Stora ikonicitetstestet (5 p)

Kväller.

Morgondoppet har jag som sagt redan avhandlat, så det tänker jag inte ägna mer tid än så här.

Kålleredarna, ni vet dom där saltstänkta skojarna runt Jämmerdalens framstj… baksida Järntorget, är ju erkänt roliga:

”Har du skägg och är du från Norrland? Annars är det nog det enda som skiljer dig och språkröret Peter Eriksson åt”, fick jag veta när jag gjorde GP:s stora Vilken politiker är du-test.

Den som tror att vi får se en ny stadion för 25.000 nummer 12 i Bajens namn de närmaste fyra åren är enligt mitt stora test ”Obotligt luttrad optimist som för ett ögonblick tror på att följa dem som lärt sig vända kappan efter vinden för att nå proselyter som vill uppnå vissa mål som inte nödvändigtvis behöver överensstämma med dem som de som döljer sig under kappan suktar efter”.

Mycket kommer alltså att hända efter den 17 september, det är det enda jag är säker på, och inte nödvändigtvis det som man tror.

Men jag kan ju ha fel.

Apropå Gais: det var inte dif som var bra när dårarna tog över Söderstadion utan Bajen som var genomuselt kassa, om någon undrar över ett resultat häromkvällen som för ett ögonblick hade det goda med sig att mungiporna pekade uppåt. Bara så vi vet vad som väntar nu när makrillarna står på den grönvita menyn.

Här är ett annat skönt test: Gäller likheten som föregår och upprättar teckenrelationen, vilken har som förutsättning att förhållandet mellan uttryck och innehåll respekterar den prominensordning enligt vilken vi ordnar ting och material i verkligheten primära eller sekundära ikoner?

Jag funderade på saken – och blev tvungen att lägga på en slapp.

Vaknade av doften av våfflor. Klassisk abduktion, tänkte jag och rusade till köket.

Mättt och belåten lämnade jag disken åt samma öde som feminismen och sparkade i gång datorn. Satt där med handen på musen och såg storögt sanningen i vitögat: ”Den som har tid att svamla på nätet dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter.” Orden är Jan Guillous enligt en kvällsdrake om så kallade bloggar.

Trist, och det var inte meningen när jag citerade honom, men nu har även Jan Guillou bloggsvamlat på nätet, ungefär som ett performativt index, och det är mitt fel.