Petter för sista gången?

Morgondopp, fast inte på en gång. Yngste sonen ska lira fiol hela dagen på annan ort, och det fick man veta på morgonkvisten det första man fick veta när man handgripligen blev väckt. Men väl hemma igen dök vi i. Diskrepansen mellan varmt och kallt var accentuerad som aldrig förr i år. Och tilltalande. Det rök inte om oss, eftersom det var varmare på land, men nästan. Vår inneboende var för en gångs skulle före i, men vi tröstar oss med att det är vi som visat vägen.

Äldste sonen lirar dagen till ära med likasinnade fotbollmanager-ämnen i nån turnering på typ Gärdet. Självklart i Bajen. Dom som har åldern inne ska möjligen gå ut efteråt.

Jycken har dottern tagit hand om. Och nu ska hon jobba. Som en annan ska men senare.

Kaffet? Det ska bli av, just nu faktiskt.

Petter lär alltså lira i Groningen hädanefter, om man får tro ryktena, med Berg, Stenman och Granqvist. Vi suckar, torkar en tår till kaffepetterns brölande. Det var nog oundvikligt. För Petters del bör holländska ligan vara första steget, men det finns andra lirare med stora planer som inte heller kommit längre. Osvuret är bäst. Och att Bajen skulle stå hela distansen den här säsongen har vi nog gett upp tanken på trots att vi i all negativism är blint optimistiska och vill tro. Vi tror med andra ord på bättre tider framledes, och med kanske 20 mille extra i plånkan bör truppen kunna uppdateras med en etablerad storlirare. Talangerna finns det redan gott om i truppen.

Etablerad storlirare, vad är det, frågar sig den ovetande. Med svenska mått mätt alltså? Jo, typ Petter alltså.

Kommer Bajen att tappa fler lirare innan transferfönstret slår igen om sisådär 36 timmar?

Usch.

På måndag ska vi återta förlorad mark. Vi har inte varit längst ute på udden med jycken på länge. Och därmed lika länge inte tänkt särskilt djupa tankar.

Mycket annat har vi sysslat med men inte just det.

Månadagen därpå ska något slags besked komma om Bajens nya arena.

Vi får se hur det blir med det.

Pia for president

Som sagt, och vi andas ut: OS i Pongping är över. Det lär vara de stoltaste av vikingars sämsta olympiska spel sedan Aten 1896, men vi säger bara en sak: det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit vårt sämsta OS sedan 384 f.Kr.

Fyra år senare slog vi som den minnesgode vet till med första guldmedaljen, alltså sekelskiftesspelen i Paris, i den ädla grenen dragkamp, fast det blev en halv eftersom vi ställde upp ett gemensamt team med de danska kraftkarlarna – och vem tog hand om medaljen?

Vi har av den anledningen haft ett meningsutbyte mejlledes med den sedan en tid lyckligt återbördade schweiziska nian där vi anklagade Schweiz för att ha stulit två guld från oss i jämmerdalen, i tennis och cykel av alla sporter, och fick till svar att tobleronefolket visst ”stjälade” gulden.

Pia Sundhage, jänkarnas demoncoach i OS, är förresten värd vår beundran. Folk ”brukar smälta” när dom får en kallelse till Vita huset, läser vi. Men inte Pia. ”Vad ska jag där och göra?” Det är helt i vår smak: det är inte Pia Sundhage som skulle sola sig i glansen av George W Bush, utan George W Bush som skulle få sola sig i Pias glans.

Har vi lärt oss något mer? Sedan en tid har vi lärt oss att varannan gång vi går ut regnar det och varannan gång kan det vara solsken. Variatio delectat.

Som i morse. Morgondoppet i i solsken och sedan ur vattnet i regn. Sen drack vi naturligtvis kaffe, växelvis en klunk på den gistna träbänken och nästa i dörröppningen. Jycken blev halvblöt. Som taggen.

Från Brösarps backar har det sedan en tid dykt upp ännu en målis i Bajentruppen, har vi förstått. Johannes Hopf heter han, och om honom vet vi inget mer än att han lär vara en oskolad talang. Vår tro är att många målvakter är oskolade talanger. Bajens trupp i år måste förresten vara historiens till numerären största, i klass med de de stora elefanternas på kontinenten.

