Råd och rön från blivande miljonär

Vi mötte boxern Boxarn under morgonpromenaden – i fem minuter: resultatet blev som alltid en slutkörd och ordentligt nerdreglad jycke och att mina brallor fick ett antal leriga tassavtryck. I morgon tar vi en annan väg och hoppas på det bästa.

Apropå fajten mot Assyriska i måndags: De tre senaste nyförvärven var på planen samtidigt på Söderstadion. Mannen vars namn jag aldrig kommer att kunna lära mig att stava (Klebèr Saarenpää… det gick!) gjorde en godkänd insats som högerback. Och framför allt en klockren och lätt svettig brytning i straffområdet. Om han hänger med Glenn Hyséns son i full fart är möjligen mera tveksamt. Men det finns ju andra sätt att få stopp på honom än att springa i kapp. Klebèr tycks i alla fall vara en intelligent spelare. Och än så länge inte skadad.

Sen kom Joakim Jensen in sista tio och gjorde det han skulle. Inte för att han hade så mycket att syssla med förutom att vidarebefordra några bollar, men inte desto mindre är han väl just nu den enda spelaren i Hammarbys historia som inte slagit en felpass under en A-lagsmatch. Och för den som gillar statistik så är ”Jensen till Jensen” gångbart i tre fall av fyra.

Och så Paulinho. Läste nånstans att när han gör mål gör han oftast inte ett utan flera. Och det stämmer ju såhär långt i Bajen. Inte mig emot. Och gärna ofta.

Konklusion: Det såg bra ut.

Och apropå Bajen: Runström är väl frisk igen? I alla fall tillräckligt för att greppa pennan och skriva på?

Mera Bajen: Micke A vill jag också fortsatt se i Sveriges snyggaste tröja. Underskatta aldrig erfarenhet och joker i ett. Dessutom har han numera för vana att sätta dit den så fort det är dags för derby, något som bör premieras och uppmuntras.

Plötsligt fick jag för mig att bli miljonär. Varför inte till jul? Så i dagens V65 spikar jag Salma Boko i avdelning 6. Går den in kan jag troligen räkna med att jag missar vinnarna i de andra fem loppen. Går den inte in gör det nog heller ingen skillnad. Jag och kungen vet att man inte kan räkna med att det kommer stekta sparvar flygande sådär utan vidare rakt in i munnen. Inte på en gång. Men jag har, precis som en gång i tiden vår monark, tagit ett första steg på vägen. Nämligen tänkt tanken.