Som ett mindre vulkanutbrott

Att jag vaknade åt helvete för tidigt hänger samman med att jag jobbade åt helvete för sent. Men ändå, vad gör det när det första som inträffade när jag i halsovande tillstånd försökte fortsätta att gona mig förbi alla måsten var att jag liksom hörde en röst inom mig från vänster som skanderade ”Hammarby är dom bästa” och som fick svar liksom från höger: ”Heja, heja, heja, Bajen”.

Sen blev det morgondopp.

En parentes och som ett bevis på spännvidden i var dags musikaliska anslag: härommorgonen vaknade jag slut som vanligt men gnolande på Tycker om dig. Hade jag möjligen drömt om Sylvia Vrethammar?

Den fortsatt löpska jyckens morgonpromenad är delegerad till matten. Borde dessutom harva mig i väg till terminens mysko fempoängare på universitetet (ni anar inte hur mysko det är) för att hålla liv i halvbildningen, och framför allt för att umgås en smula och få tillfälle att indignerat mumla nåt om att det var bättre förr när man tog den akademiska kvarten på allvar, men nånstans på vägen måste man inse sina begränsningar. Jag måste helt enkelt hinna hälla i mig kaffe etc innan dagens alla andra stenar är i rullning.

Jag vet inte vad ni säger om herrarna Chávez och Bushs mellanhavanden och vad ni har för eventuella preferenser i frågan men när Venezuelas president dagen efter Bush tar plats i talarstolen i FN och säger att han fortfarande kan känna lukten av svavel eftersom djävulen stått i talarstolen dagen innan så är det bildligt talat. Hoppas jag.

Min enögda granne har bjudit in mig för att avnjuta kvällens derby via dumburken. Just nu är han synnerligen storsint, han ansåg till exempel efter Bajens senaste match, mot de så kallade änglarna, att Bajen blev bestulna inte bara på en utan två straffar.

Möjligen därför att han då såg de så kallade änglarna som ett större hot.

Men om några av dagens alla stenar rullar åt rätt håll blir det Råsunda i kväll. Väl där ska det bli en fröjd att se Bajen slå knut på motståndarnas svansar. Till tonerna av ”Hammarby är dom bästa…”

Är det tänkt.

Och om gudarna dessutom står oss bi och vi får en straff med oss? Tja, någon liten orgasm lär det väl bli på bänken, om man får tro Thom Åhlund.

Inte bara där, är mitt tips.