Ers majonnäs

Morgonpromenad i ottan. Jycken rusade på och till och med husse sprang några steg, troligen för att bevisa nåt.

Väl på udden blev det hur som helst och i god stil en tagg. Jycken som fått upp ångan på riktigt besteg stenbumlingen som jag lutade mig mot, satt vackert och fick en godis som belöning.

När jag stod där och flämtade kom jag sisåhär en tjugo år efteråt att tänka på ett ord som ingen numera använder, desto fler inte längre har en aning om vad det betyder och ännu färre kan stava till. Nämligen becquerel.

Nu är det nya tider. Nu våras det igen. I dag är tidningarnas spalter fyllda av oväsentligheter om en massa löst folk med underliga namn och som har konstiga saker för sig (ungefär som vanligt – fast värre) så nån omvärldsorientering kommer inte på fråga.

Inte heller bär det av till Tjockhult city.

I morgon däremot kan man ju alltid demonstrera. Det finns som alltid en miljon skäl att anordna en demo, det är ju bara att se sig om i världen, men finns det också nåt tåg att tåga i som är emot en evenemangsarena för femtio tusen slipsknuttar i slakthusområdet? Det brukar väl för övrigt inte vara några problem för vissa att demonstrera mot sånt som man själv ämnar att genomföra?

Syndikalisterna kommer väl i god upplöst ordning marschera förbi Slottet och skandera att där vill dom bo. Varför inte? Jag är inte knusslig och uppskattar privata initiativ med kollektiv prägel.

Ungefär som att det krävs tio andra spelare i laget för att den elfte ska kunna sparka in bollen.

Även om en del politiker tycks tro att man ska sparka in den i eget mål.