Om att få på nöten

Vad säger man nu då, så här dagen efter? Ingenting, förslagsvis.

Jycken har fått gå en kort morgonpromenad. Hon ville inget annat än spåra harar och andra av naturens uppfinningar, men fick gå i koppel och hålla sig på mattan.

En annan som börjar röra på sig är mostern med det knäppa benet. Hon har om inte kastat kryckorna så i alla fall börjat ta sig fram för egen maskin. Det vill säga med bägge fötterna på golvet.

Det finns alltså ljus i tillvaron. Men det vi hade tänkt att orda om så här dagen efter, och dessutom med emfas, det håller vi tyst om.

På söndag är det till råga på allt dags igen. På måndag, må gudarna stå oss bi, hoppas vi att vi har nåt att tillägga.