Modernt gräs

Morgondopp i ur och skur. I dag var jag dyngsur innan jag kommit i. Morgonrocken fungerade som ett våtljummet omslag. Hemma igen möttes jag av skönsång från yngsta sonens rum: ”Vi måste kämpa för att vinna, så kom igen…”

Sen sparkade jag i gång mokabryggaren, släppte ut jycken för att på egen hand uträtta diverse ärenden och helst hos grannarna, uppdaterade den allsvenska tabellen på kylskåpet och konstaterade att det ser bra ut.

Eftersom det är måndag har jag massor av saker som jag borde göra som jag skjutit upp i alla oändlighet och som jag nästan bestämt mig för att ta itu med. Gräsklipparen, till exempel, befinner sig sedan, vad kan det vara, oktober förra året nere i källaren i gräsklipparaffären på tur att lagas eller bytas in mot en modell ny och dyr. Bara som ett exempel. Fast vi gör vad vi kan för att tukta gräset med hjälp av en fotboll.

Det turnerande koks- och vodka-gänget har lämnat Göteborg för denna gång. Och det är klart, man springer till exempel hundra meter på runt tio sekunder eller hivar i väg en kula på typ tre. Vad gör man resten av tiden? Äter? Numera går man nog inte till Näckrosdammen, Vasaparken eller Femmans torg för att fördriva tiden. Att kasta sten i glashus tycks förbundspamparna i friidrottsträsket vara bra på. För som det lär heta i friidrottsförbundets egna statuter: alkohol är endast tillåtet i samband med måltider.

Jag gillar av princip idrottare som tänder en vanlig hederlig tagg då och då (föredömliga exempel: Johan Cruyff och Preben Elkjær, och den sistnämnda hade som bonuspoäng dessutom ett naturligt sätt att förhålla sig till en fadøl, till och med på presskonferenser). Men det får naturligtvis vara nån måtta på det hela.

Annat av mindre akademiskt intresse men betydligt intressantare. Kvällsdraken skriver också om den forna, men inte falnade, sexsymbolen. Snyggt formulerat, så vi länkar dit eftersom objektet i fråga gillar spaghetti, olivolja och har behållit näsan intakt, tre saker som får en gammal feminist att dregla.