Vi ångar ogenerat på in i framtiden. En skadad Erkan får tyvärr inte tunnla ecuador- och venezuelagubbar i landslagsdressen, och Max? Tja, är Purple dynamite verkligen nåt för honom? Och sex mille för nån som är ovärderlig? Fast belgisk öl har förstås vissa kvaliteter. Kaffet till chokladen däremot tycks mig vara ett osäkert kort.
Kvinnorna är kvar i huset. Berget av textilier och knappar har en tendens att växa, enklast genom att ta allt större utrymme utanför den så kallade syplatsen, men solen skiner och vad vore vi utan kläder?
Eller kaffe?
Nu ska dom hänga ännu en släkting till Saddam. Bevittnar vi Bushs personliga vendetta för att farsgubben inte fick göra jobbet klart eller är det ytterligare en milstolpe på vägen mot demokrati?
Är du en del av "Sveriges tjockchock": 4.260 ton? Jul- och nyårskäket har nämligen fått oss att öka i vikt motsvarande 2.800 flodhästar eller 1.400 elefanter. Meddelar en kvällsdrake.
En annan avslöjar att en deprimerad Linda ställer in en spelning. Anledningen lär vara att hon inte orkar. Fadde för sin del har inte bytt lakan på ett bra tag.
Som sagt: solen skiner. Vi klär på oss och går ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Inte för att ta udden ur den härliga sarkasmen i frågan "Bevittnar vi Bushs personliga vendetta för att farsgubben inte fick göra jobbet klart eller är det ytterligare en milstolpe på vägen mot demokrati?", men det kan faktiskt vara vettigt sprida lite ljus över den första delen av frågan (att invasionen av Irak inte har ett smack med demokrati att göra vet vi redan, som M.P.:s ton antyder).
Flera föreställer sig säkert att en personlig vendetta faktsikt skulle kunna vara något som engagerar den nuvarande presidenten, och att den äldre Bush inte "fick göra jobbet klart".
Åtminstonde det senare påståendet är felaktigt. Att Bush jr. hyste personligt agg gentemot Saddam Hussein finner jag möjligt - ja, t.o.m. ganska troligt. Att han skulle göra som Gustav III och måla upp fantastiska fantasier i sitt huvud rörande sin egen roll i historiens gång, är ganska sannolikt.
Karln är ju faktiskt tokig.
Skillnaden mellan honom och hans far är emellertid att Jr. är idealist, medan Sr. var realpolitiker. George S. W. Bush brydde sig inte om personen Saddam mer än någon annan i Förenta staterna vid tidpunkten för dennes invasion av Kuwait 1990.
Saddam den allierade hade helt enkelt gått för långt, och var tvungen att med våld drivas ur Kuwait. När så hade gjorts fanns inget skäl att invadera Irak. Bushadministrationen d.ä. visste att en invasion av landet skulle leda till 1) hårdnackat motstånd, 2) sekteriskt våld, 3) kaos samt 4) omfattande amerikanska förluster.
Känns det igen?
I vilket fall tänker en realpolitiker så - och Bush Sr. var en realpolitiker. Han insåg att det bästa för USA var om Saddam satt kvar vid makten, en insikt som kostade oräkneliga döda under de påföljande utrensingarna bland de oppositionella grupperna i Irak.*
Inget av det ovannämnda tycks ha bekymmrat den nuvarande Bushadministrationen nämnvärt inför invasionen 2003. Bush själv är säkert dum nog att tro på den smörja han står och häver ur sig på presskonferenser, medan den verkliga maktkoncentrationen - de s.k. neokonservativa** - dvs. Cheney, Rumsfeldt, Gonzalez och de andra, är verkliga idealister. De är i det närmaste stalinistiska i sin tro på att våld löser allt.
Samma tro gör dem också dumma, eftersom våld har en tendens att bara föda mer våld - som Irak är ett bra exempel på.
Ett annat sätt att lägga saken på, är följande: Bush Sr. fick jobbet gjort, medan Bush Jr. kanske - felaktigt i så fall - ansåg att han inte fått det.
Det här kan verka löjligt, men jag anser att hela resonemanget är centralt för att förstå den farliga brytning som inträffat sedan den senaste Bushadministrationen kom till makten.
*Alltså en uppdaterad version av Röda Arméns uppstannande utanför för Warszawa 1944, så tyskarna kunde rensa upp bland den polska motståndsrörelsen innan ryssarna tog staden.
**Den här termen är hjärtligt ihjältjatad tillika helt felaktig; Bush och hans anhang är i själva verket högst radikala.
Skicka en kommentar