Erkan blir tydligen inte norrman. Varför man skulle flytta till en klubb som bevisligen är sämre än Bajen (det är iofs i princip alla)? Oljan?

Fast norrmän är inte överdrivet förtjusta i att plattånga håret åt andra, det kan vara bra att veta.

Yngste sonen har dragit ut en tand. Vi satt på parkett för att hålla hand om det behövdes – eller om det var tvärtom. Det var snudd på det värsta vi varit med om. Hade ingen aning om att man använde skruvmejlsar direkt från verktygslådan till sånt. Dom fick till och med hämta en tång som fanns i ett annat rum…

Vi har haft mejlkonversation ungefär en gång i veckan sedan några år med en gammal kumpan om att få till en utgång. Det kanske blir av på måndag. Vi säger kanske, för vi har varit med förr.

Får vi se ytterligare en planerad fotbollsplan i närområdet? ajk tycks inte alltför pigga på den nya nationalarenan om dom inte får dra in alla stålar själv när dom är på plan och efter bästa förmåga försöker sparka bort bollen (men det kanske dom får när Fotbollförbundet dragit i vissa trådar). jurgårn, då? Vem bryr sig, men till Globen vill dom ju inte, påstås det. Och Bajen? Jag säger bara en sak: Vi hinner med ännu ett val innan något händer.

Och nu regnar det igen.

Så vi kör en gammal favorit i repris. Vi är för återvinning.

Sulan – trots allt

Vi var där och barnens kusin med tåg ända från Gripsholm dagen till ära i snyggt grönvitt kappastuk och vi hade laddat med en, okej två, staropramen – och vi kommer aldrig att förlåta de färglöst välklädda unga fascister som gjorde att vi sorgsna gick därifrån innan det var slut och därmed inte fick uppleva det som vi kommer att ångra hur länge som helst att vi inte fick vara med om på plats, nämligen när Sulan lät vänstern tala. Vi slog alltså en pling i förtid och meddelade att vi ruttnat på alltihop och kvinnan hämtade oss med bil vid korvmojen vid Solna station och radion stod på och… Klockrent i krysset… när det såg som mörkast ut… i ett derby... och Sulan gör mål – med vänstern – och vi var inte längre där. Tack, era jävla idioter.

Sulan gjorde alltså mål, och fascisterna som förstörde festen skiter i det naturligtvis. Dom tycker att det är roligare att läsa i den stora morgontidningen ett uppslag om ajks målvakt än om Sulan, som fick nöja sig med en spalt bredvid när han kunde ha fått förstasidan med bild och 80 punkters rubbe och allt. Men just den sidan vill alltid fascisterna lägga beslag på. Dom älskar nämligen svart.

Tror ni att dom inte kunde lägga band på sig för att ajk fick en fullständigt obegriplig skitstraff? Ha! Då tror ni fel. Dom skulle älska att få slänga raketer på Bajens spelare när Sulan och de andra tackar klacken.

Tror ni att Sulan gjorde mål för att matchen avbröts? Där har ni och dom också fel. Inte för att dom bryr sig om det, dom som skulle älska att få ge Bajen en halv mille i böter.

Matchen? Första halvlek var det ingen riktig tåga i, om man ska vara subjektivt objektivt ärlig. Vissa spelare gjorde inget annat än drällde bort bollen när ajk pressade på. Det blev helt enkelt för kort spel, som en triangel utan spets. Möjligen var de grönvita heroerna tagna av stundens allvar, och vem var inte det – förutom då fascisterna förstås. Andra halvlek hade mer derbykaraktär, och vi var också mer på tårna eftersom Bajen i sin tur började pressa högre upp plus att ajk inte orkade hålla sin höga press eftersom Bajen helt enkelt spelade bättre och ville ha boll och därmed fick oss att börja mysa. Söderström gjorde dessutom mål i stället för att skjuta i burgaveln när väl chansen gavs, bara en sån sak. Dessutom kom bollarna fram till Charlie, som inte alls var kass, bara så ni vet. Vi är förresten inte enbart enögda. ajks målis gjorde för att vara subjektivt ärlig en klassräddning när Nathan nickade i stolpen, bara så ni vet. Poppen var också bra. Apropå helheten tyckte sonen, som såg det hela på burken, annorlunda, att Bajen inte var så mycket bättre i andra halvlek än ajk, men det stämmer inte. Vi såg om andra halvlek på nattreprisen på burken för att få uppleva baljan som vi drömt om och konstigt nog såg ajk bättre ut än de gjorde på planen, men så var det alltså inte i verkligheten. Bara så ni vet. Man kan inte lita på vad man ser på teve. Förutom att Sulan gjorde mål med vänstern på ett fullständigt briljant sätt. Tack, era jävla idioter, för att vi har ruttnat på det hela.

Förresten, vad tyckte Bojan om smällarna som kastades mot hans målvakt? Det var ju inte direkt knivar som kastades.

Vi funderar på att aldrig mer gå på ett derby.

Vi ångestar på

I dag är vi nervösa, fattas bara. Vi får ingenting gjort, trots att vi är lediga. Enligt ett mejl som slunkit igenom både FRA:s nitiska fingrar och vår egen säkerhetstjänst väntar The one and only fröken Hilton barn med påven. Vi skrattar nervöst. Vi går ut, sätter oss på den gistna träbänken. Den grönvita koppen är fylld till brädden. Bajenbrillorna är på. Jycken lägger sig vid våra fötter och sätter i gång att snarka.

Vi har försökt läsa av trender. Ett lokalt brögäng har börjat få turliga domslut på sin sida igen och vinner då och då. Ett annat står på dagordningen i kväll. Dom kommer inte i kapp om det skulle gå så illa som det inte får, men det vore skönt att stävja i ån. Eller heter det stämma i ån? Eller i bäcken? Vad betyder det?

Vi är nervösa. Men vi kommer att vara på plats.

Barnens kusin kommer långväga ifrån för att uppleva det hela på plats. Av den anledningen har vi införskaffat ett antal Staropramen – men också för att på något sätt slipa av humörskiftningarna eller nåt sånt. Vi ska naturligtvis käka nåt också, vilket vi försöker planera med eftertanke eftersom kidsen också ska ha sitt innan det blir åka av.

Men det är inte lätt när man är nervös.

Annars konstaterar vi att Castro-Tello och Erkan kan ingå i matchplanen, vilket vi anser vara rätt. Och att Maic Sema åtminstone får känna på hur det är att ingå i en 19-mannatrupp inför ett derby. Tre ska visserligen bort, men hur ofta har Bajen haft nitton man i truppen inför ett derby?

Har vi räknat rätt? Vi är som sagt nervösa.

För övrigt är det typ 1432 sköna dagar till nästa OS, om man vill tänka på annat.

Men i kväll är det allvar.

Vänta nu

Släpp det här nu, sade äldste sonen när vi gått över bron och halva Söder för att liksom gå av oss alltsammans, han som efter tjugo minuter sade att han inte var ett dugg orolig, och vem var det så långt – men vad gör man efteråt? Till slut blir man filosofisk, typ inga träd växer till himmelen, och det var vad en annan till slut fick ur sig. Det var alltså ungefär så långt en annan orkade analysera det faktum att Malke, Gustafsson, Saaranperä, Sosseh, ja, till och två Gaete fanns på planen, blev först med att knäppa Bajen på hemmaplan. Och som dom gjorde det. Om man hade sinne för humor skulle man kunna säga att det var bara bajare på planen, men vi ids inte skämta om eländet. Vi blev alltså till slut bara filosofiska. Typ går livet vidare?

Och nu sitter vi här och funderar. Vad hände? Egentligen?

Man kan ju tycka att det är obegripligt att ett lag som är så fullständigt överlägset i tjugofem minuter och så långt gjort två strutar och inte lånat ut bollen en enda gång till slut står där med fyra baljor i baken.

Vi tycker att det är obegripligt.

Fast vi ska inte ta äran av Gais för segern. Ett självmål och en halkande målvakt (fast vi tyckte för ett ögonblick att det såg ut som att Poppen trodde att han hade målvaktsöga) gjorde nu sitt till, men makrillarna lirade faktiskt rätt bra boll emellanåt. Och kunde konsten att slå en frispark. Och vann varenda duell när det blev sånt spel, efter typ tjugofem minuter.

Vad hände med Söderström, förresten? Som så länge han var på planen agerade klokt och med pondus.

Men veckans eller snudd på månadens fråga är förstås: Två Gaete på planen i all ära, men var är Erkan? Och i så fall varför?

Vi har en känsla av att bästa laget inte spelar.

Det är nåt som inte stämmer.

Vi fyller på

I dag firar vi – och med besked. Det lär vara vänsterhäntas dag, och som av en tanke som kan se ut som en tillfällighet visar det sig att det är samma dag som stora slatt-dagen. Vi har av den anledningen tidigt lämnat den gistna träbänken och den snygga gröna kaffemuggen då och då för att inventera skafferiet, och se på fanken, där fanns bland annat en röd historia från toscana i en sån där modern påse med ventil på som vi inte vill att det ska bli skinn på och tillräckligt mycket av för att vi ska kunna smälta dagens alla tillkortakommanden som känts framför allt i plånkan så fort vi lämnat träbänken.

Att vara vänsterhänt lär vara genetiskt bestämt. Eller också är det typ hjärnskada som ligger bakom, läser vi i en tidnings faktaruta som man kan plocka åt sig på tricken. Vi tänker inte göra så mycket research som snubben som låg bakom den faktarutans enda mening ägnat sig åt, utan konstaterar bara att det tror vi så mycket vi vill på. Att bollsinne, empati, konsten att töja en sträng, var hjärtat sitter och vad vi tänker på ungefär var tredje sekund har med saken att göra är vi däremot bergsäkra på.

Att jänkarna slängde in Charlie Davies först när det återstod en kvart av OS-turneringen för deras del är vi förresten själaglada över. Annars hade vi fått vänta ytterligare tid på återkomsten till Söderstadion, var så säkra. Eller också hade han aldrig återvänt eller i alla fall inte på typ tolv år. När Charlie kom in mot Nigeria började det hända grejer, och då talar vi inte bara om hans nick i ribban.

Från det ena till det andra: att vi gör det vi gör beror på att vi dragit klart strån till stacken för ett tag. Då har man tid för allt annat. Vi firar för vi vill inte tänka på annat. Som att man plötsligt har tid att ägna sig åt hur mycket en mutter till en trilskande startmotor kan tänkas kosta.

Sjuttonhundra spänn.

För en jävla mutter.

Som att trafikförsäkringen i sommarens allmänna könsmaktsoordning hamnat fel pappershög och legat till sig.

Två å tre.

Eller som att vi tog oss till Slussen för att möta yngsta kidsen på hemväg från några dagar hos kompisar på skäret och satt där på kajen och mös trots allt – och såg båtfan vika av vid Gröna Lund in bland alla liken i Nybroviken.

Hur som helst: Tomt i plånkan – men Bajen har tio raka utan förlust. Tilläggstid är alltid ångestframkallande, fast numera tycks det vara målmelodin för de grönvita heroerna. Traorés, den så kallade städgubbens, segerbalja mot giffarna efter 93.30 bekräftar bara vår teori, som vi för övrigt hoppades på redan under matchen mot Ljungskile och fick uppleva på plats (Freddy Söderberg, 93.47), nämligen att Tonys tjat om tålamod gett resultat.

Ibland önskar man att det fanns snabbare, mer bestämda sätt att sätta agendan för hur matcherna ska sluta (Vi har inte glömt 7–0 mot Enköping). Vi har liksom inte riktigt köpt att just tålamod är kännetecknet för Bajen och inte bara klacksparkande gamänger. Fast det är klart: gör man mål med matchens sista spark är det lite Bajen över det hela.

Vi konstaterar också att Bajens motståndare på senare tid har haft hundraprocentig utdelning på sina så kallade chanser och att Bajen lika ofta stått för själva arbetet eller till och med sista tån för att få bollen bakom Poppen.

Men att Bajen gör minst lika många mål genom, just det, tålamod.

Hmmm.

Söderström kan förresten bli nåt. Och Guterstams skalle har visat sig vara användbar i assistligan.

Att Lolo kan frisparka anser vi vara ställt utom allt tvivel.

Men en sak är säker: kan Traoré kan Sulan.

Varför inte mot Gais?

Jycken? Har vi inte sett på hela dan.

Nu lyfter vi glaset med handen närmast hjärtat, tänder en tagg och tänker på annat.

