1. Sista skriket i Vintergatan

Jaha, så blev vi av med en planet. Så kan det gå när det ska röstas om saker.

Internationella astronomföreningen har efter moget övervägande (handuppräckning?) degraderat Pluto från att vara Saturnus jämlike till ett ”plutonskt objekt”.

Universum förändras ständigt. En del säger att det expanderar, andra att vi sugs in i ett svart hål. Jag vet inte. Men Center-Maud har förklarat att avdrag för hushållsnära tjänster är högt prioriterat på Alliansens dagordning. Det skulle befria ”kvinnor från det ok de har i dag”. Och ge nya, och företrädesvis kvinnor jobb. För att inte tala om vad det gör för jämställdheten. Om man får tro Mådan.

Hur då?

Jo, vissa kvinnor ska åka hem till andra kvinnor och ta hand om deras disk, sopor och skitiga underbyxor. För att göra det billigare för dem som har råd att anlita en annan kvinna att sköta dammvippan ska det hela kosta lite mindre enligt den populära metod som används av dem som har råd. Nämligen avdrag.

Men vem ska ta hand disken, soporna och de skitiga underbyxorna hos de kvinnor som har fullt upp att åka runt och ta hand om andras hushållsnära uppgifter för att få ihop till livets nödtorft? Männen?

Varför inte? Mådan vill ju förändra arbetsrättslagstiftningen. Den ska bli mer ”modern”.

Mådan tycker att det är för mycket ”krångliga regler”.

Det måste betyda att hon vill att arbetstagaren ska känna sig trygg på sin arbetsplats och inte ska bli utsatt för ändrade spelregler från arbetsgivaren från en dag till en annan.

Eller möjligen tvärtom.

Från det ena till det andra. Vi försov oss. Att stiga upp till terminens andra riktiga skoldag var snudd på ogörligt. Morgondoppet blev alltså av först efter en massa andra måsten, men det vara ändå så pass tidigt att jag, efter en omröstning med mig själv, definierade det som ett morgondopp.

Men skolstart och jämmerdalsvardagslunk har ändå det goda med sig att det blir struktur på det hela. Som det här med jyckens morgonpromenader. Det blir svårt att delegera uppgiften när det inte finns nån att delegera den till.

Så nu är det jag som håller i kopplet.

Jag vill inte påstå att den där stunden med jycken längst ute på udden med en tagg i käften föder stora tankar, men det finns ju alltid annat att fundera över. Som att det drar ihop sig igen. Nedräkningen har startat. Tre dagar kvar. Ett lag av det onämnbara slaget, typ stiget ur Mordors käftar, står för motståndet när de grönvita heroerna springer in på Söderstadions sköna gröna matta måndag kväll.

Att möta lag som inte direkt rosat marknaden brukar vara ett tecken på att det kommer att gå åt helvete. Minns med en rysning Örgrytematchen. Eller, huga, Helsingborg. Eller om man nu ska slå av tunnelseendet en stund: som det onämnbara laget fick uppleva häromsistens mot ett av sina mindre syskon i Mordors rike, Kalmar. Och därmed blir det med automatik så att det onämnbara laget inte rosat marknaden. Och då vet man att det kan gå åt helvete.

Men vänta nu! Bajen har ju för fan inte heller rosat marknaden på ett tag! Vi leder ju inte ens allsvenskan.

Allavarligt talat, det finns ingen anledning att hitta på saker före matchen för att eventuellt ha att skylla på efteråt.

Det finns bara en sak att göra: kämpa och sätta dit dem.

Ni kommer att ha nummer 12 med er.

Men för att ta det säkra för det osäkra: ”May the force be with you.”