Jyckens kopplar på turbon under morgonpromenaden, som om hon vet nåt som jag inte vet. Det är inte ens fråga om att försöka hålla jämna steg. Nyfikenheten är påtaglig, medan jag lunkar efter som en annan hösäck. Skillnaden mellan oss kanske inte är mer komplicerad än så: Jycken kan bokstavligt talat vifta på svansen, medan jag bara kan det bildligt talat.
Hemma knäpper jag på datorn och fixar kaffet och börjar knattra. Dagen är ung och jag är verkligen på gång. Mitt i den värsta tankegången (lösningen på världens alla problem och till och med av den art att kaffet står där och kallnar) slocknar allt. Bildligt talat, skulle en del säga, men jag påstår bokstavligt talat. Grävskopan på väg till grannen har manglat omkull områdets elskåp.
En gång i tiden jobbade jag som skolvaktmästare på en stor och av dem som berördes ansedd som en viktigare skola. Att jobba som skolvaktmästare är att rekommendera om man är intresserad av hierarkier och hur olika slags kategorier av skolpersonal ser på och behandlar den som ska göra jobbet, men det var inte dit jag skulle komma nu. En dag låg en felanmälan i vårt postfack: ”Elen fungerar ej i klassrum 407. Strömmen slut?”
Nu har strömmen kommit tillbaka, men tankarna som bokstavligt talat var på väg att besvara allt har skingrats. Men en sak vet jag: tar strömmen slut sitter vi bildligt talat på pottkanten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar