Tyskland är inte Europas Kalmar, kunde man snabbt konstatera om man glodde på burken i går, men för de mer eller mindre stolta vikingarna på planen i Gelsenkirschen, som en gång i urtiden var den snöpudrade skådeplatsen för ett av svensk fotbolls stora rus, bör de vibrationerna ha funnits där alltmer under matchens gång.
Fast det var ingen bra liknelse. Skillnaden mellan lagen satt helt enkelt inte i huvudet. Tyskland var nämligen tio gånger bättre än Sverige. Nä, tio tusen gånger bättre.
Hur som helst fick man äntligen se Kennedy en stund på en fotbollsplan, och var det nånstans det hände nåt med blågula förtecken var det på hans kant. Men även tyskar tar numera inte i mer än nödvändigt när det står tre noll, om man nu vill ha en anledning att ta ner sig själv på jorden för att svenskarna plötsligt lyckades slå tre fyra passningar rätt.
Slutsats? Även tyska fotbollsspelare tycks ha förmåga till empati.
Morgondoppet gick men inte som en dans. Nånting har hänt med den svenska sommaren. Om man så vill: samma visa varje år. Att emigrera är väl inte att tänka på, men själva idén (en barstol i skuggan av en palm vid strandkanten av ett azurblått solstint hav kryddat med ett antal ”nemas problemas”) återkommer såhär års som amen i kyrkan.
Idén är som sagt god, men nån måste ju gå ut med jycken.
Och uppdatera den upptejpade allsvenska tabellen på kylskåpsdörren.
Det ser bra ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar