Ett och ett är två...

Det är som det är. Mokabryggaren mullrar, för all del, och jycken har tagit matten på promenad i ett slags förrädisk höstsol. Vi kom aldrig till Söderstadion förresten, när Degerfors fick på moppo, men tyckte ändå via dumburken att det såg – jepp, det stämmer, man får andra grönvita preferenser med tiden – hyggligt ut. Petters balja borde ha varit standard denna säsong.

Men så har det alltså inte varit.

Och därför är det som det är.

Vi följer valsammanräkningen i realtid med ögonbrynen en bra bit ovanför vårt ursvenska pannben. Just nu har Fantomen och kungen fått tre röster var. Det är stenhårt. 37 av 6063 valdistrikt är fortfarande inte slutgiltigt räknade. Gud har för övrigt fått två röster, men det har även Musse Pigg fått, så även där är det just nu jämt skägg.

Genus är sådär på tapeten: Manligt initiativ ståtar med två röster, men det gör även Kvinnopartiet. Kvinnliga höftböjarpartiet, som fick en röst förra valet, har vi inte lyckats lokalisera denna gång. Däremot har någon i Hasslö-Torsös valdistrikt i Mariestad lagt en röst på Onanister för fred. Kan det möjligtvis vara samma gök? Partibytarna är ju legio i detta val, har vi förstått.

Sen har förstås drygt trehundratrettiosex tusen dårar i skrivande stund röstat på Sverigedemokraterna.

Därför är det som det är.

I går drog vi strån till stacken. I dag ska vi passa på att dricka kaffe på favvofiket. Och fundera på varför det är som det är.