En bit på väg, trots alla idioter

Sveriges bästa fotbollslag heter Hammarby. Det är inte omöjligt att Elfsborg är näst bäst, men osvuret är bäst.

När man har en computer som abrupt tar sig själv av daga, slocknar, lämnar in, och emellanåt med andra ord mitt i just det som man tänkt och som just ska bli till för evigheten och som man redan filat lite på, då gäller det att hasta över tangenterna. Vi skiter alltså i analysen, när som helst släcker fanskapet ner sig själv, Bajen är bäst ändå.

Jag hinner dessutom få hem några mejl medan fingrarna löper amok, kastar dit ett öga och tänker: Kan vi inte bara skjuta av alla idioter?

”Vi genomfor prisdragningar for vora kara kunder”, mejlar mig Nordea Bank. Det låter ju oerhört spännande. Bland annat är det ”en unik möjlighet att vinna en bil”. Klicka på länken bla bla bla.

Dumjävlar, kan ingen bara skjuta av dom? Jag knattrar på. Fingrarna glöder. När som helst…

Och inte en dag utan en björn i pressen, hinner jag uppfatta. Blir dom inte skjutna på fyllan av nån kung får dom som den senaste idioten för sig att anfalla en travhäst och som tack för initiativet få benet avsparkat.

En sak till. Men av vikt. Bajen i Globen gick inte heller av för hackor. Även en bra bit uppifrån såg spanjorerna ut ungefär 20 kilo tyngre och 15 centimeter längre. Inte tillsammans utan var och en för sig. Bajen stod upp och matchade giganterna i 57.30 av 60 minuter, men så fort det blev det minsta slarv, så straffades man. Och, om man får sura lite, några idiotiska domslut verkade vara lätt bortabetonade, eller om man så vill på känt manér gå i storlagets favör. I alla fall om man får tro vad man såg på sextio meters håll.

Hur som helst var publiken med på noterna = 7.500 bajare i Globen kan inte ha fel.

Men okej, vi hinner inte knyta ihop resonemanget innan computern fallerar på nytt, det är jag säker på, men så här ligger det till. Omständigheterna gjorde att jag var på Arlanda och inte mig emot, men jag hann bara se sista tjugo av Bajen–Elfsborg och det via dumburken hos den enögda grannen, som för en gångs skull jublade när han fick se ett riktigt klassmål. Och det var verkligen inget att orda om: ett lag på planen, Chanko såg ut om han börjat röra på sig – och Pablo? Jag är av den bestämda uppfattningen att han ska vara kvar.

Det såg kul ut. Både på planen och på läktaren. Men vad annat kan man vänta sig när Sveriges bästa fotbollslag spelar jota.

Tjugo minuter sade allt.