104-omgångarsfirande

Halv sex i morse har vi fixat sista massäckstunnbrödrullen med ost, skinka och salladsblad och sätter oss i bilen och jag kör äldsta grabben till bögringen eller spottkoppen eller vad man numera kallar samlingspunkten på Centralstation för klassen ska samlas där för att åka på skolresa till Danmark för att glo på Matisse och Chagall, och när jag lämpat av honom och vänder fronten hemåt och mot bingen kommer jag att tänka på mina egna skolresor till Köpenhamn, och jävlar anamma vad det hände grejer, och då slår det mig: Klassresa till Köpenhamn… Hjälp! Stoppa tåget!

Fast numera får slynglarna skriva på en försäkran om att allt ska gå rätt till, till och med parenteserna ska skriva under på att de är införstådda med att allt ska gå rätt till.

Sen höll jycken och jag på att blåsa bort på morgonpromenaden, men vad gjorde det: en grönvit flagga vajar stolt utanför sonens fönster. Dagens datum är nämligen ett ärorikt och historiskt datum sedan fyra år och värt en bira och till det små gröna oliver med ansjovis i kväll för den som är intresserad av att fira. En som var med om upplevelsen var Jeffrey Aubynn, fast han gjorde förstås mål åt fel håll. Så kan det gå. Men nånting säger mig att nästa år vid den här tiden är det dags igen: i 25:e omgången sätter Jeffrey baljan som gör att guldet hamnar där det hör hemma.

Tro mig eller ej: jag tippade faktiskt 6-2 mot Helsingborg.

Självklart vet alla vad det är för dag i dag. Tja, inte alla tydligen. Tidningarna ägnar tid åt att skriva om rena stupiditeter när borde skriva om väsentligheter.  Dessutom: alla vill utse en egen dag för att få tillfälle att fira nåt vad som helst. England vill till exempel stoppa fetmaepidemi med mejlfri dag, skriver Aftonbladet, och det just denna ärorika dag. Känner du nån engelsman? Mejla! Svarar han eller hon kan du mejla tillbaka: “Tycker du verkligen att du ska mejla i dag?” Om du inte får svar på ditt första mejl är din nästa fråga i stället: “Varför svarar du inte?”

Fast egentligen handlar det om internmejl. Engelska vita medelklassmän rör sig helt enkelt för lite på kontoret. Men det är väl bra att ännu en dag i jämmerdalen få anledning att fira. Därvidlag finns det beröringspunkter mellan våra folk, och inte bara om lilla maggen. Och tänk om eposten är boven? Dags att ställa in mejlprogrammet.  ”Autoreply: Långlunch, anyone?”