Nattsvart trots att stjärnorna glimrar. I morgon bitti? Hur känns det då?
Några kommer att vakna med ett leende på läpparna. Dom som lyckades med sitt uppsåt.
Dom lyckades se till att Hammarby spelat sitt sista derby på Söderstadion.
Dom lyckades med att ge Hammarby dryga böter.
Dom lyckades med att få Hammarbys spelare att lämna Söderstadion.
Dom lyckades med att se till att Hammarby kan få spela inför tomma läktare.
Dom lyckades med att Hammarby kan få poängavdrag.
Dom lyckades att få Hammarby i gungning.
Dom lyckades skrika med i Ut med packet utan att förstå vilka som var packet.
Dom lyckades för att det inte spelar nån roll för dom vilket lags läktare dom står på.
Vad lyckades dom mer med?
Jo, på tunnelbanan hem frågade en man en pojke: ”Ska du ha på dig den där tröjan i morgon i skolan?”
”Nej.”
måndag, augusti 28, 2006
söndag, augusti 27, 2006
Vanligt folk och världsstjärnor
Jaha, då bestämmer vi att det där envisa laget får ta hand om förlustaffären Söderstadion och så bygger vi kanske en ny stadion åt det där andra laget. Bara vi får bygga den där evenemangsarenan för 50.000 för att härbärgera den där långhåriga pianisten och dylika världsstjärnor. Om nu inte Fotbollförbundet och Solna stad bygger sin först förstås. I så fall kan det där envisa laget ute i gränstrakterna till slaktområdet spela sina matcher på den där arenan som vi i så fall bygger åt det där andra laget. Om dom nu prompt vill ha en ny anläggning att sparka boll på. För två kommer inte på fråga.
Det är alltså inte jag som i vanlig sinnesförvirrad ordning drabbats av pluralis majestatis, utan det är jag som i och för sig förhoppningsvis lätt sinnesförvirrat ger röst åt s-styrda tankegångar över Bajens högst eventuella nya fotbollsarena, som om jag i min förvirring förstår det hela rätt inte finns ens i den vildaste s-märkta fantasin. Förutom i 50.000-persalternativet. Och i då inlemmad i körschemat över den strida strömmen av världsartister som dyrt betalande hyresgäst.
Eller som sagt på annan ort i de nordöstra delarna av staden.
Fast riktigt så illa kommer det nog inte att gå.
Och antagligen kan jag inte läsa innantill.
Men händer inget nytt under de kommande fyra åren är vi där igen.
I morgon är det också dags igen. Derby på Söderstadion. Bäst i länet? Tja, det är ju Bajen ändå hur det än går. Men från att vara jagade är vi nu på jakt. Det där gulsvarta mordorgänget tycks inte förstå hur kasst det egentligen är.
Som om inte det räckte som en förhoppningsvis tillfällig ständig plåga är det nu alltså dags att ta sig an de där andra lokalkonkurrenterna. Det är bara att välja: roligare eller värre blir det aldrig.
Morgondopp, morgonpromenad med jycken, mokabryggaren och allt det andra har också hunnits med mellan de alltmer frekventa smygattackerna av funderingar över matchen.
Som frågan om huruvida nyförvärven står pall nu när det har börjat blåsa. Har Louay fått upp springet i benen? Är Nkosinathi redo att förlösa hemmapubliken? Kommer Sebastian att visa var skåpet ska stå på mitten? Och framför allt: hur ska backlinjen formeras?
Det är alltså inte jag som i vanlig sinnesförvirrad ordning drabbats av pluralis majestatis, utan det är jag som i och för sig förhoppningsvis lätt sinnesförvirrat ger röst åt s-styrda tankegångar över Bajens högst eventuella nya fotbollsarena, som om jag i min förvirring förstår det hela rätt inte finns ens i den vildaste s-märkta fantasin. Förutom i 50.000-persalternativet. Och i då inlemmad i körschemat över den strida strömmen av världsartister som dyrt betalande hyresgäst.
Eller som sagt på annan ort i de nordöstra delarna av staden.
Fast riktigt så illa kommer det nog inte att gå.
Och antagligen kan jag inte läsa innantill.
Men händer inget nytt under de kommande fyra åren är vi där igen.
I morgon är det också dags igen. Derby på Söderstadion. Bäst i länet? Tja, det är ju Bajen ändå hur det än går. Men från att vara jagade är vi nu på jakt. Det där gulsvarta mordorgänget tycks inte förstå hur kasst det egentligen är.
Som om inte det räckte som en förhoppningsvis tillfällig ständig plåga är det nu alltså dags att ta sig an de där andra lokalkonkurrenterna. Det är bara att välja: roligare eller värre blir det aldrig.
Morgondopp, morgonpromenad med jycken, mokabryggaren och allt det andra har också hunnits med mellan de alltmer frekventa smygattackerna av funderingar över matchen.
Som frågan om huruvida nyförvärven står pall nu när det har börjat blåsa. Har Louay fått upp springet i benen? Är Nkosinathi redo att förlösa hemmapubliken? Kommer Sebastian att visa var skåpet ska stå på mitten? Och framför allt: hur ska backlinjen formeras?
fredag, augusti 25, 2006
1. Sista skriket i Vintergatan
Jaha, så blev vi av med en planet. Så kan det gå när det ska röstas om saker.
Internationella astronomföreningen har efter moget övervägande (handuppräckning?) degraderat Pluto från att vara Saturnus jämlike till ett ”plutonskt objekt”.
Universum förändras ständigt. En del säger att det expanderar, andra att vi sugs in i ett svart hål. Jag vet inte. Men Center-Maud har förklarat att avdrag för hushållsnära tjänster är högt prioriterat på Alliansens dagordning. Det skulle befria ”kvinnor från det ok de har i dag”. Och ge nya, och företrädesvis kvinnor jobb. För att inte tala om vad det gör för jämställdheten. Om man får tro Mådan.
Hur då?
Jo, vissa kvinnor ska åka hem till andra kvinnor och ta hand om deras disk, sopor och skitiga underbyxor. För att göra det billigare för dem som har råd att anlita en annan kvinna att sköta dammvippan ska det hela kosta lite mindre enligt den populära metod som används av dem som har råd. Nämligen avdrag.
Men vem ska ta hand disken, soporna och de skitiga underbyxorna hos de kvinnor som har fullt upp att åka runt och ta hand om andras hushållsnära uppgifter för att få ihop till livets nödtorft? Männen?
Varför inte? Mådan vill ju förändra arbetsrättslagstiftningen. Den ska bli mer ”modern”.
Mådan tycker att det är för mycket ”krångliga regler”.
Det måste betyda att hon vill att arbetstagaren ska känna sig trygg på sin arbetsplats och inte ska bli utsatt för ändrade spelregler från arbetsgivaren från en dag till en annan.
Eller möjligen tvärtom.
Från det ena till det andra. Vi försov oss. Att stiga upp till terminens andra riktiga skoldag var snudd på ogörligt. Morgondoppet blev alltså av först efter en massa andra måsten, men det vara ändå så pass tidigt att jag, efter en omröstning med mig själv, definierade det som ett morgondopp.
Men skolstart och jämmerdalsvardagslunk har ändå det goda med sig att det blir struktur på det hela. Som det här med jyckens morgonpromenader. Det blir svårt att delegera uppgiften när det inte finns nån att delegera den till.
Så nu är det jag som håller i kopplet.
Jag vill inte påstå att den där stunden med jycken längst ute på udden med en tagg i käften föder stora tankar, men det finns ju alltid annat att fundera över. Som att det drar ihop sig igen. Nedräkningen har startat. Tre dagar kvar. Ett lag av det onämnbara slaget, typ stiget ur Mordors käftar, står för motståndet när de grönvita heroerna springer in på Söderstadions sköna gröna matta måndag kväll.
Att möta lag som inte direkt rosat marknaden brukar vara ett tecken på att det kommer att gå åt helvete. Minns med en rysning Örgrytematchen. Eller, huga, Helsingborg. Eller om man nu ska slå av tunnelseendet en stund: som det onämnbara laget fick uppleva häromsistens mot ett av sina mindre syskon i Mordors rike, Kalmar. Och därmed blir det med automatik så att det onämnbara laget inte rosat marknaden. Och då vet man att det kan gå åt helvete.
Men vänta nu! Bajen har ju för fan inte heller rosat marknaden på ett tag! Vi leder ju inte ens allsvenskan.
Allavarligt talat, det finns ingen anledning att hitta på saker före matchen för att eventuellt ha att skylla på efteråt.
Det finns bara en sak att göra: kämpa och sätta dit dem.
Ni kommer att ha nummer 12 med er.
Men för att ta det säkra för det osäkra: ”May the force be with you.”
Internationella astronomföreningen har efter moget övervägande (handuppräckning?) degraderat Pluto från att vara Saturnus jämlike till ett ”plutonskt objekt”.
Universum förändras ständigt. En del säger att det expanderar, andra att vi sugs in i ett svart hål. Jag vet inte. Men Center-Maud har förklarat att avdrag för hushållsnära tjänster är högt prioriterat på Alliansens dagordning. Det skulle befria ”kvinnor från det ok de har i dag”. Och ge nya, och företrädesvis kvinnor jobb. För att inte tala om vad det gör för jämställdheten. Om man får tro Mådan.
Hur då?
Jo, vissa kvinnor ska åka hem till andra kvinnor och ta hand om deras disk, sopor och skitiga underbyxor. För att göra det billigare för dem som har råd att anlita en annan kvinna att sköta dammvippan ska det hela kosta lite mindre enligt den populära metod som används av dem som har råd. Nämligen avdrag.
Men vem ska ta hand disken, soporna och de skitiga underbyxorna hos de kvinnor som har fullt upp att åka runt och ta hand om andras hushållsnära uppgifter för att få ihop till livets nödtorft? Männen?
Varför inte? Mådan vill ju förändra arbetsrättslagstiftningen. Den ska bli mer ”modern”.
Mådan tycker att det är för mycket ”krångliga regler”.
Det måste betyda att hon vill att arbetstagaren ska känna sig trygg på sin arbetsplats och inte ska bli utsatt för ändrade spelregler från arbetsgivaren från en dag till en annan.
Eller möjligen tvärtom.
Från det ena till det andra. Vi försov oss. Att stiga upp till terminens andra riktiga skoldag var snudd på ogörligt. Morgondoppet blev alltså av först efter en massa andra måsten, men det vara ändå så pass tidigt att jag, efter en omröstning med mig själv, definierade det som ett morgondopp.
Men skolstart och jämmerdalsvardagslunk har ändå det goda med sig att det blir struktur på det hela. Som det här med jyckens morgonpromenader. Det blir svårt att delegera uppgiften när det inte finns nån att delegera den till.
Så nu är det jag som håller i kopplet.
Jag vill inte påstå att den där stunden med jycken längst ute på udden med en tagg i käften föder stora tankar, men det finns ju alltid annat att fundera över. Som att det drar ihop sig igen. Nedräkningen har startat. Tre dagar kvar. Ett lag av det onämnbara slaget, typ stiget ur Mordors käftar, står för motståndet när de grönvita heroerna springer in på Söderstadions sköna gröna matta måndag kväll.
Att möta lag som inte direkt rosat marknaden brukar vara ett tecken på att det kommer att gå åt helvete. Minns med en rysning Örgrytematchen. Eller, huga, Helsingborg. Eller om man nu ska slå av tunnelseendet en stund: som det onämnbara laget fick uppleva häromsistens mot ett av sina mindre syskon i Mordors rike, Kalmar. Och därmed blir det med automatik så att det onämnbara laget inte rosat marknaden. Och då vet man att det kan gå åt helvete.
Men vänta nu! Bajen har ju för fan inte heller rosat marknaden på ett tag! Vi leder ju inte ens allsvenskan.
Allavarligt talat, det finns ingen anledning att hitta på saker före matchen för att eventuellt ha att skylla på efteråt.
Det finns bara en sak att göra: kämpa och sätta dit dem.
Ni kommer att ha nummer 12 med er.
Men för att ta det säkra för det osäkra: ”May the force be with you.”
torsdag, augusti 24, 2006
Filmtitlar och pekpinnar
Koma? Inte alls. Men nära var det.
I går slapp den som mot förmodan letat sig hit läsa ännu ett inlägg betitlat Frustration. Och om det regnade här var det inget mot vattenmassorna på Olympia kvällen innan, har jag förstått av radiorapporter och bildbevis, när mannen med högerkroken strumprullade in ännu en balja och, ja, jag skulle ju inte skriva om eländet.
Själv höll jag skenet uppe: morgondopp, ett antal kaffe, jycke på promenad. Och så vidare. Det gäller att inte vika ner sig. Det gjorde nu inte Bajen heller, om man får tro samstämmiga uppgifter från två enögda granntyper som håller på var sitt underligt lag i och just utanför Tjockhult och som såg på eländet på burken och hade vänligheten att komma förbi för att säga att det hela var fullständigt märkligt.
Inte för en bajare.
I dag var jag i vattnet ännu tidigare än vad som borde vara normalt om man är riktigt funtad eftersom de minsta kidsen så här i början får snortidig transport till skolan för att underlätta inträdet i jämmerdalsvardagen. Inte nog med det, för att komma förhoppningarna för dem som säger sig veta bäst på skam: de vill verkligen till plugget. Alla valaffischer sista biten till portarna i gammal god adjunktstil om hur det ska bli för dem i gammal god Caligulastil inom en snar framtid känns som ett hån mot hur de har det och vad det borde handla om.
Lust.
Men det ska nog tas ur dem vad det lider.
Att äldste sonen var hemma och sov vidare och fortsätter med det ännu en vecka innan allvaret börjar har att göra med att han under hösten ska förkovra sig utrikes. Hets? Vi får väl rapporter om saken vad det lider, men att säga du till läraren kommer nog inte på fråga.
Åt andra hållet kommer det att gå rapporter om uppdateringen av den allsvenska tabellen på kylskåpsdörren.
Naturligtvis är jag i valet och kvalet som vanligt. Mycket vill ha mer. Ungefär som jag misstänker att man skulle agera om man till exempel ska utse en ny chefredaktör för exempelvis låt oss kalla den Sveriges malligaste tidning: Man utser sig själv.
Så jag gör vad som måste göras: utser mig själv till den som ska pricka av listan över vad som ska åstadkommas. Sen går jag vidare.
Men först ska jag lyssna till mokabryggarens idoga putter.
Att en multiarena i Slakthusområdet kanske får lämna plats för en och inte mig emot kanske två fotbollsplaner i Tjockhult är hur som helst värt att applådera.
Jag betonar kanske, för allt kan fortfarande hända. Det handlar ju om Bajen.
I går slapp den som mot förmodan letat sig hit läsa ännu ett inlägg betitlat Frustration. Och om det regnade här var det inget mot vattenmassorna på Olympia kvällen innan, har jag förstått av radiorapporter och bildbevis, när mannen med högerkroken strumprullade in ännu en balja och, ja, jag skulle ju inte skriva om eländet.
Själv höll jag skenet uppe: morgondopp, ett antal kaffe, jycke på promenad. Och så vidare. Det gäller att inte vika ner sig. Det gjorde nu inte Bajen heller, om man får tro samstämmiga uppgifter från två enögda granntyper som håller på var sitt underligt lag i och just utanför Tjockhult och som såg på eländet på burken och hade vänligheten att komma förbi för att säga att det hela var fullständigt märkligt.
Inte för en bajare.
I dag var jag i vattnet ännu tidigare än vad som borde vara normalt om man är riktigt funtad eftersom de minsta kidsen så här i början får snortidig transport till skolan för att underlätta inträdet i jämmerdalsvardagen. Inte nog med det, för att komma förhoppningarna för dem som säger sig veta bäst på skam: de vill verkligen till plugget. Alla valaffischer sista biten till portarna i gammal god adjunktstil om hur det ska bli för dem i gammal god Caligulastil inom en snar framtid känns som ett hån mot hur de har det och vad det borde handla om.
Lust.
Men det ska nog tas ur dem vad det lider.
Att äldste sonen var hemma och sov vidare och fortsätter med det ännu en vecka innan allvaret börjar har att göra med att han under hösten ska förkovra sig utrikes. Hets? Vi får väl rapporter om saken vad det lider, men att säga du till läraren kommer nog inte på fråga.
Åt andra hållet kommer det att gå rapporter om uppdateringen av den allsvenska tabellen på kylskåpsdörren.
Naturligtvis är jag i valet och kvalet som vanligt. Mycket vill ha mer. Ungefär som jag misstänker att man skulle agera om man till exempel ska utse en ny chefredaktör för exempelvis låt oss kalla den Sveriges malligaste tidning: Man utser sig själv.
Så jag gör vad som måste göras: utser mig själv till den som ska pricka av listan över vad som ska åstadkommas. Sen går jag vidare.
Men först ska jag lyssna till mokabryggarens idoga putter.
Att en multiarena i Slakthusområdet kanske får lämna plats för en och inte mig emot kanske två fotbollsplaner i Tjockhult är hur som helst värt att applådera.
Jag betonar kanske, för allt kan fortfarande hända. Det handlar ju om Bajen.
tisdag, augusti 22, 2006
Fagra hot och väl valda löften
I morgon är det upprop och avprickning i skolan för dem som har åldern inne. Dottern följde med till morgondoppet eftersom hon var tidigt uppe för att känna på hur det kommer att bli nu när jämmerdalsvardagen infinner sig. Kallt, påstod hon, men väl i ville hon inte komma upp.
För att få ordnung på tillvaron som just denna morgon kännetecknas av en viss letargi har jag gjort vad som är brukligt såhär i valtider: skrivit en lång viktig lista på saker som jag lovar mig själv ska bockas av som uppfyllda. Men till skillnad från alla andras listor ska min vara klar och avbockad före valdagen.
Så nu har jag inte tid att sitta här. Det är bara att läsa innantill: mokabryggaren ska fyllas, jycken morgonpromeneras, och så vidare.
Fast det går ju förstås bra att delegera. Det underlättar alltid att kunna skylla på alla andra om det inte blir som man tänkt sig.
Nu kom yngsta sonen och mamman hem från sitt morgondopp. Styrpulpeten, punkt 17 på listan, tömde de av bara farten på gårdagens vatten från ovan.
Fast idén var min, även om de inte visste om det.
För att få ordnung på tillvaron som just denna morgon kännetecknas av en viss letargi har jag gjort vad som är brukligt såhär i valtider: skrivit en lång viktig lista på saker som jag lovar mig själv ska bockas av som uppfyllda. Men till skillnad från alla andras listor ska min vara klar och avbockad före valdagen.
Så nu har jag inte tid att sitta här. Det är bara att läsa innantill: mokabryggaren ska fyllas, jycken morgonpromeneras, och så vidare.
Fast det går ju förstås bra att delegera. Det underlättar alltid att kunna skylla på alla andra om det inte blir som man tänkt sig.
Nu kom yngsta sonen och mamman hem från sitt morgondopp. Styrpulpeten, punkt 17 på listan, tömde de av bara farten på gårdagens vatten från ovan.
Fast idén var min, även om de inte visste om det.
måndag, augusti 21, 2006
Mellan valet och kvalet
Att Gefle missar en straff är inget som jag brukar hänga upp mig på, men ibland kan man inte låta bli att gå utanför sig själv. Hur som helst, den upptejpade allsvenska tabellen på kylskåpsdörren kommer att uppdateras tidigast när den femtonde omgången är färdigspelad.
Att en från kvällsdrakarna känd överåklagare i Malmö finner det nödvändigt att anmäla den nickstarke skånske profilens högerkrok mot en fd Malmöpåg numera Ellosdressad mittback för vidare prövning av en annan åklagare har troligen, eftersom han dementerar det, med att göra att överåklagaren passade på att samtidigt meddela att han kandiderar för folkpartiet. Det är nu inte särskilt förvånande; det är ett parti som gärna talar för alla andra eftersom dom inte vet sitt bästa.
(för att inte beskyllas för att odla vallokomotivsmotiv för vissa kommer jag att fram till den 17 september då och då framföra liknande, väl underbyggda analyser av nästan alla andra partier. Och folkpartiet igen, förstås, för det är nåt som inte stämmer.)
För övrigt har det åskat. Och åskat. Och åskat. Och regnat. Yngsta sonen och jag stod en stund ute under parasollet för att han skulle bli vän med ovädret och räkna ut skillnaden mellan blixtrarna och dundret. Morgondoppet däremot innehöll bland annat ett snyggt dyk i sol. Men det var då det.
Kronologin är inte dagens starkaste kort såhär på kvällskvisten, upptäcker jag. Jyckens morgonpromenad? Inte jag vad jag minns. Mokabryggaren har jag i alla fall låtit gå för högtryck. Som nu.
Möjligen får innehållet denna gång en liten skotsk accent. Som alldeles nyss.
Apropå den bisarra rundgången i debatten om en svensk kanon: i morgon är det återigen dags att genomgå alla kvalen. Tid och plats: Olympia 20.00. Som vanligt har jag tagit ut allt som kan hända i förskott. Och det är rätt märkligt, när man tänker efter, för jag har ju ändå inte en aning om vad som kommer att ske.
Att en från kvällsdrakarna känd överåklagare i Malmö finner det nödvändigt att anmäla den nickstarke skånske profilens högerkrok mot en fd Malmöpåg numera Ellosdressad mittback för vidare prövning av en annan åklagare har troligen, eftersom han dementerar det, med att göra att överåklagaren passade på att samtidigt meddela att han kandiderar för folkpartiet. Det är nu inte särskilt förvånande; det är ett parti som gärna talar för alla andra eftersom dom inte vet sitt bästa.
(för att inte beskyllas för att odla vallokomotivsmotiv för vissa kommer jag att fram till den 17 september då och då framföra liknande, väl underbyggda analyser av nästan alla andra partier. Och folkpartiet igen, förstås, för det är nåt som inte stämmer.)
För övrigt har det åskat. Och åskat. Och åskat. Och regnat. Yngsta sonen och jag stod en stund ute under parasollet för att han skulle bli vän med ovädret och räkna ut skillnaden mellan blixtrarna och dundret. Morgondoppet däremot innehöll bland annat ett snyggt dyk i sol. Men det var då det.
Kronologin är inte dagens starkaste kort såhär på kvällskvisten, upptäcker jag. Jyckens morgonpromenad? Inte jag vad jag minns. Mokabryggaren har jag i alla fall låtit gå för högtryck. Som nu.
Möjligen får innehållet denna gång en liten skotsk accent. Som alldeles nyss.
Apropå den bisarra rundgången i debatten om en svensk kanon: i morgon är det återigen dags att genomgå alla kvalen. Tid och plats: Olympia 20.00. Som vanligt har jag tagit ut allt som kan hända i förskott. Och det är rätt märkligt, när man tänker efter, för jag har ju ändå inte en aning om vad som kommer att ske.
lördag, augusti 19, 2006
Schejk it!
Såhär på dagen ett år efter det att Paulinho skrev på för Bajen har alla tidningar med självaktning en helsida Runström, som kan få göra sin Premier League-debut i helgen mot Fergusons röda jävlar av alla lag. Jag håller en grönvit tumme för att det går bra, men som Runström, som för övrigt har kraftig rabatt på Harrods, själv konstaterar i alla bladen har han tiden för sig.
Och nu håller vi alla tummar för Nhleko, som är spelklar, gör det han ska, det vill säga ersätter den alltid lika hårt jobbande Runström med stil på platsen bredvid brassen.
I går hängde vi in ett par öl på nån av Medborgarplatsens uteserveringar, men det var ett sånt kackalorum under partytälten att vi förpassade oss till Carmen för att hänga in ett par till.
På vägen dit så vi förresten en otroligt stilig löpsedel utanför den lokala tobakisten:
Polisvåld
mot
demonstration
mot
polisvåld
I dag har vi liite ont i huvudet, men morgondoppet gick likafullt galant. Yngsta sonen försvann med badbyxor och för alla eventualiteter regnjacka i samma snortidiga veva med mostern med det en gång i tiden knäppa benet för skärgårdsutflykt samtidigt som jag transporterade den äldste till tåget för vidarebefordran till landets sydliga nejder för att hälsa på farföräldrar. Möjligen hinner han med Bajens besök i Henkeland innan det är dags att sätta sig i skolbänken.
Etthundrafemtiotusen svenska män tycks då och då ta tillfället i akt att blotta sig, läste vi nånstans på ett annat, lite mindre stiligt löp. Erinrade mig då en polares polare som jag inte sett på ett tag men som åtminstone förr i tiden efter ett antal sejdlar på lokal envisades med att köra propellern.
Mokabryggaren har redan mullrat ett par gånger. Dottern fick jyckens morgonpromenad på sin lott. Själv sätter jag på mig mina bajenbrickor och bidar min tid. Och då menar jag som att studera den upptejpade tabellen på kylskåpsdörren.
Det ser bra ut.
Och nu håller vi alla tummar för Nhleko, som är spelklar, gör det han ska, det vill säga ersätter den alltid lika hårt jobbande Runström med stil på platsen bredvid brassen.
I går hängde vi in ett par öl på nån av Medborgarplatsens uteserveringar, men det var ett sånt kackalorum under partytälten att vi förpassade oss till Carmen för att hänga in ett par till.
På vägen dit så vi förresten en otroligt stilig löpsedel utanför den lokala tobakisten:
Polisvåld
mot
demonstration
mot
polisvåld
I dag har vi liite ont i huvudet, men morgondoppet gick likafullt galant. Yngsta sonen försvann med badbyxor och för alla eventualiteter regnjacka i samma snortidiga veva med mostern med det en gång i tiden knäppa benet för skärgårdsutflykt samtidigt som jag transporterade den äldste till tåget för vidarebefordran till landets sydliga nejder för att hälsa på farföräldrar. Möjligen hinner han med Bajens besök i Henkeland innan det är dags att sätta sig i skolbänken.
Etthundrafemtiotusen svenska män tycks då och då ta tillfället i akt att blotta sig, läste vi nånstans på ett annat, lite mindre stiligt löp. Erinrade mig då en polares polare som jag inte sett på ett tag men som åtminstone förr i tiden efter ett antal sejdlar på lokal envisades med att köra propellern.
Mokabryggaren har redan mullrat ett par gånger. Dottern fick jyckens morgonpromenad på sin lott. Själv sätter jag på mig mina bajenbrickor och bidar min tid. Och då menar jag som att studera den upptejpade tabellen på kylskåpsdörren.
Det ser bra ut.
torsdag, augusti 17, 2006
Tyskarna och hösten
Tyskland är inte Europas Kalmar, kunde man snabbt konstatera om man glodde på burken i går, men för de mer eller mindre stolta vikingarna på planen i Gelsenkirschen, som en gång i urtiden var den snöpudrade skådeplatsen för ett av svensk fotbolls stora rus, bör de vibrationerna ha funnits där alltmer under matchens gång.
Fast det var ingen bra liknelse. Skillnaden mellan lagen satt helt enkelt inte i huvudet. Tyskland var nämligen tio gånger bättre än Sverige. Nä, tio tusen gånger bättre.
Hur som helst fick man äntligen se Kennedy en stund på en fotbollsplan, och var det nånstans det hände nåt med blågula förtecken var det på hans kant. Men även tyskar tar numera inte i mer än nödvändigt när det står tre noll, om man nu vill ha en anledning att ta ner sig själv på jorden för att svenskarna plötsligt lyckades slå tre fyra passningar rätt.
Slutsats? Även tyska fotbollsspelare tycks ha förmåga till empati.
Morgondoppet gick men inte som en dans. Nånting har hänt med den svenska sommaren. Om man så vill: samma visa varje år. Att emigrera är väl inte att tänka på, men själva idén (en barstol i skuggan av en palm vid strandkanten av ett azurblått solstint hav kryddat med ett antal ”nemas problemas”) återkommer såhär års som amen i kyrkan.
Idén är som sagt god, men nån måste ju gå ut med jycken.
Och uppdatera den upptejpade allsvenska tabellen på kylskåpsdörren.
Det ser bra ut.
Fast det var ingen bra liknelse. Skillnaden mellan lagen satt helt enkelt inte i huvudet. Tyskland var nämligen tio gånger bättre än Sverige. Nä, tio tusen gånger bättre.
Hur som helst fick man äntligen se Kennedy en stund på en fotbollsplan, och var det nånstans det hände nåt med blågula förtecken var det på hans kant. Men även tyskar tar numera inte i mer än nödvändigt när det står tre noll, om man nu vill ha en anledning att ta ner sig själv på jorden för att svenskarna plötsligt lyckades slå tre fyra passningar rätt.
Slutsats? Även tyska fotbollsspelare tycks ha förmåga till empati.
Morgondoppet gick men inte som en dans. Nånting har hänt med den svenska sommaren. Om man så vill: samma visa varje år. Att emigrera är väl inte att tänka på, men själva idén (en barstol i skuggan av en palm vid strandkanten av ett azurblått solstint hav kryddat med ett antal ”nemas problemas”) återkommer såhär års som amen i kyrkan.
Idén är som sagt god, men nån måste ju gå ut med jycken.
Och uppdatera den upptejpade allsvenska tabellen på kylskåpsdörren.
Det ser bra ut.
onsdag, augusti 16, 2006
Vatten på sin kvarn
Lustigt nog ännu ett morgondopp i ur och skur, denna gång modell snortidigt eftersom sömnen flyr sin väg när himlen gråter kopiöst på vårt plåttak. En liten reflektion infann sig på vägen. Anledningen var alltså att det var mer vatten på land och i luften än i själva vattnet. Nämligen: Har ni betalat allt hutlösare elräkningar från Vattenfall senaste tiden för att det finns för liite vatten i vattenkraftsreservoarerna? Då kan ni vara vara säkra på att ni snart kommer att få betala ännu mer för att det finns för mycket.
Nån kanske tror att jag ständigt är ute och flyger och far. Det stämmer delvis. I går var jag tvungen att ta tricken till Östermalm, en av Tjockhults få riktiga avarter med friidrotts- och koksbarer, teveprogramledare, folk i slips och små fula hundar, för ett sista försök att få liv i äldste sonens ledsna ipod, som vi redan fått utbytt en gång. Till saken hör att Apples garanti påpassligt slutat gälla. Troligt hårddiskproblem, sade ynglingen bakom disken. Inget att göra. Apples policy? Det finns bara en väg att gå, om man vill följa Macintoshs skapare hela vägen till banken. Nån, gissningsvis på Irland, ska glo några sekunder på tingesten, och sen byter han eller hon ut den mot en ny. Det hela går ut på att jag betalar fullt pris för den nya plus att denne nån ska ha hutlöst betalt för att ha glott på maskinen.
Fast vem vet, nån kanske gör om den till en bomb.
Hur som helst, på tricken till slipsriket slog jag mig er och fick snart sällskap av en äldre norrman med penna och block som ställde en massa frågor som jag inte riktigt fick att gå ihop, till exempel om allt är bra med Julia, blink blink, så jag sade mest ”kanske” eller ”jag vet inte riktigt” eller ”jag tror det”. När jag försökte koncentrera mig på den något större kvällsdrakens rosa sportbilaga för att plocka ut tre säkra ök i dagens V64 tog han den andra, mestadels oläsliga delen av samma tidning, lös upp nånstans mitt i och rusade av vid nästa station. Jag är inte så bra på norsk, och det underlättade ju inte vårt utbyte, men jag tror att han presenterade sig som Björn. Björn Bennov? Benkow? Tja, nånting åt det hållet.
Fler som är ute och flyger. Svenska fotbollslag börjar likna typ Arsenal; det finns snart inte en enda inhemsk blekfis kvar för de få rötäggen i publiken att knyta sin fosterlandskärlek till. Två nya prövar sina vingar i Hammarby. En argentinare i Bajen skulle smaka fågel, i alla fall rent principiellt. Helst en hybrid av Tevez och Messi. Så om provspelaren Juan Lucerno blir kvar återstår att se. Och islänningar har jag och många med mig med hjärtat på rätt ställe av erfarenhet bara gott om att säga. Heidar Geir Juliusson, polare till Back-Gunnar, tog tydligen för sig i reservlagsmatchen mot Örebro i veckan.
Men för stor omsättning är aldrig bra, sa prosten, bjöd på gammalt snus. Guldåret 2001 gick Bajen runt på typ sexton spelare, om jag minns rätt, plus en och annan som gjorde nåt enstaka inhopp. En sak till: Suveräna Markstedt–Hermansson spelade vill jag minnas varenda match. I alla fall snudd på. I år är halva säsongen kvar och tjugofyra stycken har redan fått iklä sig världens snyggaste fotbollströja. Kontinuitet bredvid Paulinho, ja tack, men det underlättar inte om snubben bredvid honom när han väl får chansen springer omkring och ger folk en armbåge bara för att dom möjligen varit dumma innan.
Sånt sysslar väl inte Viking-Nhleko med?
Fortsatt ute och far: I kväll ska Sverige ta sig ur den tyska baksmällan med hjälp av en ny sifferuppställning på fotbollsplanen. Det vore kul att åtminstone nån minut få se Kennedy på plats. Förhoppningsvis står det så i Lagerbäcks nya manual. Max och Östlund däremot tycks i sammanhanget satt sin respektive sista potatis.
Nu dyker jycken upp med en strumpa i käften. Det betyder att det är dags att sparka i gång mokabryggaren. För att gå i land med det krävs, just det, vatten.
Nån kanske tror att jag ständigt är ute och flyger och far. Det stämmer delvis. I går var jag tvungen att ta tricken till Östermalm, en av Tjockhults få riktiga avarter med friidrotts- och koksbarer, teveprogramledare, folk i slips och små fula hundar, för ett sista försök att få liv i äldste sonens ledsna ipod, som vi redan fått utbytt en gång. Till saken hör att Apples garanti påpassligt slutat gälla. Troligt hårddiskproblem, sade ynglingen bakom disken. Inget att göra. Apples policy? Det finns bara en väg att gå, om man vill följa Macintoshs skapare hela vägen till banken. Nån, gissningsvis på Irland, ska glo några sekunder på tingesten, och sen byter han eller hon ut den mot en ny. Det hela går ut på att jag betalar fullt pris för den nya plus att denne nån ska ha hutlöst betalt för att ha glott på maskinen.
Fast vem vet, nån kanske gör om den till en bomb.
Hur som helst, på tricken till slipsriket slog jag mig er och fick snart sällskap av en äldre norrman med penna och block som ställde en massa frågor som jag inte riktigt fick att gå ihop, till exempel om allt är bra med Julia, blink blink, så jag sade mest ”kanske” eller ”jag vet inte riktigt” eller ”jag tror det”. När jag försökte koncentrera mig på den något större kvällsdrakens rosa sportbilaga för att plocka ut tre säkra ök i dagens V64 tog han den andra, mestadels oläsliga delen av samma tidning, lös upp nånstans mitt i och rusade av vid nästa station. Jag är inte så bra på norsk, och det underlättade ju inte vårt utbyte, men jag tror att han presenterade sig som Björn. Björn Bennov? Benkow? Tja, nånting åt det hållet.
Fler som är ute och flyger. Svenska fotbollslag börjar likna typ Arsenal; det finns snart inte en enda inhemsk blekfis kvar för de få rötäggen i publiken att knyta sin fosterlandskärlek till. Två nya prövar sina vingar i Hammarby. En argentinare i Bajen skulle smaka fågel, i alla fall rent principiellt. Helst en hybrid av Tevez och Messi. Så om provspelaren Juan Lucerno blir kvar återstår att se. Och islänningar har jag och många med mig med hjärtat på rätt ställe av erfarenhet bara gott om att säga. Heidar Geir Juliusson, polare till Back-Gunnar, tog tydligen för sig i reservlagsmatchen mot Örebro i veckan.
Men för stor omsättning är aldrig bra, sa prosten, bjöd på gammalt snus. Guldåret 2001 gick Bajen runt på typ sexton spelare, om jag minns rätt, plus en och annan som gjorde nåt enstaka inhopp. En sak till: Suveräna Markstedt–Hermansson spelade vill jag minnas varenda match. I alla fall snudd på. I år är halva säsongen kvar och tjugofyra stycken har redan fått iklä sig världens snyggaste fotbollströja. Kontinuitet bredvid Paulinho, ja tack, men det underlättar inte om snubben bredvid honom när han väl får chansen springer omkring och ger folk en armbåge bara för att dom möjligen varit dumma innan.
Sånt sysslar väl inte Viking-Nhleko med?
Fortsatt ute och far: I kväll ska Sverige ta sig ur den tyska baksmällan med hjälp av en ny sifferuppställning på fotbollsplanen. Det vore kul att åtminstone nån minut få se Kennedy på plats. Förhoppningsvis står det så i Lagerbäcks nya manual. Max och Östlund däremot tycks i sammanhanget satt sin respektive sista potatis.
Nu dyker jycken upp med en strumpa i käften. Det betyder att det är dags att sparka i gång mokabryggaren. För att gå i land med det krävs, just det, vatten.
måndag, augusti 14, 2006
Modernt gräs
Morgondopp i ur och skur. I dag var jag dyngsur innan jag kommit i. Morgonrocken fungerade som ett våtljummet omslag. Hemma igen möttes jag av skönsång från yngsta sonens rum: ”Vi måste kämpa för att vinna, så kom igen…”
Sen sparkade jag i gång mokabryggaren, släppte ut jycken för att på egen hand uträtta diverse ärenden och helst hos grannarna, uppdaterade den allsvenska tabellen på kylskåpet och konstaterade att det ser bra ut.
Eftersom det är måndag har jag massor av saker som jag borde göra som jag skjutit upp i alla oändlighet och som jag nästan bestämt mig för att ta itu med. Gräsklipparen, till exempel, befinner sig sedan, vad kan det vara, oktober förra året nere i källaren i gräsklipparaffären på tur att lagas eller bytas in mot en modell ny och dyr. Bara som ett exempel. Fast vi gör vad vi kan för att tukta gräset med hjälp av en fotboll.
Det turnerande koks- och vodka-gänget har lämnat Göteborg för denna gång. Och det är klart, man springer till exempel hundra meter på runt tio sekunder eller hivar i väg en kula på typ tre. Vad gör man resten av tiden? Äter? Numera går man nog inte till Näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans torg för att fördriva tiden. Att kasta sten i glashus tycks förbundspamparna i friidrottsträsket vara bra på. För som det lär heta i friidrottsförbundets egna statuter: alkohol är endast tillåtet i samband med måltider.
Jag gillar av princip idrottare som tänder en vanlig hederlig tagg då och då (föredömliga exempel: Johan Cruyff och Preben Elkjær, och den sistnämnda hade som bonuspoäng dessutom ett naturligt sätt att förhålla sig till en fadøl, till och med på presskonferenser). Men det får naturligtvis vara nån måtta på det hela.
Annat av mindre akademiskt intresse men betydligt intressantare. Kvällsdraken skriver också om den forna, men inte falnade, sexsymbolen. Snyggt formulerat, så vi länkar dit eftersom objektet i fråga gillar spaghetti, olivolja och har behållit näsan intakt, tre saker som får en gammal feminist att dregla.
Sen sparkade jag i gång mokabryggaren, släppte ut jycken för att på egen hand uträtta diverse ärenden och helst hos grannarna, uppdaterade den allsvenska tabellen på kylskåpet och konstaterade att det ser bra ut.
Eftersom det är måndag har jag massor av saker som jag borde göra som jag skjutit upp i alla oändlighet och som jag nästan bestämt mig för att ta itu med. Gräsklipparen, till exempel, befinner sig sedan, vad kan det vara, oktober förra året nere i källaren i gräsklipparaffären på tur att lagas eller bytas in mot en modell ny och dyr. Bara som ett exempel. Fast vi gör vad vi kan för att tukta gräset med hjälp av en fotboll.
Det turnerande koks- och vodka-gänget har lämnat Göteborg för denna gång. Och det är klart, man springer till exempel hundra meter på runt tio sekunder eller hivar i väg en kula på typ tre. Vad gör man resten av tiden? Äter? Numera går man nog inte till Näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans torg för att fördriva tiden. Att kasta sten i glashus tycks förbundspamparna i friidrottsträsket vara bra på. För som det lär heta i friidrottsförbundets egna statuter: alkohol är endast tillåtet i samband med måltider.
Jag gillar av princip idrottare som tänder en vanlig hederlig tagg då och då (föredömliga exempel: Johan Cruyff och Preben Elkjær, och den sistnämnda hade som bonuspoäng dessutom ett naturligt sätt att förhålla sig till en fadøl, till och med på presskonferenser). Men det får naturligtvis vara nån måtta på det hela.
Annat av mindre akademiskt intresse men betydligt intressantare. Kvällsdraken skriver också om den forna, men inte falnade, sexsymbolen. Snyggt formulerat, så vi länkar dit eftersom objektet i fråga gillar spaghetti, olivolja och har behållit näsan intakt, tre saker som får en gammal feminist att dregla.
söndag, augusti 13, 2006
Jobbigt värre för en gnällspik
Morgondopp med gråmulen höstkänsla. Gårdagen blev alldeles för helvete lång. Och innehöll bland annat tappad haka, ”Vad var det jag sade”, en resa tillbaka till verkligheten och tårar som sprutade.
Yngsta sonens födelsedagspresent, inklusive dotterns premiär på Söderstadion, dessutom medföljande mamma klädd i snyggt matchställ utlånad av äldste sonen som hade intuition nog att ägna sig åt andra aktiviteter, utmynnade alltihop i definitionsmässigt ren frustration. Mamman svor värre än vanligt, dottern fick kanske inte blodad tand även om hon klappade med ibland, och till slut grät yngsta sonen så att tårarna sprutade – och jag fick ägna mig åt att torka dem och säga något försonande om det hela genom att sätta det i något slags perspektiv. Typ: ”Jag har varit med om värre.”
När det gått sjuttio minuter med stolpträffar och rensningar på mållinjen och motståndare som under den senaste halvtimmen inte ens lyckats ta sig in på Hammarbys planhalva, ja, då vet man vad som kan inträffa. Sättet det sker på är dessutom som taget ur någon instruktionsbok över misstag vi inte vill se och hur vi gör för att undvika dem. Som feltajmade utrusningar i blindo, kapitel 1, sidan 1, första utgången.
Möjligen finns boken inte översatt till engelska.
Det fanns alltså inte mycket att glädjas åt i det behagligt molninsvepta solskenet. Klasskillnad på lagen, javisst, men Bajens spel saknade ändå det där extra av struktur, tryck och jävlar anamma som man kan kräva när man tagit ett fast grepp om läget i tabellen och har allt i egna händer. Saknaden efter Petter A och Mikkel J var påtaglig. Och vad gjorde Louay Chanko på planen, förutom att dra på sig en varning? Det kunde ha varit en poäng att lufta honom om det stått typ tre noll, men att kasta in någon som just lämnat stenstodstillvaron för att få upp farten i spelet när matchen börjat gå i stå? Satt inte Castro-Tello eller Monteiro på bänken? Visserligen oprövade men med spring i benen? Var meningen med bytet att Paulinho skulle bli ensam forward?
Återstår att uppdatera den upptejpade tabellen på kyskåpsdörren, men jag väntar möjligen till i kväll.
Äh, va fan, lika bra att göra det nu. Verkligheten är som den är. Den årliga plattmatchernas plattmatch ingår i den stora planen. Det ser ju bra ut. Och jag måste ändå få liv i mokabryggaren och därmed öppna kylskåpet och på vägen se sanningen i vitögat.
Jycken? Hon har fått springa av sig morgonpromenaden med yngsta sonen, som lämnat gårdagstraumat långt bakom sig. Barn kan konsten att göra sånt. Tårar torkar snabbt. Gnällspiken däremot, vi som vet vad som krävs för att det ska gå åt helvete, om man nu ska tala om sig själv som någon i tredje person som gärna drabbas av pluralis majestatis, suger gärna en stund extra på den bittra karamellen.
Yngsta sonens födelsedagspresent, inklusive dotterns premiär på Söderstadion, dessutom medföljande mamma klädd i snyggt matchställ utlånad av äldste sonen som hade intuition nog att ägna sig åt andra aktiviteter, utmynnade alltihop i definitionsmässigt ren frustration. Mamman svor värre än vanligt, dottern fick kanske inte blodad tand även om hon klappade med ibland, och till slut grät yngsta sonen så att tårarna sprutade – och jag fick ägna mig åt att torka dem och säga något försonande om det hela genom att sätta det i något slags perspektiv. Typ: ”Jag har varit med om värre.”
När det gått sjuttio minuter med stolpträffar och rensningar på mållinjen och motståndare som under den senaste halvtimmen inte ens lyckats ta sig in på Hammarbys planhalva, ja, då vet man vad som kan inträffa. Sättet det sker på är dessutom som taget ur någon instruktionsbok över misstag vi inte vill se och hur vi gör för att undvika dem. Som feltajmade utrusningar i blindo, kapitel 1, sidan 1, första utgången.
Möjligen finns boken inte översatt till engelska.
Det fanns alltså inte mycket att glädjas åt i det behagligt molninsvepta solskenet. Klasskillnad på lagen, javisst, men Bajens spel saknade ändå det där extra av struktur, tryck och jävlar anamma som man kan kräva när man tagit ett fast grepp om läget i tabellen och har allt i egna händer. Saknaden efter Petter A och Mikkel J var påtaglig. Och vad gjorde Louay Chanko på planen, förutom att dra på sig en varning? Det kunde ha varit en poäng att lufta honom om det stått typ tre noll, men att kasta in någon som just lämnat stenstodstillvaron för att få upp farten i spelet när matchen börjat gå i stå? Satt inte Castro-Tello eller Monteiro på bänken? Visserligen oprövade men med spring i benen? Var meningen med bytet att Paulinho skulle bli ensam forward?
Återstår att uppdatera den upptejpade tabellen på kyskåpsdörren, men jag väntar möjligen till i kväll.
Äh, va fan, lika bra att göra det nu. Verkligheten är som den är. Den årliga plattmatchernas plattmatch ingår i den stora planen. Det ser ju bra ut. Och jag måste ändå få liv i mokabryggaren och därmed öppna kylskåpet och på vägen se sanningen i vitögat.
Jycken? Hon har fått springa av sig morgonpromenaden med yngsta sonen, som lämnat gårdagstraumat långt bakom sig. Barn kan konsten att göra sånt. Tårar torkar snabbt. Gnällspiken däremot, vi som vet vad som krävs för att det ska gå åt helvete, om man nu ska tala om sig själv som någon i tredje person som gärna drabbas av pluralis majestatis, suger gärna en stund extra på den bittra karamellen.
lördag, augusti 12, 2006
Om sju timmar vet vi hur det gick
Vi laddar på vårt eget oefterhärmligt skitsiga sätt. Man lär sig helt enkelt aldrig. Tankarna yr okontrollerat: Hur ska det gå?
Dagen tycks bli lång.
Okristligt tidig morgonpromenad för jycken, enligt hörsägen. Det var matten som enligt egen utsago ombesörjde det hela inklusive en halvtimmes full careta med boxern Boxarn, som med andra ord också var uttvingad i älvdansen på ängen av sin matte för att springa av sig och få dagen att gå ihop. Möjligen är det sant, för när det var dags för morgondoppet låg jycken utslagen på köksgolvet. Det krävdes en frolic tio centimeter ovanför nosen för att hon skulle lyfta på huvudet. Det säger en hel del.
Har det hänt nåt? Tja, Guld-Sanna gråter på kvinnors vis av glädje och Beckham fäller en tår efter petningen.
Annars undrar man lite till mans mellan första och andra kaffebaljan på den gistna träbänken om Pablo spelar från start och på topp i dagens batalj med Örgryte. Och, förstås, om Louay kommer in i andra halvlek för att lufta steget och känna på atmosfären. Förra matchen mot de lite finare sillstryparna, åtminstone i kanten, bestod som bekant av två halvlekar med diametralt olika ansikten. Lustigt nog har jag aldrig sett Hammarby spela två hela halvlekar med samma ansikte, jo, möjligen mot Enköping för några år sen när Pablo dunkade in den i steget från tjugofem meter, men får man tro förhandssurret ska det bli så denna gång. Alltså: man tar med sig senaste halvleken till dagens två.
Att två halvlekar har olika ansikten kan förstås ha att göra med det faktum att det faktiskt finns ett lag på andra sidan planen med i värsta fall egna idéer om hur det hela ska gestalta sig. Till skillnad från Enköping när det begav sig.
Fast å andra sidan bör det ha mindre betydelse i dagens match.
Eller inte.
Så nu sitter man här och är nervös igen.
Dagen tycks bli lång.
Okristligt tidig morgonpromenad för jycken, enligt hörsägen. Det var matten som enligt egen utsago ombesörjde det hela inklusive en halvtimmes full careta med boxern Boxarn, som med andra ord också var uttvingad i älvdansen på ängen av sin matte för att springa av sig och få dagen att gå ihop. Möjligen är det sant, för när det var dags för morgondoppet låg jycken utslagen på köksgolvet. Det krävdes en frolic tio centimeter ovanför nosen för att hon skulle lyfta på huvudet. Det säger en hel del.
Har det hänt nåt? Tja, Guld-Sanna gråter på kvinnors vis av glädje och Beckham fäller en tår efter petningen.
Annars undrar man lite till mans mellan första och andra kaffebaljan på den gistna träbänken om Pablo spelar från start och på topp i dagens batalj med Örgryte. Och, förstås, om Louay kommer in i andra halvlek för att lufta steget och känna på atmosfären. Förra matchen mot de lite finare sillstryparna, åtminstone i kanten, bestod som bekant av två halvlekar med diametralt olika ansikten. Lustigt nog har jag aldrig sett Hammarby spela två hela halvlekar med samma ansikte, jo, möjligen mot Enköping för några år sen när Pablo dunkade in den i steget från tjugofem meter, men får man tro förhandssurret ska det bli så denna gång. Alltså: man tar med sig senaste halvleken till dagens två.
Att två halvlekar har olika ansikten kan förstås ha att göra med det faktum att det faktiskt finns ett lag på andra sidan planen med i värsta fall egna idéer om hur det hela ska gestalta sig. Till skillnad från Enköping när det begav sig.
Fast å andra sidan bör det ha mindre betydelse i dagens match.
Eller inte.
Så nu sitter man här och är nervös igen.
fredag, augusti 11, 2006
Åtta bockar i kanten
• Okristligt tidigt morgondopp eftersom jag vaknade av ett närliggande larm, och sen var det nämligen lögn att sova. Nån gång måste i och för sig en riktig karl snudd på duscha.
• Jyckens morgonpromenad togs förhoppningsvis om hand av någon annan. Oklart dock av vem eftersom jag inte har en aning om var alla håller hus denna dag.
• Till Bajenshopen för att tjacka plåtar till övriga, för dagen försvunna familjen till Örgrytematchen, en av yngsta sonens födelsedagspresenter. Får man tro hemsidans statistik över sålda/bokade kan en av dessa ha varit den tiotusende. Äldste sonen väljer möjligen i ungdomligt oförstånd att ladda inför den platinagitarrförsedde herr Winnerbäcks Zinkenbesök på kvällen på annat vis, men annars blir det full uppställning och om synapserna inte är helt dementa på undertecknad debut för dottern på Söderstadions välklingande läktare. Nån gång ska ju vara den första. Jycken får dock stanna hemma.
Men det får i och för sig kaninen och undulaten också göra.
Och svärmor in spe.
• Möjligen sträcker Viking-Nhleko i detta nu ut tungan och säger ”aaah”. Är mannen i vitt nöjd återstår alltså bara ett kryss i rutan för underskriften på kontraktet, och sen har Hammarby plötsligt värvat två spelare på, får man väl tillstå, relativt kort Bajentid. Nej, hallå, tre. Vänta nu, fyra med Monteiro.
Jag har säkert missat nån.
• Den allsvenska tabellen sitter stadigt fasttejpad på kylskåpsdörren. Det ser bra ut.
• Kom just på att dottern är långt ute i obygden hos en kompis och ska hämtas med bil i skymningen. En timme dit, en timme hit. Gissa vem som sitter vid ratten. Där rök möjligheten att förgylla dagen med en, okej två, starobno.
• Jag får spara dem till kvällsdoppet.
• Till råga på allt har jag kommit på vad min bok ska handla om.
• Jyckens morgonpromenad togs förhoppningsvis om hand av någon annan. Oklart dock av vem eftersom jag inte har en aning om var alla håller hus denna dag.
• Till Bajenshopen för att tjacka plåtar till övriga, för dagen försvunna familjen till Örgrytematchen, en av yngsta sonens födelsedagspresenter. Får man tro hemsidans statistik över sålda/bokade kan en av dessa ha varit den tiotusende. Äldste sonen väljer möjligen i ungdomligt oförstånd att ladda inför den platinagitarrförsedde herr Winnerbäcks Zinkenbesök på kvällen på annat vis, men annars blir det full uppställning och om synapserna inte är helt dementa på undertecknad debut för dottern på Söderstadions välklingande läktare. Nån gång ska ju vara den första. Jycken får dock stanna hemma.
Men det får i och för sig kaninen och undulaten också göra.
Och svärmor in spe.
• Möjligen sträcker Viking-Nhleko i detta nu ut tungan och säger ”aaah”. Är mannen i vitt nöjd återstår alltså bara ett kryss i rutan för underskriften på kontraktet, och sen har Hammarby plötsligt värvat två spelare på, får man väl tillstå, relativt kort Bajentid. Nej, hallå, tre. Vänta nu, fyra med Monteiro.
Jag har säkert missat nån.
• Den allsvenska tabellen sitter stadigt fasttejpad på kylskåpsdörren. Det ser bra ut.
• Kom just på att dottern är långt ute i obygden hos en kompis och ska hämtas med bil i skymningen. En timme dit, en timme hit. Gissa vem som sitter vid ratten. Där rök möjligheten att förgylla dagen med en, okej två, starobno.
• Jag får spara dem till kvällsdoppet.
• Till råga på allt har jag kommit på vad min bok ska handla om.
måndag, augusti 07, 2006
Häcken är inte allt
”Nå ligger ballen hos den svenske toppklubben”, skriver en norsk tidning angående den där Viking-Nhleko som eventuellt ska lämna norska eliteserien för att spetsa till Sveriges redan spetsigaste anfall. Nämligen Hammarbys.
Själv har man morgonbadat och låtit mokabryggaren puttra några gånger, studerat den upptejpade allsvenska tabellen, läst morgonbladen och tänt en tagg på den gistna träbänken. Numera är jyckens morgonpromenad mattens förtjänst, men så är det när man har för vana att komma hem från lönefabriken missinassen: man får helt enkelt prioritera, och delegera, morgonkvistbestyren. En sak är säker i vår avlägsna norra jämmerdal, nämligen: en dag är morgondoppet inte det första man tänker på när man tittar ut genom sovrumsfönstret.
Jyckens morgonpromenader, däremot, fortsätter.
Att yngsta sonen är på Gotland och medeltidar sig åtminstone i början av friidrottsspektaklet på Sveriges baksida är nog bara bra. Förra gången det begav sig med dylika tävlingar skickade han in en tennisboll genom vardagsrumsrutan när han blev inspirerad att stöta kula.
Annars är jag liite nyfiken på den något större kvällsdrakens senaste chockförsök, nämligen de ”extrema bilderna” på Klüfts franska antagonist, som pressen på alla sätt försöker demonisera för att få lite fart på duellen i sjukamp, ni vet klassisk dramaturgisk motsättning: helylle mot grodlårsätande, äkta mot dold agenda, glad mot bisarr. Och så vidare. Men för att se extrembilderna måste man vara ”plus” nånting. Sånt går jag inte på.
”Det är jättefina bilder. När vi tävlar har vi nästan mindre kläder på oss.”*
Jag håller en tumme för Eunice.
* Min kursivering.
Själv har man morgonbadat och låtit mokabryggaren puttra några gånger, studerat den upptejpade allsvenska tabellen, läst morgonbladen och tänt en tagg på den gistna träbänken. Numera är jyckens morgonpromenad mattens förtjänst, men så är det när man har för vana att komma hem från lönefabriken missinassen: man får helt enkelt prioritera, och delegera, morgonkvistbestyren. En sak är säker i vår avlägsna norra jämmerdal, nämligen: en dag är morgondoppet inte det första man tänker på när man tittar ut genom sovrumsfönstret.
Jyckens morgonpromenader, däremot, fortsätter.
Att yngsta sonen är på Gotland och medeltidar sig åtminstone i början av friidrottsspektaklet på Sveriges baksida är nog bara bra. Förra gången det begav sig med dylika tävlingar skickade han in en tennisboll genom vardagsrumsrutan när han blev inspirerad att stöta kula.
Annars är jag liite nyfiken på den något större kvällsdrakens senaste chockförsök, nämligen de ”extrema bilderna” på Klüfts franska antagonist, som pressen på alla sätt försöker demonisera för att få lite fart på duellen i sjukamp, ni vet klassisk dramaturgisk motsättning: helylle mot grodlårsätande, äkta mot dold agenda, glad mot bisarr. Och så vidare. Men för att se extrembilderna måste man vara ”plus” nånting. Sånt går jag inte på.
”Det är jättefina bilder. När vi tävlar har vi nästan mindre kläder på oss.”*
Jag håller en tumme för Eunice.
* Min kursivering.
fredag, augusti 04, 2006
Vi krisar på
Lämnade jycken, mokabryggaren, den upptejpade allsvenska tabellen och lönefabriken och tog ett snortidigt tåg söderut för att hälsa på parenteserna några dagar och ta över ruljangsen och underhållningsdetaljen för yngsta sonen och dottern som redan var på plats, och på programmet stod morgondopp och kvällsditon och däremellan andra bad och att tura till Helsingør för sort guld och rød pølse på torget för mig och för de andra den obligatoriska glassen i gränden toppad med dansk gräddbulle, dansk grädde och dansk sylt. Och som extragrädde på moset, nej, jag skojar, ingen remoulade. Den här gången såg jag förresten inte en skymt av snubben med döskallen i näven på slottet som dominerar hamninloppet till landet som fött och fostrat till exempel Preben Elkjær. En helt befriad tillvaro från fotboll var det dock inte fråga om, för yngste sonen ville prompt träna nickar bland soldyrkarna på stranden, och jag var den som i den påtagliga vinden skulle slå precisa inlägg med plastbollen. Inte nog med det. På gubbhyllan, den lokala lilla vitkalkade restaurangen vid strandkanten som byter namn och troligen ägare varje säsong men som en gång för alla är gubbhyllan, satt en dag inte bara jag utan även den största lokala fotbollscelebriteten, som, får man väl tillstå, är stor även i övriga jämmerdalen och andra delar av världen: kortsnaggad, solglasögon och med lätt igenkännbar nickstark profil. Hände något värt att berätta för eventuella barnbarn om? Njae, jag drack en stor stark, straffsumparen ramlösa.
Sen åkte vi hem, och på tåget nånstans efter Peking gjorde Bajen en omvänd mot förra årets bortakamp mot Örgryte och tog tag i matchen, spelet och målfabrikationen efter paus till odiskutabla 3–1.
Och Louay Chanko har anlänt.
Det går ju rätt bra för Bajen utan alla dom där nyförvärven som alla vill ha, kan den som just uppdaterat den upptejpade allsvenska tabellen på kylskåpsdörren konstatera. Men visst är det skönt när det är krisstämpel över det hela mest hela tiden och alla andra enbart pratar om alla andra lag. Nytt allsvenskt kontrakt bör väl vara snudd på hundraprocentigt klart, men nu gäller det att vara på tårna och krisa lite lätt ända in i kaklet. Tro mig, och det här är rätt väg att gå: låt krisen fortsätta säsongen ut.
Sen åkte vi hem, och på tåget nånstans efter Peking gjorde Bajen en omvänd mot förra årets bortakamp mot Örgryte och tog tag i matchen, spelet och målfabrikationen efter paus till odiskutabla 3–1.
Och Louay Chanko har anlänt.
Det går ju rätt bra för Bajen utan alla dom där nyförvärven som alla vill ha, kan den som just uppdaterat den upptejpade allsvenska tabellen på kylskåpsdörren konstatera. Men visst är det skönt när det är krisstämpel över det hela mest hela tiden och alla andra enbart pratar om alla andra lag. Nytt allsvenskt kontrakt bör väl vara snudd på hundraprocentigt klart, men nu gäller det att vara på tårna och krisa lite lätt ända in i kaklet. Tro mig, och det här är rätt väg att gå: låt krisen fortsätta säsongen ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
