Ännu en morgonpromenad för jycken utan vi är på plats. Vi vet alltså absolut ingenting om vad som än händer.
Men ett vet vi: ett sjukt barn har blivit två. Så det blir väl ännu en dag framför burken med saft och kaffe och snytpapper och diverse skojarsporter på is och snö. Hur som helst relativt hygglig teveunderhållning – till skillnad från annan, riktig teveunderhållning.
Och sen vet vi förstås att mostern med benet lämnat oss för att halta omkring på hemmaplan. Längsmedgående sprickor i isen ska man undvika om man åker grillor, bara så ni vet.
En sak har vi i alla fall uppsnappat och som vi dessutom anser vara av vikt: Henke är tillbaka. Hur det påverkar kommande och möjligen nästkommande allsvenska säsong vet vi inte förrän efteråt. Men i alla fall: Henke är tillbaka.
För övrigt blev vi inte bönhörda i går heller. Just i detta fall gjorde det absolut ingenting. Det finns viktigare matcher där Sulan kan göra mål och helst två. Resultatet mellan Vålerenga och Hammarby i RL var precis så nollställt och betydelselöst som 2–1 kan vara oavsett vem som ståtar med tvåan. Pengar (Royal Leagues motor) och böner är som bekant inte allt.
I dag blir till råga på allt Bajens RL-kvartsfinalmotståndare framlottad. Att inte ens detta faktum lyckas göra det till ett måste att dricka kaffe ur Bajenmuggen (jag är inte skrockfull men man kan ju aldrig veta vad som har betydelse för det som man vill ska ske, och eftersom böner inte tycks hjälpa får man ta hjälp av bönor*) kan ju bero på att all den snö vi trampar ned under till exempel morgonpromenaderna obönhörligt för oss ett steg närmare allsvenskan. Och helt plötsligt längtar vi dit något alldeles oerhört.
Dags att fylla på saftkannan.
* Det var inte jag. Det var liksom nån annan (Han där uppe?) som tvingade mig att skriva denna usla "lustighet".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar