer oftast något.

Portugal är på sätt och vis i en klass för sig. Om dom vill. Problemet är att dom inte alltid kan. För att dom troligen inte vill. Minns inte vad ölen hette men varmt var det så det var inget att snacka om. Man sitter där vid havet och plötsligt har man glömt vad man sysslar med. Och varför.

Turkiets framgångar gläder många i hela Europa och inte bara på hemmaplan. Sånt gör även oss glada. Men det räcker inte med att bara vara glad. Man måste också ha något att komma med för att få vara med. Öl, till exempel.

Och då har vi kvar dom som Bergling höll på förr tiden och som man kunde tro att han fortfarande hade ett gott öga till om inte en av kvällstidningarna (”Det är få gånger jag har varit så stolt över att jobba på Expressen som när jag öppnade tidningen och såg vår första sida på sporten i går”) kom på den briljanta idén att styra ut honom med svensk flagga. Dom som FRA rattade in på typ kortvåg på den tiden när dom hade typ något att göra. Man skulle kunna tro att deras öl är rent som vatten, men det är vodka och inget annat i de höga glasen. Unga är dom också. De ålderstigna vikingarna kommer att ha fullt sjå att hinna med för det kan bevisligen gå undan.

Vikingarna? Tja. Vi håller naturligtvis tummarna, fattas bara. Ölen? Tja, den har man ju druckit en och annan av av vilka en del man efteråt inte minns särskilt mycket av och ibland ingenting.

Vart tog tjeckerna vägen?

Som det ser ut just nu

Aaah, sol och så och allt är under kontroll! Eller vad vet jag. Ungarna överlevde i alla fall natten i tältet och lirar jota utanför fönstret medan vi laddar kaffemaskinen, pållarna har satt i sig allt gräs och trampar runt på stigarna runt omkring med små barn på ryggen ledda av dottern och hennes kompis, kvinnan drar strån till stacken för brinnande livet, äldste sonen sms:ar på väg från Barcelona (där det regnar, och där han såg spanjorerna lira hem tre poäng mot los vikingos) till Sète – grodlårsätarland – och schweiziska nian? Fraterniserar på rummet med en god vän.

Och jycken? Ingen aning. vi vet inte allt, men vi har druckit kaffe med besked, så vi klagar inte.

Och fotbollen? Jo, tack, får vi bara hål på ryssarna ska det nog gå bra. Fast dom har några vinthundar där framme, det såg man tydligt i matchen mot Grekland.

Har haft ett meningsutbyte med sonen om huruvida Sverige slutade spela i andra halvlek mot Spanien eller om dom inte kunde bättre. Det senare, är svaret. Vissa lag är bättre än andra, även på landslagsnivå. Det har inte så mycket med fotbollens inneboende logik att göra, utan det är bara att konstatera. Ibland önskar man att fotbollen inte är fullt så rättvis, vilket den inte alltid är, kan den som varit på Söderstadion intyga, men man får inte alltid som man vill.

Och nu har tiden gått. Igen. Vi hade tänkt att skriva något vittert, för några timmar sen alltså, som ni säkert förstått om ni läst såhär långt, men kvinnan i huset krävde delaktighet i dragandet av strån till stacken och vi är helt enkelt för snälla. Grabbarna lirar idogt jota hur som helst, Pållarna går runt omkring på stigarna ledda av dottern och nian var rosig om kinderna senast jag såg henne. Vi har hunnit sitta en stund på den gistna träbänken med en tagg i käften och bakom våra bajenbrillor. Och okej, vi har hunnit med en vaniljbulle på favoritfiket, och i kväll blir det konsert, Idde Schultz och Anna Vadling på samma ställe. Vi räknar också med ett kvällsdopp.

Morgondoppet? I hamn.

Vi inbillar oss att allt är under kontroll.

Vi klagar inte

Vi hade tänkt skriva något spirituellt om Sverige–Spanien och fotbollens alltid lika närvarande inneboende logik, men vi gitter inte. Fast vi vill gärna berätta för den som sysslat med annat de senaste timmarna att Fredrik Stoor var utomordentligt bra och att det var tre kanonforwards på planen som alla satte dit den på det sätt som de ska. Riktigt vad Rosenberg gjorde på planen har vi däremot ingen aning om.

