Vi ångestar på

I dag är vi nervösa, fattas bara. Vi får ingenting gjort, trots att vi är lediga. Enligt ett mejl som slunkit igenom både FRA:s nitiska fingrar och vår egen säkerhetstjänst väntar The one and only fröken Hilton barn med påven. Vi skrattar nervöst. Vi går ut, sätter oss på den gistna träbänken. Den grönvita koppen är fylld till brädden. Bajenbrillorna är på. Jycken lägger sig vid våra fötter och sätter i gång att snarka.

Vi har försökt läsa av trender. Ett lokalt brögäng har börjat få turliga domslut på sin sida igen och vinner då och då. Ett annat står på dagordningen i kväll. Dom kommer inte i kapp om det skulle gå så illa som det inte får, men det vore skönt att stävja i ån. Eller heter det stämma i ån? Eller i bäcken? Vad betyder det?

Vi är nervösa. Men vi kommer att vara på plats.

Barnens kusin kommer långväga ifrån för att uppleva det hela på plats. Av den anledningen har vi införskaffat ett antal Staropramen – men också för att på något sätt slipa av humörskiftningarna eller nåt sånt. Vi ska naturligtvis käka nåt också, vilket vi försöker planera med eftertanke eftersom kidsen också ska ha sitt innan det blir åka av.

Men det är inte lätt när man är nervös.

Annars konstaterar vi att Castro-Tello och Erkan kan ingå i matchplanen, vilket vi anser vara rätt. Och att Maic Sema åtminstone får känna på hur det är att ingå i en 19-mannatrupp inför ett derby. Tre ska visserligen bort, men hur ofta har Bajen haft nitton man i truppen inför ett derby?

Har vi räknat rätt? Vi är som sagt nervösa.

För övrigt är det typ 1432 sköna dagar till nästa OS, om man vill tänka på annat.

Men i kväll är det allvar.