Men ändå lite grann som en thriller

Visst är allt underligt?

Fredag kväll och numera lördag natt och äldsta sonen är slut efter en hård vecka och sover sen åtta i stället för att syssla med dumheter. Övriga inklusive jycken passade på att just denna dag packa in sig i bilen och försöka passera den rammade Essingeleden för att ta sig till Järna för diverse lajbans men hamnade i tröstlösa köer eftersom alla andra också försökte böka sig fram via alternativa vägar igenom stan. Men de gav inte upp utan tog sig fram (med kvinnan vid ratten). Själv låg jag på sofflocket och tröttnade mitt i filmen Mitt stora feta grekiska bröllop. Eller om det var Mitt feta grekiska stora bröllop. Hur som helst saknade den humor och substans. Men vem gör inte det?

Det är kallt ute och stjärnklart, men jag tänder en tagg och funderar på saken. Timbro, till exempel, är en så kallad tankesmedja och sorterar under egenintresset – och då förstår man hur kul det måste vara att jobba där. Bland annat ger man ut korrekt litteratur eller olika rapporter om att svenskarna är vilseförda eller inte vet nåt om till exempel världens utveckling. Eller vad som är feminism. För att muntra upp sig själva och ha nåt att göra har gossarna på lagret skickat en korrekt bok till diverse folk. Urvalsprincipen är obekant, men troligen kliar man vissa korrekta personer på ryggen och gör sig lustig över andra (med den så kallade glimten i ögat: det är ju en tankesmedja, och man har ju gubevars viktiga saker för sig eftersom man sett ljuset). Genus-Tiina (hädanefter gemenligen kallad G-T) är en av dem som får bok och följebrev författat av avdelningens lustigkurre. G-T går i taket när hon får ”thrillern” i brevlådan och polisanmäler det hela eftersom hon ”känner igen Gudfadern när han talar”: i följebrevet står det enligt G-T ”en bok som handlar om en frustrerande tillvaro där den ena efter den andra försvinner. En situation som förmodligen inte är helt obekant.”

Och det kan ju låta otäckt.

Men hon har missat tre ord: “där den ena efter den andra hoppar av och försvinner”. Om man får tro tankesmedjans version av brevet.

Det låter i mina öron också otäckt. Jag har läst en och annan thriller och hårdkokt deckare och vet vad ordet försvinner kan betyda.

Och nu har alltså G-T hoppat av åtminstone Fi.

Författaren till boken som gossarna skickat ut är Ayn Rand och boken heter Och världen skälvde (det låter nästan som en Hemingwaysk samlagsbeskrivning under spanska inbördeskriget men skulle för all del kunna vara titeln på en deckare av låt säga Kjell Eriksson). Timbro påstår att det är en klassisk idébok (den utkom 1957). Rubriken på Aftonbladets recension i vintras av tankesmedjans nyutgåva löd ”Våta drömmar för en bakfull höger”, så det kanske stämmer. Om innehållet skrev recensenten bland annat att ”marknadsliberalismen får en sadomasochistisk vällustig karaktär när övermänniskorna möts och befrämjar sina egenintressen”. Hur som helst verkar det inte vara mycket till thriller över det hela. Eller ens Hemingway: ”Med så mycket övermänniskoideal, tävlan och egenintresse blir det svårt att få till ett vanligt samlag.”

Inte nog med det: Det handlar om mer än 1200 sidor.

1200 sidor? Idébok eller ej, för att ta sig igenom en sån textmassa behövs åtminstone ett vanligt hederligt stånkande missionärsknull utan baktankar nånstans vid 600 sidor. Annars får det vara.

Men frågan kvarstår: Varför försvinner de som hoppar av?

Och kan man verkligen lita på folk som jobbar på en tankesmedja som påstår sig ha sett ljuset? Vad är dom ute efter? Egentligen?