Filmtitlar och pekpinnar

Koma? Inte alls. Men nära var det.

I går slapp den som mot förmodan letat sig hit läsa ännu ett inlägg betitlat Frustration. Och om det regnade här var det inget mot vattenmassorna på Olympia kvällen innan, har jag förstått av radiorapporter och bildbevis, när mannen med högerkroken strumprullade in ännu en balja och, ja, jag skulle ju inte skriva om eländet.

Själv höll jag skenet uppe: morgondopp, ett antal kaffe, jycke på promenad. Och så vidare. Det gäller att inte vika ner sig. Det gjorde nu inte Bajen heller, om man får tro samstämmiga uppgifter från två enögda granntyper som håller på var sitt underligt lag i och just utanför Tjockhult och som såg på eländet på burken och hade vänligheten att komma förbi för att säga att det hela var fullständigt märkligt.

Inte för en bajare.

I dag var jag i vattnet ännu tidigare än vad som borde vara normalt om man är riktigt funtad eftersom de minsta kidsen så här i början får snortidig transport till skolan för att underlätta inträdet i jämmerdalsvardagen. Inte nog med det, för att komma förhoppningarna för dem som säger sig veta bäst på skam: de vill verkligen till plugget. Alla valaffischer sista biten till portarna i gammal god adjunktstil om hur det ska bli för dem i gammal god Caligulastil inom en snar framtid känns som ett hån mot hur de har det och vad det borde handla om.

Lust.

Men det ska nog tas ur dem vad det lider.

Att äldste sonen var hemma och sov vidare och fortsätter med det ännu en vecka innan allvaret börjar har att göra med att han under hösten ska förkovra sig utrikes. Hets? Vi får väl rapporter om saken vad det lider, men att säga du till läraren kommer nog inte på fråga.

Åt andra hållet kommer det att gå rapporter om uppdateringen av den allsvenska tabellen på kylskåpsdörren.

Naturligtvis är jag i valet och kvalet som vanligt. Mycket vill ha mer. Ungefär som jag misstänker att man skulle agera om man till exempel ska utse en ny chefredaktör för exempelvis låt oss kalla den Sveriges malligaste tidning: Man utser sig själv.

Så jag gör vad som måste göras: utser mig själv till den som ska pricka av listan över vad som ska åstadkommas. Sen går jag vidare.

Men först ska jag lyssna till mokabryggarens idoga putter.

Att en multiarena i Slakthusområdet kanske får lämna plats för en och inte mig emot kanske två fotbollsplaner i Tjockhult är hur som helst värt att applådera.

Jag betonar kanske, för allt kan fortfarande hända. Det handlar ju om Bajen.