Måttfulla superlativ

Kvällen är sen men natten är ung. Derbyt mellan Hammarby och aik är över men tar aldrig slut. Firandet är stillsamt och värdigt. En virre (eller två), ett knäckebröd med en skiva stark ost. Jag ler oavbrutet.

Fotboll är tacksamt om man vill stapla klichéer på hög. Den här gången låter vi andra sidan komma till tals. Nämligen de två aikåare som efteråt gick tre meter före åt samma håll som en annan i ungefär 45 sekunder och dessutom lyckades hålla sig till sanningen:

”Det var som om Hammarby var tre man mer på plan.”
”Eller aik tre man färre, det är bara att välja.”
Och dom var först på varenda boll.”
”Ja. Och skar av alla passningsvägar. Det fanns ingenstans att passa bollen.”
”Och dom rörde sig ju hela tiden.”
”Fy fan, och så ett tillslag på bollen.”

Och nu sitter jag här med min virre och ler.

Jag kan inte låta bli att stapla åtminstone en: Det var bara ett lag på planen.

Det här var matchen som var såå viktig. För laget, för klubben, för nummer 12. Inställningen sade allt: tre gula kort på elva minuter.

Och ett mål.

Det kunde ha varit elva. Men det kom ännu ett. (Sebastian Eguren bägge gångerna, och snälla, är kontraktet påskrivet?)

Det var elva spelare som brann. Och de gav allt för att nummer 12 skulle ge allt.

Chansen finns att jag återkommer i ämnet, vissa saker tål nämligen att älta, men just nu finns det ingen anledning att hylla någon särskild. Jag har nämnt en. Men alla gjorde allt. Och nummer 12 var med hela vägen.

Att stå på Råsunda och se motståndarnas mindre vetande supportrar på andra sidan är alltid en prövning. Inte för att man hör så mycket av dem, men i alla fall. Den här gången vecklade de ut ett enormt lakan med ett porträtt av Charlie Chaplin, om jag nu såg rätt, som han såg ut i rollen som monsieur Verdoux, ni vet snubben som mördade sina fruar på löpande band för att komma över deras stålar.

Halvtidsunderhållningen var också av det mer bisarra slaget: en tvååring skulle tillsammans med mig veterligt den enda riktiga Tomten och en hiphoppare tävla i att med hammare slå spikar i en sågbock. Tomten såg hur som helst glad ut, som sig bör. Tacka fan för det med den underhållning som hade bjudits på under första halvlek.

Eller om man så vill: fotboll när den är som bäst.