Sulan och en hållen tumme

Än är inte sista ordet sagt, är läget de pågående kontraktsförhandlingarna i Bajen.

Något senare morgondopp än vad som får anses som normalt, trots att jag sov i den utflugna sonens rum för att få slagga lite extra efter sent knegande på lönefabriken men väcktes 6:18 av en väckarklocka nånstans i gömslena som jag inte lyckades lokalisera och slå ut innan den upphörde att verka.

Men i kom jag. Därefter gick jyckens morgonpromenad längs kända vägar, inget att rapportera, inte ens en endaste vilsen stavgångare.

Barnen har sovit hos mormor in spe, och deras mor försvann vid sextiden, alltså när jag fortfarande sov, för att åka båt långt ut i skärgården för att under helgen styra och ställa över ett bröllop. Om jag förstått saken rätt är det inte hennes eget.

Så alldeles strax ska jag till bolaget och tokshoppa.

Snart har halva allsvenskans tränarkår bytts ut och det återstår sex omgångar av säsongen. Huvuden har rullat, grishuvuden har levererats. Hammarby är i sammanhanget ett unikum, som i alla sammanhang. Linderoth lämnar snart över rodret, men i laga ordning. Fem säsonger i samma klubb är lång tid i branschen och visar på den målmedvetenhet som trots allt präglat Hammarbys arbete för att etablera föreningen på den nivå där den förväntas höra hemma. Tålamod krävs för att nå hela vägen, men det tryter snabbt hos många andra som inte nöjer sig med mindre. Och jag vet, och nu talar jag av egen erfarenhet: gnället är av nöden eftersom jämmerdalen i sin helhet består av minst tre miljoner förbundskaptener, tränargenier, vassare avslutare än det egna lagets, mittfältsgeneraler, tyckare och krönikörer in spe. Dessutom har ett visst protestkladdande på väggar och en och annan banderoll visats upp (dårarna som tog derbyna och tre poäng från Bajen har inget med fotboll att göra), men samma spelidé har fortsatt varit en av de bärande pelarna i bygget. Riktigt ända fram har det aldrig burit, men intentionerna är de rätta. När det är bra har det varit kanon. ”Skit i tabellen, Bajen bäst ändå” är inte längre enbart ett mantra för byngliga tider. Vi är fortfarande bäst, oavsett tabelläge, men på fler sätt.

Men som sagt, glöm inte Gefle.

Eller, huga, Kalmar.

Och ett antal andra stolpskott som jag förhoppningsvis förträngt.

Att huvuden rullar och grishuvuden levereras hänger ihop med att kraven förändras. Få tycks numera vara riktigt glada över sakernas tillstånd. Numera ska alla vinna alltid. Allvarligt talat, Häcken? I en del aktuella allsvenska fall skulle det vara bättre att kicka arton av truppens tjugotvå spelare och ersätta dem för att ha en chans att nå målen.

Och det skulle ändå inte hjälpa.

Fotboll är inget för djupingar. Det finns bara en sanning: Det går inte alltid att vinna. Av den enkla anledningen att inte alla kan vinna.

Det gäller också Bajen. Domaren kan som exempel döma fel.

Allvarligt talat: just därför att alla inte alltid kan vinna känns det extra skönt att hålla på ett lag som ändå alltid är bäst.

Så kan det gå

Om det är nån som mot förmodan undrar över den tystnad som rått på denna åtminstone ibland halvvakna blogg sedan i runda tal 48 timmar är anledningen den att det inte finns ord för den kolossala urladdning som Bajen bestod Råsunda med för, just det, i runda tal 50 timmar sen.

Ungefär som att nå insikt, om ni förstår klarspråk. Lite nirvanastuk över det hela. Typ levitation.

Jag har förstått att det inte bara är jag som är ”drabbad”.

Den enögda grannen har inte setts till på ett tag.

För att ändå på nåt sätt hänge mig åt de nya tiderna tänker jag nöja mig med att betygsätta var och en av de grönvita heroerna: Alla var bäst.

Skulle man händelsevis nån gång ni vet likt Woody Allen i Manhattan ligga en stund i soffan med en bandspelare och mikrofon för att komma på och dokumentera vad som gör jämmerdalen trots allt värd att uppleva kommer man nog på en del efter ett tag: en och annan bira, Riche en höstkväll 85, hatten på hästen, luncherna i Monterosso, Club Palermo i Havana, en och annan film, sommarnattens allra vackraste leende, filmjölk så klart, ett och annat knull.

Barnen naturligtvis.

Kaffet.

Och numera Råsunda nine twentysix.

Det är en ny dag i morgon. Jag vet hur fort det kan gå att komma ned på jorden.

Vägen fortsätter, för att tala med The Allman Brothers. Morgondopp, morgonpromenader med jycken, en och annan kaffe, för att nämna somt som den innehållit de senaste 50 timmarna.

Och i kväll spelade yngsta sonen sin sista femmannamatch i sin S:t Erikscupskarriär. 4-0. Alla var bra. Inte nog med det: inställningen rakt igenom påminde en hel del om nine twentysix.

Nästa gång kanske dom börjar leka kull helt plötsligt.

Inte mig emot. Dom är bäst ändå.

Måttfulla superlativ

Kvällen är sen men natten är ung. Derbyt mellan Hammarby och aik är över men tar aldrig slut. Firandet är stillsamt och värdigt. En virre (eller två), ett knäckebröd med en skiva stark ost. Jag ler oavbrutet.

Fotboll är tacksamt om man vill stapla klichéer på hög. Den här gången låter vi andra sidan komma till tals. Nämligen de två aikåare som efteråt gick tre meter före åt samma håll som en annan i ungefär 45 sekunder och dessutom lyckades hålla sig till sanningen:

”Det var som om Hammarby var tre man mer på plan.”
”Eller aik tre man färre, det är bara att välja.”
Och dom var först på varenda boll.”
”Ja. Och skar av alla passningsvägar. Det fanns ingenstans att passa bollen.”
”Och dom rörde sig ju hela tiden.”
”Fy fan, och så ett tillslag på bollen.”

Och nu sitter jag här med min virre och ler.

Jag kan inte låta bli att stapla åtminstone en: Det var bara ett lag på planen.

Det här var matchen som var såå viktig. För laget, för klubben, för nummer 12. Inställningen sade allt: tre gula kort på elva minuter.

Och ett mål.

Det kunde ha varit elva. Men det kom ännu ett. (Sebastian Eguren bägge gångerna, och snälla, är kontraktet påskrivet?)

Det var elva spelare som brann. Och de gav allt för att nummer 12 skulle ge allt.

Chansen finns att jag återkommer i ämnet, vissa saker tål nämligen att älta, men just nu finns det ingen anledning att hylla någon särskild. Jag har nämnt en. Men alla gjorde allt. Och nummer 12 var med hela vägen.

Att stå på Råsunda och se motståndarnas mindre vetande supportrar på andra sidan är alltid en prövning. Inte för att man hör så mycket av dem, men i alla fall. Den här gången vecklade de ut ett enormt lakan med ett porträtt av Charlie Chaplin, om jag nu såg rätt, som han såg ut i rollen som monsieur Verdoux, ni vet snubben som mördade sina fruar på löpande band för att komma över deras stålar.

Halvtidsunderhållningen var också av det mer bisarra slaget: en tvååring skulle tillsammans med mig veterligt den enda riktiga Tomten och en hiphoppare tävla i att med hammare slå spikar i en sågbock. Tomten såg hur som helst glad ut, som sig bör. Tacka fan för det med den underhållning som hade bjudits på under första halvlek.

Eller om man så vill: fotboll när den är som bäst.

Som ett mindre vulkanutbrott

Att jag vaknade åt helvete för tidigt hänger samman med att jag jobbade åt helvete för sent. Men ändå, vad gör det när det första som inträffade när jag i halsovande tillstånd försökte fortsätta att gona mig förbi alla måsten var att jag liksom hörde en röst inom mig från vänster som skanderade ”Hammarby är dom bästa” och som fick svar liksom från höger: ”Heja, heja, heja, Bajen”.

Sen blev det morgondopp.

En parentes och som ett bevis på spännvidden i var dags musikaliska anslag: härommorgonen vaknade jag slut som vanligt men gnolande på Tycker om dig. Hade jag möjligen drömt om Sylvia Vrethammar?

Den fortsatt löpska jyckens morgonpromenad är delegerad till matten. Borde dessutom harva mig i väg till terminens mysko fempoängare på universitetet (ni anar inte hur mysko det är) för att hålla liv i halvbildningen, och framför allt för att umgås en smula och få tillfälle att indignerat mumla nåt om att det var bättre förr när man tog den akademiska kvarten på allvar, men nånstans på vägen måste man inse sina begränsningar. Jag måste helt enkelt hinna hälla i mig kaffe etc innan dagens alla andra stenar är i rullning.

Jag vet inte vad ni säger om herrarna Chávez och Bushs mellanhavanden och vad ni har för eventuella preferenser i frågan men när Venezuelas president dagen efter Bush tar plats i talarstolen i FN och säger att han fortfarande kan känna lukten av svavel eftersom djävulen stått i talarstolen dagen innan så är det bildligt talat. Hoppas jag.

Min enögda granne har bjudit in mig för att avnjuta kvällens derby via dumburken. Just nu är han synnerligen storsint, han ansåg till exempel efter Bajens senaste match, mot de så kallade änglarna, att Bajen blev bestulna inte bara på en utan två straffar.

Möjligen därför att han då såg de så kallade änglarna som ett större hot.

Men om några av dagens alla stenar rullar åt rätt håll blir det Råsunda i kväll. Väl där ska det bli en fröjd att se Bajen slå knut på motståndarnas svansar. Till tonerna av ”Hammarby är dom bästa…”

Är det tänkt.

Och om gudarna dessutom står oss bi och vi får en straff med oss? Tja, någon liten orgasm lär det väl bli på bänken, om man får tro Thom Åhlund.

Inte bara där, är mitt tips.

Står upp

Drabbningen på Söderstadion i går kväll mot IFK Ica innehöll det mesta, som det faktum att ett av nöden helt nykomponerat Bajen öste in baljor varav två nickmål i egen bur. Pablo var sådär jävla bra som han borde vara, alltid, när han får uppspelen på kroppen och inte tre meter upp i luften, och är därmed, tycker jag, fortfarande en man för framtiden även om han nu inte räknas till den, och Erkan show var stundtals lysande – i ungefär 93 minuter.

Bajen borde alltså ha vunnit – med besked – men när krutröken skingrats var det åtminstone ett lag som förlorat. Om man fortfarande har siktet inställt på det som var målet när säsongen började. Och för sex omgångar sen. Eller för fyra.

Inte ens Ifk Ica kan vara särskilt glada över resultatet.

Men vafan, man kan se det som två förlorade poäng, men jag ser det som en seger. Visst, och jag är inte den som använder klichéer i onödan (jaså?): oturen grinar oss i ansiktet – allt går åt helvete – men vi lägger oss inte ned för att dö för det. Vi haltar vidare, och vi gör det med stil.

Ljuset i tunneln, och så vidare.

Att det blir hönsgård till och från i andra halvlek när Glenn började slå långt och vinna andrabollar hör liksom till bilden. Varför fick inte Joakim Jensen träda in i handlingen när det regnade pastejer och vårt defensiva mittfält knäade betänkligt? Nicka bort bollar (och förhoppningsvis inte i eget mål) kan han väl åtminstone?

Benny i målet gjorde för övrigt inte sin bästa match, men det visar på mod att ställa honom mellan stolparna. Det blir en arg Covics sak att visa vem som ska stå där resten av hösten redan i länsderbyt. Och det gör han – med besked. Om inte annat för att han möjligen har andra planer för nästa säsong.

För övrigt blir allt fler västallsvenska tränare lediga för nya uppdrag. Det måste vara nåt med klimatet där borta. Men min fråga är: Har någon sett herr Backe?

Fotboll och kärlek, ack ja. Det är väl det som livet går ut på. Nu konfirmerar Inter att Zlatan är pappa.

Apropå kvinnor (och vissa andra): tänk på att era handväskor kan vara en bakteriebomb. (Själv gick jag omkring ett antal år i forntiden med en så kallad bögslunga, lämplig för cigg, snus, anteckningsbok för eventuella dikter och andra livets väsentligheter. Vad hände med dom?)

Morgondopp, morgonpromenad med jycken och mokabryggaren har mullrat. Disken står där den står. Vi rusar vidare.

Som vanligt i det blå

Gråmulet, men va fan, det är väl inte första gången man är med om det och inget som borde bita på en riktig karl. Så då gör det väl inte det.

Läste att ”Roman ska stoppas”, och halvbildad som man är såhär i bokmässetider undrar man förstås vilken. Men det var bara han i Chelsea.

I dag är det alltså enbart fotboll på programmet, har jag bestämt, nu när morgondoppet och första omgången med mokabryggaren är avklarade, de snoriga ungarna åter förpassade till plugget och all feministisk retorik får vänta till kvinnan kommer hem (läs=disken). Jycken fick ”lilla morgonrundan”, trots viss dragkamp, men till slut visade bossen vem som håller i kopplet och hon uppsökte moloket första bästa buskage för att göra det viktigaste, vilket var meningen.

Alltnog, Covic i mål? Tja, när han är bra finns det ingen anledning att älta saken, men frågan är om han gör det han ska just nu. Vad krävs för att ställa det uttalade förstahandsalternativet vid sidan av? Bra fråga. David lär troligen hålla rent efter bästa förmåga när Glenn Alexandersson försöker ta sig runt på kanten, men jag skulle lika gärna se Dubbel-Gunnar där och David på andra kanten eller möjligen i mitten bredvid den gode Pétur, om nu inte den gode islänningen ska ta ett steg upp på mitten och då får David spela med José i stället som mittlås och i så fall Stoor som får stanna på sin kant och Dubbel-Gunnar på andra. Eller vänta nu, Joakim Jensen, varför sitter han i bästa fall på bänken?

Eller varför inte?

Att ha synpunkter på Bajens eventuella startelva i kväll mot det allt annat än änglalika gänget från jämmerdalens baksida lägger jag härmed av med. Backlinjen är en sak. Men mittfältet lär hur man än vrider och vänder på det se ut som det aldrig gjort förut. Och längst fram? Paulinho känns ju rätt given – och sen finns Nhleko. Och för resten är det några timmar kvar till avspark , så vår egen skytteligaledare kanske hinner ta sig åt baksidan av låret han med. Och ytterligare ett par spelare hänga på ”tendenser till ljumskbrock”-tåget.

Är det dags för spelare nummer 12 att göra debut på planen?

Det sista var ett skämt.

Det tog ett tag, men nu kan jag alltså åter skämta om saker och ting.

Länets två rövargäng gjorde upp i går. Har redan hunnit passera mitt lokala konsum på morgonkvisten och mannen i charken med de underliga bollsparkarpreferenserna fånstirrade lycklig och säll med mungiporna strax ovanför öronen och sorterade köttfärspaket i motsatsen till ultrarapid. Han talade långsamt men vänligt till mig och sade att han räknade med att Bajen ska göra sitt jobb i kväll.

Det gör jag också, men inte av den anledningen.

Ett tips? Nhleko gör två strutar, Zengin en. Och Paulinho två. Och Castro-Tello en. Covic tar två, feldömda, straffar, stäcker därmed domarkollektivets allt vildsintare konspirationsplaner och håller nollan. Petter ”sex assist” Furuseth blir matchens lirare och José matchens blåställ.

Och nu tittar solen fram.

Som om inte det vore nog: vapenbranschen hänger på det här med positiv miljöprofil, meddelar Sunday Times via kvällsdraken. Som BAE Systems, en av världens största vapentillverkare, som satsar på blyfria kulor och tystare stridsspetsar för att minska bullret. Allt med tanke på miljön.

Favorit i repris

Allvarligt talat: ger vi inte fingret åt andra alltför sällan nu för tiden?

Morgonpromenad med jycken. För tillfället är hon löpsk, vilket innebär vissa mått av avsteg från frihet under eget ansvar-tänket längst ut på udden. Men hon sitter snällt i sitt koppel på stenbumlingen bredvid och tuggar på en frolic medan en annan tänder en tagg och glor på landskapet. Det ser ut som vanligt. Dimman har lättat, men hösten är här.

Innan dess: morgondoppet begicks med glans. Men den redan korta simturen blir allt kortare.

Den något mindre kvällsdraken avslöjar också att ”Hammarby rensar ut”. Fem ”profiler” får inte förnyat kontrakt.

Alla som spelar i den grönvita tröjan är av naturen profiler, fattas bara. Det är inget konstigt med det. Däremot är det knappast fråga om någon utrensning av de fems gäng, om någon sälle känner för att ge någon på draken ett finger, särskilt som även jag misstänker att Petter Furuseth står högt på listan över profiler som Bajen vill skriva nytt kontrakt med.

Och vad händer med den gode Haris? Har han tagit de rätta stegen i Peking för att bli en profil i guldbygget inför 2007?

Att AL möjligen hamnar i Viborg känns på det hela taget rätt.

Sånt kan man fundera på när man står längst ute på udden och betraktar landskapet. Dimman har lättat, men hösten är här.

Från stort till smått. De fyras gäng har alltså fått menighetens mandat att styra och ställa i jämmerdalen. Frågan är: Ska man passa på att skaffa sig en pool att ta morgondoppen i? Nån som vill ha jobb som hål i isen-knackare?

Stora ideologiska uppförshassebacken

I dag avgörs det: Ska det gå åt helvete eller ska det gå åt helvete? Säga vad man vill om vad dom vill men trångt på mittfältet är det, sanna mina ord.

Revolutionsromantiker har det inte lätt nu för tiden.

Hemma igen efter en snabbis ner till jämmerdalens sydligare nejder. Ännu en parentes har fyllt mycket och jämnt. Dottern följde med för att fira. Tog ett sent tåg dit och hem och glodde ut och såg inget av landet som folket byggt eftersom det var kolsvart, ni vet årstiden i kombination med Vattenfall. Tio minuter efter avgång meddelade högtalarna att nu är all varm mat slut, så vi fick som den där dekapiterade fransyskan en gång i tiden föreslog sätta i oss var sitt wienerbröd i stället. Tragglade mig igenom en urkass amerikansk mjukkokt historia i pocketformat. Men hur som helst, förutom tårta och annat som hör till födelsedagsfirandet blev det morgondopp i det stora havet, som var kallare än vår lilla ankdamm på hemmaplan trots att jag trodde motsatsen innan.

Alla är rörande överens om att reagera på Bajens bortdömda ickeoffsidemål mot Gais med en suck. Det är sådana tider nu.

Hur många är skadade eller avstängda nästa match, mot makrillarnas större avart torsken? Tolv?

Dessutom: ska vi nu dessutom ha huggsexa med de så kallade änglarna om herr Backe? Går det att logga in och tjuvläsa deras agenda, Typ Användarnamn: Glenn. Lösenord: •••••, och sedan snabbt kontra med ett något mer sockrat bud?

Kan man inte på nåt mysko sätt få dem att välja AL i stället?

Just i dag, när jämmerdalsborna går till sin lokala valstuga, känns det ändå viktigt att fundera på vad som är att föredra: Vill man ha en rejäl uppförsbacke eller vill man att det ska gå utför?

Vem ska styra skutan? Tja, min fråga är: Vart ska skutan?

Stora ikonicitetstestet (5 p)

Kväller.

Morgondoppet har jag som sagt redan avhandlat, så det tänker jag inte ägna mer tid än så här.

Kålleredarna, ni vet dom där saltstänkta skojarna runt Jämmerdalens framstj… baksida Järntorget, är ju erkänt roliga:

”Har du skägg och är du från Norrland? Annars är det nog det enda som skiljer dig och språkröret Peter Eriksson åt”, fick jag veta när jag gjorde GP:s stora Vilken politiker är du-test.

Den som tror att vi får se en ny stadion för 25.000 nummer 12 i Bajens namn de närmaste fyra åren är enligt mitt stora test ”Obotligt luttrad optimist som för ett ögonblick tror på att följa dem som lärt sig vända kappan efter vinden för att nå proselyter som vill uppnå vissa mål som inte nödvändigtvis behöver överensstämma med dem som de som döljer sig under kappan suktar efter”.

Mycket kommer alltså att hända efter den 17 september, det är det enda jag är säker på, och inte nödvändigtvis det som man tror.

Men jag kan ju ha fel.

Apropå Gais: det var inte dif som var bra när dårarna tog över Söderstadion utan Bajen som var genomuselt kassa, om någon undrar över ett resultat häromkvällen som för ett ögonblick hade det goda med sig att mungiporna pekade uppåt. Bara så vi vet vad som väntar nu när makrillarna står på den grönvita menyn.

Här är ett annat skönt test: Gäller likheten som föregår och upprättar teckenrelationen, vilken har som förutsättning att förhållandet mellan uttryck och innehåll respekterar den prominensordning enligt vilken vi ordnar ting och material i verkligheten primära eller sekundära ikoner?

Jag funderade på saken – och blev tvungen att lägga på en slapp.

Vaknade av doften av våfflor. Klassisk abduktion, tänkte jag och rusade till köket.

Mättt och belåten lämnade jag disken åt samma öde som feminismen och sparkade i gång datorn. Satt där med handen på musen och såg storögt sanningen i vitögat: ”Den som har tid att svamla på nätet dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter.” Orden är Jan Guillous enligt en kvällsdrake om så kallade bloggar.

Trist, och det var inte meningen när jag citerade honom, men nu har även Jan Guillou bloggsvamlat på nätet, ungefär som ett performativt index, och det är mitt fel.

Precis som alla andra

Men hallå, jättearenan i Slakthusområdet är skrotad innan den ens byggts. Otroligt!

Morgondopp. Yngsta sonen är fortfarande hemma och snorar. Kaffe på den gistna träbänken. Solen ligger på. Jycken följde med mamman och två gästjyckar på morgonpromenad.

Vi har i vanlig ordning fortfarande inte bestämt oss för i princip nånting. Är det nån idé att leta runt på nätet efter svaren? Men vad är frågan? Tja, i dag låter vi moderaternas toppnamn på platsen herr Wallin i Lund föra talan. Det är visserligen snudd på en annan planet (femtifem mil ssv om Liljeholmsbron) men ändå: hushållsnära tjänster och låglönesektorn är ju på tapeten för en del av befolkningen här som där. Vi saxar ur Sydsvenskan:

”Ja nu har vi inte så mycket pooler i detta landet men annars den typen av låglöneyrken där man gör rent poolen eller packar kassarna på Wal-Mart. Tack vare att man har en låglönesektor kan ju företagen anställa folk på en mycket, mycket lägre nivå. Sköter man sig jättebra när man packar kassarna på Wal-Mart, hamnar man kanske på lagret och sen packar man kanske upp varor i butiken och till sist kanske man hamnar i delikatessen.”

Vilket fick oss att tänka på, just det, Delicatessen, Jeunets och Caros franska rulle från valåret -91.

Så är det: marknaden styr. Och som vanligt är vi lite utanför den stora gemenskapen. Om man får tro junilistans chef – ”Jag tror inte att det är så ovanligt” – så är det helt normalt att sälja sitt hus till sig själv sisådär en fem sex gånger. Och köpa tillbaka det lika många gånger.

Måste man flytta ut mellan varven?

Vi är vilsna. Vart tog fotbollen vägen? Och feminismen?

Just nu ringer det i telefonen. Hallå...

”Hej det är från tidningen Kalle Anka. Är det en förälder jag talar med?”

Vi måste skärpa oss.

It's...

Det är alltså inte vilken måndag som helst. Det är… klamydiamåndagen!

Allvarligt talat. Ännu en måndag av det klassiska slaget. Somt funkar. Morgondopp (huvudet före) och sedan lyss till mokabryggarens putter och sedan tio minuter i den sneda solen på den gistna träbänken. En tagg naturligtvis. Jyckens morgonpromenad tog matten hand om med den äran.

En klassisk måndag är alltså emellanåt dagen efter. Finns det några halmstrån? Nu var jag inte på plats, men av vissa rapporter och radioreferat tycks andra halvlek på Söderstadion i går åtminstone ha pekat åt rätt håll. Eller nåt sånt. På sätt och vis alltså ett klassiskt tema: gott om chanser, usel domare när det som minst behövdes – och bollhelvetet vill inte in.

Vi letar tecken: Är det inte positivt att Bajen lyckas göra mål på Kalmar?

Att vi är unika råder hur som helst inget tvivel om, vi är alltså inte bara egentligen bäst, för som …grönvita påpekar: Vilket annat lag har lyckats samla ihop minus tre poäng på de senaste fyra matcherna?

Suck.

Inte heller har vi mycket kraft kvar att ta reda på vem eller vilka vi ska rösta på. FI låg på ett plan bra till (mycket tjejer), men Expressens Mats Olsson valde dem av dunkla Bajenanledningar så nu är vi återigen villrådiga.

Dessutom: Hur många skadade och avstängda spelare har Bajen mot Gais på lördag? Tio?

Medan vi funderar på saken konstaterar vi att Mathilda fick en rostad mördarsnigel i snacksen. Själva misstänker vi att det är nyttigare att sätta i sig en dylik än snacks.

Men det är förstås inte samma sak som att vi skulle välja det alternativet.

Konspirationsteorier och vår tids biskop Vergérus

Det är nåt lurt med att solen så här års lyser som den gjorde i morse när jag for i vattnet med huvudet före.

Inte nog med det: den fortsätter att bränna av sitt allra vackraste leende.

Jag sitter på den gistna träbänken med taggen i käften och kopp kaffen på bordet bakom mina solbrickor modell Bajen och planerar. Alla är utflugna hela dagen utom jag, jycken och yngsta sonen som hostar och snörvlar och glor på videon med VM-finalen i fotboll. Feber, jo, jag tackar. Och jag, jag kan därmed inte gå på matchen.

Jag är helt enkelt för snäll och låter andra familjemedlemmars mysko intressen gå före. Jag kan inte ens ta mig till Medborgarplatsen för att demonstrera för en god sak.

Vad har jag för val annat än att bita i det sura äpplet?

Valet närmar sig alltså. Vi vet inte vad vi ska tro, men om man har döpt sin dator till Lars Leijonborg för att ”ibland fungerar den bara inte, och man har inte en aning vad det är för fel på den” kan man få en länk härifrån. Bara så ni vet.

Vi återgår till fotbollen. Den som är på rätt plats i dag vet om Hammarby får ihop fullt lag. Annars får de väl köra med en 3-3-2-uppställning.

Är man rätt skruvad om man funderar på att bädda ner sonen i soffan med två kilo godis och en riktigt lång rulle, säga att man ska ut på långpromenad med jycken och i stället pila i väg till Söderstadion och sen snabbt hem innan alla andra dyker upp?

Och vart ska jycken ta vägen?

Får man ta med sig den in på läktaren om man påstår att den är en jävel på att lukta sig till eventuella bengaler?

Vad skulle Homer göra?

”Hey: could you take the wheel for a second? I have to scratch myself in two places at once.”

Ta tillbaka hösten!

Morgondopp med huvudet först. Sen tog vi oss runt udden jycken och jag. En tagg i snålblåsten längst ut medan jycken snusar runt med svansen i vädret. Det händer visserligen varje år, men nånting har hänt med vädret.

Mokabryggaren puttrar. Har det hänt nåt annat? Carola allt äldre, Paradise Hotel-Marre i flygdrama, Magnus inlåst på muggen av pojkvän, Idoljuryn för ful för att vara på bild, Ny Usamavideochock, folkpartist körde mot rött.

Det är som jag alltid sagt: fp-politiker tar varje chans de får att bryta mot lagar och regler. Det gäller bara att komma på dem.

För att nån ska kunna ta dem i örat har partiet återinkallat ”en stor fet morsa”.

En mig halvt om halvt närstående utryckte sig såhär: ”När man trodde att mardrömmen var över.”

Man är väl en idiot, men somt lockar även en bajare.

Från idioter är steget långt till riktig fotboll. Men jag tar det i alla fall. ”Skit i tabellen, Bajen bäst ändå” är lika sant som alltid, men att överklaga poängavdraget efter chockattackchocken på Söderstadion har naturligtvis stöd av Hammarbys spelartrupp, fattas bara. För att uttrycka det krasst har de nåt mer än bara äran att spela för. ”Om vi skulle förlora allsvenskan med två, tre poäng i slutändan så skulle det vara tungt för oss, men jag tror att det skulle vara tungt även för TU. Då har ju de avgjort guldstriden.” Säger vår danska hjälte enligt fotbolldirekt.

Har Tävlingsutskottet verkligen känslor?

Att gråta över Runströms försvinnande är väl typiskt omanligt och dags att lägga bakom sig, men om nu Max är skadad är själva ryggraden som allt var uppbyggt kring snudd på av. Jag håller tummarna för att andra stiger fram, men utan Max, Mikkel, Petter och, snyft, Björn kan hösten te sig väldigt… höstlik ut.

Svärföräldrar, ungar, jyckar, äkta eller halväkta hälfter, glöm allt sånt (eller ta med dem): det är viktigare än nånsin att nummer är 12 på plats när, huga, Kalmar av alla lag kommer på besök.

Mokabryggaren kallar.

Snart är det dags

Snart är det dags att bita sig fast i fotbollen. Eller ta tag i den biten eller vad det nu heter. Backbrist, var ordet. Max och Dubbel-Gunnar borta, förutom alla andra, och det mot Kalmar av alla lag, mittbackarnas, ja alla åttbackslinjers plats på jorden. Innan vi börjar sympatikäka taggtråd ska vi, trots att vi som vanligt är förbannat oskyldiga, lägga en slant i Bajeninsamlingen. Och innan man kommer till skott med att lätta på lädret kan man ju alltid fundera på vad vi ska rösta på (”vi” får ju rösta i tre val samtidigt).

Moderna som vi är letar vi runt på nätet efter svaren.

Hmm, den här göken är kd-märkt. Och kanske på väg in i riksdagen. Har man inget att säga kan man ju kopiera in ett rikligt felstavat falskt Nordeamejl som skickats ut för att komma över svenska folkets eventuella bankkoder. För säkerhets skull skickar hon med länken som man inte ska klicka på.

Vi hoppas att det inte går så illa att hon kommer in.

Apropå att snart sagt allt sker med datorns hjälp kan jag inte låta bli att undra om Herr Leijonborg skulle hålla med herr Persson om att det är ”en storm i ett vattenglas” om det var herr Perssons parti som infiltrerat och läst på om herr Leijonborgs partis utspel och eventuella tankar inför valspurten via herr Leijonborgs partis interna nät.

"En storm i ett vattenglas" fick mig att tänka på att jag tog mitt morgondopp.

Just nu har jag svårt att koncentrera mig på uppgiften, vilken den nu än är. Men det gör inget. Anledningen är att jag sitter emellan. Till vänster stenåldersdatorn. Yngsta sonen kör Al Unser Jr på högsta volle med egna kommentarer som ”Det där kallar jag för läcker körning”. Till höger min egen lilla alltmer gamla glob och numera familjens. Dottern som borde sitta i en kanot nånstans i Sörmland med klassen men som plötsligt dök upp nån dag i förskott eftersom allt som klassen släpat med i form av tält, sovsäckar, snabbmakaroner, triangulakök etc var ”blött” spelar Snood ackompanjerat av bebopp, bebopp, bebopp, tututuuut, om man kan tänka sig det hela onomatopoetiskt. I mitten knackar jag på mitt tangentbord.

Inte nog med det: middagen bestod av pizza. Och läsk. Jycken fick resterna. Och alla borde sova.

Mamman är för övrigt på annan ort.

Apropå kd får Homer sista ordet:

"What if we picked the wrong religion? Every week we're just making God madder and madder."

Varma öl och kalla element

Jag vet att ingen tror mig men jag är i högsta grad spirituell. Jag klickar mig fram bland kvällsdrakens rubriker: Hur gick det? Vem vann?

”Beckham slant med tungan Posh är inte gravid”

"Åt bara korv och våfflor – blev 112 år 'Hans organ kunde tillhört en 50-åring'."

Så tar vi vägen över Burns: ”Never forget, Homer, there's no muscle stronger than the human heart.”
Homer: ”What about the wiener? A guy on TV lifted a can of paint with his.”

Kan det vara så att allt är en metafor för något annat?

Åh, där satt den:

"Reinfeldt styvare än Göran Persson"

I will not Xerox my butt

Tecken, tecken, överallt tecken.

Morgondopp strax före sju. Inget larv, fortfarande far jag i med huvudet före. En bit av solen lämnar sneda spår på bryggans yttersta del fast allt längre ut. Går inte tiden en aning snabbare på hösten i jämmerdalen? Trots att det känns som om den går långsammare?

Vilar alla språk på en överenskommelse? Jag har lärt mig en sak: Varje träd har sin alldeles egna unika träd-dna. Vad vet ett fotografi av ett träd om detta samband mellan alla träd?

Det som står skrivet här behöver inte betyda något. Men vad betyder ”Dt sm str skrvt hr bhvr nt btd ngt”?

Universitetet tur och retur. Ett kasst reproducerat foto av två paket spaghetti och möjligen nån tomat, får det verkligen mig att erfara vidden av begreppet ”italienskt”. Just då? Alltid? Nån försöker tuta i mig det för att jag ska förstå något, möjligen oklart vad. Vad skulle samma, tusentals gånger reproducerade bild sätta i gång för process i exempelvis Homer? Har nån tänkt på det?

Grannfrun tog jycken på morgonpromenad. Sen hoppade hon hemkommen i vattnet för sitt dagliga dopp. Samma underförstådda visa som förra året: vi får se vem håller ut längst.

Apropå spaghetti: Den gode Materrazzi ville hellre ha Zidanes syster än hans tröja, som Zidane erbjöd honom vilket Materrazzi såg som en förolämpning om något, om man får tro Gazzettan via morgondraken.

Apropå Homer: ”If you'll excuse me, I have some serious thinking to do.”

Saxat och klart

Det finns skandaler. Och det finns skandaler. Aldrig troddde man väl i sin vildaste fantasi att man skulle citera den något mindre kvällsdrakens ledare, särskilt inte såhär mittinatten efter en promenad med jycken:

"Skandalen känns också på något sätt symptomatisk för det nya folkpartiet. Det är ett parti som i jakten på nya väljare har förlorat sin inre kompass och inte tvekat att flirta med nynationalistiska strömningar och som tonat ner viktiga grundvärderingar som tolerans, integritet och solidarisk internationalism till förmån för mer auktoritära budskap."

Nu är det gjort.

Om sex timmar? Morgondopp.

Om hundratretton? Att ta tillbaka Söderstadion.

Mer än en sexpoängsmatch

Dagen efter domen över sista derbyt på Söderstadion. Tre poängs avdrag och två hundra lakan i böter. Det kunde ha varit värre. Men det är illa nog.

Fotbollförbundets tävlingsutskott har alltså lagt ribban för vad klubbarna ska betala för att så kallade supportrar lyckas förstöra för ”sitt” lag. Vad det kommer att kosta om så kallade supportrar bombarderar och lyckas sänka linjedomaren med femkronor är ännu oklart. Matchdelegaten har i sin rapport sagt varifrån han tror mynten kom, men TU anser att saken inte är bevisad. Jeffrey Aubynn kanske kan berätta varifrån det regnade mynt. Detsamma kan difs hörnläggare i andra hörnet av planen berätta om. Femton tusen kostar det hur som helst att slänga femkronor på och sänka ”sin” egen matchvärd.

”Ordningsstörningen till följd av angivna förseelser och som medförde att matchen måste avbrytas, har varit en av de värsta i modern svensk fotboll”, skriver Tävlingsutskottet i sin dom över sista derbyt på Söderstadion.

Att enbart slänga in bananer på planen, vad kostar det?

Tre minuter in i matchen stolpade cirka femton som det tycktes vuxna män över norra läktaren bort mot östra och ställde sig för att göra obscena gester och uttala gutturala hot mot difklacken sextio meter bort. Inte för att man hörde ett jota av vad de framstötte på betydligt närmare håll, men man kunde se deras tomma blickar, och rätt många på östra tappade koncentrationen på spelet och glodde på dårarna i stället, såg sen på varandra och skakade på huvudet. Motståndarsidans supportrar var naturligtvis för långt borta för att se uppvisningen. Men vad spelade det för roll. Efter väl förrättat värv lommade dårarna tillbaka mot västra hörnet av norra.

Är det nån som tror att de är intresserade av fotboll? Och framför allt: av hur det går för Hammarby?

Jag har sett samma dårar stolpa fram på långsidan av Råsundas långsida för att göra obscena gester och utstöta gutturala läten mot Bajenklacken. Det är samma dårar här som där.

För en tre fyra år sen stod jag utanför Råsunda och väntade in i det sista på min vän med biljetterna. Det fanns fortfarande ett hundratal grönvita personer som ännu inte passerat biljettluckorna när ett trettiotal unga och vuxna män kom rusande över asfaltplanen och plötsligt regnade det tändare, mynt och flaskor över de köande. En ung tjej sjönk ihop blödande från huvudet. De som kom rusande och sen rusade i väg innan polisen ens förstått vad som hänt skrek gutturala ljud som skulle ge stöd åt ett lag som inte skulle spela just den kvällen, men det var samma dårar.

Men dårarna har aldrig lyckats så bra som denna gång.

”På de sektioner från vilka åskådare tog sig in, och andra försökte ta sig in, uppehåller sig åskådare som torde vara kända för Hammarby ur säkerhetssynpunkt”, fortsätter Tävlingsutskottet som därmed menar att Hammarby brustit i sin kontroll av dårarna.

Vad har dårarna med Hammarby att göra?

En sak är säker: Nästa steg är match inför tomma läktare. Dårarnas paradis.

Den som vill läsa TU:s beslut gör det här.

Nu sparkar vi fotbollen åt helvete.

Och skiter i regnet.

Men morgondoppet, mokabryggaren och jyckens morgonpromenad? Svaret är: Som på räls. Tog en tagg på udden och funderade på dårar och genus och att rösta på och varför inte börja jobba för FI. Det måste ju finnas rätt mycket tjejer där.

Sen gick vi hem för att gå till den väntande vaniljbullen på favoritkaféet.

I want you so bad

Konsten är att återvända till ursprunget. Som att blåsa av stiftet, ta fram dammtrasan, vända på plattan och sänka armen. Det knastrar till mellan varven, det är helt enkelt nödvändigt och en del av sammanhanget. Tiden sätter spår. Men för en del saker gäller fortsatt samma gamla sköna refräng.

Fotbollen? Några försökte trampa sönder den. Det mesta går att laga, men just nu har luften gått ur.

Bara en sak, via en kvällsdrake: ”Det har varit lite diffust att läsa vad de skriver. De här människorna kan inte riktigt stava”, säger Hammarbys säkerhetsansvarige med anledning av de hot som på olika sätt riktats mot Hammarbys kansli över tiden.

När det passar är det bra med regler och förordningar. De ska naturligtvis gälla alla andra. Som att Israel kräver att en av FN:s resolutioner uppfylls, annars hotar de med att bomba Libanon igen. Det kan man ju tycka är en smula onödigt, eftersom det inte finns nåt kvar att förstöra. Att Israel i trettio års tid ännu inte har uppfyllt de 69 olika resolutioner som FN antagit för att få fred och ett slut på kriget i Mellanöstern tycks i sammanhanget vara ointressant.

Vi börjar om.

Tre M ger trygghet och struktur när man är lätt vilse i tillvaron: Morgondopp, morgonpromenad med jycken, mokabryggaren som puttrar. Till det en tagg på den gistna träbänken. Jycken är strängt upptagen med att gnaga på nåt odefinierbart. På henne går det ingen nöd. Men hon var ju i och för sig hemma i måndags.

Vi har börjat om. Vi ska, bildligt talat, slå tillbaka.

Äldsta sonen har flyttat till Wien för en termin. Vad gör man i Wien på fritiden om man är ung? Går på valsotek?

Dottern ska också ut och resa, fast på mer nutida klassisk jämmerdalsnivå: nöta och blöta med klassen i kanot.

Yngsta sonen är över natten med ficklampan och sovsäcken på fotbollsläger med en hoper andra slynglar. Det finns hopp för den som tror på det goda: han tog med sig en grönvit tröja att träna i.

Kvinnan jobbar och står i som aldrig förr. Nån måste ju göra det också.

Men det finns tid också för annat.

”She’s so…”