Grattis, kungen!

Morgonpromenad med vissa förhinder. Mattens syster har knoppat över i soffan. Och lär fortsätta med det. Anledningen är att hon åkt grillor över vattnet, fastnat i en spricka i isen och sträckt sig. Eller nåt. Hur som helst kan hon inte stödja på benet eller ens sträcka ut det. Läkarkåren står om inte maktlös så åtminstone handfallen. Så vi får bära omkring henne när hon ska nånstans. Men till slut kom vi ut jycken och jag. Plusgrader och alldeles för långt till våren.

Kan inte Bajen liksom bara tuta och köra? Ungefär som Chelsea? 1,9 miljarder i förlust, jag säger bara: peanuts! Fast Drogba hit och dit, jag vill hellre se Sulan på planen.

Okej, då, kör till för Drogda också.

Men lite trist är det att mitt gamla favvogäng i England kapat alla förtöjningar med den så kallade verkligheten. Huliganer, underdogs och till och med romantik, Webb, Osgood och till och med Vialli. Det var tider. Men så går det som det går. Pengarna rullar. Och nu? Kärleken är inte längre besvarad. Är man en benhård romantiker så är man: det var roligare på Alan Hudsons tid.

Men inte allt var roligare förr. En del är fortfarande lika kul. Och så passar vi på att säga grattis till Romario, fortfarande kungen och 40 bast i går! Numera koncentrerar han sig enkom på att göra mål – han påstår sig ha slutat showa på planen – och det gör han med besked, skytteligavinnare som han var förra året i Brasilien. Och målfabrikationen fortsätter även denna säsong. (För övrigt lyckades jag värva honom till Bajen i CM4, tror jag det var… han hade jävligt taskig ork, men vi lyckades ta oss till kvartsfinal i CL.)

Slutligen: Fan-TV-sändningarna från träningscampen i LA är värda att uppmärksammas.

Fast nån ny feja tillhörande en ”väldigt väldigt bra spelare” har vi inte lyckats se. En som vi i alla fall skymtat i vimlet är Max…

Nu ska jag fortsätta med det jag borde...