Konspirationsteorier och vår tids biskop Vergérus

Det är nåt lurt med att solen så här års lyser som den gjorde i morse när jag for i vattnet med huvudet före.

Inte nog med det: den fortsätter att bränna av sitt allra vackraste leende.

Jag sitter på den gistna träbänken med taggen i käften och kopp kaffen på bordet bakom mina solbrickor modell Bajen och planerar. Alla är utflugna hela dagen utom jag, jycken och yngsta sonen som hostar och snörvlar och glor på videon med VM-finalen i fotboll. Feber, jo, jag tackar. Och jag, jag kan därmed inte gå på matchen.

Jag är helt enkelt för snäll och låter andra familjemedlemmars mysko intressen gå före. Jag kan inte ens ta mig till Medborgarplatsen för att demonstrera för en god sak.

Vad har jag för val annat än att bita i det sura äpplet?

Valet närmar sig alltså. Vi vet inte vad vi ska tro, men om man har döpt sin dator till Lars Leijonborg för att ”ibland fungerar den bara inte, och man har inte en aning vad det är för fel på den” kan man få en länk härifrån. Bara så ni vet.

Vi återgår till fotbollen. Den som är på rätt plats i dag vet om Hammarby får ihop fullt lag. Annars får de väl köra med en 3-3-2-uppställning.

Är man rätt skruvad om man funderar på att bädda ner sonen i soffan med två kilo godis och en riktigt lång rulle, säga att man ska ut på långpromenad med jycken och i stället pila i väg till Söderstadion och sen snabbt hem innan alla andra dyker upp?

Och vart ska jycken ta vägen?

Får man ta med sig den in på läktaren om man påstår att den är en jävel på att lukta sig till eventuella bengaler?

Vad skulle Homer göra?

”Hey: could you take the wheel for a second? I have to scratch myself in two places at once.”