En nyhet i OS-stormen

Visst, bragdguld i curling och skrällbrons i slalom i all ära men DN:s toppnyhet till morgonkaffet måste väl ändå vara "Jimi Hendrix släpper ny skiva i mars".

Jycken ser för övrigt förväntansfull ut hon med och vill ut i snögloppet. Här i civilisationens yttre utkanter är det en halvmeter snö att hoppa omkring i ute på udden och leta efter exempelvis pinnar i trots det möjligtvis tillfälliga mildvädret. Vi har för övrigt sett asfalt på nytt. Utanför favorithökaren. Det var ett tag sedan.

Lugnet är förstås som alltid bedrägligt, men vi njuter likafullt. Övriga familjen har nämligen dagen till ära packat in sig i kärran och är på sportlovsresa norrut. Och här sitter vi. Dricker kaffe. Läser tidningen. Väntar in mokabryggarens andra varv.

Vilken helg. Vi missade Torvalla, men fem ett mot Väsby låter bra. Vi missade Zinken men avgörande strut på tilläggstid mot Sirius låter bra. Och vi missade Hovet, men fem tusen bajare på läktaren låter bra. Man är lite grann som Helena Jonsson, man siktar men lite för högt och skjuter lite grann bredvid målet. Men det är inställningen som räknas. Apropå OS, vi måste ändå kommentera det faktum att vi med äldste sonen har suttit framför dumburken och kommit fram till att curling handlar om 100 procent skicklighet och inget annat…

Helt sjukt, vi har sett mer curling än något annat. Vi har blivit helt förhäxade av stenarnas gång över isen och tänkt: "Varför gör dom på detta viset?" Vi har suttit där med tappad haka och trott att det inte är sant.

Annars älskar vi Kalla! Och Haag! Vilka tjejer! För att inte tala om tjejhockeyfinalen! Raka rör, full careta och pang på rödbetan!

Annars gillar vi att grabbarna far fram i skidspåren de med och med Södergren i spetsen. Vi gillade bisittare Olofssons tårar efter den svenska kollektiva uppvisningen i dubbeljakten. Såna är vi nämligen, och vi hymlar inte med det: vi gillar killarna men älskar tjejerna!

Nu reser vi på oss. Jycken ser förväntansfull ut. Allt kan hända. Men först en kaffe.

Treans växel

Mokabryggaren bubblar av ren och skär lust. I dag har vi nämligen helt enkelt bestämt oss att stödja Bajens sak genom ett antal armhävningar med mera och sedan fortsätta framåt med kolossal fokusering på uppgiften och inte se oss om (och till exempel reta oss på att Emil Johansson snodde platsen som 00-talets vänsterback, vilket måste ha föregåtts av ett slags moderat värvningskampanj). En liten bit av oss påstår att fokuseringen på uppgiften har med Projekt Beach 2010 att göra, men det stämmer inte mer än högst delvis och i så fall omedvetet och i reptilhjärnan. Vi har helt enkelt insett att det är dags att sluta snacka. Ska man igenom superettan kräver det hårt jobb, och vi ska göra vad vi kan för att också nå toppen.

Möjligen klämmer vi även lagg som grädde på moset. Snön omöjliggör tester av vår förmåga att klara av tvåans och treans växel per långfärdsskridskor, som en hyllning till våra absoluta OS-älsklingar Haag och Kalla, så det får bli diagonalåkning eller nåt. Dessutom är sjön slät, om än vindpiskad.

Yngste sonen är förresten hemma och snorar och räknar 50-öringar och laddar för sportlov. Mamman bokför eller nåt och har tagit på sig jyckens tur. Vi har dessutom sällskap av A, som inte vill gå i skolan. Mokabryggaren bubblar, men det har vi redan konstaterat.

Okej, så här är det: Att Sebastián Eguren väljer Mordor framför evig kärlek är hans ensak. Eguren är en riktigt professionell fotbollsspelare. Riktigt professionella fotbollsspelare kysser klubbmärken i parti och minut. Man kan bli deprimerad för mindre.

Frågan är om man blir mindre deprimerad om man går på bio för att se "Det vita bandet", vilket vi planerar att göra framåt kvällen innan filmen försvinner ut i dvd-döden. Vi minns fortfarande med visst mått av illamående österrikarens "Funny Games" för drygt tio år sedan. Otäck var bara förnamnet. Jänkarna fick visst till en remake av rullen för några år sen, lustigt nog även den med Michael Haneke som regissör, men den har vi inte sett och tänker inte se. Filmer för amerikansk publik gör oss ofta också illamående, men av helt andra skäl.

Dottern har förresten film på schemat några veckor. Varje dag en ny film, vilket gläder en gammal filmvetare. "Nosferatu", "De 400 slagen" – och i går "Amarcord", bara en sån sak. Vi väntar med spänning på dagens rapport. Kanske "Borgarklassens diskreta charm"?

Nu ska vi göra armhävningar.

Men först en kaffe.

Den enögda grannen blir säkert glad

Snön faller. Och mörkret. Ska hälla i mig en balja kaffe. Men först ska jag kanske lämna fejsbokgruppen "Det finns bara en Sebastian Eguren"...

Årets första Torvalla

Häromkvällen var vi superkulturella och lyssnade på vår gamla jättefavvo James Ellroy på Kulturhuset. Ellroy passade på att dra världens roligaste vits. Men det var inte det vi skulle berätta.

Jepp, sladdade ut till Torvalla med sönerna, käkade en hamburgare grillad svart som synden på ena sidan och kompensationsrå på den andra, frös mest om tårna innan vi kom på att vi skulle ha dem i luften och hela tiden hålla dem i rörelse – och studerade under ett par minuters upptining i pausen konståkning i den närliggande ishallen där vi konstaterade att vi alltid haft sjukt svårt med vår lust att se tjejerna sätta sig på rumpan och samtidigt vilja att det ska gå bra med dubbelsalchoven för vi är otroligt empatiska och vill ju egentligen allas väl. Och världsfred. Men det var inte dit vi ville komma den här gången.

BP började möjligen bäst, och vi saknade Mikkel och till och med Pinones, som såg kralligare ut än vi mindes. Men till slut var det faktiskt inget snack om saken. Efteråt såg Bajen ut att ligga en division högre än motståndarna. Vi drar inga växlar på resultatet, men vi gladdes åt godkända insatser på rätt många fötter och en seger är alltid en seger. Det såg, hör och häpna, rätt bra ut i snöyran. Det var för en gångs skull förvånansvärt få träben på planen. Pigga HTTF:are har dessutom en vinnarkultur med sig, och vågar därmed. Och Mikkel? Han tröttnade.

Alltså, vi är inte säkra på saken, men det var väl Filip Bergman som klev in med kvarten kvar efter gott dagsverke av Traore på mitten? Om det var han så såg han stor, tung, väldig och dominant ut. Och det kändes bra att ha en sån lirare att ta till om det behövs och när Bajen jagar ett eventuellt två två-mål.

Castro ska naturligtvis fortsätta slå straffar. Inte Dahl. Elaka tungor lär påstå att Castro är världsbäst i slowmotion, men vi tycker att han har andra kvaliteter också.

Att herr Söderström blev utbytt såg vi som ett slags tecken. På vad vet vi däremot inte riktigt.

Efteråt var vi upplyfta. Det var med grönvita ögon sett faktiskt alldeles för länge sen. Vi lät våra nya favoriter gå varma i spelarn och fortsatte att sakteliga tina upp.

Ser vi ljuset? Kanske.

Mokabryggaren kallar. Jycken? Får ett av kidsen ta hand om. Vi har annat för oss.

Rupa & the April Fishes - LIVE at Babel Med from Cumbancha on Vimeo.

Sorry I'm late Jim...

"De senaste veckorna har vi jobbat ganska mycket med defensiven", säger tränare Borgqvist efter 4–3-segern över Degerfors i årets första träningsmatch för Bajen. Vi vet inte om resultatet speglar detta slit, en anledning är att vi inte var på plats, men omöjligt är det ju inte. När offensiven är på schemat kanske matchen slutar 12–3. Fast troligen inte. Fast det är ju ett tag sen Bajen gjorde fyra baljor. Släppa in tre är vi däremot mer vana vid.

Annars konstaterar vi att det åter är mörkt. Dagen bara försvann. Fast vi pallrade oss runt isen på grillorna för några timmar sen, där vi hälsade på blomma och jycke varav den ena hasade runt på skidor, så nåt vettigt har vi i alla fall åstadkommit.

Och kaffe har vi druckit. Bara kaffe.