Ingenting går upp mot en riktig film

Dagen är räddad. Järngänget är utsett som ska ge oss VM-guld nästa sommar. Fem spelare sjöng inte med i nationalsången i går på Råsunda inför matchen mot Island, enligt tidningen City (och då talar vi om den svenska): Henrik Larsson, Alexander Östlund, Teddy Lucic, Tobias Linderoth och Zlatan Ibrahimovic. Inget larv, alltså. Det är såna lirare som får mitt svenska hjärta att klappa stolt.

Morgondoppet var, som sig bör, en utmaning. Men en barnlek för en riktig karl: är man väl i är det bara att ta sig upp. Jyckens morgonpromenad skedde dessutom utan krusiduller, där en dalmatiner gjorde henne sällskap. Det såg snyggt ut när de for som jehun genom färgglada höstlöv. Ja, det var lika snyggt som om det var en scen i en… film.

Annars är allt som vanligt. Förutom att Akademiens ledamöter – som jag tidigare konstaterat inte längre orkar läsa tjocka romaner eller tunna dikthäften för att hitta lämpliga kandidater till Nobelpriset i litteratur, utom möjligen året efter det att pristagaren har utsetts – i år tog ännu ett steg på den nya vägen: de hyrde en rulle och kollade in vem som skrivit manuset. Nån i gänget tog alltså med sig sin guldpeng och hyrde Den franske löjtnantens hjärta och till det en påse chips och sen var alla överens om att manuset, som alltså är baserat på en bok av John Fowles men skrivet av en annan jeppe, förtjänade att prisbelönas.

Vem vet, nästa år kanske dom hyr The Shining. Och ger priset till allas vår Jack för att han så väl visar vad som händer om man försöker skriva en bok.

Inte alla var närvarande, förresten. En av ledamöterna kommer följaktligen att se rullen först nästa höst och avgå i protest i början av oktober. Anledningen lär vara genusperspektivet i filmen.

Apropå avhopp har Fi-Tiina lämnat ett av skeppen, eller resterna av det, nämligen Fi, för att rädda den andra farkosten, nämligen genusperspektivet och universiteten, från att dels komma i orätta händer (alla dom andra som också vill kalla sig feminister), dels sänkas i sank för gott (”alla vägar tycks leda till Timbro och Svenska Dagbladets ledarsida”). Hon får rejält med utrymme på DN Debatt för att tala om sakernas tillstånd. Däremot talar hon inte om vilken bok som Timbro hotat henne med och som hon har polisanmält, förutom att det är en thriller. Nu var det visserligen följebrevet som fick Fi-Tiina att ”utan att vara någon större anhängare av maffiafilmer” känna igen ”Gudfadern när han talar” – men vilken är boken? Har någon över huvud taget läst den? Finns den på video?

Att Susanna Popova får en släng av sleven är väl helt naturligt och inte mycket att orda om. Och om ”Ebba Witt-Brattströms häpnadsväckande uttalanden” står att läsa att de ”var utgångspunkten för en sällan skådad våg av homofobi”.

Och då är vi där igen – och det som är så skönt med det här med genus: det går att applicera på allting. Ingen går säker.

Fast en sak är säker och ingenting att skämta om: Av Timbro kan man vänta sig vad som helst.

En annan sak: Nu får Expressen börja skriva Genus-Tiina i stället.

Inte nog med det, just nu får jag veta att jag vunnit 667.248.26 euro på min mejladress genom Euromillion Loteria Espanol. Hur vet jag det? Jag fick ett mejl om saken! Snacka om flyt! Och jag som gått och surat på den där jävla gotlänningen som vann 122 mille på lotto i helgen.

Jag vet inte, men allt är som i en… film.

Och på måndag kommer Hella att hyllas på Söderstadion. Det, om något, är nåt att att skriva hem om.