Med ett så kallat nödrop

Vi vet, det har gått ett par dar. Ibland behöver det gå ett par dar.

Jaha, farbror Wålemark kom in. Vi misstänkte det när han värmde upp under pausvilan. Karln vinner nickdueller utan att hoppa. Han står stadigt i myllan och bollen dimper ner på skallen. Eller på dojan. Man kan säga att han står rätt från början eftersom han lunkat dit innan.

Annars har vi inget att tillägga. Bajens bollinnehav var monumentalt. Man förstod tidigt att Tony tuggat på om tålamod. Och allvarligt talat: 4–0 hade speglat matchen.

Det är just därför vi inte har nåt att tillägga om Ljungskilematchen. Varken om verkningsgrad eller om laguttagningen. Det var liksom en sån där match. En sån där match där motståndarna lirar säck och enda sättet att få dem ur balans och att tro att dom är nåt är att få en egen spelare utvisad (modell Gefle -08).

Eller göra mål på chanserna som ges.

Men vänta, Freddys två baljor ska vi naturligtvis höja till skyarna. Särskilt den andra struten. Den första var riktigt stilig, men den andra var ett slags frisparkspastej som förvaltades på bästa sätt. Ta emot, klippa till. Det såg ut som om Guterstam duellnickade bollen vidare. Ett plus i kanten, för det kan han behöva. Plus att det alltid är ett slags förlösning när bollen hamnar i rätt mål efter 94.47. Plus att vi såg något hos Freddy som vi tidigare ägnat oss åt att fundera på… potential?

Nathan Paulse är av någon anledning inte alltid vän med bollen, är vår anspråkslösa analys, men att han är där han ska vara. Och att Simon Helg inte kom till sin rätt. Och att vi satt i fel vinkel för att uppfatta 4–3–3-uppställningen. Och att vi fortfarande tycker att bästa laget ska spela från start.

Fast det kanske det gjorde.

Det kunde ha varit värre. Bajen har faktiskt inte förlorat mot Ljungskile – som vissa andra lag i nejden. Och att det bara är kamp om varenda boll när dom där andra möter västkustens absoluta underdogs. Brögänget som man bara ska ta sex poäng mot…

Så ser det inte ut när Bajen lirar. Dom visste att dom inte hade en chans att få tag i bollen.

Och så kan man alltid kasta in och slå en och annan pastej mot Wålemark när man väl får tag i bollen.

Objektivt sett är naturligtvis Bajen i särklass i allsvenskan och borde leka hem pokalen. I all anspråkslös subjektivitet kan vi dock sträcka oss till att fyra lag ser oförskämt tunga ut inför hösten.

Vi ska ägna oss en stund åt att glo på Brasilien på burken, mest för att se om den leende legenden som lämnat Barça för Berlusconis brögäng förtjänar epitetet el gordo. Då och då ska vi gästa den gistna träbänken. Kaffepettern puttrar uppmuntrande, solen tycks ha hämtat andan den med och jycken har fått en stärkande promenix runt udden.

Det har som sagt gått ett par dar men det kunde faktiskt ha varit värre.

Och en sak till: Sulan ser alltmer sugen ut på att sätta dit den…

Ännu ett axplock ur samtiden

Aah, sommar! Folk är lediga och står i. En annan är i gång och hinner knappt sitta på den gistna träbänken eller ännu mindre skåda hela härligheten som ibland får ögonen att gå i kors och hakan i golvet, fast i dag hann vi, men naturligtvis, fattas bara, med nöd och näppe när vi för en gångs skull inte skulle dra strån till stacken, med en cappuccino på Mazzarini bakom våra bajenbrickor innan telefonhelvetet brummade och vi fick rycka ut för att fixa nån felgängad startmotormutter till styrpulpethelvetet som tappat en felgängad startmotormutter nåstans åt helvete gudvethur. Ingen vet nånsin hur det gick till, är vår lärdom såhär långt i livet. Den enögde grannen bortibacken lånade ut en låda med en miljon muttrar från ett långt strävsamt sparande av dylika för man vet aldrig, men tror någon att någon passade? Så ibland vill man bara koppla av. Som häromdagen. Äldste sonen och en annan ligger på sofflocken och lyssnar på Sportradion på nåt blivande skjutjärn till vikarie som rabblar siffror. Det märks att Prideveckan börjat, konstaterar sonen.

Vi är alltså med vår tid: på hemmaplan har jycken fått besök av en ny kompis som dottern släpar hem från hagen till och från. En annan sak som jag vet att jag inte är först att uppmärksamma men som är värt en omväg här och nu är att om man som en annan nu för tiden tar en bulle då och då är det första man läser typ ”den här bilen är utrustad med säkerhetskamera för din säkerhet” – och när man glor på ”säkerhetskameran” får man en känsla av att man ligger ute på nätet till vissa mysko typers fromma. Att köra taxi är ett yrke i utförsbacken, det är ett som är säkert. Man förstår varför när man förstår att bilen också har gps. Enda sättet att komma hem i säkerhet, om man inte ska köra slöhunden till förtitusenmilsautomat själv, är att mässa ”nej, vänster, nej sen ska du till höger, just så…, nej nästa, rakt fram, nej vänta sväng inte, kör höger, nej vänta, sen vänster…” och så vidare. Ingen hittar längre nånstans. Särskilt om bilen svänger drygt nitti grader. Snubben vid ratten som oavbrutet bligar på den lilla skärmen tappar omedelbart fattningen och försöker antingen vrida nacken ur led eller räkna febrilt vilken arm som är vilken.

Ingen vet längre vart vi är på väg.

Inte nog med det: ingen tycks bry sig.

Vi klagar inte. Inte för att vi slutat bry oss utan för att vi druckit en flaska kvarglömd bubbel, okej, två, från studentferren till kycklingspetten (också glömda). Sen har vi låtit kaffemaskinen jobba. Vi har dessutom tagit ett kvällsdopp. (Hela familjen hoppade i.) Och innan dess tidigt som attan ett morgondito.

Och ett på dagen.

Jycken? Fick sig en omgång runt udden i natt och ska få sig ännu en om en stund när det är dags för en tagg.

Disken? Könsmaktsoordningen är total även här.

Annars har vi misstänkt att något var på gång, dock oklart vad. Paulinho har inte varit riktigt närvarande, som om han ville komma ut, är vår analys av den senaste tidens Bajenlir, som för övrigt inte gått av för hackor om man räknar poäng, och det är ju det som till sist räknas. Men vi gläds för hans skull; man ska tänka på familjen och Sydkorea är…tja Sydkorea. Och nu är inte heller Charlie närvarande på ett tag, vilket är synd och skam (för vi anser att OS i Pongping ska bojkottas och inte bara för Charlies skull). Att skola in ett nytt anfallspar som inte ska likna alla andra i allsvenskan kan ta ett tag, särskilt som det nya anfallsparet inte riktigt har samma förutsättningar som allsvenskans i särklass snabbaste jänkare och allsvenskans i särklass minst brasilianske brasse som tillsammans hade nåt markstedthermanssonskt historiskt på gång - utan alla andra jämförelser i övrigt. Vi bävar en aning. Vi har i ett svagt ögonblick påstått att vi skulle kunna tänka oss en och annan pastej vinande från de bakre linjerna, men det var mest för att vi ska komma ihåg hur det skulle kunna se ut om det skulle se ut som det gör i nästan alla allsvenska brögäng.

Vi vill inte bli bönhörda just i den frågan. Men vi kanske blir det. (I så fall vet vi inte längre vad vi ska tro.)

Vi litar dock på Tony. Och vi tror på Nathan – och inte bara på sikt.

Vi vill alltså tro.

Vi skulle till och med kunna tänka oss att ett par veckor ha Petter där framme. Det finns gott om tronpretendenter på mittfältsplatsen där allsvenskans troligen bäste (vi är som vanligt återhållsamma) spelare huserar.

Som sagt: goda spetsmittfältare finns det gott om i Bajen. Inte bara den bäste.

Hur som helst: Om Bajens lägstanivå är fyra poäng mot Örebro har nånting hänt.

Sex poäng mot familjen Wålemark med support (vänta, det är bara en kvar, va?) måste ju i så fall också vara lägstanivå.

Eller?

Hur som helst: på söndag dras inga strån till stacken. Vi är på plats på Söderstadion för att göra vad vi kan för att bitarna ska falla på plats.