En stor tränare tackar för sig

I dag säger vi tack och hej då. En stor och framgångsrik tränare tackar för sig efter sex år och lämnar skutan efter säsongens viktigaste mål.

Och han gör det frivilligt.

När slutspelet är färdigspelat är det över. Målet måste naturligtvis vara guld.

Magnus ”Nollan” Grahn har varit med Hammarby från division II-sejouren till att ligga i topp i allsvenskan. Strongt. Och hela vägen har han jobbat heltid vid sidan av. Korrektivet lovar att lyfta minst en bägare i helgen för alla framgångar och den glädje som Bajens handbollslag bestått oss med under Magnus ledning.

Som en parentes kan nämnas att även Svennis får tacka för sig. Men vad är det med det? Ärligt talat, vem vill vara tränare för det engelska fotbollslandslaget?

Apropå fotboll så lär Bajen ha stått upp mot USA – och det med besked. Nu talar vi inte om en hedersam 2–1-förlust, utan det faktum att det trots hård träning var spring i benen och rätt inställning. Enligt Mickel var Bajen bäst, och det har han naturligtvis rätt i, om man får tro de knapphändiga rapporterna på Bajens hemsida från LA, som ligger i juridikens och nivelleringens mecka. Nämligen USA.

En sak till: Pétur satt tydligen på bänken!

Men var är Max?

Om någon på DN Debatt skriver att en ekonomisk forskningsorganisation som heter nåt vad som helst med fyra versaler är ”ansedd” ska man omedelbart dra öronen åt sig. Särskilt om nio ”framstående” amerikanska ekonomer utgör själva fundamentet för debattartikeln. Det hela är mycket enkelt: en del måste tjäna mer – ”incitament” är ytterligare ett ord att rödflagga för – och många måste tjäna mindre för att vi ska kunna bevara välfärden. Välfärd är när du handlat på Willys och drar ditt kort i kassan och två tre lågavlönade personer under tiden hjälper dig att fylla dina matkassar och bära dem till bilen. De lågavlönade personerna har sen förhoppningsvis ett annat, lågavlönat jobb att gå till. Annars får de väl plocka skrot eller sno koppar för att få ihop till brödfödan. Att du handlar på Willys beror på att ditt lokala Ica eller konsum inte längre finns. De stod inte pall i den heliga konkurrensen av trettio miljoner likadana krossade tomater-burkar. Dessutom har jämlikheten gått för långt, om man får tro välfärdsprofessorerna, som likt det flesta riktigt välavlönade slipper köerna på Willys och handlar sin middagsmat och direktimporterade tomater i delikatessbutiken. Nej förresten, det gör nån lågavlönad nisse åt dem, kanske nån av dem som tidigare under dagen fyllt matkassarna på Willys. Eller på Walmart, för i USA, som artikelförfattaren tillstår är mycket mer ojämlikt, gnäller ingen över för lite jämlikhet. Nej, där är nivelleringen mycket mer fullständig. Och stavas konsumtion.

Som sagt, ”globaliseringen och utvecklingen mot ett tjänstesamhälle kräver ökade – inte minskade – skillnader”. För att vi ska ha råd måste många göra mer för de få.

Visst?

Inte alls. Det kräver solidaritet och ökad jämlikhet, färre framstående ekonomer och global rättvisa.

Vart tog jycken vägen?