Lite fotboll, trots allt

Ledig, trodde ni, men kaffe, jycke, tvätt, glömda räkningar och den allmänna könsmaktsoordningen kräver sin tribut även en dag som denna, och bingen står alltså tom trots idéer om annat denna gråmulna dysterdag i jämmerdalen där vintern abdikerat för hösten.

Den finns liksom ingen ände på eländet, men vi gör så gott vi kan.

Inte mycket att glädjas åt kanske, men vi är glada att dottern tog oss i hand för helgens demonstration på Sergels torg.

Vem vinner?

Vi borde naturligtvis sova alldeles nyss hemkomna från idogt dragande av strån till stacken, men vi gav oss inte. Efter dammsugning av skafferiet fann vi en Starobno, näe, det verkar bara finnas en och inte två – och den såg ut att behöva luftas. Så nu sitter vi här fast vi borde sova och analyserar EM i tobleronens och gökurets förlovade länder där det börjar dra ihop sig och en kvartsfinal står på plats.

Att Frankrike får däng gläder oss allt som oftast och gärna i jota. Det är liksom för larvigt. Att Italien delar ut smockan är okej, det finns liksom grader i helvetet även om dom ibland är marginella. Grejen är att italienarna kan spela fotboll – om dom vill. Och det vill dom inte alltid. Men ölen? Njae.

Att Holland kan lira boll är bevisat. Ölen är okej, lättdrucken men sånt går ju alltid ner, det kan vi skriva under på. Traditionen finns. Räcker den hela resan? Oklart.

Kroatien är en bollnation, dom är väl inte helt okej alltid på andra plan men dom är liksom på hugget så fort dom ser en boll oavsett nästan vilken sort trots att Suker lagt pjucken på hyllan. Ölet är däremot ett helt okänt kapitel och kan ligga dom till last när det drar ihop sig.

Tyskland ska i princip alltid få däng. Det får dom inte alltid. Öl, däremot, har dom i överflöd och i god kondition. Det förlåter mycket – men inte allt. Nånstans går ju en anständighetsgräns, och den kan stavas fotboll när det krävs.

Spanjorer, vad säger man? Spanien ger alltid fotbollens inneboende logik ett ansikte hur det än går. Ölen är i princip gjord på socker. Är man tillräckligt ung funkar det. På vägen händer oftast något.

Portugal är på sätt och vis i en klass för sig. Om dom vill. Problemet är att dom inte alltid kan. För att dom troligen inte vill. Minns inte vad ölen hette men varmt var det så det var inget att snacka om. Man sitter där vid havet och plötsligt har man glömt vad man sysslar med. Och varför.

Turkiets framgångar gläder många i hela Europa och inte bara på hemmaplan. Sånt gör även oss glada. Men det räcker inte med att bara vara glad. Man måste också ha något att komma med för att få vara med. Öl, till exempel.

Och då har vi kvar dom som Bergling höll på förr tiden och som man kunde tro att han fortfarande hade ett gott öga till om inte en av kvällstidningarna (”Det är få gånger jag har varit så stolt över att jobba på Expressen som när jag öppnade tidningen och såg vår första sida på sporten i går”) kom på den briljanta idén att styra ut honom med svensk flagga. Dom som FRA rattade in på typ kortvåg på den tiden när dom hade typ något att göra. Man skulle kunna tro att deras öl är rent som vatten, men det är vodka och inget annat i de höga glasen. Unga är dom också. De ålderstigna vikingarna kommer att ha fullt sjå att hinna med för det kan bevisligen gå undan.

Vikingarna? Tja. Vi håller naturligtvis tummarna, fattas bara. Ölen? Tja, den har man ju druckit en och annan av av vilka en del man efteråt inte minns särskilt mycket av och ibland ingenting.

Vart tog tjeckerna vägen?