Real life

Vad som kännetecknar en riktigt bra fråga är väl att den inte kräver något svar? Eller?

Morgondopp, jycken fick en långpromenad och solen skiner. Helt enkelt kanon. Som grädde på moset lyckades jag för en liten stund sedan göra en cappuccino som kommer att leva kvar länge länge som ett exempel på hur en cappuccino ska vara. Jag tror det var nåt med rätt fetthalt på mjölken och att den skummades på tiondelen när det perfekta. Det har varit dåligt med det ett tag.
 
Vissa dagar är bara sådär obeskrivliga. Allt stämmer. Eller ingenting. Det kan också röra sig om ett enda ögonblick, kontentan av vad allt kan tänkas handla om eller vad man inte vill att någon ska få uppleva. Det kan helt enkelt gå käpprätt åt helvete eller rakt åt andra hållet. Käpprätt åt… ja, vadå?
 
Tidigare har jag alltid hävdat att cykeln är guds gåva till mänskligheten. Numera är jag inte lika dogmatisk. Ibland kan en rätt tillagad cappuccino vara detsamma.
 
Guds gåva till mänskligheten är ett fint uttryck. Om man använder det med måtta. Och dessutom förstår vad det innebär att använda uttrycket. Jag vill inte gå så långt som att man måste ha kommit till insikt för att begripa detta. Men närapå. Det är helt enkelt så att blotta misstanken om vad det kan betyda kräver ett öppet sinnelag.
 
Man kan till exempel säga: "Historiens kallelse har kommit till rätt land. Den frihet vi värderar är inte Amerikas gåva till världen, det är Guds gåva till mänskligheten." Men då har man inte förstått nånting. Det är helt enkelt som att häda.
 
Yngste sonen blev med några kumpaner inkallad på kontoret på fritis för att få sig en tillrättavisning för nåt dom gjort, oklart vad eftersom den tåliga fritispersonalen sa att det inte var nåt att bråka om. Men däremot berättade de att han till försvar sagt: ”Varför får inte jag göra dumma saker när George Bush får göra det hela tiden?”

I kväll blir det köttbullar med stuvade makaroner och ketchup på bordet. Yngste sonen gillar det.