Vi ska inte tjata om saken, men som alla vet har vi alltså börjat ett nytt liv. Lustigt nog gör vi som president Obama: lägger i högsta växeln direkt. Vi har redan druckit kaffe.
I går var vi på (nej, vi har inte helt plötsligt blivit gay) Dansens hus. Anledningen stavas Cirkus Cirkör. Vi tyckte att det emellanåt var oförskämt kul. Egentligen var det en rätt sorglig historia som berättades fast liksom ändå hoppingivande, och vi tillstår att vi fick en tår i ögat när hon den där tjejen med sitt stora hjärta gjorde en volt på gungbrädan. Vissa saker står över vår horisont, som att man kan hänga i en trapets och göra märkliga saker, och där ger vi oss med tappad haka för vi skulle inte ens i vår vildaste ungdom kunnat tänka oss hur det går till eller vågat eller velat. Men jonglörer! Det ni! Man har ju ändå flyhänt jonglerat med tre apelsiner och funderat på att göra det med fyra. Så den rackarn som nu stod på scenen och höll typ åttiåtta bollar eller bowlingklot i luften samtidigt kan vi inte annat än ge oss för. Ungefär som i fotboll, alltså: vi har väl inte helt gett upp hoppet om att göra en omvänd Fimpen, dvs att Åby-Lagerbäck ringer och att man ger käppen till fjärdedomaren, hoppar in och sedan avgör VM-finalen genom att tunnla Buffon, men man har väl samtidigt lyckats inse att man inte är någon Messi längre, och någonting åt det hållet tyckte vi oss uppleva när vi såg den rackarns jonglören.
Hur som helst, dom spelar sin föreställning till och med den 27 januari, så spring dit.
Nu är vi på språng igen.
Jycken? Har matten tagit hand om.
torsdag, januari 22, 2009
onsdag, januari 21, 2009
Inget snack om saken
I dag har vi bestämt oss för att, hör och häpna, börja ett nytt liv. Det känns helt naturligt och självklart, trots gråvädret: 1) Vi har druckit kaffe och just fyllt på koppen, 2) USA har en ny president (som just nu kanske dricker sitt morgonkaffe och lajjar med de välartade kidsen i Ovala rummet medan frun ringer på direktlinjen om påtår), 3) Om 23 dagar spelar Bajen första träningsmatchen för säsongen, mot Gais av alla lag. Det finns fler anledningar, men de här ovan uppräknade är nog så viktiga.
Obama Baracks installationstal var som sig bör en hyllning till amerikanska myter och ideal och utfört med klass, stringens och det slags återhållsamhet som kännetecknar en god talare som inte kan dölja sitt patos, sin vilja till förändring och sin medieträning. Alla fick sig något till livs: de som väntat sig mycket fick lite mindre men tillräckligt för att känna sig i centrum, de som väntat sig mindre fick tillräckligt för att nicka instämmande. Traditionstyngt men ändå förändring i luften, för nu är det allvar. Typ ”Alla ska med”.
Problemet med dessa myter och ideal är inte att de skulle vara kassa, utan att det är just jänkare som har lagt beslag på dem som sina. Men till och med vi (den klassiska gnällspiken personifierad: ”Allt, och då menar vi verkligen allt, är en komplott”) tänker en smula gott om president Obama. Han känns på något sätt… genuin. Förhoppningsvis kan presidenten påverka det faktum att bra mer än en miljon amerikaner står på USA:s terrorlista, som innebär att man till exempel får en särskild stämpel på sitt boardingpass när man till äventyrs ska ut och flyga. Och då talar vi enbart om amerikanska medborgare. För att ta ett exempel. Det finns hur många som helst.
Att omedelbart lösa Palestinas problem begriper till och med vi inte är att vänta. Och en del annat ”smått och gott” som den förra amerikanska regimen lämnat efter sig.
Från det ena till det andra, skulle man kunna tro, men så är det inte: allt hänger ihop…
…Marcus Törnstrand är numera A-lagare på riktigt och inte längre enbart på tillväxt med enstaka inhopp i hetluften. Vi hoppas att han växt in i den skönt grönvita kostymen. Bajens backlinje var förra säsongen en ovanligt svajig konstellation, och egentligen tyckte vi att det var som roligast när den på grund av skador och diverse annat ett antal matcher innehöll typ en back, två mittfältare och en anfallare direkt från division två som brukade dribbla sin snubbe och sen sätta fart framåt. Då gick det rätt hyfsat, dvs det släpptes in mål men det gjordes fler än så. Igor, Måndag och nu Marcus ska alltså ge mer stadga åt de bakre regionerna, men Sulan? Vi vill ha Sulan kvar, punkt slut, om inte annat för att han förra säsongen med årets mål med eftertryck bevisade att han numera kan användas på topp, men vi anser samtidigt att man kanske inte ska bygga en backlinje runt honom. Vi förstår valen och kvalen, men ändå… Spelare med grönvit magi ska man vara rädd om.
… Och Erkan är alltså inte heller längre med oss. Jo, förresten, kontraktet är förlängt, och vem vet, efter sommaren kanske han är tillbaka med nya sköna manér och dribblingar. Vi har ingen aning om hur den turkiska ligan är, mer än att vi hjälpligt kan uttala namnet på ungefär tre av lagen, men vi misstänker att det inte är någon lek. Och att man genomskådar den där patenterade dragningen bakom vänster ben tämligen omgående.
…och Pålle och Charlie…?
… Eventuella Trelleborgsbackar, Mjällbyanfallare och någon ”norrländsk målmaskin” från Mariehem, som enligt egen uppgift är klar för Bajen, är bara en del som vi har att ta ställning till. Eller det faktum att ännu en lottovinnare hittats i Helsingborg, nån som firade sina sex mille med lättöl, om man får tro den något större kvällsdraken. Eller det faktum att ”världens bäste handbollsspelare” laddar med espresso och en och annan tagg (säger det något om oss eller säger det något om handboll?).
Men nu ska vi fortsätta med det som vi en gång beslutade oss för för en stund sedan. Att vi är lata av naturen kan vi inte göra något åt, men resten…
Jycken drömmer och rycker med ena benet, och vi kliver försiktigt förbi.
Obama Baracks installationstal var som sig bör en hyllning till amerikanska myter och ideal och utfört med klass, stringens och det slags återhållsamhet som kännetecknar en god talare som inte kan dölja sitt patos, sin vilja till förändring och sin medieträning. Alla fick sig något till livs: de som väntat sig mycket fick lite mindre men tillräckligt för att känna sig i centrum, de som väntat sig mindre fick tillräckligt för att nicka instämmande. Traditionstyngt men ändå förändring i luften, för nu är det allvar. Typ ”Alla ska med”.
Problemet med dessa myter och ideal är inte att de skulle vara kassa, utan att det är just jänkare som har lagt beslag på dem som sina. Men till och med vi (den klassiska gnällspiken personifierad: ”Allt, och då menar vi verkligen allt, är en komplott”) tänker en smula gott om president Obama. Han känns på något sätt… genuin. Förhoppningsvis kan presidenten påverka det faktum att bra mer än en miljon amerikaner står på USA:s terrorlista, som innebär att man till exempel får en särskild stämpel på sitt boardingpass när man till äventyrs ska ut och flyga. Och då talar vi enbart om amerikanska medborgare. För att ta ett exempel. Det finns hur många som helst.
Att omedelbart lösa Palestinas problem begriper till och med vi inte är att vänta. Och en del annat ”smått och gott” som den förra amerikanska regimen lämnat efter sig.
Från det ena till det andra, skulle man kunna tro, men så är det inte: allt hänger ihop…
…Marcus Törnstrand är numera A-lagare på riktigt och inte längre enbart på tillväxt med enstaka inhopp i hetluften. Vi hoppas att han växt in i den skönt grönvita kostymen. Bajens backlinje var förra säsongen en ovanligt svajig konstellation, och egentligen tyckte vi att det var som roligast när den på grund av skador och diverse annat ett antal matcher innehöll typ en back, två mittfältare och en anfallare direkt från division två som brukade dribbla sin snubbe och sen sätta fart framåt. Då gick det rätt hyfsat, dvs det släpptes in mål men det gjordes fler än så. Igor, Måndag och nu Marcus ska alltså ge mer stadga åt de bakre regionerna, men Sulan? Vi vill ha Sulan kvar, punkt slut, om inte annat för att han förra säsongen med årets mål med eftertryck bevisade att han numera kan användas på topp, men vi anser samtidigt att man kanske inte ska bygga en backlinje runt honom. Vi förstår valen och kvalen, men ändå… Spelare med grönvit magi ska man vara rädd om.
… Och Erkan är alltså inte heller längre med oss. Jo, förresten, kontraktet är förlängt, och vem vet, efter sommaren kanske han är tillbaka med nya sköna manér och dribblingar. Vi har ingen aning om hur den turkiska ligan är, mer än att vi hjälpligt kan uttala namnet på ungefär tre av lagen, men vi misstänker att det inte är någon lek. Och att man genomskådar den där patenterade dragningen bakom vänster ben tämligen omgående.
…och Pålle och Charlie…?
… Eventuella Trelleborgsbackar, Mjällbyanfallare och någon ”norrländsk målmaskin” från Mariehem, som enligt egen uppgift är klar för Bajen, är bara en del som vi har att ta ställning till. Eller det faktum att ännu en lottovinnare hittats i Helsingborg, nån som firade sina sex mille med lättöl, om man får tro den något större kvällsdraken. Eller det faktum att ”världens bäste handbollsspelare” laddar med espresso och en och annan tagg (säger det något om oss eller säger det något om handboll?).
Men nu ska vi fortsätta med det som vi en gång beslutade oss för för en stund sedan. Att vi är lata av naturen kan vi inte göra något åt, men resten…
Jycken drömmer och rycker med ena benet, och vi kliver försiktigt förbi.
fredag, januari 16, 2009
Andrum
Till slut går vi upp. Solen skiner, kallt. En tagg bakom bajenbrillorna. Vår teaterintresserade granne lånar jycken för en långpromenad. Vi dricker zapatistkaffe, och mokabyggaren mullrar redan uppmuntrande en andra, förlåt, en tredje gång.
I dag ska vi in till Tjockhults gamla kärna och, tja, varför inte dricka kaffe. Vi har jobbat för mycket och behöver göra annat. Det är också en anledning till att denna eminenta bloggs sömniga intryck. Men vi väljer alltså att sätta på oss palestinasjalen och på vägen dra till, tja, varför inte Mazzarini för en, okej två, espresso och lite surr.
Vi vill bara tala om att vi å mänsklighetens vägnar skäms för vad som pågår i Gaza. Att Israel passar på att bomba FN-byggnader och sjukhus hör samman med att en vapenvila kan vara på gång. Det gäller att passa på att slå ut infrastrukturen så gott det går. Ungefär som när man under senaste Libanonkrigets sista dagar för ett par år sedan hivade ut ett antal miljoner klusterbomber som man fortfarande får leva med där nere på marken.
Annars tycks Sulan möjligen bli dansk, deprimerande nog. Vi får se. Pinones Arce, däremot, kanske blir svensk igen. Och Erkan turk. Och Touma svensk. Och Davies? Vi håller alla tummar vi kan för att han stannar i jämmerdalen. Vi är inte särskilt förtjusta i en del jänkare, det ska gudarna veta, och tycker att några, till exempel den nuvarande presidenten, vicepresidenten och ett antal ”rådgivare” till dem, ska ställas inför krigstribunalen i Haag. Men vissa jänkare älskar vi. Så är det. Vi tänker gärna kollektivt, men vi ser individen i det hela.
Vilken elva som Bajen till slut kommer att ställa upp när årets allsvenska sparkas igång står som vanligt skrivet i stjärnorna, fast i år mer oläsligt än nånsin. Två nya backar, ”med internationell” erfarenhet, kan ju finnas att tillgå, varav den ena åtminstone ska kunna nicka, om jag förstått saken rätt. För att citera Tony: ”Sen är det som det är i den här branschen – man kan aldrig riktigt veta.”
Lolos skada tycks vara av det slaget att den kan ställa till det, och runt om honom och där framme?
Vi är oroliga, och håller alla tummar vi kan.
Som vanligt, alltså.
Men det är fortfarande långt kvar till premiären, så vi ligger lågt.
Så småningom kanske vi ser allt i guldgrönt skimmer. Bara möjligheterna, inte problemen.
Som vanligt, alltså.
Nu har mokabryggaren mullrat klart. Jycken är åter hemma och vi går ut i solen.
I dag ska vi in till Tjockhults gamla kärna och, tja, varför inte dricka kaffe. Vi har jobbat för mycket och behöver göra annat. Det är också en anledning till att denna eminenta bloggs sömniga intryck. Men vi väljer alltså att sätta på oss palestinasjalen och på vägen dra till, tja, varför inte Mazzarini för en, okej två, espresso och lite surr.
Vi vill bara tala om att vi å mänsklighetens vägnar skäms för vad som pågår i Gaza. Att Israel passar på att bomba FN-byggnader och sjukhus hör samman med att en vapenvila kan vara på gång. Det gäller att passa på att slå ut infrastrukturen så gott det går. Ungefär som när man under senaste Libanonkrigets sista dagar för ett par år sedan hivade ut ett antal miljoner klusterbomber som man fortfarande får leva med där nere på marken.
Annars tycks Sulan möjligen bli dansk, deprimerande nog. Vi får se. Pinones Arce, däremot, kanske blir svensk igen. Och Erkan turk. Och Touma svensk. Och Davies? Vi håller alla tummar vi kan för att han stannar i jämmerdalen. Vi är inte särskilt förtjusta i en del jänkare, det ska gudarna veta, och tycker att några, till exempel den nuvarande presidenten, vicepresidenten och ett antal ”rådgivare” till dem, ska ställas inför krigstribunalen i Haag. Men vissa jänkare älskar vi. Så är det. Vi tänker gärna kollektivt, men vi ser individen i det hela.
Vilken elva som Bajen till slut kommer att ställa upp när årets allsvenska sparkas igång står som vanligt skrivet i stjärnorna, fast i år mer oläsligt än nånsin. Två nya backar, ”med internationell” erfarenhet, kan ju finnas att tillgå, varav den ena åtminstone ska kunna nicka, om jag förstått saken rätt. För att citera Tony: ”Sen är det som det är i den här branschen – man kan aldrig riktigt veta.”
Lolos skada tycks vara av det slaget att den kan ställa till det, och runt om honom och där framme?
Vi är oroliga, och håller alla tummar vi kan.
Som vanligt, alltså.
Men det är fortfarande långt kvar till premiären, så vi ligger lågt.
Så småningom kanske vi ser allt i guldgrönt skimmer. Bara möjligheterna, inte problemen.
Som vanligt, alltså.
Nu har mokabryggaren mullrat klart. Jycken är åter hemma och vi går ut i solen.
måndag, januari 12, 2009
Lite fotboll, trots allt
Ledig, trodde ni, men kaffe, jycke, tvätt, glömda räkningar och den allmänna könsmaktsoordningen kräver sin tribut även en dag som denna, och bingen står alltså tom trots idéer om annat denna gråmulna dysterdag i jämmerdalen där vintern abdikerat för hösten.
Den finns liksom ingen ände på eländet, men vi gör så gott vi kan.
Inte mycket att glädjas åt kanske, men vi är glada att dottern tog oss i hand för helgens demonstration på Sergels torg.
Den finns liksom ingen ände på eländet, men vi gör så gott vi kan.
Inte mycket att glädjas åt kanske, men vi är glada att dottern tog oss i hand för helgens demonstration på Sergels torg.
fredag, januari 09, 2009
Vi ställer in siktet
Vafalls, Gais?
Bajen möter alltså bland annat makrillarna i LA, ni vet där de grönvita heroerna förra året ”festade med Paris” på sitt ”lyxläger” på Home Depot Center och ”hängde på en strand späckad av droger och plastikopererade människor” – och, som grädde på moset, trivdes i haschångorna.
Allsvenskan närmar sig alltså med stormsteg.
Och Gais är ett steg på vägen. Snart kommer proffskrönikörerna i press och andra medier att placera Bajen på i runda tal åttonde plats när högsta serien i jämmerdalen ska gå i mål nästa vinter…
Muahahahah…
Just nu är vi relativt sett glada. Allsvenskan lurar alltså om hörnet, solen skiner och det blir faktiskt ljusare för var dag, kaffet smakade helt okej alldeles nyssens, för att inte tala om taggen, jycken har fått sitt – och vi ska dra på oss grillorna en stund och dra ut på isen innan vi måste dra till stan för att dra strån till stacken. Vi har till råga på allt bestämt oss för att göra ett par saker som vi borde gjort för länge sen, och så har vi fått ett mejl från den schweiziska nian som gladde oss. Vi vill helt enkelt att folk ska må bra och vara happy. Och det är dom här och var.
Barnen är förresten i skolan och förkovrar sig. Och i helgen ska dottern demonstrera mot dårskapen i Gaza. Och lille Viggo, det är sant, som vi är på nåt vis släkt med, ska få fira namngivningsfest med min för saken hitkomna syrra, som numera alltså är mormor ett par gånger om. Vi har naturligtvis köpt present till den lilla krabaten: en grönvit haklapp med texten "Bajare på tillväxt".
Och så räknar vi ned ("Hey svejs, eleven days"):
Bajen möter alltså bland annat makrillarna i LA, ni vet där de grönvita heroerna förra året ”festade med Paris” på sitt ”lyxläger” på Home Depot Center och ”hängde på en strand späckad av droger och plastikopererade människor” – och, som grädde på moset, trivdes i haschångorna.
Allsvenskan närmar sig alltså med stormsteg.
Och Gais är ett steg på vägen. Snart kommer proffskrönikörerna i press och andra medier att placera Bajen på i runda tal åttonde plats när högsta serien i jämmerdalen ska gå i mål nästa vinter…
Muahahahah…
Just nu är vi relativt sett glada. Allsvenskan lurar alltså om hörnet, solen skiner och det blir faktiskt ljusare för var dag, kaffet smakade helt okej alldeles nyssens, för att inte tala om taggen, jycken har fått sitt – och vi ska dra på oss grillorna en stund och dra ut på isen innan vi måste dra till stan för att dra strån till stacken. Vi har till råga på allt bestämt oss för att göra ett par saker som vi borde gjort för länge sen, och så har vi fått ett mejl från den schweiziska nian som gladde oss. Vi vill helt enkelt att folk ska må bra och vara happy. Och det är dom här och var.
Barnen är förresten i skolan och förkovrar sig. Och i helgen ska dottern demonstrera mot dårskapen i Gaza. Och lille Viggo, det är sant, som vi är på nåt vis släkt med, ska få fira namngivningsfest med min för saken hitkomna syrra, som numera alltså är mormor ett par gånger om. Vi har naturligtvis köpt present till den lilla krabaten: en grönvit haklapp med texten "Bajare på tillväxt".
Och så räknar vi ned ("Hey svejs, eleven days"):
torsdag, januari 08, 2009
Åter Gaza
Jag skulle vilja skriva om fotboll, jycken eller kaffe, men jag har inget val just nu.
Från den 6 november har journalister förhindrats att rapportera inifrån Gaza. De har helt enkelt inte släppts in. Från den 27 november har Israel stängt Gaza för journalister. I november alltså. Varför? Vad var det som man räknade med skulle hända?
“The Foreign Press Association expresses its grave concern about a five-day-old closure that has made the Gaza Strip inaccessible to the foreign media. It is absolutely essential that international journalists be allowed to enter the territory and deliver their news reports to Israel and the rest of the world.
The Israeli government has offered no plausible explanation for the extended lockdown and current hostilities need not preclude movement of journalists. We note that humanitarian cases are still going in and out, proving safe passage is possible. ”
Från den 6 november har journalister förhindrats att rapportera inifrån Gaza. De har helt enkelt inte släppts in. Från den 27 november har Israel stängt Gaza för journalister. I november alltså. Varför? Vad var det som man räknade med skulle hända?
“The Foreign Press Association expresses its grave concern about a five-day-old closure that has made the Gaza Strip inaccessible to the foreign media. It is absolutely essential that international journalists be allowed to enter the territory and deliver their news reports to Israel and the rest of the world.
The Israeli government has offered no plausible explanation for the extended lockdown and current hostilities need not preclude movement of journalists. We note that humanitarian cases are still going in and out, proving safe passage is possible. ”
Gaza på nytt
Här en röst inifrån Gaza: http://ingaza.wordpress.com/
Jag citerar The Guardian:
"The human rights group Amnesty claims that Israelis are also using civilians as human shields.
Malcolm Smart, its Middle East director, said: Our sources in Gaza report that Israeli soldiers have entered and taken up positions in a number of Palestinian homes, forcing families to stay in a ground floor room while they use the rest of their house as a military base and sniper position. This clearly increases the risk to the Palestinian families concerned and means they are effectively being used as human shields."
En ung palestinsk kvinna:
Jag citerar The Guardian:
"The human rights group Amnesty claims that Israelis are also using civilians as human shields.
Malcolm Smart, its Middle East director, said: Our sources in Gaza report that Israeli soldiers have entered and taken up positions in a number of Palestinian homes, forcing families to stay in a ground floor room while they use the rest of their house as a military base and sniper position. This clearly increases the risk to the Palestinian families concerned and means they are effectively being used as human shields."
En ung palestinsk kvinna:
Gaza, bland annat
Ibland vet man inte vad man ska ta sig till. Det är i alla fall min erfarenhet. Kan man ligga mycket lägre än en sjunken båt? I Gaza kan man det.
Det som Israel gör är för övrigt inget nytt. Frågan är: Vilka är terroristerna?
Det som Israel gör är för övrigt inget nytt. Frågan är: Vilka är terroristerna?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