I går drack vi whisky och cola, fråga mig inte varför, av den där mysko schweizisk-österrikiska sorten som ser ut som en fotbollssko turneringen till ära och som äldste sonen släpade hem för några månader som present till stabben, efter ett lass vitt vin till kycklingen och färskpotatisen. Alla var på vift utom en annan och nian, som drack vatten. Och kaffe. Sen kom alla hem från alla håll och kanter och en annan tutade på. Möjligen var det Hollands glimrande jota som fick fart på oss. Sen vaknade vi mitt i natten och tassade ut i morgonrock och lyssnade på koltrastar och andra trudeluttfåglar medan natten pågick runt omkring. Tände naturligtvis en tagg där på den gistna träbänken. Dumt att klaga på tillvaron.

I natt ska yngsta sonen tälta i trädgården med kompis. Dom kommer att sova bredvid ett elstängsel. Innanför detta går två hästar modell mindre omkring och som också ska sova över. Det är sant. Det är ponnyridning strax bredvid i dagarna två och vi står för kost och logi. Inte mig emot, vi har inte klippt gräsmattan sen nån gång förra året.

Nu ska vi se om ryssarna sätter grekerna på plats en gång för alla dom med.

Freedom's just another word...

Får ett sms från sonen med den snygga studentmössan, som kommit till grodlårsätarnas huvudstad under tågluffen: ”Vad heter salt på franska?”

Min andra tanke är: Vet dom inte ens hur man serverar en tequila?

Sen är planen Barcelona och något till alla tapas, lagom till EM-holmgången mot los vikingos, som bara kan sluta på ett sätt.

Eller?

Själv har man druckit en hyfsad cappuccino på den gistna träbänken – och naturligtvis morgonbadat au naturel – innan vi fick kasta oss in i huset in för att inte bli blöta. Jycken? Tog matten hand om. Ibland lyckas vi delegera något av alla måsten.

Nu glor vi på disken. Det är snudd på en utomkroppslig upplevelse. Vi är i vanlig ordning oskyldiga till berget eftersom även vi numera måste dra strån till stacken i parti och minut och knappt hinner blinka mellan varven. Alla barnen utom schweiziska nian är dessutom på vift, men det tycks inte spela någon roll.

Jycken ser deltagande ut, eller om man så vill beräknande ut, men vi delegerar vidare. För nu skiner åter solen och vi kräver en påtår.

Zlatan lär ha chockkräkts, eller om man så vill kräkattackerat gräsmattan efter förra matchen. Vi följer alltså med i nyhetsflödet, bara så ni vet. Det är som bekant inte allt som är fotboll.

Riksdagen vill till exempel klubba igenom utökad avlyssning av data- och teletrafik, för att... tja, för att vadå? Det är nu inte som det en gång var i DDR att sju miljoner människor lyssnar av sju miljoner andra och har sig för att klämma dit regimotrogna eller lustigkurrar på maktens bekostnad och därmed få chansen att tjacka en Trabi på avbetalning, det är ju numera lite mer ”sofistikerat”. Eftersom jag nu skriver USama, dessutom med stort s, kommer det att plinga till nånstans i West Virginia, och kanske även hos FRA. Skriver jag UsaMa men den här gången med stort m plingar det till lite extra. Särskilt om jag skriver West Virginia och FRA ännu en gång. Kul va!

Men frågan är alltså vad det betyder. Vem tar reda på det?

Vi är som vanligt oskyldiga. Vi säger bara ”vadå 1984”, om ni förstår er på vad vi menar.

Vi säger som Freddie: Näe, några ska ha allt – alla andra ska passa sig.

Stoor lär får spela i morgon för att ta ned Villa på jorden. Likaså Kim för att ställa in bössan. Troligen Markus med k för att hitta målramen. Och Sebbe för frisparkarnas skull. Fast Lagerbäck (tjusig kostym!) har som bekant minst en räv bakom varje öra.

Det kan han behöva i morgon.

Sveriges matcher mot Spanien kan alltså bara sluta på ett sätt, men lustigt nog har de aldrig gjort det. I alla fall nästan aldrig. Fast vi kommer inte ifrån känslan att de bara kan sluta på ett sätt.

Men som sagt, minns en minnesrik holmgång till träningsmatch typ våren -88 i Spanien som vi upplevde på en liten fiskebar vid den spanska sopbemängda strandkanten, det var på den tiden den vanligaste spanska trafikskylten fortfarande var varning för korsande åsna och pengarna hette pesetas och en bira kostade 60 sådana, och tre svenska rödnästa helyllegossar med stafflin och skrivmaskiner med sig på resan samt trettio ärrade spanska fiskare med svart blick glodde på den lilla dumburken ovanför bardisken och såg spanjorerna spela ut efter behag och följdriktigt ta ledningen i matchen. Fiskarna såg ut som om det inte var nåt att diskutera och det var det kanske inte, det var liksom guds vilja, och dom ägnade oss därmed inte en tanke, vi var liksom inte med på planen, men sen hände nåt. Nämligen att vikingarna med typ Masse Magnusson i spetsen tofflade in tre baljor.

Det kunde bara sluta på ett sätt, men det gjorde det inte.

Halleluja igen

Grekland måste vara det sämsta laget i EM-fotbollens historia. Skit samma: de svenska vikingarna gjorde en helgjuten insats, förtjänade att vinna, ville spela fotboll och åstadkom två klassmål. Zlatans sköna strut, halleluja, och Petters, vad säger man? Man ska, om man kan, alltid tunnla målvakten. Bakom bägge låg naturligtvis Henke, vars frispelning till Ljungberg innan Petters sköna strut var halleluja det med och inte bara vickningen tillbaka till Zlatan vid 1–0. Vinner vi EM? Well...

Vi har hängt runt på Söder och bränt kulor på käk på Street innan vi tog dumburken i besittning på hemmaplan. Vi klagar inte. Och Stoor fick lira, bara en sån sak.

Daniel Andersson är för övrigt värd att lyfta på hatten för. Det trodde vi faktiskt inte innan.

Allt som bjuds

Man får prioritera trots att det är mycket nu. Morgondopp, kaffet naturligtvis, fattas bara, jycken måste få sig en omgång bortom fårhagen, könsmaktsoordningen såklart, den kommer man inte förbi och som man får ta tag i så fort man inte har annat för sig och det har man tillfälligtvis inte, pust, och så är det det där med fotboll.

Om man vill kan man säga att det är mycket fotboll nu. Äldste sonen, som just börjat tåga runt Europa och tänkt sig next stop Amsterdam men hamnade i Berlin det första han gjorde skickade ett sms om att ”de e å jävla dåligt att de inte e offside på de första målet”, så honom går det ingen nöd på, och yngste sonen sa ungefär samma sak i morse när han slog en pling från Sveriges sydvästra hörna där han tillbringar några lata dagar tillsammans med dottern och farmorn och just hängt badbrallorna på tork.

Ungarna är alltså på vift. Men det finns ju alltid fotboll.

Vi missade naturligtvis det omtalade målet som de orange fick till. Innan dess såg vi tio minuter av sömnpillret som grodlårsätarna bjöd på innan vi sa basta! och lade all vår kärlek och omsorg på såsen. Sen umgicks vi med schweiziska nian runt den gistna träbänken efter en suverän måltid och en halv dunk vitt som stått till sig från studentmottagningen förra veckan som vi sakta men säkert sänkte för såna är vi medan himlen sakta tog sommarnattston. För att vara Baselbo är nian, som förresten inte längre är nia, eller vänta, hon ska gå om nian när hon vänder hemåt, oerhört ointresserad av fotboll i allmänhet och schweizisk i synnerhet och det just i år till råga på allt. Så vi talade om Dresden Dolls, Iggy Pop, kärlek och hur man tillreder en god sås och andra märkvärdigheter i stället. Som det här med om bra musik berättar en historia eller bara förmedlar en känsla. Vi kom fram till att det kan vara samma sak.

Sen såg vi faktiskt sista kvarten mellan Holland och Italien. Att regerande mästare av vilket slag det må vara får däng i nästa mästerskap är helt enligt planen, bara så ni vet.

I natt vaknade vi förresten vid fyrabläcket och sprang omkring eftersom lukten av rök nådde oss långt bortifrån och vi är känsliga därvidlag. Sen var att sova inte att tänka på. Tidningsbudet är inom parentes en ny stjärna och troligen över sommaren.

I dag kommer kvinnan dessutom loss från sitt dragande av strån till stacken, inte för att tag i könsmaktsoordningen och exempelvis hänga tvätt utan för att hänga med ett varv på Söder. All shopping kommer att ske med en annan utanför med en tagg i käften och bajenbrillorna på, var så säkra, det får nian och kvinnan ta hand om för där går gränsen, men sen blir det typ Street och en, okej två, typ starobno.

Och sen blir full rulle hem och förstås fotboll.

Vårt grundtips är 0–1. Hade Kennedy varit med hade vi vunnit med 2–1.

(Vi har tappat stinget vad gäller parenteser – och tankstreck: det här var inlägg nummer 500.)

Mycke nu

Ojojoj, vi hinner inte med. Inte ens kaffe. Men vill bara tala om att äldste sonen, som för övrigt drog på tågluff fort som attan, har tagit studenten. Mormor hjälpte till att sy.