Treans växel

Mokabryggaren bubblar av ren och skär lust. I dag har vi nämligen helt enkelt bestämt oss att stödja Bajens sak genom ett antal armhävningar med mera och sedan fortsätta framåt med kolossal fokusering på uppgiften och inte se oss om (och till exempel reta oss på att Emil Johansson snodde platsen som 00-talets vänsterback, vilket måste ha föregåtts av ett slags moderat värvningskampanj). En liten bit av oss påstår att fokuseringen på uppgiften har med Projekt Beach 2010 att göra, men det stämmer inte mer än högst delvis och i så fall omedvetet och i reptilhjärnan. Vi har helt enkelt insett att det är dags att sluta snacka. Ska man igenom superettan kräver det hårt jobb, och vi ska göra vad vi kan för att också nå toppen.

Möjligen klämmer vi även lagg som grädde på moset. Snön omöjliggör tester av vår förmåga att klara av tvåans och treans växel per långfärdsskridskor, som en hyllning till våra absoluta OS-älsklingar Haag och Kalla, så det får bli diagonalåkning eller nåt. Dessutom är sjön slät, om än vindpiskad.

Yngste sonen är förresten hemma och snorar och räknar 50-öringar och laddar för sportlov. Mamman bokför eller nåt och har tagit på sig jyckens tur. Vi har dessutom sällskap av A, som inte vill gå i skolan. Mokabryggaren bubblar, men det har vi redan konstaterat.

Okej, så här är det: Att Sebastián Eguren väljer Mordor framför evig kärlek är hans ensak. Eguren är en riktigt professionell fotbollsspelare. Riktigt professionella fotbollsspelare kysser klubbmärken i parti och minut. Man kan bli deprimerad för mindre.

Frågan är om man blir mindre deprimerad om man går på bio för att se "Det vita bandet", vilket vi planerar att göra framåt kvällen innan filmen försvinner ut i dvd-döden. Vi minns fortfarande med visst mått av illamående österrikarens "Funny Games" för drygt tio år sedan. Otäck var bara förnamnet. Jänkarna fick visst till en remake av rullen för några år sen, lustigt nog även den med Michael Haneke som regissör, men den har vi inte sett och tänker inte se. Filmer för amerikansk publik gör oss ofta också illamående, men av helt andra skäl.

Dottern har förresten film på schemat några veckor. Varje dag en ny film, vilket gläder en gammal filmvetare. "Nosferatu", "De 400 slagen" – och i går "Amarcord", bara en sån sak. Vi väntar med spänning på dagens rapport. Kanske "Borgarklassens diskreta charm"?

Nu ska vi göra armhävningar.

Men först en kaffe.