Minst sagt förutsägbart

Morgonpromenad med jycken. Tövädret har gjort sitt, vi går på ren is innan vi på vingliga ben lyckas halka av stigarna och bana oss fram genom snåren. Hemma igen får jag fart på mokabryggaren och tittar till mattens syster som fortfarande ligger förankrad i soffan eftersom hennes vänstra ben är ur funktion. Yngste sonen är hemma från skolan och tar igen sig och lyssnar till mosterns högläsning ur Tintin och när kaffet puttrat klart barrikaderar han sig i köket för att baka till en överraskning; vi har namnsdagsbarn i familjen i dag. Jag tar mitt kaffe och går ut och tänder en tagg.

Hur går det egentligen för ett urval av våra landslagskillar? Sade han verkligen ”Jag giva dig på moppo”? Zlatans italienska är kanske inte glasklar och i såna lägen kan det vara läge att låta högern tala. Östlund har efter att ha prenumererat på den ordinarie högerbacksplatsen i Feyenoord hastigt och mindre lustigt hamnat i nåt som låter lite som Englands svar på Trelleborg eftersom den numera fd Östlundtränaren Koeman inte är Gullit, och det säger en del om honom, Koeman alltså. Det finns förstås en annan Koeman, men det är en annan historia. Vad ska de i England att göra, förresten? Hur som helst, i London har Kalsongmannen inte gjort mål på år och dar, och på andra sidan Kanalen har Isaksson inget annat för sig än att vara skadad. Häckenkillen i samma lag brukar få 4,5 av 10 poäng i betyg, medan Edman har fått fart på sin hemsida igen, och det är väl ett tecken på nåt i alla fall. Övriga får vi återkomma till nån annan gång.

Mer fotboll. Efter en stenhård kamp och knapp vinst mot de grönvita hjältarna hade jänkarna en bra mycket behagligare resa när de lirade lusekoftorna av norrmännen. 5–0… Var ligger Norge på Fifas rankning? Bajen borde ligga åtminstone tio platser högre. Strax efter Mexiko, är mitt tips.

”Danskar, norrmän och vad heter det, svenskar, äh, de är av samma skrot och korn. Man vet ju hur dom är.” Danska Jyllands-Postens så kallat satiriska illustrationer av Muhammed har som bekant fått delar av arabvärlden (”äh, det är samma skrot och korn”) att resa ragg och svenskar, danskar och norrmän att skyndsamt lämna exempelvis Gaza i Palestina. "Det kan vara så att man helt enkelt blandat ihop länderna", säger Anders Öhrström på svenska generalkonsulatet i Jerusalem till den mindre kvällsdraken.

Vilket påminner mig om nåt jag hörde på radion en gång, här fritt återberättat, om en svensk författare som fick ta hand om en celeber kinesisk dito på besök i vår avlånga ankdamm. Hon mötte kinesen på flygplatsen, tog en taxi och konverserade och stod i och lämnade honom nånstans för ett föredrag, och efteråt stod hon och väntade på honom för vidare transport när kinesen kom gående, gav henne en blick utan igenkännande och gick vidare. Sur gick hon i kapp kinesen, tog honom i armen och frågade ungefär vad är det med dig. Åh, är det du, sade kinesen, jag såg inte att det var du: ni ser likadana ut allihopa.

Så är det: vi är ungefär lika goda kålsupare allihopa. Särskilt om man ser det lite grann från andra sidan.