Ibland är det dags att vända blad

Ibland är det dags att vända blad. Ibland vänds bladen ändå. Som om ens morgontidning plötsligt ser helt annorlunda ut när man häller upp dagens första kaffe och huset är tyst och man sitter där vid köksbordet och kliar jycken under hakan och mörkret ligger tätt utanför fönstren och det gör inget annat än regnar. Som om man tar ut nåt i förskott och sen är det bara som det är när man läser om det som var. Annorlunda. I morgon är vi där.

Som att i kväll är Anders Linderoths näst sista dag på jobbet men den sista på klassisk mark och den skönaste platsen på fotbollsjorden av alla. Ett tämligen nypåfunnet mantra snurrar på i bakhuvudet. Ett som hör Linderoths tid till. ”Glöm aldrig Gefle” är ju om man vill mer relevant än nånsin, just denna kväll av alla. Och på Söderstadion av alla ställen.

Det är ju förstås fortfarande samma järngäng som ska ut och kriga och göra jobbet på vad som tenderar att vilja bli en hösttrött gräsplätt, om man får tro sina ögon nu när mörkret lättar men regnet fortsätter att falla tungt. Samma järngäng men som numera alltid ser annorlunda ut som det alltid gör när de grönvita heroerna ska ut på den gröna mattan (nåja) för att göra sitt jobb. Och får Erkan chansen just denna kväll och gör det han kan kommer filmreferenserna att stå som spön i backen. De med.

Jag misstänker att det filas på grönvita bokslut över Linderothepoken här och var i den grönvita stratosfären. Själv nöjer jag mig med att än så länge konstatera att jag redan saknar hans truliga uppsyn och korthuggna svar på presskonferenserna efter matcherna. Konsumtionen av naturligt bubbelvatten kommer hur som helst att gå ned radikalt. Om nu inte Tony…

Tids nog får vi veta. Innan dess finns det gott om tid att sia, ta ut segrarna i förskott, drömma om pokaler och ära, misströsta över alltings överjävlighet. Men i kväll är det Gefle som gäller. Söderstadion kallar. Laget ska göra jobbet, men det är Linderoth som sätter en punkt. Och det finns bara en sak att göra. Vara där.

Sen vänder vi blad. Vi har redan sadlat om, det är dags för ny kostym. I morgon bitti sitter vi här med en balja kaffe och morgontidningen och ser ut i mörkret och funderar. Det ser annorlunda ut, men det är i stort samma sak.

Och jyckens morgonpromenad ser fortfarande ut att bli blöt. Vi måste ut.