Mannen har börjat blogga, och det för bara några dagar sedan. Det måste betyda något, om än oklart vad.
Mannen är såklart Lundell, tilltalsnamn Ulf. Själv har jag en gång i tidernas begynnelse också ägnat mig åt den oädla konsten att blogga, men att det skulle betyda något för mänskligheten har jag såhär i efterhand svårt att tro, vilket jag ska återkomma till om jag fortsätter att randa på, vilket jag alltså inte bestämt mig för eftersom jag har svårt att bestämma mig och förutom allmän förvirring lider av å ena sidan och å andra sidan. Men vaknar man alldeles för tidigt en kolsvart decembermorgon i dådens år 2014, när den första kylan för årstiden biter till i kinden på förstutrappen där man står och glor ut i mörkret och tystnaden och det enda som sprider sitt ljus över tillvaron och får andedräkten och det spröda snötäcket att glittra är den enögde grannens i backen gårdslampa samtidigt som man vet att rikets alla besatta fortfarande sover sött innan de ska fortsätta kampen för att fördärva landet vi ärvde och arvet vi förvaltar, ja då kan andan plötsligt falla på att ta ett fast grepp om tangentbordet för att få luft.
Om man som jag har bloggat, varför slutade man då att blogga när man väl har börjat?
Ett är självklart till och med för en annan: de sociala mediernas förändring; fejsbok, twitter etc tog över tiden och styr och ställer med människors behov av självbekräftelse.
Två är inte alldeles självklart för alla andra stackare men fullständigt begripligt för den som förstår sig på tillvaron utanför boxen: det gick rent ut sagt käpprätt åt helvete för Bajen; det var bra mycket roligare att med hjärtat i halsgropen ta sig an de grönvita heroerna Sulan, Runan och Hella än Zlojutro, Nathan och Gregg.
Tre är en komplicerad historia och egentligen snudd på ogripbart personligt: Vad hände inom mig när jag såg mig om i världen? Helt enkelt: Vad är det som pågår därute i mörkret? Vem sover och vem är vaken?
Två saker av tre är i alla fall på plats: mokabryggaren mullrar, jycken är på g.
Dessutom är Bajen åter med på tåget.
Sen får vi se om det betyder något.
torsdag, december 18, 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
