Äntligen!
En, ooookej, två, staropramen på schyst hak med omvärldsanalytikern, och sen lunkade vi så småningom till Zinken, och ingen brydde sig om att kolla bengaler eller eventuell fickplunta och varför skulle dom det, här finns inga jävla idioter, och sen hamnade vi i viptältet där vi sprang på P på god väg mot tusende Bajenmatchen när som helst, och sen intog vi läktaren och det tog fyra minuter och sen hade Patrik Nilsson presenterat sig och det stod ett noll. Bara en sån sak: straff till Bajen! Vi hade en aning problem att fokusera bollhelvetet första kvarten men det blev bättre allt eftersom, och sen slog vi en drill i en buske, och när klockan klämtade nästan halvtid klämde Bajen in tre ett och vi tog fram fickpluntan och hällde i kaffet och mös, och allt slutade sex fem, och när såg vi Bajen göra sex pytsar på typ en månad senast och vända underläge sista fem?
Sen åkte vi hem för imorgon ska vi i selen, och på vägen snackade vi med den exalterade höstlovslediga yngsta sonen som från sex på morgonen till fyra på eftermiddagen varit drevkarl under älgjakten på nån skärgårdsö som han hade åkt till med sälräknaren med skärgårdskryssaren, och det var skott på skott och en dö älg typ fyrataggare och slakt och typ skottkärra med blod, om vi förstod det hela rätt för förbindelsen var sådär och munnen gick i ett. Jycken lär för övrigt, om man får tro matten, ligga i bingen på verandan och snarka.
Så idag vi klagar inte.
fredag, oktober 30, 2009
torsdag, oktober 29, 2009
Här är vi
Jag vet att man kan tro att föregående inlägg på denna jämmerdalsblogg skrevs i affekt. Inte alls. Alla kunde dra åt helvete. Alla kan fortfarande dra åt helvete.
Allvarligt talat. Superettan är kanske det bästa som kan hända Bajen just nu. Typ ”Alla till Väsby”. Optimist i överkant? Men tänk efter. Bajen får nämligen en ny vd! Bajen får också ny tränare och förhoppningsvis nya spelare, och i en del fall och snudd på oavsett kvalitet kommer vi att utbrista Tack och lov.
Hur hamnade vi här?
Det avbrutna derbyt på Söderstadion för några år sedan var ett steg på vägen till källaren.
Det vi såg de första sjutton minuterna mot BP på ett disigt försäsongsstadshagen för lite drygt två och ett halvt år sedan ett annat.
Alla spelare som sedan dess lämnat planlösheten åt sitt öde ännu ett.
Allt som skett sedan Andersson tillträdde som vd ytterligare ett antal.
Och nu kan vi inte ens gå ut med jycken för att lufta av oss för den sitter på en höstlovskobbe i skärgården och glor ut i mörkret. Om den nu inte ligger och snarkar på bingen på verandan.
Allvarligt talat. Superettan är kanske det bästa som kan hända Bajen just nu. Typ ”Alla till Väsby”. Optimist i överkant? Men tänk efter. Bajen får nämligen en ny vd! Bajen får också ny tränare och förhoppningsvis nya spelare, och i en del fall och snudd på oavsett kvalitet kommer vi att utbrista Tack och lov.
Hur hamnade vi här?
Det avbrutna derbyt på Söderstadion för några år sedan var ett steg på vägen till källaren.
Det vi såg de första sjutton minuterna mot BP på ett disigt försäsongsstadshagen för lite drygt två och ett halvt år sedan ett annat.
Alla spelare som sedan dess lämnat planlösheten åt sitt öde ännu ett.
Allt som skett sedan Andersson tillträdde som vd ytterligare ett antal.
Och nu kan vi inte ens gå ut med jycken för att lufta av oss för den sitter på en höstlovskobbe i skärgården och glor ut i mörkret. Om den nu inte ligger och snarkar på bingen på verandan.
onsdag, oktober 28, 2009
tisdag, oktober 27, 2009
Kortfnattat
Höstlöv. Jag menar höstlov, och dottern beordrades därför ta hand om jyckens morgonpromenad.
Den årliga ansamlingen av löv har förresten nått nya, historiska nivåer. Som vanligt börjar vi vårt sisyfosarbete med att låta mokabryggaren göra jobbet.
Eftersom vi slog en signal för att få bevis på att vi dragit strån till stacken eftersom vi tydligen måste bevisa sånt är vi åter i selen. Det tog en timme. Inte i galopp eller så, men ändå. Till och från framdeles, och det är ju vackert så. Men till och med en enda gång räcker för att vi ska börja grunna på semester.
Vi var för övrigt på Råsunda och överlevde derbyt. (Men vi vägrade kryssa i nån larvig inställelseorder på hemsidan.) Hur som helst: alla våra fördomar om träben etc blev bekräftade men vi kunde ändå inte undgå att tycka att det faktiskt fanns ett visst mått av engagemang på planen och att de grönvita heroerna mot alla odds verkligen försökte. När unge herr Helg dessutom knoppade in sin balja, just det, det är bara han som nu för tiden kan göra mål och man undrar ju förstås vad han gör nästa säsong, fick vi faktiskt en smula känsla av det här kunde gå vägen. Vi upplevde alltså typ tio minuter av osannolik och egentligen obegriplig glädjefnatt. Ja, den där vanliga ångesten försvann i en rökpoff och vi var inte vid våra vanliga sinnens bruk. Vi till och med skrattade vid ett tillfälle! Det som sedan inträffade underströk bara vår just då obefintliga förankring i jämmerdalen. Några av Saurons legionärer vill vi absolut inte se i målprotokollet, det är liksom för magstarkt, och att just Pavey hamnade där var på nåt sätt typiskt för denna jämra säsong som inte kan ta slut fort nog. Men i tio minuter…
DN:s krönikör sågade inhoppande ”skenbrassen” Rafael jäms med fotknölarna. Men nåt slags teknik har han faktiskt – påminner om yngste sonens en gång i tiden åttaåriga lagkamrat som kunde dribbla runt runt och ha kvar bollen ända tills han blev av med den.
De ende som uttalat såg sin chans med tränarbytet för typ sju omgångar sen, nämligen Haris, undrar nog om det verkligen var så lyckat med den saken. På planen var han i alla fall inte.
Längst fram fanns som vanligt – ingenting.
Vi som inte är med vår tid undrar ju förstås om man slutat med att ställa en gubbe vid varje stolpe vid motståndarnas hörnor, för där fick en annan stå under att antal pojklagsår. På nåt annat sätt kan vi inte tolka motståndarnas första balja.
Två omgångar kvar. Häcken och Trelleborg: två numera ständiga boogey team. Att inget av lagen har något att spela för talar emot Bajen. Om något av lagen skulle ha något att spela för talar det också emot Bajen. Allt talar emot Bajen, nämligen: vd, styrelse, träben, eventuellt väder, lutande planer, kombattanterna om kvalplatsen och troligen domaren.
Nu såg vi ännu ett löv singla ner mot sitt öde.
Den årliga ansamlingen av löv har förresten nått nya, historiska nivåer. Som vanligt börjar vi vårt sisyfosarbete med att låta mokabryggaren göra jobbet.
Eftersom vi slog en signal för att få bevis på att vi dragit strån till stacken eftersom vi tydligen måste bevisa sånt är vi åter i selen. Det tog en timme. Inte i galopp eller så, men ändå. Till och från framdeles, och det är ju vackert så. Men till och med en enda gång räcker för att vi ska börja grunna på semester.
Vi var för övrigt på Råsunda och överlevde derbyt. (Men vi vägrade kryssa i nån larvig inställelseorder på hemsidan.) Hur som helst: alla våra fördomar om träben etc blev bekräftade men vi kunde ändå inte undgå att tycka att det faktiskt fanns ett visst mått av engagemang på planen och att de grönvita heroerna mot alla odds verkligen försökte. När unge herr Helg dessutom knoppade in sin balja, just det, det är bara han som nu för tiden kan göra mål och man undrar ju förstås vad han gör nästa säsong, fick vi faktiskt en smula känsla av det här kunde gå vägen. Vi upplevde alltså typ tio minuter av osannolik och egentligen obegriplig glädjefnatt. Ja, den där vanliga ångesten försvann i en rökpoff och vi var inte vid våra vanliga sinnens bruk. Vi till och med skrattade vid ett tillfälle! Det som sedan inträffade underströk bara vår just då obefintliga förankring i jämmerdalen. Några av Saurons legionärer vill vi absolut inte se i målprotokollet, det är liksom för magstarkt, och att just Pavey hamnade där var på nåt sätt typiskt för denna jämra säsong som inte kan ta slut fort nog. Men i tio minuter…
DN:s krönikör sågade inhoppande ”skenbrassen” Rafael jäms med fotknölarna. Men nåt slags teknik har han faktiskt – påminner om yngste sonens en gång i tiden åttaåriga lagkamrat som kunde dribbla runt runt och ha kvar bollen ända tills han blev av med den.
De ende som uttalat såg sin chans med tränarbytet för typ sju omgångar sen, nämligen Haris, undrar nog om det verkligen var så lyckat med den saken. På planen var han i alla fall inte.
Längst fram fanns som vanligt – ingenting.
Vi som inte är med vår tid undrar ju förstås om man slutat med att ställa en gubbe vid varje stolpe vid motståndarnas hörnor, för där fick en annan stå under att antal pojklagsår. På nåt annat sätt kan vi inte tolka motståndarnas första balja.
Två omgångar kvar. Häcken och Trelleborg: två numera ständiga boogey team. Att inget av lagen har något att spela för talar emot Bajen. Om något av lagen skulle ha något att spela för talar det också emot Bajen. Allt talar emot Bajen, nämligen: vd, styrelse, träben, eventuellt väder, lutande planer, kombattanterna om kvalplatsen och troligen domaren.
Nu såg vi ännu ett löv singla ner mot sitt öde.
tisdag, oktober 20, 2009
Inte ens ironi
Pappersjobba och annat jämmerdalselände och sitter som limmad vid computern trots att man borde… Har visserligen druckit kaffe, svart som aska såhär dagen efter, men annars? Ingenting hjälper. Det är bara för uselt. Det är helt enkelt för uruselt.
Från start och till slut är alla matcher i allsvenskan lika viktiga, men gårdagens match på Örjans vall var faktiskt viktigare än så för Hammarby. Det kändes som om laget verkligen med kraft ville bevisa att årets Bajenupplaga är allsvenskans sämsta och fullt i paritet med det andra miserabla huvudstadslaget som vi hela säsongen påstått är seriens värsta brögäng, vilket till slut varit årets enda ljuspunkt. Det var då det – och vi har sett det komma sedan länge.
Om spelarna verkligen ville, vågade och försökte och vilt kämpade och fick åka hem med tre noll i baken skulle jag verkligen försöka se och ta till mig ljuset, inställningen, viljan, eventuella domarskandaler, träbenen, lusten och möjligen oförmågan. Men nu?
Värdelöst.
Från start och till slut är alla matcher i allsvenskan lika viktiga, men gårdagens match på Örjans vall var faktiskt viktigare än så för Hammarby. Det kändes som om laget verkligen med kraft ville bevisa att årets Bajenupplaga är allsvenskans sämsta och fullt i paritet med det andra miserabla huvudstadslaget som vi hela säsongen påstått är seriens värsta brögäng, vilket till slut varit årets enda ljuspunkt. Det var då det – och vi har sett det komma sedan länge.
Om spelarna verkligen ville, vågade och försökte och vilt kämpade och fick åka hem med tre noll i baken skulle jag verkligen försöka se och ta till mig ljuset, inställningen, viljan, eventuella domarskandaler, träbenen, lusten och möjligen oförmågan. Men nu?
Värdelöst.
måndag, oktober 19, 2009
Inga tankar alls
Strålande höst ute i jämmerdalen – om man är lagd åt det hållet. Till slut tog jycken ut matten på ”morgonpromenaden” – och vi fick med andra ord inget utrymme för att tänka till därute på udden.
Lika bra det.
Mokabryggaren har dock mullrat – med besked.
De grönvita heroerna lär ha nåt slags halvhygglig statistik när de gästat Örjans Vall, tror vi i alla fall, men i kväll är det inget att luta sig emot. En poäng är ju snudd på värdelöst att plocka med sig hem. Bättre än noll pinnar förstås, men just i dag räknas bara tre. Halmstad har dessvärre också något att spela för, nämligen att säkra nästa års allsvenska säsong – som innebär spel mot nya och gamla storheter som BP, Mjällby, Åtvidaberg och kanske Assyriska.
Misstänker att påfundet med sexton allsvenska lag av vissa sågs som en garanti för att en gång för alla slippa hotet om att åka ur.
Och att fler matcher skulle härda inför eventuellt framtida Champions League-spel.
Och ge mer klirr i kassan.
Den enögde grannen bortibacken, just i år mer enögd än nånsin eftersom han drabbats av lätt guldfrossa i förtid, sa när vi tidigt i morse körde honom till flygbussen för vidare leverans utsocknes att vi nog kunde smita in för att se kvällens drabbning hemma honom medan frun pysslade med annat, men vi pallar inte. Sportradion får stå på medan lasagnen puttrar och vi febrilt letar efter en, okej två, staropramen i skafferiet, så att vi verkligen får uppleva ångesten när eventuella målsignaturer drabbar oss.
Har Helg fått upp nog med ånga för att pytsa igen? Har han kvar krutet i benen? Annars vet vi faktiskt inte hur det ska gå till.
Lika bra det.
Mokabryggaren har dock mullrat – med besked.
De grönvita heroerna lär ha nåt slags halvhygglig statistik när de gästat Örjans Vall, tror vi i alla fall, men i kväll är det inget att luta sig emot. En poäng är ju snudd på värdelöst att plocka med sig hem. Bättre än noll pinnar förstås, men just i dag räknas bara tre. Halmstad har dessvärre också något att spela för, nämligen att säkra nästa års allsvenska säsong – som innebär spel mot nya och gamla storheter som BP, Mjällby, Åtvidaberg och kanske Assyriska.
Misstänker att påfundet med sexton allsvenska lag av vissa sågs som en garanti för att en gång för alla slippa hotet om att åka ur.
Och att fler matcher skulle härda inför eventuellt framtida Champions League-spel.
Och ge mer klirr i kassan.
Den enögde grannen bortibacken, just i år mer enögd än nånsin eftersom han drabbats av lätt guldfrossa i förtid, sa när vi tidigt i morse körde honom till flygbussen för vidare leverans utsocknes att vi nog kunde smita in för att se kvällens drabbning hemma honom medan frun pysslade med annat, men vi pallar inte. Sportradion får stå på medan lasagnen puttrar och vi febrilt letar efter en, okej två, staropramen i skafferiet, så att vi verkligen får uppleva ångesten när eventuella målsignaturer drabbar oss.
Har Helg fått upp nog med ånga för att pytsa igen? Har han kvar krutet i benen? Annars vet vi faktiskt inte hur det ska gå till.
lördag, oktober 17, 2009
Runt köksbordet
Tillbaka från udden i sällskap med flämtande jycke efter all pinnjakt och på vägen hann vi med en kaffe på favoritfiket som ännu inte öppnat men vars förföriska vaniljbullsdofter låg tunga över den höstklädda nejden indränkt i väta och röken från taggen och som fick oss att snika in för en rekorderlig kopp svensk java som vi misstänkte stod och puttrade för att vi och en och annan morgontidig jeppe med eventuell jycke kanske skulle komma förbi och fråga om det finns något kaffe. Ibland är kaffe kaffe och inget utländskt larv.
Veckan har varit rätt komplicerad. Som vanligt, alltså. Så när vi väl stod därute på udden i snygg Barçakepa ägnade vi Charlie Davies en grönvit tanke och en förhoppning om att han kan komma tillbaka på planen vid full vigör. Särskilt med tanke på att bilen som han färdades i klövs på mitten vid smällen. Sen funderade vi på de apatiska asylsökande barnen som fick svenska ministrar och andra myndighetspersoner att gå i spinn för ett antal år sedan. Att sverigedemokrater och andra kålsupare tycks ta för givet att asylsökande drogar sina barn för att komma åt svenskt barnbidrag är inget att chockeras över för det tycks ingå i deras världsbild, men att dåvarande s-märkta migrationsministern Barbro Holmberg tog täten är väl ändå rätt anmärkningsvärt.
Eller kanske inte. Det hela är egentligen rätt enkelt. Det måste vara så att den som tror att föräldrar är beredda att droga sina barn till fullständig apati för att komma över svenska barnbidrag troligen är beredd att göra samma sak själv, just för att det är svenska barnbidrag. Vem vet: det kanske ingår i den svenska identitet som vissa vill värna om?
Sen kunde vi vikingar när det kom till kritan naturligtvis inte lita på de jämra malteserna som vek ner sig i VM-kvalet mot Portugal. Det är väl också rätt typiskt för utlänningar? Att inte palla för trycket när det verkligen gäller?
Sen funderade vi en stund på vad Göran Hägglund diskuterar vid köksbordet. Låter maten tysta mun, kanske?
Nu mullrar mokabryggaren löftesrikt.
PS. Den som brinner för bengalernas vara eller inte vara i allsvenskan och särskilt på Söderstadion kan med fördel gå till Bajen Panikbloggeri1 som har en skön länk till en utländsk batalj vars inramning inte går av för hackor!
Dessutom kan ni på denna länk se hyllningarna av Charlie när USA spelade due due mot Costa Rica i VM-kvalet på andra sidan pölen.
Veckan har varit rätt komplicerad. Som vanligt, alltså. Så när vi väl stod därute på udden i snygg Barçakepa ägnade vi Charlie Davies en grönvit tanke och en förhoppning om att han kan komma tillbaka på planen vid full vigör. Särskilt med tanke på att bilen som han färdades i klövs på mitten vid smällen. Sen funderade vi på de apatiska asylsökande barnen som fick svenska ministrar och andra myndighetspersoner att gå i spinn för ett antal år sedan. Att sverigedemokrater och andra kålsupare tycks ta för givet att asylsökande drogar sina barn för att komma åt svenskt barnbidrag är inget att chockeras över för det tycks ingå i deras världsbild, men att dåvarande s-märkta migrationsministern Barbro Holmberg tog täten är väl ändå rätt anmärkningsvärt.
Eller kanske inte. Det hela är egentligen rätt enkelt. Det måste vara så att den som tror att föräldrar är beredda att droga sina barn till fullständig apati för att komma över svenska barnbidrag troligen är beredd att göra samma sak själv, just för att det är svenska barnbidrag. Vem vet: det kanske ingår i den svenska identitet som vissa vill värna om?
Sen kunde vi vikingar när det kom till kritan naturligtvis inte lita på de jämra malteserna som vek ner sig i VM-kvalet mot Portugal. Det är väl också rätt typiskt för utlänningar? Att inte palla för trycket när det verkligen gäller?
Sen funderade vi en stund på vad Göran Hägglund diskuterar vid köksbordet. Låter maten tysta mun, kanske?
Nu mullrar mokabryggaren löftesrikt.
PS. Den som brinner för bengalernas vara eller inte vara i allsvenskan och särskilt på Söderstadion kan med fördel gå till Bajen Panikbloggeri1 som har en skön länk till en utländsk batalj vars inramning inte går av för hackor!
Dessutom kan ni på denna länk se hyllningarna av Charlie när USA spelade due due mot Costa Rica i VM-kvalet på andra sidan pölen.
onsdag, oktober 14, 2009
Moment typ 23
Fotbollförbundets disciplinnämnd håller ställningarna. Hammarby lämnade som bekant en skrivelse till nämnda nämnd för att få klarhet i huruvida den gode Wanderson hade på planen att göra när Gais gästade Söderstadion och plockade med sig alla poängen till makrilland. Vad händer? Jo, disciplinnämnden uppfattar skrivelsen som en protest och behandlar den därför som en sådan. Och hur går det då? Jo, enligt 10.2.1, andra stycket i SvFF:s tävlingsbestämmelser ska en protest mot okvalificerad spelares deltagande i tävlingsmatch ha inkommit senast inom fem dagar från matchdagen. Dessutom ska en protestavgift om 500 kronor erläggas inom samma tid. Enligt disciplinnämnden kom ”protesten” in för sent. Dessutom hade ingen protestavgift erlagts. ”Protesten” kunde därför inte tas upp till behandling, Beslutet blev alltså att disciplinnämnden avvisade ”protesten”.
Jo, jag vet att disciplinnämnden avslog Örebros protest mot Wandersons framfart mot kexlaget. Jo, jag vet att det är några dagar sedan och att jag alltid är i otakt med tiden. Men ändå. Örebros protest, som var en riktig protest enligt konstens alla regler, betald och allt, avslogs den 7 oktober. Dan innan, alltså den 6 oktober, behandlades Bajens ”protest”, som nu alltså inte var en protest.
Eller var den det?
På hemmaplan är könsmaktsoordningen för övrigt återställd med råge. Alla är åter på plats och bidrar. Vi funderar på att protestera, men vet inte riktigt åt vilket håll vi ska rikta oss. Vem skulle lyssna på oss just i denna fråga? Jycken, kanske?
Nånstans går hur som helst en gräns. I morgon lämnar vi diskberget åt sitt öde och följer med kvinnan och vår favoritkafétris ut i Tjockhultsnatten. Titiyo väntar på Strand.
Jo, jag vet att disciplinnämnden avslog Örebros protest mot Wandersons framfart mot kexlaget. Jo, jag vet att det är några dagar sedan och att jag alltid är i otakt med tiden. Men ändå. Örebros protest, som var en riktig protest enligt konstens alla regler, betald och allt, avslogs den 7 oktober. Dan innan, alltså den 6 oktober, behandlades Bajens ”protest”, som nu alltså inte var en protest.
Eller var den det?
På hemmaplan är könsmaktsoordningen för övrigt återställd med råge. Alla är åter på plats och bidrar. Vi funderar på att protestera, men vet inte riktigt åt vilket håll vi ska rikta oss. Vem skulle lyssna på oss just i denna fråga? Jycken, kanske?
Nånstans går hur som helst en gräns. I morgon lämnar vi diskberget åt sitt öde och följer med kvinnan och vår favoritkafétris ut i Tjockhultsnatten. Titiyo väntar på Strand.
tisdag, oktober 13, 2009
Löjeväckande, som mycket annat
Örgryte har alltså bötfällts av Svenska fotbollförbundets disciplinnämnd för att banderollen "Free Dawit Isaak imprisoned in Eritrea since 2001" funnits på läktaren på hemmamatcherna i Göteborg. Tio tusen spänn kostade det klubben, enligt SvF. Fotbollförbundet är, som vanligt är man böjd att tillägga, helt ur tiden. På alla sätt. Man använder sig nämligen av fax för att meddela sig med omvärlden, vilket har gjort att Öis inte haft möjlighet att yttra sig över ärendet eftersom faxet inte kom fram. Klubben fick helt enkelt en faktura med posten. Överklagan pågår. Under tiden lutar det åt att banderollen är på plats även nästa hemmamatch. Vi håller tummarna för det. Och att disciplinnämnden tar sig i kragen.
Hmm, för tydlighets skull: Hoppas Örgryte förlorar på planen. Força Bajen!
Hmm, för tydlighets skull: Hoppas Örgryte förlorar på planen. Força Bajen!
Klara färdiga gå!
Solfan lyser. Vi suckar och blinkar för vi har glömt bajensolglasögonen där vi står utanför dörren för en liten jämmerdalspaus med en balja kaffe och en tagg och med jycken snusande runt närmaste buske. Vi har nämligen gett oss själva den på att strukturera upp tillvaron innan kvinnan i huset och äldste sonen dyker upp i skymningen, förhoppningsvis med en kolossal toblerone i presentpåsen. Så nu gäller det. Vi börjar i rätt ände. Nu eller aldrig: försöker para ihop en hög med 147 fullständigt olika nytvättade strumpor, några trots definitivt misstycke, innan könsmaktsoordningen är total. Var för övrigt inte s.k ungdomsprogram på tv bättre förr?
söndag, oktober 11, 2009
Okej, vi är inte felfira
”Annars lutar vi oss starkt mot åsikten att årets upplaga av allsvenskan faktiskt är samma årtusendes tristaste i mannaminne. Så det så.” Skrev vi på denna blogg för ett år och fyra dagar sedan.
Vi hade fel.
Inte nog med det: Det är alldeles för lite Otis nu för tiden, konstaterade vi redan för elva dar sedan.
Det spöregnar och vi vill sova, men det bryr sig inte jycken om.
Vi hade fel.
Inte nog med det: Det är alldeles för lite Otis nu för tiden, konstaterade vi redan för elva dar sedan.
Det spöregnar och vi vill sova, men det bryr sig inte jycken om.
Fortsättning följer
Veckan har gått i könsmaktsoordningens tecken. Som vanligt, alltså, fast ännu mer. Valda delar av familjen befinner sig nämligen i tobleronens förlovade land för att partaja; mostern fyller 90, och det hände en del på födelsedagslunchen, ryktas det: en gammal klasskompis kom aldrig och en annan fick åka ambulans därifrån innan kaffet. Annars lär det ha varit helt okej.
Så en annan har alltså allt annat på sin lott. Samtidigt som tåget för en vecka sedan lämnade Centralstationen tur och retur kontinenten och Basel åkte vi till Söderstadion där en gammal kumpan på väg mot tusen bajenmatcher när som helst mötte upp och surrade på om hur det var förr, hur det är nu och varthän det barkar, och vi kunde inte annat än hålla med. Simons kanon förgyllde tillställningen, som för övrigt höll god superettanklass men med viss charm och med en andra halvlek som lovade något, dock oklart vad. Någon måste ju göra målen, och gör Simon dem så okej för oss. Och gärna som han gör dem.
Kaffe har vi såklart klunkat baljvis av, kidsen har vi lyckats få iväg om morgnarna och jycken har vi följt efter ut på udden där vi tänkt till över det faktum att Björklund vill ha in betygen redan vid ultraljudsundersökningen, att vi inte fick Nobelpriset i år heller (okej för litteraturpriset men i år känns vi faktiskt lika aktuella för fredsditot som vem som helst) och att irländarna till slut gör som alla andra goda européer. Ger upp.
Vi ägnade också kommunalrådet i den svenska slutförvaringsorten för kärnkraftsavfallet en tanke, han som i somras var så jublande glad när beslutet kom för att ett antal jobb var tryggade i kommunen i minst hundra tusen år. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Sen har vi tagit ett steg tillbaka, nämligen in i systemet eftersom vi måste fylla på plånkan. Möjligen kommer vi att sysselsätta fyra fem jobbcoacher för det är såna tider, och på så sätt kommer vi att bidra, dock oklart till vad.
Av detta faktum kan man utläsa att vi är klara med inte bara skrapandet utan även målningen av husväggen samt ett antal fönster varav de två sista ska sätta på plats i dag. Typ när mokabryggaren mullrat klart.
Sen har vi troligtvis tagit årets sista dopp i böljan. I går, närmare bestämt. Kallt? Bara förnamnet.
Sen har vi naturligtvis gjort en massa andra grejer också.
Sen gillar vi på något sjukt sätt att Sveriges vidare öden i nästa års fotbolls-VM vilar i maltesiska händer.
Sen har vi druckit kaffe. Javisst, ja, det har vi redan talat om.
Så en annan har alltså allt annat på sin lott. Samtidigt som tåget för en vecka sedan lämnade Centralstationen tur och retur kontinenten och Basel åkte vi till Söderstadion där en gammal kumpan på väg mot tusen bajenmatcher när som helst mötte upp och surrade på om hur det var förr, hur det är nu och varthän det barkar, och vi kunde inte annat än hålla med. Simons kanon förgyllde tillställningen, som för övrigt höll god superettanklass men med viss charm och med en andra halvlek som lovade något, dock oklart vad. Någon måste ju göra målen, och gör Simon dem så okej för oss. Och gärna som han gör dem.
Kaffe har vi såklart klunkat baljvis av, kidsen har vi lyckats få iväg om morgnarna och jycken har vi följt efter ut på udden där vi tänkt till över det faktum att Björklund vill ha in betygen redan vid ultraljudsundersökningen, att vi inte fick Nobelpriset i år heller (okej för litteraturpriset men i år känns vi faktiskt lika aktuella för fredsditot som vem som helst) och att irländarna till slut gör som alla andra goda européer. Ger upp.
Vi ägnade också kommunalrådet i den svenska slutförvaringsorten för kärnkraftsavfallet en tanke, han som i somras var så jublande glad när beslutet kom för att ett antal jobb var tryggade i kommunen i minst hundra tusen år. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Sen har vi tagit ett steg tillbaka, nämligen in i systemet eftersom vi måste fylla på plånkan. Möjligen kommer vi att sysselsätta fyra fem jobbcoacher för det är såna tider, och på så sätt kommer vi att bidra, dock oklart till vad.
Av detta faktum kan man utläsa att vi är klara med inte bara skrapandet utan även målningen av husväggen samt ett antal fönster varav de två sista ska sätta på plats i dag. Typ när mokabryggaren mullrat klart.
Sen har vi troligtvis tagit årets sista dopp i böljan. I går, närmare bestämt. Kallt? Bara förnamnet.
Sen har vi naturligtvis gjort en massa andra grejer också.
Sen gillar vi på något sjukt sätt att Sveriges vidare öden i nästa års fotbolls-VM vilar i maltesiska händer.
Sen har vi druckit kaffe. Javisst, ja, det har vi redan talat om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
