Andrum

Till slut går vi upp. Solen skiner, kallt. En tagg bakom bajenbrillorna. Vår teaterintresserade granne lånar jycken för en långpromenad. Vi dricker zapatistkaffe, och mokabyggaren mullrar redan uppmuntrande en andra, förlåt, en tredje gång.

I dag ska vi in till Tjockhults gamla kärna och, tja, varför inte dricka kaffe. Vi har jobbat för mycket och behöver göra annat. Det är också en anledning till att denna eminenta bloggs sömniga intryck. Men vi väljer alltså att sätta på oss palestinasjalen och på vägen dra till, tja, varför inte Mazzarini för en, okej två, espresso och lite surr.

Vi vill bara tala om att vi å mänsklighetens vägnar skäms för vad som pågår i Gaza. Att Israel passar på att bomba FN-byggnader och sjukhus hör samman med att en vapenvila kan vara på gång. Det gäller att passa på att slå ut infrastrukturen så gott det går. Ungefär som när man under senaste Libanonkrigets sista dagar för ett par år sedan hivade ut ett antal miljoner klusterbomber som man fortfarande får leva med där nere på marken.

Annars tycks Sulan möjligen bli dansk, deprimerande nog. Vi får se. Pinones Arce, däremot, kanske blir svensk igen. Och Erkan turk. Och Touma svensk. Och Davies? Vi håller alla tummar vi kan för att han stannar i jämmerdalen. Vi är inte särskilt förtjusta i en del jänkare, det ska gudarna veta, och tycker att några, till exempel den nuvarande presidenten, vicepresidenten och ett antal ”rådgivare” till dem, ska ställas inför krigstribunalen i Haag. Men vissa jänkare älskar vi. Så är det. Vi tänker gärna kollektivt, men vi ser individen i det hela.

Vilken elva som Bajen till slut kommer att ställa upp när årets allsvenska sparkas igång står som vanligt skrivet i stjärnorna, fast i år mer oläsligt än nånsin. Två nya backar, ”med internationell” erfarenhet, kan ju finnas att tillgå, varav den ena åtminstone ska kunna nicka, om jag förstått saken rätt. För att citera Tony: ”Sen är det som det är i den här branschen – man kan aldrig riktigt veta.”

Lolos skada tycks vara av det slaget att den kan ställa till det, och runt om honom och där framme?

Vi är oroliga, och håller alla tummar vi kan.

Som vanligt, alltså.

Men det är fortfarande långt kvar till premiären, så vi ligger lågt.

Så småningom kanske vi ser allt i guldgrönt skimmer. Bara möjligheterna, inte problemen.

Som vanligt, alltså.

Nu har mokabryggaren mullrat klart. Jycken är åter hemma och vi går ut i solen.