Här är vi

Jag vet att man kan tro att föregående inlägg på denna jämmerdalsblogg skrevs i affekt. Inte alls. Alla kunde dra åt helvete. Alla kan fortfarande dra åt helvete.

Allvarligt talat. Superettan är kanske det bästa som kan hända Bajen just nu. Typ ”Alla till Väsby”. Optimist i överkant? Men tänk efter. Bajen får nämligen en ny vd! Bajen får också ny tränare och förhoppningsvis nya spelare, och i en del fall och snudd på oavsett kvalitet kommer vi att utbrista Tack och lov.

Hur hamnade vi här?

Det avbrutna derbyt på Söderstadion för några år sedan var ett steg på vägen till källaren.

Det vi såg de första sjutton minuterna mot BP på ett disigt försäsongsstadshagen för lite drygt två och ett halvt år sedan ett annat.

Alla spelare som sedan dess lämnat planlösheten åt sitt öde ännu ett.

Allt som skett sedan Andersson tillträdde som vd ytterligare ett antal.

Och nu kan vi inte ens gå ut med jycken för att lufta av oss för den sitter på en höstlovskobbe i skärgården och glor ut i mörkret. Om den nu inte ligger och snarkar på bingen på verandan.

Runt köksbordet

Tillbaka från udden i sällskap med flämtande jycke efter all pinnjakt och på vägen hann vi med en kaffe på favoritfiket som ännu inte öppnat men vars förföriska vaniljbullsdofter låg tunga över den höstklädda nejden indränkt i väta och röken från taggen och som fick oss att snika in för en rekorderlig kopp svensk java som vi misstänkte stod och puttrade för att vi och en och annan morgontidig jeppe med eventuell jycke kanske skulle komma förbi och fråga om det finns något kaffe. Ibland är kaffe kaffe och inget utländskt larv.

Veckan har varit rätt komplicerad. Som vanligt, alltså. Så när vi väl stod därute på udden i snygg Barçakepa ägnade vi Charlie Davies en grönvit tanke och en förhoppning om att han kan komma tillbaka på planen vid full vigör. Särskilt med tanke på att bilen som han färdades i klövs på mitten vid smällen. Sen funderade vi på de apatiska asylsökande barnen som fick svenska ministrar och andra myndighetspersoner att gå i spinn för ett antal år sedan. Att sverigedemokrater och andra kålsupare tycks ta för givet att asylsökande drogar sina barn för att komma åt svenskt barnbidrag är inget att chockeras över för det tycks ingå i deras världsbild, men att dåvarande s-märkta migrationsministern Barbro Holmberg tog täten är väl ändå rätt anmärkningsvärt.

Eller kanske inte. Det hela är egentligen rätt enkelt. Det måste vara så att den som tror att föräldrar är beredda att droga sina barn till fullständig apati för att komma över svenska barnbidrag troligen är beredd att göra samma sak själv, just för att det är svenska barnbidrag. Vem vet: det kanske ingår i den svenska identitet som vissa vill värna om?

Sen kunde vi vikingar när det kom till kritan naturligtvis inte lita på de jämra malteserna som vek ner sig i VM-kvalet mot Portugal. Det är väl också rätt typiskt för utlänningar? Att inte palla för trycket när det verkligen gäller?

Sen funderade vi en stund på vad Göran Hägglund diskuterar vid köksbordet. Låter maten tysta mun, kanske?

Nu mullrar mokabryggaren löftesrikt.

PS. Den som brinner för bengalernas vara eller inte vara i allsvenskan och särskilt på Söderstadion kan med fördel gå till Bajen Panikbloggeri1 som har en skön länk till en utländsk batalj vars inramning inte går av för hackor!

Dessutom kan ni på denna länk se hyllningarna av Charlie när USA spelade due due mot Costa Rica i VM-kvalet på andra sidan pölen.

Saker man lär sig när man läser tidningen till dagens första balja kaffe medan ungarna kastar sig ut i skolvärldens kravfyllda tillvaro utrustade med danskläder, anteckningar inför dagens kemiprov och en fotboll under armen: Paul Ankas fru heter Anna Anka och kommer från typ Bjuv. Om det finns någon i släkten som heter Arne framgår inte, men det verkar vara en upplyftande pigg liten fru som vet att förgylla morgnarna för den 30 år äldre Paul.

Men det var naturligtvis inte det vi skulle prata om.

Årets kanske hittills skönaste morgondopp med huvudet före. Anledningen? Det rök om sjön i den snedställda solen.

Jycken? Tog matten hand om.

Husväggen är snudd på färdigskrapad. Dagens uppgift är att avsluta jobbet. Därför har vi satt på mokabryggaren för tredje gången. Sen återstår förstås allt det andra. Som att måla väggen snudd på chockrosa. Vi var naturligtvis inne på att måla allt i grönt och vitt, men vi kom på att vi ville ha något med prefixet chock-.

Karl-Petter lär vara klar för ”Kändisdjungeln”.

Ni vet väl att statsskuldens andel av BNP sjönk från 1994, när den dåvarande alliansen fick stiga åt sidan, till 2006, då den nuvarande alliansen tog vid. Ja, det tog förstås något år, men nu har den åter vänt uppåt.

De rika blir förresten allt rikare, har vi förstått. Medan dom som tjänar minst ska tjäna mindre.

Fler anteckningar från veckan. Miraklerna har duggat tätt i svensk landslagsfotboll, varav det förlösande målet på Malta inte alls fick rubriksättare och andra att ropa halleluja som de borde. Zlatans balja i sista tusendelen mot magyarerna handlade mest om tur, medan maltesernas självmål var något att falla på knä inför.

Skit samma, vi ser framåt. På söndag är det dags för Bajen att platta till Örebro på Söderstadion. Det borde inte kräva ett mirakel, men det är ju klart, bolluslingen ska i mål för att räknas som ett sådant.

Men redan i morgon kommer vi att vara kulturella. Varieté Velociped står på programmet på favoritfiket. Tre män med diverse mysko instrument och ljudbilder. Vi förväntar oss skidbas, muntrumsolo och flaskspel till vaniljbullen. Allt kan hända.

Ungefär som på Söderstadion.

Och nu till någonting helt annat. Temat, som vi lovar att återkomma till, är: Hur absurt var det inte?