From som ett lamm

Muse och Primus, Dresden Dolls och Tom Waits, se där några musiktips avlevererade av vår schweiziska nia för att få oss på tårna igen. Varav den gode Tom liksom är given på förhand och redan och åter i loopen.

Fast vi är också, och har alltid varit, anhängare av slapp bas. I lagoma doser.

Fast nu sitter vi på den gistna träbänken och glassar bakom våra bajenbrillor och lyssnar till tystnaden och solens gång runt hörnet. Kaffemaskinen sjunger uppmuntrande, en koltrast är också torsk på våren, och jycken har fått sig en morgonduvning runt udden där taggen smakade förträffligt medan vi funderade utan att det för en gångs skull knakade. Vi glodde ut över vattnet och in i all spenaten runt om och kastade vältuggade pinnar till jyckens fromma.

Fast nu sitter vi alltså på den gistna träbänken och kan konstatera att kidsen vaknar allteftersom efter gårdagens kalasande för äldste sonen som fyllde nånting mittemellan allt och ingenting och bland annat fick i present av yngste sonen att se Bajen på söndag – tillsammans med yngste sonen såklart och där en annan tydligen står för fiolerna – och vi brände kulor på restaurang dagen till ära där födelsedagsbarnet numera otvunget föreslår något ”gott” vin till maten, och det är väl ett tecken om något på tidens gång. Som alla i jämmerdalen med viss erfarenhet vet är ett gott vin, särskilt på restaurang, ett av de två billigaste.

Att Bajen är bäst på handboll i landet råder heller inget tvivel om.

Att få rapport om att Bajen leder med fyra noll mot Syrianska kan få oss att släppa en ljudlig suck av lättnad. Vilket alltså har hänt sen senast och fick oss att tro att vi var på rätt väg igen. Lustigt nog fick nästa rapport innan vi hunnit hämta ny luft om fyra fyra, en utvisad och förlängning oss att skratta. Sen gjorde tydligen Erkan vad han ska göra, och vi vet att ingenting förvånar längre. Snubben som slängde kryckan kom kanske på att han kunde gå igen, "Jag kan gå! Jag kan gå!", vilket vi i så fall gläds åt det med.

Det är som det är, och det är bara att njuta.

Och nu sitter vi alltså på den gistna träbänken och har fyllt på kaffet och tänt en tagg och lyssnar på tillvarons gång. Dottern, som häromdagen bland annat fick äran att skära av en bit av Johan Rabaeus stövlar under praon, har rusat förbi för att hinna till fårhagen. Yngste sonen gör äggröra special för brinnande livet när han inte trummar med pekfingrarna på bordet, remmar förbi för att sparka till fotbollen eller tar vägen förbi pianot för en trudelutt. Kvinnan? Är i väg och ser till att vi kan hålla i gång konsumtionen. Resten, inklusive jycken, slaggar på.

Så vi sitter alltså här på den gistna träbänken och ser tiden an och diggar koltrasten och solens gång och vi ägnar inte en tanke åt ingenting. Kaffekoppen är tom men förföriska dofter av äggröra når oss. Jycken blundar sött, men nosen rör förväntansfullt på sig.