Ett kungarike för en rubbe

Runan på g till Söderstadion?!? Vi suckar. Vi vill ladda för allt vad tygen håller inför kvällens holmgång mot jurgårn men vi sitter där vi sitter och glor ut i spenaten.

Fortfarande vår. Trötta som jävulen. Måste skriva kravbrev till en eländig diskmaskinslagarfirma som skulle skicka en snubbe med rätt grejer för det talade vi om vad som behövdes men som dök upp utan och sen skickade räkning på ”kostnadsförslag” som gick till inkasso. ”Rättshaverist”? Hardly. Vi har faktiskt inte tid för sån här skit men vi måste. Snudd på tusen spänn för att nån jävel kommer förbi tre minuter, tar fram en dator och säger att grejerna inte finns. Och innan man hinner blinka kommer en räkning på posten. Och en till.

Och båtjäveln måste upp på land. Den vill inte. Motorn alltså. Bogseras genom halva stan. Vissserligen på garantin, men ändå. Fast dom hittar väl nåt kryphål i det finstilta. Vi har inte tid för sån skit heller.

Gräsklipparen står sen nåt år i en källare nånstans i stan.

Till och med kaffet är det nån vajsing på. Smakar okej men maskinhelvetet slutar inte rinna när det ska. Allt ingår i den stora konsumtionskomplotten, den som gör att allt kommer att gå åt helvete. Borgerligheten myser naturligtvis och drar av och står i och låter alla andra pröjsa kalaset men vi vill inte vara med.

Fattas bara att himlen ramlar ned.

Mitt i allt ringer Rädda Barnen ännu en gång och får oss att lägga ytterligare en femtia i månaden på att rädda barn.

Man kan lugnt säga att vi gör vad vi kan för att leva med vår skuld till hur det ser ut i världen och att vi får ångest för våra försök att freda vårt samvete. Jag menar: som om inte det räckte.

Inte nog med det. I morse skulle vi få sova ut. Så var det bestämt. Men icke. Vi blev utslängda ur sängen in i bilen eftersom alla andra såsade runt och inte hann med diverse bussar hit och dit.

Hemma igen stod disken där den stod.

Och jycken.

Men nu sitter vi på den gistna träbänken. Det är vår. Trötta. Men ändå. Vi har en gisten träbänk att sitta på. En snygg grön kopp numera utan handtag. Och det är vår. Och cykeln ska vi få liv i den med.

Vi slänger in en klassiker i potten från när det begav sig som det gjorde på den tiden. Typ vid första hånglet vid sista dansen första gången.



Dom här rackarna snurrade förresten på samma hångelplatta.