Monopolsexism

För att få ihop allt lördagstransporterande fick jycken följa med familjen i bilen till diverse avkrokar som Sollentuna och Västerjärva och fram och tillbaka däremellan och begå morgonpromenaden på nya jaktmarker. Jag trodde att vi räknat ut det hela korrekt, men det blev ett logistiskt fel; en sträcka var det bara vi i bilen, men hon satt snällt bredvid mig därframme och glodde när jag rattade och växlade och stod i.
 
Hemma igen slog bomben ned till kaffet: kvinnan i huset berättade att grannfrun morgonbadat. Hon som lade av för en månad sen. Så vad gör nu en man en tidig söndagsmorgon om han har lite stolthet kvar?
 
Enligt en intervju i ett av morgonbladen slår den intervjuade fast att heterosexismen väller fram. Anledningen är allt ståhej kring Feministiskt initiativs nuvarande medieälskling, som naturligtvis är den intervjuade. Heterosexismen? Vad är det? Finns motsatsen? Homosexismen? Då får man anta att det också finns bisexism och transsexism? Gemenligen ihopslagen och kallad hbt-sexism? Jag säger bara en sak: Nån jävla ordning måste det vara även på sexismen.
 
Dags att ladda lördagsbatterierna. Jag väljer det enkla men självklara: en espresso och en Fortuna på träbänken i solgasset, som onekligen dominerar dagens himlavalv. Sen är det bara att stå på. Ända in i kaklet.