Släpp det här nu, sade äldste sonen när vi gått över bron och halva Söder för att liksom gå av oss alltsammans, han som efter tjugo minuter sade att han inte var ett dugg orolig, och vem var det så långt – men vad gör man efteråt? Till slut blir man filosofisk, typ inga träd växer till himmelen, och det var vad en annan till slut fick ur sig. Det var alltså ungefär så långt en annan orkade analysera det faktum att Malke, Gustafsson, Saaranperä, Sosseh, ja, till och två Gaete fanns på planen, blev först med att knäppa Bajen på hemmaplan. Och som dom gjorde det. Om man hade sinne för humor skulle man kunna säga att det var bara bajare på planen, men vi ids inte skämta om eländet. Vi blev alltså till slut bara filosofiska. Typ går livet vidare?
Och nu sitter vi här och funderar. Vad hände? Egentligen?
Man kan ju tycka att det är obegripligt att ett lag som är så fullständigt överlägset i tjugofem minuter och så långt gjort två strutar och inte lånat ut bollen en enda gång till slut står där med fyra baljor i baken.
Vi tycker att det är obegripligt.
Fast vi ska inte ta äran av Gais för segern. Ett självmål och en halkande målvakt (fast vi tyckte för ett ögonblick att det såg ut som att Poppen trodde att han hade målvaktsöga) gjorde nu sitt till, men makrillarna lirade faktiskt rätt bra boll emellanåt. Och kunde konsten att slå en frispark. Och vann varenda duell när det blev sånt spel, efter typ tjugofem minuter.
Vad hände med Söderström, förresten? Som så länge han var på planen agerade klokt och med pondus.
Men veckans eller snudd på månadens fråga är förstås: Två Gaete på planen i all ära, men var är Erkan? Och i så fall varför?
Vi har en känsla av att bästa laget inte spelar.
Det är nåt som inte stämmer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar