När jag fick Nobelpriset

I natt har jag vridit och vänt på mig eftersom jag endast kunnat andas med en näsa i taget och åt ett håll i taget. Nu har de explosionsartade nysningarna tagit över. Halva befolkningen vet hur det kan vara. Till er andra kan jag säga att jag minns en reklamannons som gick ut på att ”Ni snackar om hur jobbigt det är att föda barn, men då vet ni inte hur det är när en kille är riktigt förkyld.” Det stämmer.

Det slår aldrig fel: årets förkylningsattack slår till med full kraft medan noblessen fjantar runt i Blå hallen och dottern prompt vill se på eländet i teve (läs: alla snygga blåsor). Magsårsmedicin, världsfred och spelteorier i all ära, jag halvligger i tevesoffan, snyter mig i parti och minut och funderar på när dom kommer att ge Nobelpriset till nån som listar ut det som verkligen är intressant: Varifrån kommer allt snor?

Yngsta sonen tittar förbi teverummet och glor en stund han med och jag säger: ”Annat var det på min tid. Har jag berättat om när jag fick Nobelpriset?” ”Pappa”, säger dottern och himlar med ögonen. ”Vilket då”, säger sonen: ”Nobelpriset i ljugning?”

Sorlet stiger i Blå hallen. Jag snyter mig. Dottern gillar Maddes dräkt. Själv tycker jag det var bättre på Friggebos tid, det är för lite urringningar. Fast jag slipper förstås se Bo Södersten skina som en sol. Men en massa andra politiker från höger till vänster flimrar lätt glansögda förbi i rutan och ser ut att mysa i glittret från kristallkronor och diamantdiadem. Om man är av en sorts politisk åsikt förstår jag att man bockar och bugar. Men om man nu är av en annan bestämd politisk åsikt; vad gör man där? Understår man sig att dricka kungens skål? DN:s vett och etikett-tant som naturligtvis också beredes plats i rutan har nog sin åsikt klar, jag har min. Om jag kommer på det här med var allt snor finns innan det vill ut och för det belönas med Nobelpriset så okej, gratis sprit, god mat – fest är ju aldrig fel, även om tänker fortsätta festen på annat, lite mer rock’n’roll-håll – men kungens skål? Icke sa nicke. Jag kommer att sitta kvar och resa mig upp när alla andra sätter sig, se min bordsdam (förhoppningsvis djupt dekolleterad) i ögonen, tömma glaset och säga: Bajen.