Drabbningen på Söderstadion i går kväll mot IFK Ica innehöll det mesta, som det faktum att ett av nöden helt nykomponerat Bajen öste in baljor varav två nickmål i egen bur. Pablo var sådär jävla bra som han borde vara, alltid, när han får uppspelen på kroppen och inte tre meter upp i luften, och är därmed, tycker jag, fortfarande en man för framtiden även om han nu inte räknas till den, och Erkan show var stundtals lysande – i ungefär 93 minuter.
Bajen borde alltså ha vunnit – med besked – men när krutröken skingrats var det åtminstone ett lag som förlorat. Om man fortfarande har siktet inställt på det som var målet när säsongen började. Och för sex omgångar sen. Eller för fyra.
Inte ens Ifk Ica kan vara särskilt glada över resultatet.
Men vafan, man kan se det som två förlorade poäng, men jag ser det som en seger. Visst, och jag är inte den som använder klichéer i onödan (jaså?): oturen grinar oss i ansiktet – allt går åt helvete – men vi lägger oss inte ned för att dö för det. Vi haltar vidare, och vi gör det med stil.
Ljuset i tunneln, och så vidare.
Att det blir hönsgård till och från i andra halvlek när Glenn började slå långt och vinna andrabollar hör liksom till bilden. Varför fick inte Joakim Jensen träda in i handlingen när det regnade pastejer och vårt defensiva mittfält knäade betänkligt? Nicka bort bollar (och förhoppningsvis inte i eget mål) kan han väl åtminstone?
Benny i målet gjorde för övrigt inte sin bästa match, men det visar på mod att ställa honom mellan stolparna. Det blir en arg Covics sak att visa vem som ska stå där resten av hösten redan i länsderbyt. Och det gör han – med besked. Om inte annat för att han möjligen har andra planer för nästa säsong.
För övrigt blir allt fler västallsvenska tränare lediga för nya uppdrag. Det måste vara nåt med klimatet där borta. Men min fråga är: Har någon sett herr Backe?
Fotboll och kärlek, ack ja. Det är väl det som livet går ut på. Nu konfirmerar Inter att Zlatan är pappa.
Apropå kvinnor (och vissa andra): tänk på att era handväskor kan vara en bakteriebomb. (Själv gick jag omkring ett antal år i forntiden med en så kallad bögslunga, lämplig för cigg, snus, anteckningsbok för eventuella dikter och andra livets väsentligheter. Vad hände med dom?)
Morgondopp, morgonpromenad med jycken och mokabryggaren har mullrat. Disken står där den står. Vi rusar vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar