Sagan om Anders

Fan, här går man som en annan Nalle Puh i snöblasket som en del envisas med att kalla snöstorm. Dock utan jycke eftersom den tog med sig hela familjen ut i skärgårn i ottan för årets höstlovssejour bland de snorhala klipporna – om dom nu hann med båten. Om dom nu hann med båten har en annan tre dagar framför sig av ohejdbart sunk; redan nu, efter dagens första kaffebalja, och efter att ha lämnat av hela basset vid tunnelbanan, är diskberget astronomiskt högt.

I natt letade en annan runt på nätet efter svaren på Sagan om Anders. Vad tyckte Svenskan? Med risk för att bli stämd återges här hela texten inklusive rubrik:

Rubrik: Linderoth steg av som vinnare

Text: Anders Linderoths sista hemmamatch som Hammarbytränare blev ingen klang- och jubelföreställning.

Avrad: Stockholm TT

Kort och koncist – men möjligen något rumphugget.

Den större morgondraken koncentrerade sig på Gefle, som i andra halvlek spelade ”fortsatt bra försvarsspel” och ”pressade på rejält sista minuterna på förlängningen”. Sista skottet mot Hammarbymålet stod tydligen ”målvakten Mattias Hugosson (!) för. Han var med uppe vid Hammarbys straffområde under Gefles sista anfall och hörnor.”

Vi som var på plats tyckte nog ändå att det mest var fråga om spel mot ett mål. Det som Hugosson stod i.

Att Pablo fick sätta dit den känns alldeles rätt. Och jag är övertygad om att han borde få ett nytt kontrakt. Med Hammarby.

Nu får han möjligen inte det. Och det är synd. Han är nämligen fortfarande på väg framåt.

När Pablo är skadefri och slipper möta långa uppspel tre meter upp i luften har han en oerhört fin teknik, både vänster- och högerbössa och näsa för målet. Att han missar det är inget unikt, det är sant, men säg den som inte gör det. Annars hade matchen slutat 6–0. Ungefär.

Och om inte Petter Furuseth nöjd och glad sätter sin kråka på ett nytt kontrakt föreslår jag spöstraff för de ansvariga. Han kom för övrigt också till Bajen en gång i tiden för att göra mål i parti och minut.

Sagan om Anders? Tja, den fortsätter nog. Han har gjort sitt jobb, ett nytt väntar. Klackens uppmaning om att ge dem en sång värmde förstås, men känslopjunk har nog aldrig varit en av hans många sidor. Det går upp. Och det går ner. Och ibland är det jobbigt nog att ta farväl. Och är man farfar så är man.

Det kunde ha blivit ett par guld på vägen. Det blev inte så.

Han har i alla fall ett råd till sin efterträdare, om man får tro SvD när man väl fick den i handen: ”Med den ljudnivå det är här på Söderstadion så gäller det att ha allt förberett på träningen, sen är det ingen som hör dig.”

Ungefär som i rymden alltså, fast tvärtom, om ni förstår vad jag menar.

Nu har Hammarby allt i egna händer för att knipa den där åtråvärda bronspengen som ger Royal League-spel i långkalsonger och luva, för att inte tala om hur den eventuella publiken plägar se ut. Sånt lär härda inför eventuellt framtida Europacupspel, är väl tanken med att möta norskar och danskar på tjälen. Min enda bön är: Tag lärdom. Säsongen blir lång och vi vill slippa alla skador.

Slipper vi alla skador tar vi guld. Med två Petter. Och gärna med Pablo.

Snart är jobbet Tonys. José är i hamn – som fick ett bättre bud sedan MFF visat intresse. Håll i Pétur (Island ligger där det ligger, även om ett år), Furuseth och Paulinho. Och Eguren. Och Pablo. Och...

Det finns med andra ord all anledning att återkomma i saken. Men först ska Linderoth senior ner till Växjö och Värendsvallen och det som en gång var Stigs och Tommys, Inge Ejderstedts, Peo Bilds, ”Lill-Dammas” och, just det, Anders Linderoths hemvist när det som han åstadkom på planen var så in i vassen bra att han tilldelades Guldbollen. Östers största förlust i allsvenskan genom tiderna lär för övrigt vara 0–6 mot Bajen.

Det vore en upprepning värd att avsluta fem år i Bajen med. Men då krävs att inte bara Pablo sätter sina chanser.

För övrigt tycks hela basset ha hunnit med båten, så nu sunkar vi loss.