Ett förtydligande kan vara på sin plats. Det var tydligen inte Herminator som rullade bollen på rätt sida om stolpen i sista förlängningsminuten. Men det kunde ha varit han. Men spelar roll: jag kan inga andra namn i motståndarlaget. Förutom Danken förstås, men han var ju inte på planen.
Jyckens morgonpromenad blev för övrigt två: vi delade på uppgiften för att få till det med allt annat.
Denna dag en dag efteråt är alltså dagen då frustrationen övergår i leda. Jycken rusar runt i buskarna och jag röker en tagg. Solen tittar fram. Men jag kan inte släppa tanken på att de två bästa ytterbackarna i Bajen var bäst på planen i går på Söderstadion – som mittbackar.
Hemma igen. Fixar en kaffe och knäpper på datorn.
Dagens ord är tristfittegenerationen. Aftonbladet skriver om Ulf Lundells nya roman som en ny ”feminist-attack” på yngre kvinnliga feminister. En av romanfigurerna, ”den självdestruktive Bull”, rasar oförtrutet över sakernas tillstånd i Sverige.
Äh, jag tar tillbaka: dagens ord är feminist-attack. Det går att applicera på vem som helst och åt vilket håll som helst. Som USA-attacken eller för all del terroristattacken. Eller för all del onaniattacken.
Expressen låter naturligtvis sin Linda kommentera allas vår Uffe. Det känns som om han är kvar och harvar på 90-talet, tycker hon.
Äh, dagens ord är leda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar