En väl regisserad holmgång

Inget morgondopp. Men vad gör väl det en morgon som denna. Jycken är med matten på promenad. Själv ska jag unna mig en god cappuccino och suga på gårdagen en liten stund till.

Holmgången på Söderstadion mot Änglarna slutade som den skulle. Men det är vägen dit som räknas.

Efter en halvtimme, och när vi fått se en frisparksvariant som avslutades med en kanon från Schleebrügge i Glenn Andersson vänstra kryss, började Glenn Alexandersson och Glenn Mild och Glenn Wendt vinna 50–50-bollarna på mittfältet, dom som Bajen så långt fått med sig och kämpat bäst om. Kvitteringen strax före pausvilan var möjligen inte helt orättvis men ändå snopen.

När Glenn Alexandersson för andra gången fick in bollen bakom Covic, efter att ha använt Haris eller möjligen David som stege och mitt i Tidaholmsnedräkningen som kommit till ”noll”, så kunde vem som helst börja misströsta. Och börja tänka på Aubynns frilägesskott efter fyrtiofem sekunder, Pablos strumprullare utanför från två meter, Petters rundning av målvakten som slutade med ett snubbelskott i burgaveln… Med mera.

Men icke. Inte denna kylslagna afton när Söderstadion dessutom hyllade Hella för att ha spelat 23 år i det enda laget som räknas. Där stod jag i ny fin Hellahalsduk och konstaterade att det handlade om kurage, jävlar anamma – och rättvisa. Att Bajen gick för seger var klart från början, och det blev tydligare ju längre matchen led. Tre byten gjorde sitt, inte för att Runström, Aubynn och Fischbein var kassa utan för att det behövdes för att ta hem tre poäng.

Och på vilket sätt! Petter ”bäst på planen” kvitterade med fem minuter kvar, och sen var Samba på rätt plats i sista spelminuten när Petter på väg igenom tacklades omkull och kunde behärskat slå in bollen. Till och med Dylan som med raspig stämma höll hov på Globen för dom tondöva slutade mitt i Like a Rolling Stone när han hörde sången från Söderstadion – ”what’s happening, man?” – och det var precis så kul som det ska vara på Söderstadion

Och nu är det slut för i år.

Fast ändå inte. En omgång återstår, och det är fortfarande en öppen historia vilket lag som är Sveriges näst bästa. När alla lag spelat två matcher utom Malmö, som tar emot Bajen hemma på söndag, ser den riktiga tabellen nämligen ut så här, och som ni förstår handlar det om respektive lags insatser mot Bajen:

2. Elfsborg 4–1 4
3. Kalmar 3–0 4
4. Örgryte 3–2 4
5. Sundsvall 2–1 4
6. Gefle 2–1 4
7. IFK G 3–3 3
8. H-borg 4–7 3
9. Malmö 1–1 1
10. Djurgårn 3–4 1
11. HBK 2–4 0
12. Häcken 2–6 0
13. Assyriska 1–5 0
14. Landskrona 0–7 0

Sträck på er, knallebygdsbor!

Dags för en tagg och en fundering på Royal League. Vill jag förfrysa tårna på levande fotboll typ den 3 februari mot exempelvis Molde? Bra fråga. Bandy är ju liksom en annan sak.

Med samma inställning i sista matchen för i år som Bajen visade i går så får jag lite mer tid att fundera på saken.