lördag, september 02, 2006

I want you so bad

Konsten är att återvända till ursprunget. Som att blåsa av stiftet, ta fram dammtrasan, vända på plattan och sänka armen. Det knastrar till mellan varven, det är helt enkelt nödvändigt och en del av sammanhanget. Tiden sätter spår. Men för en del saker gäller fortsatt samma gamla sköna refräng.

Fotbollen? Några försökte trampa sönder den. Det mesta går att laga, men just nu har luften gått ur.

Bara en sak, via en kvällsdrake: ”Det har varit lite diffust att läsa vad de skriver. De här människorna kan inte riktigt stava”, säger Hammarbys säkerhetsansvarige med anledning av de hot som på olika sätt riktats mot Hammarbys kansli över tiden.

När det passar är det bra med regler och förordningar. De ska naturligtvis gälla alla andra. Som att Israel kräver att en av FN:s resolutioner uppfylls, annars hotar de med att bomba Libanon igen. Det kan man ju tycka är en smula onödigt, eftersom det inte finns nåt kvar att förstöra. Att Israel i trettio års tid ännu inte har uppfyllt de 69 olika resolutioner som FN antagit för att få fred och ett slut på kriget i Mellanöstern tycks i sammanhanget vara ointressant.

Vi börjar om.

Tre M ger trygghet och struktur när man är lätt vilse i tillvaron: Morgondopp, morgonpromenad med jycken, mokabryggaren som puttrar. Till det en tagg på den gistna träbänken. Jycken är strängt upptagen med att gnaga på nåt odefinierbart. På henne går det ingen nöd. Men hon var ju i och för sig hemma i måndags.

Vi har börjat om. Vi ska, bildligt talat, slå tillbaka.

Äldsta sonen har flyttat till Wien för en termin. Vad gör man i Wien på fritiden om man är ung? Går på valsotek?

Dottern ska också ut och resa, fast på mer nutida klassisk jämmerdalsnivå: nöta och blöta med klassen i kanot.

Yngsta sonen är över natten med ficklampan och sovsäcken på fotbollsläger med en hoper andra slynglar. Det finns hopp för den som tror på det goda: han tog med sig en grönvit tröja att träna i.

Kvinnan jobbar och står i som aldrig förr. Nån måste ju göra det också.

Men det finns tid också för annat.

”She’s so…”

Inga kommentarer: