Bara måndag och redan massor av kultur

I dag slår snudd på kulturell knut på oss själva. Inte nog med att Bajen tar emot de så kallade himmelsblå på Söderstadion, kulturens mecka, senare på kvällen, när sportens tomtar glor på hockeykväll på burken, kommer vi att via en annan kanal avnjuta Musikministeriet* som ”sammanfört den skandalomsusade Hammarbyklacken” med en operakör för att se om de gemensamt kan tolka Giuseppe Verdi.

Morgondoppet avklarat, men nånstans börjar vi dra en gräns mellan lusten och tvånget. Särskilt som det ryker om kroppen både innan och vid uppstigningen. Jyckens morgonpromenad tog den hemkomna matten hand om. Så då återstod bara en sak att ägna sig åt för att få ordning på tillvaron: kaffe och en tagg på den gistna träbänken.

Argumentet att städerskan inte har någon städerska lär Maud Olofsson ha dödat med frågan: vem målar hos målaren – om man får tro Maria Borelius, som nu träder i folkets tjänst som ny moderat riksdagsledamot. ”Låt det nya tjänstesamhället välla fram i all sin färgrikedom”, avslutar hon sitt politiska manifest på Brännpunkt i helgen. Det ger oss ingen ro: Vem diskar hos diskaren? Vem fiskar hos fiskaren? Vem lagar mat hos kokerskan? Vem putsar skor hos skoputsaren? Vem förlöser barn hos barnmorskan? Vem bär hem matkassen åt den som bär hem matkassen åt andra?

Valet i jämmerdalen är som de flesta nu förstått över. Valmyndigheten har räknat färdigt. Allt är bokfört, klappat och klart. 2.677.796 personer röstade för att låta tjänstesamhället välla fram i all sin blomning. Men det fanns andra partier som också lockade väljarna till valurnorna. Partiet för idioter fick en röst, likaså Scooby Doo, Tage vibrators parti, Trosaradikalerna, Ulf Lundell-partiet och James Bond 007. Någon lade sin röst på Frank Zappa, någon annan valde Gais. Det finns för övrigt en konkurrerande fraktion, troligen också på västkusten där -ismerna gärna förökar sig genom delning i kampen om den rätta vägen: Roland Nilsson Gais fick likaledes en röst. Om det nu är den Rolle det gäller är valresultatet entydigt: han är den ende allsvenske tränaren som folket velat se på taburetten.

Andra som håller ställningen är förstås Åke Jävel och Arne Anka. Det brukar gå upp och ner: den här gången blev det var sin röst i urnan.

Det Kvinnliga Höftpartiet, KHP, vars program det i och för sig vore intressant att studera lite närmare, har också fått en röst.

Vill man känna sig riktigt deprimerad kan man konstatera att 162.463 tomtar valde att rösta på Sverigedemokraterna. Det är ett parti som borde ligga på samma nivå som, tja, Gais. Eller varför inte Partiet för idioter.

Pågarna som i kväll får uppleva den magiska stämningen på Söderstadion har ett par tunga spelare med finländskt påbrå och viss Bajenanknytning. Jonatan Johansson var i våras lokalt löpsedelsstoff på Söder eftersom en kvällsdrake slog på trumman att ”Premier League-stjärna” var på gång till Bajen. Och herr Litmanen har ju åtminstone under vinterhalvåren setts i en framtida grönvit mundering till och från eftersom hans flickvän alltid lär klä sig i grönt och vitt. Modell urbajare.

Och nu spelar dom i ett av alla dom där lagen på halvdekis i allsvenskan. Såna lag är alltid jobbiga att möta.

Annars är förhoppningen den att slippa alla tänkbara rekyleffekter som kan tänkas efter ett så hänförande vackert derby som det för sex dagar sen. Sex dagar är rätt lång tid att suga på en karamell, så det ska inte gå att skylla på nåt sånt.

Numera är vi också vana: varningar och skador. Som vanligt är det ommöbleringar överallt i Bajens laguppställning. Vem som spelar bredvid Paulinho? Vi sätter en slant på… Jeffrey!

Men vem tar då Jeffreys plats? Louay?

Det är fullt tillåtet att känna sig lite sur över Erkans krokben mot de så kallade änglarna.

Den här gången tar vi inte ut nåt i förskott. Ungefär som mot aik.

Glöm bara inte att käka taggtråd.

*Självkorr