Ett och ett är två...

Det är som det är. Mokabryggaren mullrar, för all del, och jycken har tagit matten på promenad i ett slags förrädisk höstsol. Vi kom aldrig till Söderstadion förresten, när Degerfors fick på moppo, men tyckte ändå via dumburken att det såg – jepp, det stämmer, man får andra grönvita preferenser med tiden – hyggligt ut. Petters balja borde ha varit standard denna säsong.

Men så har det alltså inte varit.

Och därför är det som det är.

Vi följer valsammanräkningen i realtid med ögonbrynen en bra bit ovanför vårt ursvenska pannben. Just nu har Fantomen och kungen fått tre röster var. Det är stenhårt. 37 av 6063 valdistrikt är fortfarande inte slutgiltigt räknade. Gud har för övrigt fått två röster, men det har även Musse Pigg fått, så även där är det just nu jämt skägg.

Genus är sådär på tapeten: Manligt initiativ ståtar med två röster, men det gör även Kvinnopartiet. Kvinnliga höftböjarpartiet, som fick en röst förra valet, har vi inte lyckats lokalisera denna gång. Däremot har någon i Hasslö-Torsös valdistrikt i Mariestad lagt en röst på Onanister för fred. Kan det möjligtvis vara samma gök? Partibytarna är ju legio i detta val, har vi förstått.

Sen har förstås drygt trehundratrettiosex tusen dårar i skrivande stund röstat på Sverigedemokraterna.

Därför är det som det är.

I går drog vi strån till stacken. I dag ska vi passa på att dricka kaffe på favvofiket. Och fundera på varför det är som det är.

Svart och brun och osvensk

Vilket val, va? Snacka om mörker och höst. Just i dag är det alltså ett faktum att det mest osvenska av alla partier tar plats i Sveriges riksdag. Osvenskt är nämligen sverigedemokraternas kännetecken. Det är deras livsluft och särart att till varje pris hålla fast vid det osvenska, för utan att vara fullt och fast övertygat osvenskt skulle partiet dö.

Men det har alltså lyckats överleva alla dessa år genom att hålla fast vid det osvenska och då och då byta ut mössa, symboler och annat osvenskt.

Att ett parti vars enda livsvillkor är att vara osvenskt tar plats i Sveriges riksdag är en stor sorg. Att det finns så många som lägger sin röst på dem i riksdags- och kommunalval är inte bara osvenskt utan även skämmigt, historielöst och... ja, osvenskt.

Men Sverige kanske egentligen är Osverige? Det kanske kryllar av osvenskar överallt?

I morgon kanske vi går på fotboll för att trösta oss. Eller nåt. För kan det verkligen bli värre?

Ja, det kan det.

Två dagar före valet

Fulltecknad dag med bland annat presentutdelning. Druckit kaffe, bland annat i Götgatsbacken och på Mazzarini, i diverse varianter i solen och glott på stiliga Söderbönor och själlösa medieviktigpettrar som promenerat förbi fram och tillbaka, för det är numera sådana trakter. Jan Björklund, förhoppningsvis snart fd utbildningsminister, glodde återigen uppfordrande på mig från en stolpe nånstans, den här gången sydsydväst Muggen: "Sverige ska vinna Nobelpris – inte bara dela ut dem." Jag vet, jag tog upp det senast jag var här, men det sammanfattar faktiskt folkpartiets, och för all del alliansens, syn på kunskap – och mycket annat. Man vinner inte Nobelpris: man tilldelas dem. Länder vinner inga Nobelpris; individer erhåller dem. Men det är ju klart: det var nog ordet vinst som fick Björklund att se dubbelt. I detta anglicismernas tidevarv är det bara vinnare som räknas. IG rakt av, om ni frågar mig.

Just det, vi har klivit ner från vår piedestal och är, åtminstone för en stund, jag.

Att Roger Franzén är ny huvudtränare för Hammarby är bra. Det gör oss, jag menar det gör mig glad, så glad man nu kan vara detta förfärliga grönvita helveteshundår.

Nånstans ska man ju börja om.

Vi, jag menar jag har bland annat hälsat på Ture. Ture är fem månader och såg ut att trivas. Han fick en favvoblädderbok med hål i av Tove som ska läsas med dramatisk finsk brytning och helt utan björklundska anglicismer. Tures pappa är som klippt och skuren för uppdraget. Tures mamma också, för den delen, för jämlikt ska det vara.

Jycken vill ut. Matten? Lagar käk.

Jag, eller kanske vi, kanske återkommer.

...sex, sju, åtta...

Höst. Bajen avhängt. Av Väsby. Och snart är det val.

Vi har en utbildningsminister som säger att Sverige ska "vinna" fler Nobelpris. Inte undra på att vi har den skola vi har när den som är högsta hönset tror att man vinner Nobelpris. Och räkna med att den kommer att bli sämre. Utbildning ska ju löna sig, tycker samme minister; det är helt i sin ordning att tjäna hundra tusen i månaden, och då ska man inte straffas med högre skatt för att man utbildat sig. Själv misstänker jag att ytterst få av dem som tjänar hundra tusen i månaden i det här landet gör det tack vare sin utbildning. De tjänar helt enkelt sina pengar på vad andra gör. Vem vet, dom kanske bedriver skolverksamhet med god marginal.

Men tillbaka till Bajen. Där kan ju allt bara bli bättre. För sämre kan det väl inte bli?

Mokabryggaren mullrar. Jycken snarkar.

Knäppt allting

Ett tag sen man var här och joxade. Skrev att vi skulle återkomma om saken om vi får nåt slags lidnersk knäpp om saken. Saken i fråga är tillståndet i Hammarby Fotboll. Som det sett ut har man inte knappt hunnit få nån knäpp innan nåt nytt inträffar som omkullkastar knäppet. Vi vet alltså fortfarande inte vad som ska kunna vända skutan. Vi har alltså inte återkommit hit på riktigt. Vi är bara på besök...

Jorå, mokabryggaren har fått sig ett antal omgångar. Morgondopp senast i morse (dök i...) Jycken? Ser förvirrad ut. Jag vet hur det är.

Och jorå, vi ska på Hindi Zahras konsert när det beger sig och höstmörkret sänkt sig på riktigt. Biljetter inköpta.